Väder: Härligt underbart! Först lite disigt och mildmulet. Så lite duggregn. Så bara mulet. På eftermiddagen uppklarnande med lite sol. Först svaga LAGOM vindar från sydost, tror jag. Så nästan lugnt. Så ökande till måttliga sydvästliga på em. Perfekt fiskeväder.

03-10-31

Fredag

A perfect day

...And I'm happy I spent it with pikes (fritt efter Lou Reed) Fast ingenting är egentligen helt perfekt på denna jorden vilket kommer att redas ut i detta blad. En annan rubrik jag kunde ha satt skulle kunna ha varit någonting om hur jag avsiktligen krånglade till det för mig. 

Åhå, vad har vi här då!  Något nytt, verkar det som! Både fiskeplatsen och utrustningen. Jag väljer faktiskt idag att inte avslöja exakt vart jag körde. Några känner naturligtvis igen stället men de vet nog i alla fall om att det går att fiska här. Andra behöver kanske inte veta det för det är ganska begränsat och det är inte omöjligt att jag besöker det igen. Men så mycket kan jag säga att det ligger i Sverige. Man har ju semester, är mobil och kan ledigt köra 20 mil för ett bra fiskeställe!  Utrustningen då; ett klass 5, lätt spö och dito rulle och lina? Jo, jag nämnde att jag tänkte åka och fiska regnbåge och då använder jag samma utrustning. Men det var över ett år sedan sist och jag tänkte att jag behövde kasta in mig på spöt. Mitt vanliga gäddspö har ju klass 8-9 och det är en jädra skillnad. Sedan är det ju det här med boken "Gäddflugfiske". Jag använder den gärna som

bollplank och diskussionsunderlag och det retade mig som sagt att författaren inte ens nämnde strutsherl som lämpligt flugbindningsmaterial till gäddflugor. Men vilket annat material är så lätt och samtidigt verkar så stort i vattnet? Vilket annat material har den perfekta formen på vartenda herl; styvt i änden, lååångt och samtidigt avsmalnande. Vilket får till följd att det inte trasslar sig i kasten samt att det ger flugan ett mycket fisklikt utseende samt en mjukt böljande gång i vattnet. 
Sedan har vi det här med krokar. I boken rekommenderas ofta stora, grova krokar i klasserna 2/0 och 3/0. Nu har jag glömt den här laxkroksstorleksskalan men på bilderna verkar de mer lämpliga till ankare än till flugkrokar. Nu vill jag inte rida ännu ett varv med min käpphäst Kamasan metkrok men skulle jag använda #5-utrustning måste jag gå ner ytterligare ett snäpp i storlek på den. I vanliga fall använder jag storlek 4 till flytlinefiske men nu band jag upp fyra gäddsaror på storlek 6. Det är litet det.
Sedan bestämde jag mig för att använda den utrustningen åtminstone på det här första stället. Fast inte förrän jag testa några kast och dessutom konstaterat att jag inte skulle behöva kasta i motvind. 
Som igår lade jag upp strategin för idag. Tyckte jag var så smart. Jag skulle nämligen fiska på två ställen för att riktigt utnyttja dagen när jag ändå körde så långt. På det viset skulle jag öka mina chanser om det ena stället visade sig dåligt, tyckte jag. Startade väldigt tidigt på morgonen och kom fram innan det blivit helt ljust till och med. 

Hur gick det då? Jo, av tabellen längst ner att döma bra. Konstigt nog blir summan 8!  Det är nästan så att man blir sådan där talmystiker! Detta med anledning av förra dagboksbladet där jag spekulerade i serien ett, två, fyra och sedan åtta gäddor. -Ha, du har förstås fuskat! Förmodligen fick du bara sju och hittade på den åttonde eller... -Nej, det gjorde jag inte! -Eller också fick du nio och bara för att få något att skriva om, räknade du inte med den sista! -Återigen nej. Jag kan fabulera och hitta på om mycket men aldrig om antalet fiskar eller vikten. Där går gränsen.  -Skall man tro på det? Men om du försöker inbilla folk att du nästa gång skall ta 16 gäddor blir du avslöjad direkt!

Nä, vi avslutar den debatten redan nu. Sexton gäddor ligger nog inte ens inom möjligheternas ram för mig. 

