Väder: Klar morgon och således kring nollan. Men plusgrader och stigande dagstemperatur nere vid kusten. Först ganska mulet och så uppklarnande och mitt på dagen soligt och fint. Senare på eftermiddagen åter molnigt och till och med ett par regnstänk på hemvägen. Måttliga till friska vindar på syd.

03-10-29

Onsdag

Det tar sig, sa gumman...

...klippte håret av grisen! Eller hur det nu var. Har man semester vilket jag har, gäller det att passa på att fiska när det är fint väder. Idag skulle det alltså bli sydliga vindar och det tror jag inte har varit sedan i våras. I alla fall inte när jag har haft möjlighet att åka ut och fiska. 

Det här med regnbågar på Gö lämnar mig ingen ro. Efter vinterkylan förra veckan och i helgen, tyckte jag att jag måste prova där. Idag spelar jag med helt öppna kort, som ni märker. Inget hemlighetsmakeri alls! -Sss! Det är väl för att du inte fick några! -Eh... Kanske det... Det är bara att konstatera det från början. Men jag kunde i alla fall göra det under helt perfekta förhållanden. Hade det funnits en enda havsregnbåge på hela sträckan, börjandes vid den lilla båthamnen innan badplatsen och långt nedanför Gravfältet, skulle jag ha sett den.  För när det är sydliga vindar bildas det här blankstråket

och en kant där vågkrusningen tar vid. En regnbåge skulle obönhörligen ha avslöjat sig för min skarpa örnblick är jag fullständigt övertygad om. Men det fick till följden att jag inte vågade fiska med annat än en liten One Size på tafsen. Det är alltså en liten vit (gädd)sara som i storlek skall passa både för regnbåge, öring och gädda. Och för den delen abborre och näbbgädda också. Tar vi med id också så blir samlingen komplett på samtliga fiskslag jag någon gång fått på fluga här vid Blekingekusten. Trots dåliga matematikkunskaper skulle jag nog ändå säga att gäddan står för 97,6 % av mina fångster.
Torsk blir förresten ett gränsfall för på den tiden man fiskade torsk använde vi gärna en fluga som upphängare och fick bra på den. Men det kan nog ändå inte räknas för det var ju vid spinnfiske.
-Hörru, vad stod det egentligen i den där boken du pratade om igår? Fick du inte några tips om bättre flugor?
-Alltså, i dag fiskar jag ju igen! Hur tror du jag skulle ha hunnit läsa den? 
-Åh ursäkta, tänkte inte på det!

-För all del. Men jag har faktiskt läst den! Eller åtminstone merparten. Så mycket stod det faktiskt inte i den. Men här gäller det att gå varligt fram, inser jag. Jag vill helst inte få en massa arga mail från författaren. Fast jag tror nog inte risken är så stor att han läser detta.  Men det skall poängteras att det är en väldigt fin bok med väldigt mycket fina bilder. Den här Michael Jensen visade sig var dansk. Dessutom verkar han mest fiska i insjöar. Och det har jag ingen erfarenhet av. Boken är också trevligt skriven men det är i mitt tycke alltför lite text till antalet bilder.  Min huvudinvändning är dock att alltför mycket krut har satsats på flugor och flugbindning. Därvidlag menar jag inte att man måste vara lika monoman som jag själv som bara använder en enda fluga, låt vara i flera olika storlekar. Den teoretiska grunden till så många flugtyper haltar lite, anser jag. Slår man helt riktigt fast i inledningen att gäddan med förtjusning förtär allt som lever och är mindre än den själv, så måste väl logiskt följa att då spelar det ingen större roll vad man

