03-05-04                                Väder: Först mulet och lite duggregn. Så upphörande och vid nio, tiotiden uppklarnande och därefter solsken. Hela tiden hård, sydvästlig vind.

Söndag

Teori och praktik

eller

Fantastisk fyrakilosföljd

eller

Fräck kupp

Idag har jag fiskat rent vetenskapligt. Ställt upp en teori, provat den och till min glädje funnit att den stämde. Åtminstone delvis. 
Först kan jag ju säga att nu verkar hela årets öringfiske gått åt pipan. Kulingvarning var utfärdad till igår och den dröjde sig kvar även idag. I synnerhet under den tidiga morgonen då jag i så fall skulle ha kört ut med båten. Nu slapp jag fundera över det. Samma som förra gången alltså. Första maj.
Fast idag blåste det inte alls så hårt som då.
Tillbaka till teorin; Jo, borta i öster och långt ut hade ju  gäddorna ännu inte lekt, men det hade de här i väster redan för en vecka sedan, åtminstone ganska långt in. Samtidigt vet jag att gäddfisket i slutet av maj, början på juni brukar vara bra här utanför. Då skall man alltså kunna finna dem halvvägs ut en dag som idag, tänkte jag.

En ö i  väster från staun räknat, pratar vi alltså om nu. Den tätast befolkade ön och nu befinner vi oss tidsmässig på en söndag i maj så man får alltså räkna med mycket åskådare. Den fräcka kuppen bestod i att jag satsade tidigt på morgonen där det är mest hus och räknade med normalt folks söndagsvanor. Det vill säga att inte gå upp förrän kl 09 eller 10. Det finns ju heller ingen tidning att hämta.  Det första stället befann sig alltså mitt i sommarstugesmeten och där det inte var bryggor, fiskebodar och sjöbodar var det badvikar. Jag hade alltså aldrig varit här förut men jag har ofta passerat förbi från sjösidan på väg ut eller in från mina fiskeställen utomskärs.

Naturligtvis körde jag och ställde mig bredvid och utanför trollingparkeringen; jag menar, tänk om någon kände igen bilen och trodde jag börjat med trolling... Mitt rykte skulle varit förstört för all framtid!
Men det där att jag skulle få fiska ifred kunde jag glömma redan på ett tidigt stadium. Det berodde på tre saker. Först och främst kanske att så tidigt på morgonen började jag inte fisket. Exakt samma som förra gången blev det; kvart i sju. Sedan berodde det på att äldre personer inte sover länge om morgnarna, inte ens om söndagarna för de är lediga veckan runt och går gärna ut en runda tidigt trots att det inte finns en tidning att hämta. Inte bryr de sig om vädret heller. Svart himmel och kuling. Även om det var mycket lä på den här sidan ön. Så fort jag vände blicken mot land så nog stod där en gubbe och vinkade!
Eller gubbe och gubbe; man skall vara försiktig med orden. Äldre gentlemän i 65 - 70årsåldern stämmer bättre.
Det tredje skälet var att där låg det tätt med hus med stora fönster riktade åt sjön till. Och med de priserna de hade fått betala för sjöutsikten så måste de stå där vid sina panoramafönster och titta ut ständigt, ständigt. Det är ju enda sättet att få valuta för de dyra pengarna!

De jag pratade med visade sig inte vara genuina fiskargubbar heller utan pensionerade stockholmare eller i alla fall någonstans uppifrån landet.  -Menar du att du vadade iland och var trevlig? -Jodå, I det läget var det ju jag som  gjorde intrång på deras domäner.  Här på bilden ser det visserligen ut som det vore på någon öde kuststräcka men bilden ljuger som så ofta. Till vänster, en bit upp står de inredda sjöbodarna, fiskarstugorna och de nybyggda lyxsommarstugorna tätt. Ett av mina största personliga problem ligger också i att jag ser mycket snällare ut än jag är. Det visar sig ofta till exempel att osäkra personer som ser sig sökande om efter

