|
03-03-30
Eller 03-03-28
för den delen
Väder: Fredagen bjöd på strålande
sommarväder med nästan inga vindar och sol sol sol!
Söndagen kyligare och frisk till hård väst, nordvästlig vind. Mer
moln på em.
|
 |
Fredag och söndag
Kort rapport från helgens dåliga
fiske
Hade egentligen inte tänkt skriva
någonting från den här helgen eftersom jag inte fick något. Men
eftersom negativ kunskap även är kunskap plitar jag väl ner några
rader. Det kan vara värdefullt (för mig alltså) att veta om några år och beror alltså
inte att jag tror att det skulle föreligga något slags riksintresse om
vad jag har för mig lediga dagar.
Men något konstigt är det i år. Jag hittar inte
gäddorna alls nu. Det är inte på plats helt enkelt. Eller är det jag
som inte är på rätt plats. Förmodligen det sistnämnda för andra
lär få gäddor enligt vad jag erfar. Men det är klart, än har jag undvikit de
värsta lekvikarna utan sökt dem på andra ställen där de fanns
förra året vid den här tiden.
Den stora skillnaden är ju att i år har det varit en riktig
isvinter.
På något sätt måste det ha påverkat deras uppehållsplatser. Trots
den sista veckans varma och soliga väder kunde jag fortfarande se
isrester här och där. Så färsk är islossningen. Det är i och för
sig minusgrader om nätterna än men snart kanske gäddorna intar sina
vanliga platser.
Nå, i fredags besökte jag ställen
i anslutning till Gö. Bilden till höger illustrerar väldigt bra
hur jag fann det där.
Stendött.
Vilket är en dubbel lustighet för den som orkar hålla reda på
dåliga vitsar.
Man ser en och annan död sjöfågel om vårarna
men om det är mer nu än tidigare vet jag inte. Det härjade
mystiska fågelsjukdomar främst förra året och även för i år
har jag läst att man hittat förlamade fåglar.
Trots närmare sommarvärme och spegelblankt
samt extremt lågt vatten borde jag ha sett åtminstone någon
slags fisk där. |
 |
När jag ändå inte gjorde det förflyttade jag mig en
bit billedes för att pröva en halvö i närheten. Där det skulle
finnas chans på både matfisk (havsöring) och ädel fisk (gädda).
Tidpunkten var strax efter middagstid och en svag sjöbris hade börjat
fläkta. Det var extremt skönt att vara ute så när som ett par saker.
Dels att vadarna började läcka och dels att jag inte fick någon fisk.
Men man kan inte få allt här i världen.
Men exakt på den plats där jag själv skulle ha valt ut att stå på
om jag varit havsöring, hade jag en efter flugan. Den gjorde en snabb
attack, virvlade och snodde runt flugan och jag lyfte spöet för
mothugg, men icke!
Den försvann utan att jag lyckades locka den tillbaka. Förmodligen var
det en liten blank kilosöring som det brukar finnas gott om.
På söndagen körde jag ut igen i ett helt annat väderstreck.
Med förhoppningsfullt lyckat reparerade vadarbyxor. Jag fick göra det
själv för jag hittade inga Vadarelagare i telefonkatalogen.
 |
Utan att vara det minsta vidskeplig
visste jag att jag behövde en lyckospark och här trodde jag att
jag funnit den.
Slumpen, tur eller otur har en tendens att växla. Tur övergår i
otur och vice versa. När det
gäller fiske visste jag att jag låg ordentligt på plus efter
den lyckosamma öringen nere i Skåne förra helgen. Därför var
det nog inte annat att vänta att fisket skulle gå dåligt ett
par gånger framöver.
Fast att jag skulle gå bom två gånger i följd är väl att ta
i...?
Började på en hygglig sträcka på en av våra
större öar i Östra Skärgården. Där jag tidigare fått både
stora, mellanstora och mindre gäddor. Idag fick jag inte det
minsta napp. Kanske jag började lite för tidigt på morgonen
för det var premiär för sommartiden idag samt frost. I motsats till
mig är gäddorna lite trögstartade om morgnarna den här
årstiden. Senare på säsongen brukar den egenheten sammanfalla. |
Vädret i övrigt var alldeles utmärkt ty det är bra
med friska vindar för gäddfiske. I synnerhet när man fiskar från
land.
Gick över hela den sträckan utan att få kontakt och vandrade tillbaka
till bilen för att köra en liten bit till nästa ställe. Utnyttjade
både vinden och lågvattnet till att vada ut till en lovande kant. Dock
inte den Kant som lovade att han en gång för alla löst kunskapens
problem.
Nej, utan kanten mellan djupt och
grunt vatten. Där träffade jag på en trevlig och vänskaplig
gädda. Den hade gått upp och ställt sig någon meter in på
sandbottnen. Först högg den lite tvekande och lätt. Såg den
mer än kände.
-Aha, den ska jag nog få att nappa igen, tänkte jag och kastade
först åt motsatt håll för att ge den tillfälle att samla och
lugna sig lite. Vid nästa kast kom den efter som en lång skugga.
Men den tog inte. Och även vid nästa. Och vid nästa...
En gång vände den inte utan ställde sig nästan vid fötterna
på mig!
Så nära och länge att jag kunde uppskatta dess vikt till 5,7
kg!
Till sist var jag tvungen att köra bort |
 |
den genom att stampa med fötterna i
botten! Inte kunde jag en gädda som ständigt kom in för att bli
klappad som hund heller. Visst är jag gäddornas vän men någon måtta
får det väl ändå vara. Den kunde väl åtminstone ha visat sin
uppskattning för mig och allt vad jag gjort för gäddornas sak genom
att nappa så jag kunde bokföra den, men icke.
Men jag fick förnyat hopp att slippa ännu en blank dag eftersom detta
hände alldeles i början av den långa sträckan. Men det gjorde jag alltså inte. Inte en gädda till jag såg. Eller kände. Ändå körde
jag till ett tredje ställe. Betydligt längre in i en halvjolmig vik
där det alltid brukar finnas smågäddor. Ja, så djupt hade jag
sjunkit i min strävan att åtminstone få anteckna en kilosgädda i
protokollet men inte heller det lyckades mig.
Vid fjortontiden avbröt jag allt fiske, körde in till staun och
målade båten. I veckan lär det bli dags för sjösättning och
måhända lite sökande efter matfisk från sjösidan. Men då får det
inte blåsa så mycket som idag.
Kanske mitt otursmått är rågat nu efter två dagars bomfiske? Nå, vi
får se.
|