Väder: Klar kall morgon med frost och lite morgondimma. Först svag, sedan ökande till frisk västlig vind. Sol sol sol! På dagen en ytterst besvärande värme.

03-10-05

Gäddfestivalen dag 2

Söndag

Fiaskot ett faktum

Fiskets problem kan reducerats till i huvudsak ett transportproblem. Det må gälla att fiska lax i Kanada, öring på Nya Zeeland eller ännu viktigare, fiska gädda i Karlskrona skärgård. Det är en lång kedja av olika färdmedel som skall till innan man står där med förhoppningsfullt ett par gäddor på ett lagom avstånd av ett lagom långt flugkast på 15 meter.
Idag var det läge för min huvudplan att träda i kraft.

Yes!  Blixtsnabbt, i världsrekordfart, utnyttjade jag alla mina vrålande tio hästars fulla kraft i min utombordare av Mr. Johnsons fabrikat och susade långt ut i skärgården på nolltid! Där skulle man väl i alla fall slippa att stå tätt som i en Mörrumspremiär med armbågs lucka längs fastlandet och kasta.  -Hallå där! Är det inte fusk att fiska ensam i båt! Det får man ju inte! Man måste ju vara två! -He, he, jag är listigare än så! Nej, planen gick ut på att gå iland här och var ute på öarna och fiska precis som jag gjorde igår, iklädd vadare från land.

Det står det ingenting i reglerna om, vad jag vet. Likaså som man får köra bil till ett fiskeställe måste man väl få köra båt dit. 

En jättebra plan; synd bara att den misslyckades. Det började dock mycket bra. Vädret helt perfekt i allt utom för själva fisket, visade det sig. Men det kan jag lika lite som igår, skylla på. Det är lika för alla och med båtens hjälp borde jag ha kommit runt det problemet bättre än jag gjorde. 
En äkta naturupplevelse var jag också med om. På sydsidan om ett litet skär såg jag att något stort rörde sig på en flat sten. Inte bara en, utan två sälar vältrade sig ner i vattnet när jag kom tjutande som ett reaplan förbi. Mindre bra var det säkert för den båt som kom efter mig och skulle fiska vid den ön...

Trots en hel del förtretligheter när jag skulle parkera båten och ta mig fram i terrängen, kom jag ändå till skott på den första ön och fick minsann napp.  Äsch, bara en liten trekilos, tänkte jag. Föga anande jag att att det skulle bli dagens enda, till och med napp! Så här i eftertankens kranka blekhet inser jag att jag skulle ha stannat kvar längre på den ön. Jag borde ha gått runt på vindsidan och passat på innan blåsten ökade ännu mer, vilket den gjorde ganska snabbt.

Nej, istället kände jag redan av tidspressen. Idag hade jag bara fisketid till klockan 13, hade jag bestämt. Då skulle jag precis hinna i land, byta om och köra till målgången på Dragsö kl 14. 
Många gånger har jag tänkt göra som jag gjorde idag, ta med mig vadarna och göra strandhugg alltså men det har sällan blivit av. Är man i båten är det väl bättre att fiska från den, är den bekväma tanken som vunnit. Det är synd för nu visste jag inte hur det egentligen var på de otillgängliga stränderna. Från sjösidan hade det sett nog så bekvämt ut men när man väl kommit i land fick man erfara annat. Snår och hög vass, stora och små stenar och svårvadat på de flesta ställena var det.
Men jag kämpade på även på ett annat ställe på Aspös södersida där det borde finnas gädda och efter mycket möda kunde jag fiska av en bra sträcka. Dock utan att få napp. 
Västvinden hade ökat till frisk nu och det var som sagt vanskligt att parkera båten på ett säkert sätt. Men jag hade sparat det bästa stället till sist.

Ett litet kort kustavsnitt på okänd ö, hoppas jag. Jag vill nämligen behålla det för mig själv. Ja, absolut inte för dagens fiskes skull för jag fick som redan nämnts inte ett napp. Men jag kan tala om att förra året, precis en vecka innan 2002 års Gäddfestival, fick jag fyra gäddor på fem och sex kilo här. Samt var i kontakt med fler. Och med ungefär samma väder också. Lita på att jag var övertygad om att jag skulle få åtminstone en mätbar gädda nu. Två timmar hade jag sparat och det skulle räcka till att utan jäkt fiska av hela sträckan. Men som sagt, det lyckades inte.

Det var bara att avbryta fisket vid klockan ett, gå tillbaka, embarkera och packa ihop grejorna på tillbakavägen till Långö. 

Hur det blir med kommande Gäddfestival för min del vet jag inte nu. Inte heller vet jag i skrivande stund hur det gått för mina konkurrenter/kollegor. Förmodligen tio gånger bättre. Det känns lite snöpligt, skall erkännas. Men inte överdrivas. Det är inte därför jag funderar på att hålla mig utanför nästa år. Det är främst gårdagens känsla av att överallt där jag ville fiska, fanns det redan folk eller att andra hade precis fiskat där när jag kom dit. Och så det här att fiska under tidspress; det gillar jag inte.
Visst, kuststräckorna häromkring är enorma och man borde inte känna sig låst. Alla områdena borta i öst, vad med dem? 
Ja, där förmodar jag att de bästa ställena är upptagna redan från början. Där har en stor falang av partyfiskande gäddflugfiskare mer eller mindre abonnerat på de bästa ställena, misstänker jag. De som sist jag hörde om dem, antaget det löjliga namnet Muskytrackers. Säkert har de haft bra fiske, i synnerhet under gårdagen.
Om ett par veckor har jag lite semester och då är det förhoppningsvis tomt längs mina kuster. Då kan jag nämligen förlägga fisket på vardagar. Då kan man gå där och lulla i sin egen takt och ställa sig inne i en lävik på sandbotten och kasta ut mot djupare vatten och riktigt koppla av. Gå åt ett håll och låta tankarna ta ett annat. Få en gädda då och då och kanske ta en bild på en virvel i vattnet. Välja ställena efter hur bekvämt det är att vada istället för hur mycket fisk det finns. Det sistnämnda verkar jag inte veta i alla fall. Då kan man ju lika gärna fiska där det är lätt och bekvämt. Att tycka dagen är lyckad bara att man får en enda gädda. Skriva några ord. 
Men det här med båten som transportmedel skall jag titta lite närmare på. Om det inte förbjuds till nästa år förstås. I så fall åker jag till Skåne och fiskar! Eller fiskar lite regnbåge i Harasjömåla. Eller gör något annat.