någon lämplig att fråga om vägen om, genast dyker på mig med ett lättat ansiktsuttryck i det att de tänker "äntligen en som jag vågar fråga!"
Men visst kan det vara trevlig med en pratstund och förklara lite vad jag håller på med och hålla upp den vita gäddsaran och säga att den här använder jag till att fiska gädda med. Många blir väldigt förvånade och hade inte en aaaning om att man kan fiska gädda med flugspö. Ja, en del har förresten inte en aning om vad flugspö eller flugfiske är. Ofta kan man förresten få lokala tips om fiskeplatser men den första jag pratade med visste betydligt mindre om det än jag själv. Men han erbjöd mig att låna hans båt...
Men det avböjde jag för jag hade ju lämnat min egen på Långö i staun för att det blåste för mycket.
Vad gäller för själva fisket visade det sig att viken på bilden ovan, i princip var enda stället det gick att fiska på. I alla fall på mitt sätt. Det såg hyggligt ut även om det dröjde med något napp.
Men det kom och på ett klassiskt sätt.

Kastet var avslutat och jag hade börjat föra spöt tillbaka för att påbörja nästa kast. Jag håller kvar spöt i det läget en stund för att låta fluglinan hinna med, komma fram och  samla sig bakom mig. Så att jag får tillräckligt med lina i nästa kast så att det räcker med ett, högst två blindkast förrän man kan skjuta ut hela fluglinan i ett nytt. Under tiden kommer ju flugan fram- och uppsimmande så att man hinner se hur den går i vattnet. Så att den inte har snott sig eller något liknande. Nackdelen är att hugger en fisk i det läget är det omöjligt att göra mothugg. Nästan åtminstone. Nu såg jag bara ett stort gäddhuvud resa sig bakom flugan och hur den försvann.

Det enda man kan göra i det läget är att försöka få tag på fluglinan med vänsterhanden och försöka etablera kontakt med fisken. Jag lyckades, grep tag om den flätade tafsen och ryckte till. Tala om direktkontakt med fisken! Sedan var det bara att veva upp all löslina och närmare studera vad det var som hade huggit. Efter en ganska plaskande kamp kunde jag konstatera att det var en utlekt fyrakilosgädda. 
Alltså exakt enligt den i förväg uppställda teorin. Kul!
Jag gick runt lite bland sjöbodar och bryggor och letade nya, fiskbara sträckor men det var svårt hitta några. Klockan var väl kring åtta och mer och mer folk började röra på sig så då gick jag tillbaka till bilen och åt frukost. 
Bussar och bilar, cyklister och gående, båtsläp och små lastbilar; det var dags för mig att köra iväg till ett nytt ställe nu. Jag stod parkerad helt nära en liten fiskehamn nämligen och ön började vakna till liv på allvar nu.

Det rådde som sagt hård sydvästlig vind och dit jag begav mig efter frukost låg i lä genom en utskjutande udde av en ö. Ett beprövat ställe och utgör gräns mellan inner- och ytterskärgård för mig. Utanför udden kan man få öring och innanför "bara" gädda. Så brukar det vara.  Där hade jag ett helt underbart fiske. De mörka molnen hade försvunnit, solen sken och gäddorna uppträdde exakt som jag förutsagt! Där stod de uppradade, utlekta och glupska och bara högg! De var inte riktigt på topp konditionsmässigt. Men efter några veckor till ute i havet och efter några sill- och tobismiddagar kommer de att vara i otrolig form och vi kommer att ha många härliga duster till sommaren, de och jag!

Dessutom kommer de då ha lagt på hullet minst ett kilo till, de flesta av dem ty ganska magra och eländiga var de idag. Nu bokade jag samtliga till exakt fyra kilo men lite skiftade det naturligtvis. Några vägde säkert ett par hekto mindre och några ett par hekto mer, men det jämnade ut sig, resonerade jag. Men förvånansvärt jämnstora var de.

