03-05-17                               Väder: Svag vind mellan syd och sydväst. Soligt med lätt dis ibland. Precis lagom vindstyrka och inte så mycket sjöbris.

Lördag

Jag har börjat med garnfiske

eller

Tävlingen avgjord.

eller

Ny sensationell uppfinning

Idag är det mycket att orda om. Vi kan väl börja med att meddela att äntligen är den lilla musikgissningstävlingen avgjord. En viss Sandor från Kristianstad knep förstapriset eller heter det endapriset? Han tog reda på att det var "Relayer" med artrockbandet Yes som jag avsåg. Han skall få sin gäddsara med posten. 
Vad gäller garnfisket är det inte så illa att jag har börjat lägga nät för att jag fått så dåligt med fisk på sistone. Nej, istället har jag kommit på ett nytt sätt att binda flugor. Eller det är naturligtvis inte nytt i sig utan bara för mig.
Jag kom på det som en snilleblixt när jag var ute på Fågelskådarudden förra veckan. Varför inte byta ut strutsherlen med garn, slog det mig helt plötsligt. Därvidlag hade jag två inspirationskällor. Först att jag på samma plats för ett år sedan spånade om skämtflugor bestående av klippta remsor från vita kalsonger och sedan att jag på sistone fått mail från Peter Andersson angående garn i flugor. 
Garn till kroppar för nymfer och våtflugor är i och för sig vanligt och jag använde det själv flitigt i början på min karriär som flugfiskare men det nya är alltså att använda det som vinge istället för strutsherl. Jag har nämligen varit lite orolig i och med att jag inte längre har fri tillgång till gratis strutsfjädrar. Jag har visserligen ett litet lager men med garn är det ju outtömligt. Och, tänkte jag, nu kan man binda meterlånga gäddsaror om man vill!

(Jag passar på och prånglar ut lite bilder från dagens fisketur under tiden jag skriver om annat.) Jag blev väldigt ivrig att skynda hem och genast leta upp lite garn och pröva. Tunt mohairgarn skulle jag ha, det hade jag redan tänkt ut med detsamma. Jag hade haft sådana nystan förut men de var

försvunna och jag inventerade mina gamla Planoboxar där det fanns fullt med sygrejor av...
-Planoboxar...? Hör du du, inte håller du väl på med knyppling, stickning och liknande på fritiden heller!
-Absolut inte! Tvärtom! Det är ju därför jag inte kommit på det förut!
-Vad då menar du?
-Jo, garn är ju egentligen ett väldigt närliggande substitut och egentligen borde jag ha tänkt på det för länge sedan. Anledningen till att jag inte kommit att tänka på det förrän nu beror förstås på att man lite macho. En tuff väderbiten karlakarl, ständigt kämpande mot en obändig natur, utsatt för elementens raseri...
Man tänker helt enkelt inte i de banorna. Handarbete, sygrejor,  nål och tråd, garn; det är ju mer fruntimmersgrejor och inte så mycket för en machotyp som jag själv...
-Du en machotyp...??? Men Planoboxarna då? 
-Följer du inte vad jag skriver? Hade du varit mer uppmärksam skulle du ha kommit ihåg att jag vunnit ett par stycken på Gäddfestivalen genom åren och hustrun fått dem att förvara just sådana prylar i. 

Lite garn hittade jag hemma och lite hittade jag i affärer. Sedan band jag ihop några helt nya flugor som jag var väldigt ivrig att pröva. Tyvärr kunde jag inte testa dem förrän idag, efter en hel vecka utan fiske. Helt nya flugor så vad säger ni nu; alla ni som skällt mig för att vara konservativ, envis, stelbent och rigid som bara använder sig av en enda fluga!  Ha, där ser ni att även jag är flexibel och villig att prova något nytt!  -Men garnflugan är ju vit...? -Ja, det är klart den är vit!  -Men då är det ju ändå samma gamla fluga? -Är det ju inte! Det är en helt ny Vit Gäddsara eftersom den bara består av garn! -Jag ger upp! -Ja, det är lika bra så att jag kan koncentrera mig på dagens fisketur.

