03-07-06                                Väder: Soligt och varmt. Först svaga vindar på nord men snart vred de till sydväst och ökade något. Mer och mer moln över land.

Söndag

Sommarhälsning

eller

Idag är jag söndags- samt turistfiskare

Sånär som på två dagar är det en hel månad sedan jag fiskade sist. Det beror på flera faktorer varav jag inte har kunnat påverka en enda. Sommartider är båtfisketider för min del och då ställer jag ganska höga krav på vädret. Helst skall det vara soligt och lugnt på förmiddagarna och för eftervärlden skall jag rekapitulera de gångna veckornas väderlekstyp; regn och blåst samt blåst och regn. 
De dagar och tillfällen som naturligtvis ändå dykt upp lite då och då har jag jobbat. Sommartider är nämligen jobbartider också. När andra har semester får vi som inte har det jobba mer för dem. Så är det på mitt jobb i alla fall.
Men en dag sammanföll allting. Ledighet plus hyggligt väder. Glad i hågen befann jag mig på Långö nere i staun cirka kl 05 på morgonen. Lastade ombord grejorna, gjorde klart skepp, lossade förtöjningen och sköt ifrån bryggan. Men när jag skulle starta motorn blev det stopp. Det gick helt enkelt inte. Jag drog och drog men den vägrade totalt att samarbeta så med en något matt högerarm var det bara att köra hem igen. Och så var den dagen fördärvad.

För att det överhuvud taget skall bli något fiske alls kände jag mig tvungen att åka med färjan ut till Aspö.  Igår, lördag, var vädret alldeles utmärkt för mina planer. Regn och regnskurar precis hela dagen. Då skulle jag få ha Aspö för mig själv, resonerade jag. Åtminstone stränderna. Men inte ett moln på hela himlen på morgonen var det! Nå, jag fick väl försöka genomföra programmet ändå.

Körde ombord på första färjan klockan 06,30. Ensam bil till Aspö var jag. Jag hade hört att det brukade uppstå köproblem om sommaren med massvis med turister som ville ut till öarna. Fast det kanske inte gällde så tidigt på morgonen?
Vad gäller min 27 år gamla sexhästars Johnsonmotor dödförklarade jag den när jag försökte en sista gång att få i gång den. Då hade jag också först företagit den enda tekniska reparation jag kan; nämligen att skruva loss tändstiften och kollat dem. Men Kamm's, båtfirman som brukar serva den, hade redan dödförklarat den för två säsonger sedan så jag tycker inte man kan anklaga mig för att ge upp för lätt. Nu är jag på jakt efter en ny. Har kollat upp priser och prestanda lite grann under veckan. 
Sveriges ekonomi har ju gått i stå och konjunkturen vägrar envist att vända. Men om alla kurvorna plötsligt börjar peka uppåt om någon vecka vet vi vad det berodde på. Nej, inte att Riksbanken sänkte reproräntan med en ynka kvarts procent!
Nej, det var jag som betalade min nya motor!

Så här fick det absolut inte se ut! Inte klä sig i neoprenvadare och ut och trava på snåriga stränder och gå långa sträckor. Inte i juli med sol och lä! Risken för värmeslag är överhängande. Däremot är det drömvädret för båtfiske för min del.  Fast det började bra för jag kunde gå i vattnet och fiska direkt utan att först behöva gå en enda meter. En ganska hygglig sträcka kan det vara och de gångna veckornas väder med regn och blåst borde ha fått gäddorna att tro att det redan är höst.

Skulle tro att det även gällt för tusentals semesterfirare...
Det började mycket bra också. Efter knappt en halvtimmes fiskande fick jag det både första och enda nappet på hela dagen. 

Månn ädlare att fiska gädda med flytlina än att uthärda sjunklinefiske från båt, det är frågan, som Shakespeare ställde. Många tycker det och visst är det en särskild känsla.  Detta blev ett helt perfekt napp; precis ett som jag drömt om. Alltså att ta en våldsamt pigg sommargädda på just det här viset.  Ty den uppförde sig faktiskt som en stor, blank fisk i början. Långa rusningar så det bara fräste om löslinan och den for hit och dit en lång stund innan jag ens kunde se den. En ren fröjd var det att drilla den. Otroligt kul att få känna den levande kraften i spöt! Länge regerade den som den ville.