använder som bete. Varför då ägna sig åt timmars arbete med såg och slipmaskiner, epoxylim och hobbyfärger, lösögon och hjorthår  för att tillverka diverse olika wobblerliknande flugor som skall likna möss, grodor och jag vet inte vad. Visst, han får naturligtvis fisk på dem. Men han kan ju inte veta att gäddan tror att det är just en simmande mus, fågelunge eller groda gäddan tar den för. Förmodligen skulle gäddan i det läget lika gärna ta en vit gäddsara eller annan standardfluga. För selektiv tror jag inte gäddan blir. Eller kanske insjögäddor är det?
OK, jag har själv trott det vid ett förhållande. Två år i rad har jag märkt att det samlats flera stora gäddor på läsidan om skär i maj och början av juni. De följde mest efter och var tröga att hugga. Då spekulerade jag i om de bara åt nykläckta måsungar som var ute och provsimmade. Men det kan ju också bara bero på att de var mätta och inte på att de hade blivit selektiva.
Men är man förtjust i flugbindning eller snarare flugtillverkning är denna boken rena guldgruvan. Mycket poppers och komplicerade hjorthårsflugor kan man lära sig binda här. Sedan att jag personligen tycker att man kunde använda de timmarna, ja dagarna som det skulle åtgå att tillverka ens hälften av de flugtyperna; var och en med olika varianter, till något vettigare ändamål bör ju inte hindra någon att införskaffa den här boken. I synnerhet som det vettigare ändamålet i allt för hög grad i mitt fall ändå blir att spela "Serious Sam" eller något annat helt meningslöst våldsspel på PCn. 
De allmänna tipsen i början av boken är inte så mycket att säga om. Inga kontroversiella saker. Mycket är också en fråga om tycke och smak. En hel del står till exempel om olika skjutklumpar. Något som jag tröttnat på för länge sedan. 
Mitt slutomdöme blir dock att jag tycker att man kunde ägnat mer plats åt allmänna råd och rekommendationer, tips och berättelser till...
-Till exempel dagboksblad!
...till förmån för den alltför stora flugbindardelen, skulle jag säga!
-Är det inte så att du bara är avundsjuk för att du inte fått ge ut en bok?
-Nä, men lite putt kan jag väl få vara över att han inte ens nämner strutsherl som ett bra flugbindningsmaterial till gäddflugor. Eller att inte någon av alla de flugor som han rekommenderar liknar en vit gäddsara. Men den är förmodligen för enkel att binda.
-Ha! Stor i orden välter ofta liten tuva! Surt, sa räven, tappa svansen! Gott folk, bry er inte om vad han säger! Kolla in boken och döm själva!

Han skriver också i boken att man skall använda stora flugor. Det har jag naturligtvis inget att invända emot. Men den här gäddan tog jag på en liten One Size. Så där ser man att logik och gäddflugfiske inte alltid hör ihop. Men ordentligt kul var det att äntligen få plocka fram vågen. Hade jag inte haft den med mig hade jag nog gjort en.  För precis som man kan applådera med en hand bör man kunna göra vågen ensam. Så glad blev jag nämligen.

Den var så kort men samtidigt så enormt massiv och bred att jag kände att jag bara måste kolla vikten. Jag hade nämligen tänkt boka den till fem kilo men blev lite osäker på mitt ögonmått nu med mina relativt nya glasögon. Det är ju också väldigt längesedan jag fick en sådan här pass stor gädda. Till min glada överraskning vägde den alltså 5,8 kg. Strax innan den högg, hade jag landat en liten sprallig strandgädda och det är inte omöjligt att den satte fart på den lite större och att den då närmade sig nyfiket. 
Här kan jag förresten passa på att reda ut lite det här med den igenslammade Ronnebyfjärden som många hävdar att den är. Eller har blivit sedan regnbågsodlingen börjat. 
Men jag såsom en av våra mest välrenommerade jolmighetsexperter vill inte hävda det! Och det har faktiskt inte det minsta att göra med att jag vill ha regnbågsodlingar i närheten där jag fiskar. 
Men överallt är sandbottnen fast och fin. OK, att det är lite ålgräs och brunalger men det går inte att jämföra hur det till exempel ser ut borta på Torhamns udde. Där är bottnen dyig och mjuk, samt stenarna fullt med slemalger. Likaså ute på Senoren, Sturkö och Tjurkö. Det behövs bara en läsida så kan det vara jättejolmigt. 
Eller har det att göra med att Ronnebyån ständigt forslar bort allt slam? Eller att det inte finns så mycket boskap i nära anslutning till kustlinjen?
Efter Gökalv körde jag bort till närbelägna Lindö och provade. Fick bara en liten strandgädda där och tiden räckte inte till fler ställen. Men mycket trevligt fiske hade jag idag. Jag ser till exempel en mycket positiv trend i fångststatistiken om vi räknar från de senaste tre fisketillfällena. Först en, så två och så fyra gäddor idag. Hur blir det då inte nästa gång?

Jag undrar till och med om jag inte skall köra och fiska regnbåge någon dag. Alltså i ett put-and-takevatten.  Eller kanske göra en lite längre fiskeresa. Vem vet, jag kanske dyker upp i ett fiskevatten nära dig...? 
Försåvitt du bor i Blekinge eller Skåne förstås.