Som synes kom jag äntligen ut på sjön. Alldeles vindstilla på morgonen och väderleksrapporterna pekade entydigt på en fin dag. Väderleksmässigt skulle det visa sig bli helt perfekt. En lagom bris hela dagen upplever man inte ofta minsann. Det brukar för det mesta växla mellan alltför lugnt och alltför blåsigt, så det var bara att tacka och ta emot. Allt annat skötte sig också som det skulle, utombordare, åror och båt, menar jag. Själva fiskandet krånglade som attan i början dock. Hade införskaffat en ny sjunklina till den här säsongen men ännu inte hunnit hämta den nya spolen som jag beställt. Fick därför använda den gamla, normalsjunkande. Den gamla snabbsjunkande hade jag redan slängt nämligen. Och det är konstigt, när jag använde den förra veckan när jag vadade, tyckte jag den sjönk som en blykabel men idag bara låg den och flöt. Dessutom trasslade den sig vid ett tillfälle så det tog en kvart att reda upp. Trots att det brukar fungera bra med löslinan vid båtfiske. Jag brukar lägga ett par, tre slingor över båtkanten när jag tar hem kasten men den här gången gick det snett.
Första testet med den nya gäddsaran blev fiasko. Det inte att kasta med den! 
Jag hade tagit till i överkant vid tillverkningen. De blev alldeles för tunga. Dessutom snärtade man inte av vattnet så lätt som med naturligt material. 
Första ronden slutade med klara ett - noll till strutsherlens förmån. 
Men så lätt gav jag inte upp. Fram med nagelklipparen och...
-Eh... Det där att ha nagelklippare med sig låter inte särskilt macho...?
-Äsch, den har jag ju för att klippa av tafsar med. Ja, he, he, egentligen bara dem över 0,40 för de tunnare biter ju vi karlakarlar av med tänderna. Tyst nu!
Jo, jag ansade till flugan, klippte av flera garn helt och kortade andra. Så höll jag på och provade tills jag åtminstone kunde hysta ut den några meter för att se hur den uppförde sig i vattnet. Gången alltså. Och ja, den var hygglig. 

Här får man sitta i lugn och ro... Men stiltjen var bara kortvarig och snart blåste det upp en perfekt lagom bris som både gjorde det acceptabelt för gäddorna att nappa och att det gick lättare att kasta den tunga garnflugan. Och, som kan ses i tabellen nedan, att det gick att lura gäddor med den är bevisat. Det finns egentligen ingen anledning att byta namn på flugan men de jag satte ett "G" efter, är garnflugan. När man håller på med att utveckla en ny flugtyp skall man naturligtvis testa den genast och se vad som behöver ändras, modifiera den och åter testa.  Nu hade jag flera stycken med mig, men alla led av att de var för tunga. Till nästa gång skall

de vara rätt från början, hoppas jag. Jag hade också använd flera garnsorter och nu vet jag ungefär vilka som är bra och vilka som är mindre lämpade. 
Men fördelarna är ju uppenbara med garn; billigt och du kan göra hur långa flugor du vill. Men än så länge vinner strutsen. 
Garnet har ju också den fördelen att de förmodligen blir närmast outslitliga. Tafs och bindtråd måste naturligtvis förnyas men själva garnfibrerna tål nog en hel del i fråga om vassa gäddtänder och envisa gäddor som vägrar öppna munnen när väl kroken är loss men flugvingen är kvar i käften och har trasslat in sig i tänderna. En annan sak märkte jag och det var att garnet inte fäste så bra när man lindade fast det på krokskaftet. Hela ovandelen hade en tendens att vrida sig. Nå, man får väl linda tätare och hårdare samt använda mer lack. För ändamålet har jag en nagellacksflaska med tillhörande pensel så att man kan bre på ordentligt. 
Mer forskning behövs och lita på att jag återkommer i ämnet. Visar det sig att konceptet håller får jag väl göra ett nytt avsnitt i avdelningen för flugbindning. Det är nämligen inte bara att binda på en bunt garn. Det gäller att få fram spolformen av en tobis eller sill också. 

Vad gäller själva fisket var det utomordentligt bra mest hela dagen. Den här sju och etthalvtkilosgäddan skäms inte för sig, tycker jag.  Tagen på ett av mina speciella storfiskeställen vars namn jag tryggt kan sätta ut eftersom det är påhittat av mig själv. Generellt kan jag dock säga att gäddorna stod halvvägs ut till ytterskärgården. Magra och utlekta. Den på bilden kommer att väga mellan nio och tio kilo i september är jag övertygad om.  Strax innan jag fick den hade jag tappat en nästan lika stor på ett förargligt sätt. Hade drillat den mogen för upptagning, fotografering och isläppande. Höll på och försökte få greppet om den vid båtkanten för att lyfta upp den när kroken bara lossnade.  Debatterade en stund med mig själv om jag ändå inte kunde få tillgodoräkna den mig men vi machomän är ärliga och fuskar inte. Jag brukar resonera att om jag verkligen ville ha den och haft chansen att ta ombord eller iland den med håv eller huggkrok och den då släppte; ja då räknar jag som om jag fått upp den.