En gädda i juni motsvarar en lax i samma månad eller en havsöring i september vad gäller formkurvan. Det är väldigt stor skillnad i styrka och uthållighet för en gädda sommar och vinter.  Men jag fick se upp lite där jag stod utvadad på en sandflade. Åt vänster går det en populär stig och till höger om mig stod det en spinnfiskare ute på ön. Därför strävade jag efter att landa gäddorna lite diskret. Inne på land var det stundtals rena lämmeltåget av folk. Osökt kom man att tänka på starten i Vasaloppet! Nå, det fick jag ju räkna med en söndag i maj. Det var smällar man fick ta. Molnen luckrades upp mer och mer och till slut blev det rena sommarvädret.

Det enda som saknades för att lyckan skulle bli fullständig var en lite större gädda. Aptiten växer medan man äter och man blir girig där man står och den ena fyrakilosgäddan efter den andra hugger. Synd egentligen att det så fort blir inflation i fisket. Fast jag klarade mig ändå ganska bra mot den sjukan. Man hade ju så att säga blivit vaccinerad mot den åkomman när man haft ett så dåligt fiske förut under hela våren. 
En rolig detalj i fisket för mig är numer att fotografera fångsten. Att när man kommer hem ivrigt granska dagens bilder för att se hur de blev. Idag blev jag både besviken och glad. Två, säger två gånger idag tog jag bilder på hoppande gäddor men bägge blev odugliga. Bara otydliga plask hade fastnat. Synd.
Men här nedan har jag nöjet att presentera en stark kandidat på årets vinnarbild i kategorin "Simmande gädda med gäddsaran i mun"
Vi presenterar den i generöst jätteformat:

Ja, jag tycker åtminstone den är läcker även om det "bara" föreställer en fyrakilosgädda!
Den illustrerar på ett härligt sätt hur jag gick och mådde gott på sandbottnen i solskenet och fiskade av den mörka bottnen utanför och hur linan stramade åt när gäddorna högg.
Jag tog in flugan ungefär som när man fiskar regnbåge med husmask på tafsen. Långsamt och med långa pauser mellan dragningarna.
Nå, när det området var färdigfiskat kunde det knappt bli bättre så vad göra?

Jag passade på och prövade ett helt annat hörn på ön. Mycket längre in och skulle se om teorin stämde in även där. Jag hade bara varit där en gång förut och det var förr-förra vintern, under superhögvattnets dagar. Då fick jag ingen fisk men det såg ju lämpligt ut då och gjorde så även idag.  Då tyckte jag att stället borde få fler chanser; särskilt en mulen novemberdag med regn i luften, om jag mindes rätt. Så blev det dock inte. Rena idyllen rådde nämligen idag med småbarnsfamiljer som var ute och gick, svanar i viken, glittrande solsken och i snåren kvittrade fåglarna så glatt. Jag hörde faktiskt näktergöken för första gången i år. Vem kan väl ta miste på dess karaktäristiska "Ko-klävitt, ko-klävitt!"

Men första sträckan gav inget napp. 
Men strunt i det, tänkte jag, för det var väldigt skönt att gå där ute i vattnet i solsken och värme. Hade väl fiskat där cirka en halvtimme så kom en bil körande och parkerade i närheten, hörde jag. Snart kom två haspelfiskare gående och skulle fiska. 
Det besvärade mig inte det minsta för jag var snart färdigfiskad för dagen och de var inte iklädda vadare så deras rörelsemönster blev sålunda ganska begränsat. Istället gick jag fram till dem för att prata en stund.

Och det ser man hur lite vänlighet lönar sig. De var väldigt trevliga och jag fick ett både värdefullt och överraskande tips. Det gällde havsöringsfiske och de berättade någonting som jag inte visste. Nämligen ett ställe där de hade haft flera havsöringar som följde efter. I år är det för sent för mig att utnyttja den kunskapen men nästa år kan det mycket väl rädda en fiskedag. Kanske till och med hjälpa till att familjen inte behöver svälta hela det året också för att matfisket slår fel. Jag tackade så mycket för upplysningen och gick vidare en bit. Det fanns några ställen några hundra meter bort som jag också ville prova, där det var ganska grunt och skulle räcka till en timmes fiske till, lagom tills dess det var dags att avsluta och köra hem. Det var... -Skall du inte berätta mer om tipset? -Skojar du? Självklart inte!

