03-07-22                                Väder: Ösregn och friska vindar. Skurar med uppehåll emellan. Orolig, växlande vind.

Tisdag

Trist dag

Fullkomligt bortkastad både tid och bensin, för att inte tala om slitage på motorn idag. Helt och hållet en väderleksfråga. Egentligen borde jag heller inte ödsla utrymme på Internet med detta fisketillfälle. Men jag fick ju trots allt några stackars gäddor och de måste ju bokföras. 
Men som jag ofta brukar argumentera när jag kanske inte har fått någon fisk; det skall vara roligt att fiska, annars får det vara. 
Idag var det alltså tvärtom; jag fick fisk men det var inte roligt.
-Varför körde du överhuvud taget ut då?
-En mycket berättigad fråga. Som jag blir svaret skyldigt. Möjligtvis att man kan hänföra det till envishet och hopp om bättre tider.

När jag kom ner till Långö och staun vid 04:30-tiden såg det relativt hyfsat ut. Visserligen hade det nyss regnat men det blåste inte. Kanske skulle det till och med klarna upp...?
I alla fall hann jag knappt embarkera både mig och mina fiskegrejor innan det åter började både regna och blåsa. Men skam den som ger sig; jag körde ut i alla fall. Någon slags nordostan verkade det vara så då kunde jag fiska i lä bakom Aspö, resonerade jag.
Men vinden vred sig så pass mycket åt ren ostan att det blev dåligt med det. Flera gånger under utfärden funderade jag över att vända om, men skam den som ger sig.
Där ute gick dessutom dyningar och tillsammans med den nya vinden, blev det väldigt svårt att fiska. 

Visst hade jag regnkläder på mig men fuktigt och halt överallt blev det ändå. Det är något fel också när man mest hela tiden hoppas på att man inte får napp! För det skulle innebära vanskliga ankringar i hög sjö. Fick ägna de annars dyrbara morgontimmarna till att ro och manövrera mig förbi stenar och grund.  Bilden här togs betydligt senare när jag kommit runt halva Aspö till ett verkligt lä. Men vinden avtog så småningom också och regnet minskade.  Kanske var det för att man inte hade några som helst förväntningar på själva fisket som det började nappa? Visserligen inte så stora men ändå. Den riktiga fiskeglädjen uteblev ändå. Det var ju ändå nästan lika varmt som tidigare trots moln och regn så man kände sig klibbig, fuktig och närmast svettig. På sommaren skall det vara sol!

Inte ens när jag fick en väldigt fin och kämpastark fyrakilosgädda, klappade jag i mina små händer och dansade runt, runt.
Man visste heller inte riktigt hur vädret skulle utveckla sig. För ett par till riktiga körare med blåst och skurar kom det. 

Det var också väldigt sörjigt i vattnet. Inte blommande alger även om jag såg det på ett par ställen utan flytande bandgräs och grön slick som kommit på drift. Det fastnade ofta och ställde till det.  Vid tiotiden redan gav jag upp, skam eller inte. Då bestämde jag mig att avbryta allt vidare fiske, hala upp alla linor och bege mig hemåt. Synd egentligen ty vinden blåste ganska lagom nu och det var nära till flera utmärkta ställen.  Men jag kände mig sur på minst ett par olika sätt.

För att även bibringa mina läsare den rätta känslan av den avbrutna fiskedagens tristess har jag noga vinnlagt mig om att inte ta med den minsta lilla lustighet! Skall jag ha det tråkigt skall banne mig ni som läser detta också ha det lika tråkigt!

©Gagnekulla Network Productions