03-04-12                                Väder: Mulet eller snarare disigt och dimmigt på morgonen. Svag ostlig bris. Men den lättade och svängde över till sydväst ganska snart. Solen försökte tränga igenom då och då men lyckades inte helt.

Lördag

A Nice Day

Ja, idag hade jag faktiskt en trevlig dag, rätt att ingen hade önskat mig det. Vädret hade en stor inverkan på detta sakernas tillstånd. Alldeles på egen hand hade det rättat till sig lagom till idag. Från iskallt, snö, högvatten och nordlig storm till precis det väder som det står omtalat i väderrutan överst på denna sida. Går man före i texten och kollar in statistikrutan längst ner ser man ytterligare en faktor som gjorde dagen så trevlig för mig och mig på så gott humör
Kanske är det några som särskilt noga granskar angivna vikter utropar ett "Aha! Bara smått skit" och fnyser föraktfullt och undrar hur man kan vara glad åt smågäddor. Och visst, inga stora eller ens större gäddor fick jag idag (heller). Eller ens såg.
Men jag vägrar betrakta en dag som misslyckad bara för att jag inte fick någon tiokilosgädda. Även om jag naturligtvis skulle ha tyckt att det vore jättekul.
Vad jag däremot fick var massvis med fina bilder. Trevliga gäddporträtt. 

Egentligen borde jag kanske ha gjort årets premiärtur med båten men det vågade jag inte. Vågade inte lita på att det faktiskt inte skulle storma idag. Dessutom tyckte jag att det var dimmigt på morgonen. Men det var ingen riktig dimma utan mest dis och låga moln. Istället körde jag över bron till en av våra populäraste skärgårdsöar för att från land pröva efter matfisk. Det går att fiska havsöring från land eller åtminstone utvadad i  vattnet en bit.  Men då anser jag att en hel del tur skall till. För ens aktionsradie är väldigt begränsad i jämförelse med om man är ombord på en båt.

När jag körde över bron här ovan tänkte jag att "Å, vad skönt att jag inte tog båten idag för vinden var helt felaktigt ostlig. Enligt all konsulterad väderexpertis skulle den nämligen varit sydvästlig. För nog är det väl så ändå att hela detta år samt hela förra årets väder styrts och kontrollerats av det jättemäktiga högtrycket över Baltikum. Fast om det har varit samma eller olika varje gång kan jag inte uttala mig om. I det läget trodde jag att vinden skulle öka till oanade styrkor nämligen och inrättade mitt handlingsmönster efter den teorin. Nå, jag hade fel och väderexpertisen fick rätt. Så småningom vände vinden, fortsatt svag till sydvästlig och vädret blev helt enkelt lagom.

Jag var på plats ganska tidigt på morgonen och hade turen att genast hitta en stig som ledde mig direkt på målet ty idag hade jag sett ut en ny runda. Fast stället är bara nytt från landsidan förstås. Från båt har jag varit här flera gånger och det är klassat som ett B-ställe. Det vill säga ibland kan det finnas öring här och det är värt att stanna till vid och pröva om man har vägarna förbi.  Fast idag fick jag inget. Men jag blev inte besviken över det. Det går nämligen inte att hänga läpp om man inte får napp när man fiskar öring.

Ty så mycket besvikelse kan ingen människa tåla!
Men det var trevligt ändå. Bilden ovan är så karaktäristisk Blekinge i april. En massa fåglar flyger omkring och för oljud. De är väl på väg söderut till sina sommarvistelser i Afrika efter sitt vinteruppehåll här, tror jag. Det gäller att ha sydvästen på sig om man skall titta upp mot dem!
Mycket trevlig var min nya fluglina också. En mycket billig andra sorteringens lina som jag haft liggande i skrivbordslådan medan jag slet ut Cortlandlinan. Det tog cirka ett år och det är så länge som den här linan också kommer att hålla, tror jag. Men den här linan var faktiskt bättre att kasta med än Cortland. Trots att den absolut inte hade varit dålig. Den här namnlösa linan är mycket mjuk, kastar och sträcker hur bra som helst. Och inte verkar löslinan slå knut på sig själv heller som Cortlandlinan brukade göra. Kul!

(Egentligen skall bilderna följa texten men för att hinna med alla gäddbilderna får jag fuska lite och lägger därför ut den första här.)   Som fluga använde jag mig naturligtvis av en OneSize. Lagom stor för både gädda och havsöring och med en wiretafs. Men som sagt, inga öringnapp. Inte ens efterföljningar, virvlar eller nyp. Inte ens bottenkänning som man kunde stå och undra över; var det napp eller tång? Ingenting. Men jag gick inte lottlös därifrån ty jag hade nämligen brutit ny fiskemark från landsidan och tänker utnyttja den nyupptäckta stigen senare i år. Oktober kommer att vara lämplig månad ty då kommer det att stå flera fyrakilosgäddor där det var tomt idag, det vet jag. Gick tillbaka till bilen som stod parkerad vid en om sommaren flitigt besökt badplats i en fin sandvik.

Klockan var då tio och jag körde tillbaka norrut. Över hela ön och till nästa. Parkerade där jag brukade och åt frukost ty det hade jag inte gjort innan. Vinden blåste nu alldeles lagom från sydväst och det skulle innebära snett bakifrån när jag befiskade den aktuella långa kuststräckan. Hade även bytt ut One-sizen mot en ordinär vit gäddsara. Här är det nämligen helt och hållet gäddcountry.