Som det var med den gäddan, släppte den strax innan jag hade kunnat få ett ordentligt grepp om den. 
Jag hade varit lite orolig för näbbgäddorna men de var inte så många som jag befarat. I alla fall inte på utsidan om öarna. Jag råkade kroka två stycken men samtliga andra nyp, hugg och dragningar i linan visade sig härröra från riktiga gäddor. Utom senare på dagen och längre in där näbbisarna uppträdde i stora flockar och anföll flugan frenetiskt.
Jag har sagt det förut och säger det igen; näbbgäddor är kul att fiska när man gör det riktat med lätta grejor men när man är ute efter gädda är de enbart störande.

Och gäddor fick jag gott om. Här en bra bild på en kraftig bit. Jag blev tvungen att byta tillbaka till en strutsfluga för garnvarianten blev för tung och tråkig att kasta med. Det skall verkligen bli spännande att se om jag kan få dem lika bra som en i strutsherl.  Själva begreppet "Vit Gäddsara" finns såsom en utomvärldslig, transcendent idé. Vad människorna gör här nere på jorden är blott att de försöker efterlikna själva begreppet. I försök efter försök, version efter version närmar jag mig hela tiden idealet. Ibland verkar det inte hända någonting och ibland sker det med stora språng. När jag övergick till Kamasan var ett sådant hopp och nu är frågan om garnet kan bli något liknande. Platon körde med det Godas, det Skönas och det Sannas idéer och jag kör med den Vita Gäddsarans idé.

På det viset kompletterar vi varann, Platon och jag. 
Förresten, det är mycket möjligt att det finns fullt med folk som använder garn till vingar i stora flugor men det vet ju jag inte om. För mig är det helt nytt och betraktar det därför som en egen, genial uppfinning.
Som de flesta av människans stora landvinningar genom tidigare undrar man varför ingen tänkt på en sådan självklar ska tidigare. Ta till exempel hjulet. Det går väl knappt att föreställa sig en tid då det inte var uppfunnet, eller hur? Ändå var det så att de högt utvecklade civilisationerna i Sydamerika inte använde sig av hjulet eller kände till det. Inte förrän spanjorerna kom dit i slutet av 1400-talet. Så där ser man.

Fast än får man kanske ligga lite lågt och måhända inte sitta hemma vid telefonen och vänta på att Nobelkommittén skall ringa upp mig. Tyngden är oerhört viktig och det gäller att hitta rätt garnsort. En sak är att kasta med tunga sjunklinor i medvind och en annan med flytlina senare i höst.  Gäddsarans idé går ju ut på att efterlikna en så stor bytesfisk som möjligt med så lite, i gram räknat material som möjligt. Senare, mitt under den soliga eftermiddagen i lä, var det dags igen. Ännu en mager, lång sjukilosgädda högg. Den hade jag en mycket trevlig stund att ta hem och spöt fick verkligen jobba ty nu börjar gäddorna bli otroligt starka.

Båtsäsongen har börjat på allvar nu och det kommer att mer än en gång ge anledning att jämföra de två fiskesätten med varandra. Båt versus vadarbyxor alltså. Men som det nu ser ut med fullt med folk överallt på stränder, uddar och vikar samt att gäddorna ger sig av längre ut till havs är det inte så mycket man har att välja på. Jag kan även tänka mig hur det skulle kännas att vandra några hundra meter en sommardag iklädd neoprenvadare. Något svettigt skulle jag förmoda. Även om man naturligtvis lämnar jackan hemma och tar sin svarta handväska och förvarar sin tång, våg och lite andra tunga prylar som man annars har i jackfickorna så måste ändå värmen bli...
-Alltså, nu blir jag ordentligt misstänksam! Inte nog att du använder nagellack och nagelklippare och verkar vara väldigt insatt i syhandarbete, du har handväska också! Och den där gruppen Yes; hade inte de långt lockigt hår, var sminkade och uppträdde mest klädda i blommiga klänningar?

-Eh... jo, men det hade de flesta på den tiden utan att de för den sakens skull var... -Använder du läppstift? -Absolut inte! -Damunderkläder? -Skärpning nu alltså! -Eyeliner? -Det vet jag inte ens vad det är! -Färgar du håret? -Skämtar du! -Hm... jag skulle ändå råda dig att tona ner det där Macho-snacket! -Jag skulle föredra att tona ner dig istället. Bort med dig nu!  Somliga är mer än lovligt illvilliga och misstänksamma!

Avslutade dagen med att fiska i lä av den stora ön. Inte för att det blåste så hårt men för att studera stränderna lite grann från sjösidan. Den här ön hade jag nämligen varit på i höstas och fiskat från land för första gången. Det är alltid kul att se hur det ser ut från båten med djup- och bottenförhållanden. 
En härlig sommardag på sjön får bli slutsummeringen. 

©Gagnekulla Network Productions