Förresten kanske någon undrar varför jag inte fick första fisken förrän klockan halv tio om jag började redan kring sjutiden. Jo, det var en kalkylerad risk att börja så pass tidigt. För så här på hösten är det absolut ingen fördel att börja på morgonen som på sommaren vad gäller gäddornas nappvillighet. Tvärtom. Men för att hinna med bägge ställena tänkte jag börja tidigt. Samtidigt är ju dagen så kort också. 
Men de första timmarna när jag gick omkring på sandbottnen och kastade mot stengrund och lite djupare, mörka partier var så underbart stilla och sköna att det gjorde absolut ingenting att jag inte fick något. Vädret var så fantastiskt perfekt att... att... Ja, jag finner inga ord! 
Vadarna läckte inte ens. 
Jag placerade mig så att jag kastade i medvind hela tiden också så därför orkade spöt med flugan utan större problem. Kanske jag fick använda något extra blindkast bara. Och för det mesta kunde jag följa flugans gång hela vägen i det höstklara vattnet. Att det inte hände så mycket på vägen hänförde jag just till de tidiga morgontimmarna. 
Men lite inträffade ändå. Fick några hugg och ett par slöa efterföljare. Så jag misströstade absolut inte. En sak som inte var absolut perfekt var att det var lite högvatten. Inte så mycket för själva fiskets skull men jag kunde inte gå där jag brukade. 

Nå, den första gäddan är värd en detaljstudie. Jag började nämligen bli lite otålig trots allt när det första riktiga hugget dröjde. Hade som sagt haft flera nafs, virvlar och följen. Hade passerat flera av de bästa ställena redan. Var kroken ändå för liten, undrade jag. Eller varför hugger de inte rejält...? Kastade väl in mot en liten vassholme där det i vanliga fall nästan är fast mark och såg en välvning och lite loja rörelser. Äsch, att man inte ens kan få en kilosgädda, tänkte jag irriterat för större verkade den inte. Nå, kastade en gång till. Ny slö rörelse i vattnet, men inget hugg. På tredje kastet högg den äntligen och tafsen gick av! Tvärt av utan vidare! Attans också! Jag hade använt 0,25 eftersom jag skulle stila med lätta grejor. Nå, bytte till 0,30 och plockade fram fluga nummer två av de fyra jag skulle använda.

Det tog en liten stund och när jag var klar kastade jag först åt ett helt annat håll för att väta ner flugan. Utan större hopp att gäddan vare sig skulle finnas kvar eller vara huggvillig kastade jag ändå åt det hållet. Och har man sett på maken, en välvning igen och nu gjorde jag inga misstag utan fast fisk! 
Och märkte att detta minsann inte var en kilosfisk! Nej, dagens största gädda redan som nummer ett. Nu fick det lätta spöet verkligen jobba! 
När den till sist kom in för landning undersökte jag den nyfiket för att se om den första flugan satt där någonstans men det gjorde den inte. Vadade in där den hade huggit och minsann om den inte låg där på botten, precis som bilden ovan visar! Kul.
Sedan var det precis som om proppen gick ur. Napp på napp, gädda efter gädda. De bara kastade sig över flugan och huggen kändes verkligen på ett annat sätt med det lätta spöet. 
Tyvärr varken såg jag eller fick någon riktigt stor gädda. Och jag tror inte jag skulle lyckats bättre med grövre grejor. Under de här två timmarna var dagen som allra perfektast. Hade förstås lite fler kontakter än de som jag fick upp och kunde boka.
Men sedan slog fällan igen!
Nu satt jag som i en rävsax om vi skall dramatisera det hela. Klockan var tolv och nu var det meningen att jag skulle avbryta fisket, vada tillbaka till bilen, äta och köra till nästa ställe. Nu, när det var som absolut bäst! Och med flera områden kvar att fiska på! 
Så lätt kunde jag inte ändra mig heller eftersom...
-Eftersom du är en enveten, oflexibel tjurskalle!
-Eh... Nja... Nä, men eftersom jag var hungrig och inte hade fått i mig någonting sedan klockan fyra i morse och för att jag hade andra ärenden i området, så jag måste i alla fall köra de milen åt det hållet.
Visst, möjligtvis kunde jag ta mig tillbaka till utgångspunkten och äta och så gå tillbaka igen men det är ganska långt att gå och i synnerhet vada. Och det kanske var lika bra eller bättre på den andra stället, resonerade jag. På tillbakavägen och på avstånd såg jag förresten en annan fiskare komma ut. Men han gick åt ett håll och jag åt ett annat. Undrar just om det var en från Pikehunters...?