-Men det är faktiskt några stycken som bor här i Blekinge som läser vad du skriver. Konstigt nog förresten; men de skulle nog vara tacksamma att få veta vad de berättade!
-Tror jag säkert! Men jag sade ju att jag ser snällare ut än jag är... Ånej, det tipset behåller jag allt för mig själv!

Vid det här laget hade jag fiskat flera timmar utan att få napp men vad gjorde väl det när det var så bra på förmiddagen och jag trodde väl inte att jag skulle få några nya. Soliga eftermiddagar brukar inte vara allra bästa fiskevädret.

Men banne mig om det inte sög i en gång till! Ännu en fyrakilosgädda som var verkligt pigg. Kanske det var ett par grader varmare i vattnet här inne, kanske hade den lekt väldigt tidigt men den här gäddan hoppade och drog å det allra trevligaste sätt. Fast jag fuskar lite med bilderna. I själva verket är fisken på bilden en jag fick på förmiddagen.  Men lite konstnärlig frihet måste man unna sig, tycker jag. Bilden när gäddan hoppade blev misslyckad och så även de andra.

Nu gick fiskedagen mot sitt definitiva slut och jag vevade upp alla linorna och vandrade tillbaka till bilen. Mycket nöjd med söndagsfiskandet var jag. Jag hade parkerat på samma ställe som förra gången, då för två vintrar sedan. Framför ett litet hus och då hade det kommit ut en gubbe och pratat. Det var han som avslöjade den hemska historien om det fruktansvärda rovfisket på gädda inne i fjärdarna med utterbräda. Nå, när jag kom dit kikade jag upp mot huset flera gånger och undrade om han bodde kvar. Men det såg tomt ut och ingen dörr slogs upp. Jag hoppades att han bara var i kyrkan tillfälligt (det var ungefär högmässetid och här ute på öarna är folk religiösare än vanligt) och inte mer permanent på kyrkogården.

Trevligt nog, kom han ut när jag stod och plockade ihop grejorna. Han var 84 år gammal och bott här på ön i hela sitt liv och fört ett hårt liv som fiskare. Men än gick han upprätt, som han sade. Vi pratade om fiske och huspriser och lite annat. Hur många här omkring på ön hade byggt sina hus för en tusenlapp och nu kunde sälja dem för en miljon. Och hur besvärligt det var om vintrarna.  -Titta där uppe på tallen! Den har tagit mycket stryk. Ända upp i toppen låg det snödrivor den vintern! När isen ligger och nordostan kommer med snöstorm, ja då är det rent för djävligt!

Vad gäller debatten om det finns torsk i Östersjön eller inte, klagade han på att det bara fanns småtorsk nu för tiden. Den var ju inte så god som en torsk på en tre, fyra kilo, menade han.
På tal om mat blev jag väldigt hungrig och hoppades att någon lagat middag när jag kom hem. Klockan hade sprungit iväg och var närmare fyra nämligen. Det hade ingen men det är en annan och mycket tråkigare historia än ovanstående.

Ett par slutord om själva fisket bara: jag undrar om inte de ##¤€££@!! näbbgäddorna är lite på gång ändå. På något ställe på utsidan kände jag nämligen några mystiska nyp och dragningar som nog inte härstammade från vanliga gäddor. I alla fall såg jag inga efterföljande gäddor. Det kan mycket väl ha varit någon enstaka förtrupp av de fruktade fiskeförstörarna.
Man får väl ta med sig en # fem-utrustning nästa gång. Vi får, som vanligt, se.

©Gagnekulla Network Productions