Flugan jag använde var en nybunden garnmodell på en liten #4-krok. I början tyckte jag att jag använt för mycket glitter så här i solsken och absolut lä, men uppenbarligen höll inte gäddan med om det. 

Storleken är heller inte att förakta när det lika gärna kunde ha varit en tvåkilos strandgädda som hakat på.  Någonstans mellan fyra och fem kilo och inte ett uns överflödigt fett på kroppen som det brukade stå i min ungdoms kioskdeckare. Det blev ingen fin bild på den men, resonerade jag, på nästa skall jag ta en desto finare.  Nu blev det tyvärr varken fler napp eller gäddor.

Det tyckte jag var väldigt konstigt ty jag kom bra till att fiska på en lång sträcka. Så småningom började det fläkta också men inte en fisk jag såg. Eller kände för den delen. Men å andra sidan hade jag tänkt vid det första nappet att redan nu är dagen räddad. Visst hade man velat återuppleva känslan flera gånger men det är inte säkert att man lyckats med det även om jag fått 10 andra gäddor. 
Men där ser man hur viktigt det är att fiska ofta så att man bättre kan följa gäddornas förehavanden. Jag trodde att jag hemma i Gagnekulla, två mil från havet, kunde sitta och räkna ut var de skulle hålla till just idag med hänsyn till väder och vind. Men utan att ha fiskat på en hel månad gick ju inte det.

Framemot förmiddagen ökade både blåsten och molnigheten men solen sken hela tiden jag var på Aspö.  Här på ön finns en otäck, krypande fasa som det ofta står om i ortspressen. Nämligen att hela Aspö är ett veritabelt näste för ett stort gäng elaka fästingar. Jag vill minnas att jag skojade om det i ett dagboksblad för något år sedan. Men det är ingenting att skämta om! Inte nog med att de är otrevliga i sig själva, de sprider sjukdomar också. Dels borrelia men värst av allt TBE. Det uttyds Tick Borne Encephalitis vilket i sin tur betyder fästingburen hjärninflammation. Hela hjärnan blir alltså angripen och det kan få katastrofala följder för förståndet. Och det värsta är att symptomen inte visar sig  förrän långt senare. TBE finns bara på Aspö i södra Sverige. Det är faktiskt sant. Men är man iklädd vadarbyxor är man nog säker.

Eftersom jag inte fick någon fisk tittade jag extra noga i vattenbrynet när jag förflyttade mig längs stranden. Ibland händer det nämligen att jag hittar en ilandfluten wobbler. Det är lite dumt för jag använder aldrig sådana plastbeten nu för tiden. Men ibland använder jag långsmala skeddrag typ Toby. Det är just sådana ilandflutna Tobydrag jag letar efter. Dock än så länge helt utan framgång.
Det blev ändå en trevlig halvdag för mig ty det är så kul att komma ut och kasta. Men jag hade en god chans till att få fisk, trodde jag. Nämligen om jag gick tillbaka till utgångsplatsen och sedan fiskade mig neråt, åt andra hållet, mot Kastellet till. Men det sprack just på grund av det fina vädret. Där jag skulle vada ut fanns det ett stort sällskap med badare och solare. Det kunde man ju ha räknat ut när det idag var första solskensdagen på över fjorton dagars regnande och mulet. De stackarna var väl desperata.
Det kändes nästan som om jag själv skulle vilja bada men bara nästan. Istället beslöt jag mig för att ta en tidigare färja tillbaka till staun.
Naturligtvis mötte jag en flakmoppe på tillbakavägen till färjeläget.

Här stod jag en stund och tittade. Tänkte att det här ynka propellersvallet till kölvatten inte är så mycket att komma med i jämförelse med min nya utombordare! Ja, så var det slut på min lilla sommarhälsning. För detta var mest avsett som en påminnelse att jag lever och har hälsan samt att... -Vänta ett tag! -Åh, är du också med på Aspöförjan? Vad vill du nu då?

-Angående det här med att ha hälsan... Svara bara på en sak; har du varit på Aspö förut?
-Nja.. jo, det har jag faktiskt. Men det är flera veckor sedan sist, hurså?
-Minns du om du blev fästingbiten då?
-Ja, när du säger det så... Banne mig om jag inte plockade av mig ett par stycken! 
-Tack, det var allt jag ville veta! Ilandflutna Tobydrag...

©Gagnekulla Network Productions