03-05-01
Väder: Regn på morgonen och
en bit in på förmiddagen. Så uppklarnande och växlande molnighet.
Kuling från väst-sydväst. Skulle nästan tro den kom upp till
stormstyrka ibland.
|
|
Torsdag
May One
eller
Tvåsiffrigt idag
eller
Mopedterror i skärgården
Jag kunde också ha hittat på någonting i rubrikväg
om att äntligen fick jag användning för den nya vågen, men det gör
jag alltså inte. Det kommer senare i stycket som en överraskning.
Jag kunde även ha använt några kända strofer och förvanskat dem:
"I started out on little pikes but sooon hit the harder stuff"
Vem är det som brukade sjunga så?
Nå, detta är ju inget popquizz så vi anordnar ingen pristävling om
det. Likaså kunde jag ha kallat dagens stycke för "Missade
bilder" eftersom jag vid ett par tillfällen inte hann med att plocka fram kameran
tillräckligt snabbt. Nå, en missad bild kräver tusen ord att beskriva
så på det viset kanske det är bra för ibland kan det ju bli lite
svårt att fylla ut de här dagboksbladen.
-Som om vi inte hade märkt det!
-Tyst!
Det var aviserat kuling idag och alltså inget öringfiske för min del.
På sätt och vis är det skönt att få ordentliga besked så man slipper stå vid köksfönstret kl 04 och undra om det är väder att
köra ut med båten idag. Är trädtopparna orörliga eller inte? Är
det lönt att köra in till staun och titta?
Det slapp man idag.
Istället var det utmärkt väder för en som vill vara ifred. För en
som ville ut på en av de stora öarna och fiska gädda från stranden.
Det är ju helgdag idag och våren och sommaren närmar sig. Snart är
det fullt med folk i sommarstugorna och släkten kommer och hälsar på
de bofasta när solen skiner. Massvis med hundägare far ut för att gå
längs den steniga kusten. Andra fiskare invaderar broar och pirer. Fast
det är mest sillfiskare och de stör mig inte särskilt mycket. Snart är
det båten som gäller även för gäddfiske.
Men än är vi inte riktigt där.
Körde längst ut på en ö och började fiska där cirka kvart i
sju.
Den här bilden får väl
representera de sex mindre gäddorna som jag plockade i rolig och
rask följd.
Fast det relativt grova plasket härstammar från den på tre och
ett halvt kilo.
Jag kunde också göra en marinbiologisk iakttagelse; här ute
hade gäddorna ännu inte lekt färdigt. Alla gäddorna, både
små och stora var nämligen ordentligt feta.
Inte de två sista som jag tog betydligt senare och på insidan av
en grannö. De var slanka.
De två gäddor jag fick förra gången; längre in och längre
bort i väster, var ju färdiglekta.
En annan iakttagelse gjorde jag två gånger som bekräftar en
teori jag har. Nämligen den att först kan man stå och kasta
ganska länge på ett ställe. Så får man en gädda
|
|
som
sprattlar och far runt. Efter den får man plötsligt flera andra.
Min teori säger att de nya lockades till platsen från
andra, närliggande ställen. De känner vibrationerna i vattnet och
skyndar dit, i tron att det är mat på gång. De blir lika besvikna
varje gång för det är falsk mat, svårsmält utländskt fast food i
vars inre sylvasst, japanskt stål döljer sig.
Likaså bekräftades min teori att gäddan inte är så där jättepigg
tidigt på morgnarna. Den första måste ha tre försök på sig innan
den fastnade. Tvekande och blygt tog de gäddsaran och flera missade
helt.
Så märkte jag att jag tagit fel fluga. Ja, naturligtvis var det en vit
gäddsara, fattas bara, men jag råkade få tag på en särskild modell
som jag bundit på Kamasan #6. Jag hade gjort några sådana och tänkt
att jag skulle använda till min klass fem-utrustning. Pseudonymen
Ingvar från förra fisketuren hade känt sig lite tveksam till de små
krokarna jag rekommenderade och då pratar vi alltså om #4 som är min
standard för flytlina.
Kanske berodde det ändå på att kroken var så pass liten att jag
tappade några stycken och inte den tidiga morgonen, undrade jag lite
veligt.
Äsch, nej då, bestämde jag mig och lät den sitta kvar.
Jag kan också tillägga att det var riktigt tufft att fiska här idag.