Men jag fick fiska ganska länge innan den både första och största högg. Då blev det också desto roligare. Solen hade också nästan helt förmått bryta igenom molntäcket och kunde lysa upp den omväxlande sand-, sten- och tångbottnen så jag anade en rörelse bakom den insimmande vita gäddsaran.  Den högg naturligtvis och sam ut på djupt vatten och jag hade en trevlig stund att drilla hem den. En gädda som inte hade lekt än. Jag fick senare faktiskt några gäddor som hade gjort det så jag tar det som bevis för min

tes att det är mer almanackan som styr fiskens beteende snarare än vädret. Det är också därför det är hög tid att fara ut med båten och fiska upp lite matfisk om inte familjen skall få svälta resten av året. Havsöringen drar nämligen bort från mina fiskevatten den 6 maj. Kanske någon enstaka kan dröja sig kvar till den 7 men då kan man ge sig attan på att det är kuling! Det är bråttom också av den anledningen att man måste räkna med blanka dagar trots att man far omkring som en kung från toppenställe till toppenställe en hel fiskedag. Så svårt är det nämligen med havsöringfiske. Alternativt; så dålig är jag att få upp den goda matfisken.

Är det bättre med många fina bilder på mindre gäddor än dåliga bilder på stora gäddor? Se där en bra fråga att debattera. En annan fråga som stötts och blötts i decennier bland flugfiskare är hur flugorna skall se ut. Vilka färger och kombination av kulörer de skall ha. När det gäller gädda vill en ha lite gult i och en annan mycket gult kanske. Eller neonorange. Och massvis med glitter. Då kommer jag med fantasilöst vitt och vitt endast. Närapå skandal tycker somliga. Men om det skulle visa sig att gäddor är färgblinda då...? Tyvärr minns jag inte om man överhuvud taget vet det. Genom åren har jag läst notiser om forskning på fiskarna och deras färgseende, främst öringen. Men tyvärr har jag glömt vad man kom fram till.  Kanske är det någon annan som vet?

I alla fall hade det varit kul att kunna komma med den dräpande repliken att gäddorna bara kan uppfatta en gråskala!
Det är i alla fall inte självklart att bara för att vi människor har färgseende behöver inte alla andra arter ha det. Fast det är klart; hur är det med plattfiskar...? 
Om de kan ändra sin färgteckning så att det passar in med omgivningens, måste de då inte kunna uppfatta och skilja åt de ljusets våglängder som vi tolkar som olika färger?
Mer forskning behövs! 
I det sammanhanget kan jag göra den reflexionen att om det nu är så att människan har färgseendets gåva; varför har hon då ofta den benägenheten att betrakta verkligheten i antingen svart eller vitt?
Frågor, frågor men inga svar.

Så på det viset kan man säga att min fiskedagbok ligger nära verkligheten och livet självt. För att återgå till flugorna kan jag säga att jag gjort den upptäckten att strutsherl och diverse tinselglitter inte trivs ihop. Nu i vinter när jag bundit flugor blandade jag i onödigt mycket glitter och det visade sig nu att glittret separerar sig från det naturliga materialet under kastet och gärna snor sig om krokböjen. Väldigt irriterande och jag skall genast sluta med den ovanan. Fyra gäddor med ganska jämna mellanrum fick på den kustsida som vetter åt staun och sålunda är den östra gjorde det hela till en mycket

behaglig vattenpromenad. Fiskade inte ut hela sträckan ty dels är den mycket lång och dels började det glesna mellan nappen. Gick upp på land, vände näsan söderut och gick tillbaka till bilen och tvärs över halvön till andra sidan. Där låg vinden mer rakt på och bottnen mer svårvadad men någon fisk till hade jag plats för i protokollet tyckte jag.
Rättvist och för jämviktens skull fick jag även fyra gäddor på den västra sidan om halvön. Ungefär lika stora (små, kanske man hellre skall säga) fast i betydligt snabbare takt. Inte heller här fullföljde jag hela sträckan, denna gång för att kände att det började bli sent på eftermiddagen.

Här en bild på dagens glupskaste gädda. Hela flugan hade passerat igenom fiskens munregioner, ut genom gälbågarna och kroken satt inte ens fast utan bara låg an nere vid bröstfenan. Trots det hade jag ett ¤!!€€££!! att ta loss den. Det hela slutade att jag stack mig ordentligt på gäddtänderna och blödde ymnigt länge efteråt.  Den här gäddan var förresten helt utlekt och hade vägt minst fyra kilo i normal kondition. Så inte konstigt att den var extra hungrig och tog i lite för mycket i själva hugget.

När jag väl kommit hem och packat upp var det dags att sortera om alla fiskegrejorna till båtfiske ty imorgon skall jag ut och köra båt, hade jag tänkt. Det skall bli spännande att se om motorn startar och om årorna håller. Det kan vara så nämligen att man knäcker en åra första gången på året man använder dem. Det gäller bara att hoppas på att inte bägge sakerna händer samtidigt långt ute till sjöss...

©Gagnekulla Network Productions