03-06-03                               Väder: Sol, sol, sol! Måttlig till frisk ost, sydostlig vind. Varmt men lite kyligt i vinden.

Tisdag

Garnexperimenten Dag IV

eller

Examendags

eller

En dag i Sverige

eller

Sexigt värre idag

Det är väl lika bra att inleda med att den sista rubriken avser ett siffervärde på måttenheten kilo och ingenting annat. Det här är ingen sådan sorts sida!

Vi sätter full fart redan från början ut genom Saltösunds många broar. Klockan är otroligt mycket. Minst halv åtta. Redan blåser det.

Nästan nordostligt i början och det stänkte en hel del när jag stävade för full maskin ut mot de stora öarna som utgör gräns mot det som i tidningarna på åttiotalet under U-båtsjakterna, kallades Hamnbassängen. Av familjepolitiska transportskäl kunde jag inte komma iväg tidigare och var vidare hänvisad att vara ute till sjöss ända till kvällen. Men vädret var garanterad fint, om man med det menar soligt.  Och det menar man alltid här i Sverige. Det spelar ingen roll om det skulle bli den värsta torkan på hundra år, brunnar och grundvatten sinar, åar torrläggs, vattenmagasinen töms, åkrar, ängar, skogar och trädgårdar

bränns sönder; ändå skulle det talas om att idag är det störst chans till soligt väder i södra Sverige. Samt att folk ändå skulle säga att "Åh, vilket fint väder det är idag!" Så är det bara. Men än är vi inte där och om det skulle bli för blåsigt hade jag packat ner lite att läsa. Dessutom hade jag tagit med mig vadarbyxorna och vadarstaven. Men som dagen utvecklade sig kom jag inte att använda dem. 
Dock har jag ambitionen att parkera båten på någon lämplig ö och ge mig ut att vada på ställen som håller grov gädda på sommaren. Detta för att riktigt njuta av gäddornas fina kondition just nu. De är pigga som laxar nu nämligen. Åtminstone nästan. Otroligt starka och uthålliga i alla fall. 
Då skulle de verkligen komma till sin rätt på flytlina och från en fast punkt och inte som idag från båt. Varför inte använda flytlinan från båten då, kanske någon undrar. Nej, det blir inte alls samma sak. För det har jag provat några gånger.

På den här bilden har jag fångat både en femkilosgädda och Polenfärjan.  Det gäller att hålla ordentligt i spöt ty de drar som attan.  Innan jag hittade rätt ställe fick jag erfara att näbbgäddefaran långt ifrån var över. Som förra gången jag var ute, kastade de sig över flugan med ibland superhårda hugg. Väldigt störande var det.  Den första näbbgäddan jag fick upp hade inte kroken fäst i. Tur för den och besvärligt för mig. Precis som jag förutsagt skulle hända, hade den trasslat in garnet i tänderna och följt med ända upp. Det dumma krittret vägrade dessutom att gapa och det tog en liten stund att lirka loss garnfibrerna. Detta för mig osökt in på kapitlet garnflugor.  Nu är den Vita Gäddsaran G klar och färdigutvecklad. Komplett i alla delar och funktioner kan jag presentera den för en häpen omvärld.