Här en panoramabild på ställe nummer två. Så här i efterhand var det ett misstag att köra hit. Av främst två anledningar. Dels tidsbristen. Klockan blev väl närmare halv två innan jag vadade ut. Dagen är ju så kort nu. Stället är så enormt att det fordrar mycket tid att hitta eventuell fisk. Här ställde också högvattnet till det. Det är stor skillnad att förflytta sig långa sträckor med vatten upp till fotknölarna och som det blev nu, upp till knäna. En annan sak som jag inte kunde veta något om var att hela de vidsträckta fjärdarna var precis fulla med drivande bandgräs. I stråk efter stråk fungerade de som spärrballonger och fäste vid kroken irriterande ofta. Så på det viset kanske det var tur att jag inte hade satsat en heldag här. Men här har flugfiskaren en fördel gentemot spinnfiskaren. En eller flera trekrokar samlar in betydligt mer bandgräs än en liten enkelkrok. 

Nå, lite tur hade jag i alla fall för jag kom rätt på där det fanns fisk. Fick den här fyrakilosgäddan på ett mycket trevligt sätt. Först aviserade den sin närvaro med lite slött vältrande i ytan kring flugan och så kom den farande vid kast nummer två och bara slukade flugan. Och endast ett par kast senare uppstod en liknande situation. En jättevirvel vid flugan och ivrigt väntade jag på att få hugg vid kast nummer två den här gången också.

Förgäves dock den här gången. Men lita på att jag trivdes för under tiden hade vädret slagit om helt. Det hade klarnat upp och en svag sydvästlig bris hade börjat fläkta. Och med den fina början trodde jag att jag lätt skulle komma över tiostrecket i statistiken. Jag var väl medveten om att jag hade bokat sju stycken och bara väntade på den åttonde. Men sedan tog det helt slut med napp. Istället tog de andra förtretligheterna över mer och mer. Dels bandgräset och dels att spöet visade sin dåliga sida i ökande grad. Jag blev nämligen tvungen att mer och mer pressa ut kasten i sidovind. Det klarade det inte så bra. Jo, jag fick ut dem men inte utan att fler och fler knutar och trassel uppstod. Var och vartannat kast blev odugligt. Men så efter en timme fick jag äntligen nummer åtta. Dagens minsta fisk men dock. 
Jag fick nöja mig med det. Lång tid tog det och jättejobbigt blev det att vada tillbaka. Fick stanna och ta paus flera gånger. 
Nej, det här stället kräver en heldag. Ja, flera heldagar egentligen. Och, skall vi vara ärliga, en klass 9-utrustning. Just för att kunna kasta i mot- och sidovind om behov skulle uppstå. Men det skulle inte förvåna mig om jag kör hit en annan dag. Kanske om ett par veckor när bandgräset förhoppningsfullt har drivit iland. Och en dag då det är normalt eller allra helst 5 eller 10 cm under normalt vattenstånd. 
Kontentan av dagen blev alltså att den var nästan helt perfekt. Samt att jag genomförde testet att det går att fiska gädda med så här pass lätt utrustning. Om man har strutsherl som flugbindningsmaterial vill säga. Och inte alltför extremt väder. Hade det bara funnits någon åtta eller tiokilosgädda i närheten är jag övertygad om att den inte skulle ha tvekat att hugga bara för att den tyckt att den var för liten. 
-Åh, ett så stort och präktigt pjyn, skulle den istället ha tänkt och hoppat på den. 
-Pjyn...? Vad är nu det för något?
-Pjyn, vet du inte vad pjyn är? Det kallas ju löjorna här omkring!

Så, nu tycker jag att jag kompletterat Michael Jensens bok om Gäddflugfiske! Samtliga de fyra lättviktarflugorna som jag bestämt i förväg skulle få vara med idag kom till användning. De slets, fick tafsen tillknycklad, slog knutar med stjärten om fluglinan (ett konststycke som för övrigt nog skulle gå hem på cirkus, eller på trean, fyran och för att inte tala om femman) eller blev på annat sätt ofräscha. Men samtliga klarade sig och det är bara att reparera dem för så vitt jag skulle vilja återupprepa experimentet.  Vi får se hur och var det blir nästa gång. Det skulle inte förvåna mig om det blir ganska snart. Man har ju semester...