Vinden låg nästan rakt på även om jag inte hade hela havets raseri
mot mig. Visserligen befann jag mig på utsidan av en ö men ändå var
det lite lä från en annan, kunglig holme en bit ut och lite pirer och
försänkningar som gjorde det möjligt att trots allt fiska där.
Det var det extrema lågvattnet som gjorde det möjligt för jag kunde
vada så pass långt ut att jag kunde lägga kasten snett in ty att
kasta i precis rak motvind kunde inte ens jag när det var kuling som
rådde.
Häromkring finns nämligen ett litet område där det ofta brukar stå
ordentligt grov gädda. Ett område som jag upptäckt alldeles själv
förresten så jag stod ut med att vara utsatt för storm och regn. Och
mycket riktigt fick jag ett vad jag kallar clomp-hugg. Där man direkt känner
att här har vi något stort. Och framför allt tungt.
Sedan blev det faktiskt inte så mycket mer utan det var bara att
bogsera in gäddan på grunt vatten och försiktigt lyfta in henne till
en gräsplätt där flera andra stora gäddor legat.
|
Det regnade ju och jag tror inte
gäddorna är så känsliga för det som en del andra gör. Jag
undrar förresten om inte just den här gäddan stödjer den
teorin för jag tyckte mig känna igen finnen på stjärten som
kan ses på bilden. Alltså den lilla växten på vad-heter-det?
Inte ryggfenan väl?
Den sitter ju så långt bak på gäddan med analfenan nästan
rakt under så jag tycker det är fel att kalla den ryggfena.
I alla fall tror jag att jag har fått den förut och att den då
var lite mindre.
Förra året alltså.
Jag var ju också tvungen att ta in den till land för jag
lyckades inte få en enda |
hygglig bild på den i vattnet. Vattenytan var starkt krusad hela tiden och vattnet
upprört och ganska grumligt. Och nu skulle den minsann vägas med min
nya, dyra våg. Plockade fram den och kalibrerade den vilket man gör
genom att skruva på en låsring på ovandelen så att underdelens övre
ända ligger exakt an på nollstrecket. Det var lite synd faktiskt för jag
hade tänkt skriva 8 kilo som min gissning löd på men nu fick jag
alltså boka
den till det mer exakta, men kanske inte fullt så imponerande, 7,8 kg.
Men rätt skall vara rätt!
På den tiden vi samlade på ABU-nålar låg gränsen mellan brons och
silver just på åtta kilo.
Så Ingvar och andra, där ser ni att
storleken inte har så stor betydelse som det ofta görs gällande
ute i samhället och debattartiklar i skilda ämnen.
Den lilla #6-kroken satt fast förankrat ganska långt ner,
faktiskt mitt i en bred rand av vassa gäddtänder.
Nå, när jag lossat den och vinkat av gäddan, klippte jag ändå
tafsen och bytte fluga. Ville nämligen ta hem den och föreviga
den på bild för så vanligt är det trots allt inte att jag får
så pass stora gäddor. Och den här åttakilosgäddan (om jag så
får kalla den det) är nog den största jag fått på en #6.
Men ormen då, vad har den att göra i sammanhanget?
Jo, den kan jag relatera till en av de missade bilderna. |
|
När jag senare på dagen gick på en stig upptäckte jag
plötsligt en hoprullad huggorm där mitt framför
mig. Ett utmärkt byte för min kamera, tänkte jag och började göra
den skjutklar. Men för sent, den rullade ut sig och slingrade iväg in
bland tuvor och buskar och där stod jag med snopen min och kamera i
hand. Huggormar gör sig bra på bild och säkert hade jag kunnat hitta
på några utfyllnadsrader om det giftiga, slingriga kreaturet. Det har
jag ju gjort förut.
Men så hade jag en gammal vinylskiva med samma motiv på framme
hemma och envis som jag är, ville jag inte ge upp ormmotivet.
Nu har jag ändrat mig i fråga om popquizz. Det är ju så populärt
med pristävlingar i radio och TV nu för tiden och jag vill ju inte
vara sämre.
Frågan är naturligtvis på vilken skiva jag lagt flugan. Och priset
då?
Ja, inte priset på den gamla vinylskivan när jag köpte den en gång i
början på 70-talet utan det ärofulla förstapriset.