Sedan sist har jag gjort de sista modifikationerna på den och nu kan jag ärligt säga att den inte står strutsherlen efter. Lika ärligt kan jag säga att vad jag vet missade jag inte en enda gädda. Samtliga som högg, fastnade och hängde med ända upp. Kanske hade jag lite mer tur än förra gången då jag tappade så många. Det kommer att visa sig i framtiden hur det blir med den saken. Men skönt känns det att man är garanterad sin vita gäddsara för all framtid hur tillgången på struts än blir. 
När jag får tid och lust kanske jag gör en detaljerad bindbeskrivning och kompletterar den som redan finns här någonstans på hemsidan. Man strävar ju efter att hålla sin hemsida någorlunda aktuell och inte att en massa gammalt skräp ligger ute. Jag vet bara inte när jag skall få tid till det. 
Förresten, på tal om hemsidor; jag har kikat lite grann på några stycken för att se lite på vad andra använder för gäddflugor. Se vad de har för tips att ge. Färgerna är i många fall rent rysansvärda och det verkar vara mest kommersiellt syntethår av olika fabrikat. Det finns visst något ordspråk om att lyssna på råd och ta till vara andras erfarenheter och är det något jag är förtjust i är det gamla ordstäv. Hur var det nu igen?
Jo, att den som lyssnar på andras råd bara blir vice. Vill man bli V.D. går man sin egen väg.
Eller hur det nu var.
I alla fall kommer jag nog att hålla mig till mitt billiga mohairgarn ett tag. 
Men vad har hänt med mina konkurrenter/kollegor Pikehunters? Inte ett livstecken på över ett halvår. Deras hemsida är stendöd. Har de tröttnat?
Det enda jag vet är att de skulle flytta över sin verksamhet till något som heter Scandic Angler, http://www.scandicangler.com/ . Jag har även varit inne där och kikat. Men finns de där hittade jag dem inte. Kanske drunknade de bland all reklam, pop-upsidor, spinn- och haspelfiske, vanligt flugfiske, prylar och redskap, pyttesmå länkar och annat. 
Vi är ju bara ett litet land med en liten, utsatt grupp av gäddflugfiskare. Det kanske kändes tryggare för dem att gå med i en större, internationell hemsida. En mäktig och säker hemsida som inte så lätt kunde utsättas för främmande spekulation, hackningsförsök och virusangrepp kanske... 
Risken är bara att även innehållet kommer att bestämmas i det nya EFU (Europeiska FiskeUnionen). Den som skall ha sitt säte i Frankfurt, ECF (Europeiska CentralFiskestyrelsen). Man vet ju att några oberoende, EU-utsedda fiskeexperter kommer att sätta allmänna riktlinjer för fiskemetod, flugval, krokstorlekar och flugbindningsmaterial. Men jag menar att en krok som kanske är väldigt lämplig att meta karp i Moldau med, måhända inte är så bra att binda gäddsaror på. Eller att de regler som skall gälla inom hela EFU för fiskehemsidor vad gäller teckensnitt, webläsare och upplösning måhända inte är så bra för mig. Risken att starka lobbygrupper kan komma att påverka hur jag som enskild person skall bedriva mitt fiske är inte att förakta. Tänk om de kapitalstarka och mäktiga trollingfiskarena får igenom att alla som sysslar med båtfiske måste ägna minst en vecka om året till trolling!
Eftersom haspelfiske är den mest förhärskande sportfiskemetoden ute i Europa är det inte alls otroligt att jag i förlängningen måste byta ut flugrullen mot en haspelrulle. Och hur skulle jag få plats med flytlinan på en sådan underlig konstruktion!
Eller de envisa och högljudda fransmännen får igenom att alla måste använda samma fiskemetoder och redskap som metarna i Seine! 
Vi måste vara med och bestämma, brukar det heta från Ja-sidan. Men jag undrar vilka det blir som bestämmer över vilka, jag. Blir det jag som bestämmer över Europa eller Europa som bestämmer över mig? Välj själv det troligaste alternativet!
Nej, trots att gagnekulla.net kommer att bli en väldigt utsatt och ensam fiskehemsida när jag framhärdar att själv bestämma över innehåll, layout och bilder på min både in- och hemska hemsida kommer jag att även fortsättningsvis vilja stå oberoende från EU-inflytande över den. Nej, låt dem i Frankfurt bestämma hur de skall göra sina hemsidor i Tyskland och Frankfurt så bestämmer jag hur jag vill fiska och skriva här i Blekinge och staun! Så jag kommer i alla fall att rösta nej till EFU den 14 september!
För visst var det väl det vi skulle rösta på...? Eller har jag fattat allt fel nu igen?

Nog med politik nu och tillbaka till dagens fiske:  Här ett av Garnsarans många examensprov. En av sexkilosgäddorna i full fräs. Det samlade omdömet är som sagt att den klarade slutprovet med glans. Ut kom den med sin vita mössa på det rödlackerade huvudet. MVG för gången i vattnet samt för krokningsförmågan. Likaså för både pris, lättillgänglighet och lättbundenhet. Dock stördes bilden av ett knappt G vad gäller garnets förmåga att trassla sig kring kroken och att det kan vara svårt att lossa det från hullingen.

Den här delrubriken "En dag i Sverige" härrör från att det tydligen pågick en slags rikstäckande bilddokumentation av Sverige just idag. Fick reda på det idag, alltså dagen efter. 1000 fotografer över hela Sverige har jobbat med att i fotografier göra ett avtryck i tiden just denna dag, den 3 juni år 2003. Djur, natur, människor, vardag, stora och små ögonblick skall det handla om. 
Mitt lilla dagboksblad för idag får väl representera en gäddflugfiskares vardag då. Fast på ett sätt är det ingen vardag när det råkade bli Garnsarans examensdag. För att jag skulle acceptera den minsta ändring i hur en Vit Gäddsara skall se ut inträffar minsann inte varje dag, månad eller för den delen decennium!

Hade jag vetat om den här dagen innan, hade jag nog rutit i lite bättre åt fotografen att ta lite bättre bilder. Som det nu var envisades han att hålla sig i aktern. Eftersom jag hade ankrat upp när jag kämpade med fisken, solen stod i söder och vinden kom från sydost, blev följden alltid att han stod vänd mot solen när han fotograferade.  Vilken amatör! Så även om motivet var det allra bästa tänkbara blev själv bilderna alltför mörka. Ja, sexkilosgäddor är alltid fotogeniquea, eller vad det heter. Kanske bilden ovan; den med det böjda spöt och Polenfärjan skulle duga...? Om inte motivet är alltför skruvat förstås. Fast kanske vem som helst inte får vara med?

Idag var det sannerligen de stora händelsernas dag på flera sätt. Igår hade nämligen två fartyg kolliderat vid Bornholm och ett tag var det stor risk att ett oljebälte skulle driva in mot mina hemmavatten. Nu verkar det istället att det blev de skånska kustfiskarna som drabbades. Men förhoppningsvis lyckas de sanera oljan innan den ställer till alltför stor skada. Däremot kommer en del vikar här omkring bli ännu jolmigare så småningom. Lasten på det fartyg som sjönk bestod nämligen av konstgödsel och det är väl något som Östersjön minst av allt lider brist på.
Fortsätter värmen kan man ju bara ana vilken algblomning det blir till högsommaren! 
Usch vilka tråkiga tankar detta leder in på. 
Miljöförstöring och fiskdöd! Men allt är inte så illa som det ser ut. Låt mig berätta följande händelse:

Vid ett tillfälle under dagen drev jag förbi en udde och längre in upptäckte jag något konstigt i vattenytan. Det plaskade envist och jag såg något som rörde sig. Först trodde jag att det var fåglar eller kanske till och med en säl som viftade med bakfenorna och vältrade sig i vattnet. Jag rodde och drev närmare och såg till sist att det var en fisk. Den viftade med stjärtfenan ovanför vattenytan och betedde sig helt sjukt. Aha, den sitter fast i någon garnstump eller långrev, tänkte jag ilsket. Eller är sjuk av miljögifter! Jag kunde heller inte se vilken sort det var. Gissade faktiskt på torsk för jag tyckte färgen stämde in varken på gädda eller öring. Och ganska stor var den. Den sam upp och ner ibland och stod på huvudet.  Helt nära såg jag att det var en stor id. Och den satt varken fast i något eller var det minsta sjuk. När jag kom för nära, vände den sig på

rätt köl och försvann med en väldig fart i ett plask och virvel! 
Förmodligen stod den bara och åt av sjögräset på klipphällen eller kanske plockade märlor. Eller tränade konstsim. Men en kul upplevelse var det.

Under ett par timmar hade jag ett väldigt fint fiske, vilket kan ses i tabellen här nedan. Inga riktigt stora men kraftiga bitar för det.  En fin dag i Sverige. Gäddorna verkar följa precis samma rörelseschema som förra året. I så fall innebär det att jag vet var de står nästa vecka. Det är bara att titta i sin fiskedagbok från 2001 och 2002 under samma period och extrapolera.  I början av juni finns de ganska långt ut men ändå på grunt vatten och senare försvinner de ännu längre ut till havs och under högsommaren blir de svårfångade även från båt och med snabbsjunkande lina. I alla fall kan man inte räkna med så många över fem kilo samma dag.  Men det gör inte så mycket för min del. Att få så här många i följd som jag fick idag kan bli lite väl bra.  Nu pratar vi om senare delen av juli och första hälften av augusti. Då jag råkar ha semester. Ingen bra period för en gäddfiskare.

Det var väl ungefär allt för den här gången. Vi får hoppas att vi snart får lite nya fiskerapporter från Paul och grabbarna från Pikehunters. Finns de någonstans här på nätet och är aktiva och jag bara inte har lyckats upptäcka dem, ber jag så mycket om ursäkt. 

©Gagnekulla Network Productions