Självklart, en vit gäddsara. Men jag har bara råd att dela ut ett
pris. Så maila mig det rätta svaret och jag sänder iväg det unika
och jättevärdefulla priset till den som blir först. Förutsatt att
adressen finns med förstås. Naturligtvis skall ju den lycklige
vinnaren inte fiska med den utan sätta den inom glas och ram, låsa in
den i ett bankfack och låta
det bli ett arvegods inom familjen. Men den första maj varje år skall
den plockas fram och beundras, skålas till och visas upp för släkt
och vänner till åminnelse av denna dagen!
|
Tja, hade väl knappt vadat ut igen
och förflyttat mig tio meter förrän det var dags igen.
Men eftersom jag nyss hade varit på land med en lite större
slapp den här gäddan bli uppdragen på land och vägd för jag
kunde konstatera att den var ett par kilo lättare och kunde med
gott samvete boka den till sex kilo.
Tyvärr fick jag inte någon bättre bild på den men om man kikar
noga ser man att den är ganska stor.
Jag vill också påpeka att detta inte är någon jolmig lekvik
som jag sökt upp utan snarast ett stenigt rev.
Gissa om jag kände mig nöjd när jag så småningom gick
tillbaka till bilen!
Eh... Ta inte den uppmaningen bokstavligt. Det är slut på
pristävlingen nu, så skicka inte in era gissningar i denna
fråga. |
Svaret är nämligen alldeles för
enkelt. Dessutom slutade det regna och jag hade merparten av dagen på
mig. Samt att jag skulle äta frukost. Men där jag parkerat väntade en
obehaglig överraskning på mig. Tidigare hade jag berättat om
pensionärshuliganerna här på öarna i Karlskrona Skärgård. Hur de
far omkring på sina flakmoppar och ställer till ohägn, busskör och
för oväsen med mera. Förmodligen trodde alla att jag bara hittade på
eller åtminstone starkt överdrev.
Skall jag vara ärlig trodde jag det
själv också men idag fick jag bildbevis på att det var alldeles sant:
Kolla här till höger! Innan hade de kommit fram till mig där jag stod
och plockade isär spöt och trängde nästan upp mig mot
bilsidan. Två gubbs i 80-årsåldern var det. Nu skulle de
minsann förhöra mig om vad jag gjorde och om jag fått någon
fisk.
Nja, svarade jag som jag brukar, något napp hade jag väl fått
men jag brukade släppa tillbaka gäddorna jag får.
-Va! Vad är det då för mening?
-Äsch, det är godare med fläskkotlett, svarade jag.
-Fläskkotlett! Det är den sämsta mat jag kan få! Torrt och
dant. Nej, tacka vet jag fisk! Torsk och flundror. Det är gott
det!
Men snart nog tröttnade de på den konstige stadsboa och han som
förde |
|
ordet vände sig till kumpanen och fräste i mungipan
ett "Hoppa upp nu Julle, så drar vi!" Och så for de iväg
och hade det inte varit asfalt, hade grus och småsten sprutat när
flakmoppen vrålade igång och iväg.
Ovanstående är alldeles sant, särskilt deras ålder men inte namnet.
Även här missade jag att ta bättre bilder men jag vågade faktiskt
inte plocka fram kameran så de såg det för då kanske de ryckt till
sig den och farit iväg på sin säkerligen trimmade flakmoppe!
Själv körde jag till brofästet mellan Tjurkö och Sturkö för att
äta frukost. Där var det lä och en bra rastplats. Faktiskt började
solen titta fram mer och mer och det var riktigt skönt att sitta ute
och äta. Samt att iaktta det ökande folklivet.
Där missade jag en annan rolig bild. För här är ett populärt
sillfiskeställe. De parkerar här och sätter ihop sina tunga
haspelspön och tar sina spannar och går ut mitt på bron och ställer
sig. Det populäraste stället är precis under skylten med "Allt
fiske från bron förbjudet" och en bild på en som stod
precis där och kastade hade man kunnat göra mycket av.
Men sillfisket var dåligt idag, hörde jag.
Jag tillbringade lite fisketid här
mest för att det var lä och solen sken. Något napp gav det
inte. Men när jag skulle gå tillbaka över bron kom ännu en
flakmoppe farande och man fick kasta sig undan så man inte blev
nermejad!
I och för sig kan det ha varit samma som innan men som de
blixtrar förbi hinner man inte uppfatta några detaljer!
När jag kommit fram till bilen och skulle köra
iväg till ett annat ställe hade det kommit två danskar dit. De
stod och plockade med sina grejor och muttrade lite åt varandra.
De varken hälsade eller såg åt mitt håll och jag tänkte att
det är sällan man möter några som är ännu asocialare än en
själv.
De hade bakluckan öppen och det var där jag missade en kul bild.
|
|
Ty det enda som fanns där förutom det typiska för
sillfiskare; spänner, haspelrullar och Plano-boxar, var ett jättestort
flak med öl.
Det som talade mot den gängse bilden av danskar var det saknade gemytet
men det som bekräftade nationella fördomar utgjordes förstås av
ölen som enda proviant.
Nå, nu skall jag inte vara orättvis; kanske deras gemyt skulle öka i
samma takt som ölburkarnas antal minskade och att de ännu inte hade
hunnit börja?
|
Körde en bit längre in och trodde
det skulle vara lä. Men det blåste nu så hårt att vinden inte
behövde någon startsträcka alls innan den rev upp grov sjö.
Men det gick att fiska för jag hade vinden i ryggen och ju
längre in jag kom, desto mer i skydd kom jag.
Ett par mindre strandgäddor gav mig hopp om större fisk. Men det
infriades inte. |
Jag kan också berätta att idag fick jag användning
för mitt reservspö. Det spö jag använder i första hand, ett
Scierra-spö, har en svaghet. Det glappar nämligen i skarven och jag
får ständigt lacka lite på handelen. Det är ett otyg för tar jag
på för mycket, klistrar de ihop och jag har ett hie att dra isär dem.
Men efter lackning fungerar det bra ett par gånger men så nöts lacken
ner och toppen börjar åter vrida sig och nästan lossnar när man
fiskar. Jag tror även att man riskerar att bryta spöt i kastet om
överdelen är på glid för långt ut. Det var det jag var rädd för
idag för jag fick ta i av alla krafter för att orka få ut någon lina
i stormen.
Är det någon som har ett bra tips för en mer varaktig lösning?
Ett råd jag fått är att använda tejp men jag tyckte det lät väl
riskabelt just med tanke på att man måste kunna sära på spöt.
Det är i de lägena som det är så bra att ett reservspö med sig.
Vid halvfemtontiden halade jag in
alla linor och avbröt allt vidare fiske och gick tillbaka till
bilen. Kände mig sugen att pröva andra, nya områden som det
kunde vara lämpligt att utforska nu när det rådde
superlågvatten men jag hann inte.
När jag kom hem skulle jag nämligen gräva en massa hål i
trädgården!
Men det har inte det minsta med fiske att göra eftersom det inte
ens var mask till mete jag grävde efter så därför slutar jag
nu. |
|
Datum |
Art |
Plats |
Vikt |
Bete |
Båt |
Vadande |
Fluglina |
Väder |
Tid |
Död |
2003-05-01 |
Gädda |
Utsidan |
1,5 |
Vit
Gäddsara |
Nej |
Ja |
Flytlina |
regn,
SV kuling |
07:00 |
Nej |
2003-05-01 |
Gädda |
Utsidan |
1,5 |
Vit
Gäddsara |
Nej |
Ja |
Flytlina |
regn,
SV kuling |
07:15 |
Nej |
2003-05-01 |
Gädda |
Utsidan |
2 |
Vit
Gäddsara |
Nej |
Ja |
Flytlina |
regn,
SV kuling |
07:30 |
Nej |
2003-05-01 |
Gädda |
Utsidan |
3,5 |
Vit
Gäddsara |
Nej |
Ja |
Flytlina |
regn,
SV kuling |
08:00 |
Nej |
2003-05-01 |
Gädda |
Utsidan |
1,5 |
Vit
Gäddsara |
Nej |
Ja |
Flytlina |
regn,
SV kuling |
08:10 |
Nej |
2003-05-01 |
Gädda |
Utsidan |
1 |
Vit
Gäddsara |
Nej |
Ja |
Flytlina |
regn,
SV kuling |
08:30 |
Nej |
2003-05-01 |
Gädda |
Utsidan |
7,8 |
Vit
Gäddsara |
Nej |
Ja |
Flytlina |
regn,
SV kuling |
09:00 |
Nej |
2003-05-01 |
Gädda |
Utsidan |
6 |
Vit
Gäddsara |
Nej |
Ja |
Flytlina |
regn,
SV kuling |
09:20 |
Nej |
2003-05-01 |
Gädda |
Insidan |
2,5 |
Vit
Gäddsara |
Nej |
Ja |
Flytlina |
sol,
SV kuling |
13:00 |
Nej |
2003-05-01 |
Gädda |
Insidan |
2 |
Vit
Gäddsara |
Nej |
Ja |
Flytlina |
mulet,
SV kuling |
14:00 |
Nej |
|