Väder: Lugnt och mulet på förmiddagen. På eftermiddagen lugnt och soligt. OK, en svag bris kunde märkas fram emot middagstid. I någon slags ostlig riktning, tror jag. Milt för årstiden. Kring normalvattenstånd.

03-11-07

Fredag

Regeln och undantaget

Idag skall vi reda ut begreppet om man skall fiska efter regeln eller undantaget. Eller reda ut och reda ut... Idag vann regeln en förkrossande seger. På cirka trekvart var det avgjort. 
Det rör sig alltså om huruvida man skall fiska där det enligt vedertagna begrepp finns störst chans att få fisk. Återigen, det är väl självklart!
Skall man välja steniga, tångbevuxna bottnar och steniga uddar eller lävikar med sandbotten? 

Idag råkade det bli väldigt ont om naturbilder. Men vad kan väl bättre ersätta dem än en bild av vita, glimmande och glittrande gäddsaror? Inte mycket, lyder svaret på den egentligen retoriska frågan. I synnerhet som de tre nedersta kan sägas vara ännu lite bättre, ännu ett litet snäpp närmare själva den Vita Gäddsarans ultimata idé. Materialet är garn och glitter men det nya är att jag lackat själva garnet också. Cirka 4 eller 5 cm bakom krokböjen blaskade jag på ordentligt med lack i ett par omgångar. Jag har prövat det själv tidigare men även fått tipset via

mail. Detta för att komma undan garnets stora nackdel; nämligen att det gärna snor sig om krokböjen under kastet. Och det fungerade oerhört bra! Åtminstone ända fram till man började få fisk på den...
Men det slog lite olika beroende på hur flugan satt i gäddkäften, kunde jag konstatera. Här finns dock utrymme för mer forskning. Kanske Karlssons Klister passar bättre än lack?
Annars kan man ju som jag gjorde idag tillbringa flera timmar med att försöka få gäddor över sandbotten. Då varar lacket länge.
Men nu blev vädret mycket riktigt som jag befarade sist, kav lugnt även om solen inte tittade fram förrän på eftermiddagen. Men som skalden så riktigt ställer frågan i visan: Vem kan fiska förutan vind?
Ja, fiska kan man om man med det avser vada omkring och kasta. Och visst, det är kul bara det. Fast kanske inte hur länge som helst.
Idag befann jag mig på ett område där man både kunde välja steniga ställen och långgrunda flader. Lä var det precis överallt idag också. Då tänkte jag att jag väljer den jämna botten först. För vadar man där det är stenigt är risken mycket större att man skrämmer iväg eventuella gäddor för åtminstone jag kan inte smygvada där det är klippigt och stenigt. Nej, jag raglar omkring, snavar, hugger med vadarstaven i bottnen så det ekar över metalliskt över nejden, plaskar och halkar så det skvätter om det. Och idag pratar vi om spegelblankt!
Nå, jag tillbringade morgon- och förmiddagstimmarna längs en kant och kunde kasta ut över mörkare botten där det undantagsvis kunde gå gäddor. Om det gjorde det idag så visade de sig i alla fall inte. Då hjälper det inte ens att följa Bellmans visa råd. Lyss hur han i en mindre känd epistel skaldar:

"Blås, Mowitz, blås!  Men på tafsen din, vit och fin        fäster du gäddsaran din Så får du mera brännevin.    Se Gäddan på dig väntar!" Men i alla fall tyckte jag att det började fläkta till då och då framåt middagstid och då hade jag blivit trött på att vada omkring på den släta bottnen utan att få minsta känning. Vadade väl upp ur vattnet och vandrade iväg och gick och gick. Kom väl så småningom fram till den steniga delen av området.  Hittade en lämplig vik att börja på.

Fick väl också på en tvåochenhalva i andra kastet. Men denna gången lät jag inte lura mig! Ånej, tänkte jag, om Makterna även idag tror att jag skulle gå på den lätte igen! Att jag skulle få för mig att den var den första i en lång serie och så skulle det inte bli mer. Jojo, så hade det varit de sista gångerna.
Men då dagens höjdarfisk högg alldeles strax efter fick jag ju ge mig!
Det är förresten den som åstadkommer virveln på bilden ovan. 

En gädda som jag så småningom skulle boka till sju kilo. Och innan den högg hade jag ytterligare några virvlar och små hugg.  Men det är som förgjordat ibland när det gäller att ta bra gäddbilder. Nu hade jag ju den första förutsättningen given att ta den perfekta gäddbilden, nämligen storleken. Och jag tog kort på kort. Jag flyttade mig till ett ställe med lite ljusare botten och drog den stackars gäddan om och om igen över det och knäppte och knäppte. De flesta blev sämre än den här till vänster som inte alls är bra. Storleken på den går inte riktigt

fram. Åh, kom jag att tänka på alldeles nyss! Går det att använda blixt när det är lite mörkt i vattnet? Det måste jag prova nästa gång. 

Ett annat förhållande med stora gäddor så här på senhösten brukar jag framhålla. Nämligen att de är väldigt lama. De går nästan genast att leda in och ta dem. Så är åtminstone min uppfattning. Jag har lanserat teorin om att de inte fattar att de är fångade. Står man udvadad så uppfattas man kanske inte heller som något hotfullt såsom en båtskugga. För att de skulle känna den lilla kamasankroken tror jag inte ett ögonblick på. Jo, om den sitter i någon gälbåge, då märker de det, brukar man märka. Inte annars. För det vore i högsta grad kontraproduktivt ur gäddans egen synvinkel om den hade hela käften fullproppad med smärtnerver. Då hade den varken kunnat käka abborre eller spigg. Då hade vi aldrig (snyft) kunnat fiska gädda för då hade den dött ut redan under Juraperioden.
Det kan också vara kylan i vattnet men i år kan det inte vara så kallt än. En annan populär teori lyder att de är så romstinna att de har svårt att röra sig. Men så farligt tjocka är de inte än, tycker jag.
Nej, sävligt, långsamt och lugnt simmar de omkring så att man kan leda hem dem som en hund i ett koppel. 

Nå, det hade i alla fall den fördelen att jag lätt kunde få tag om den i det vanliga greppet och därmed kunna tillgodoräkna mig den. En skön känsla för så här pass fina gäddor var det länge sedan jag fått.  Att den hade sparat sina krafter fick jag tyvärr bevis för precis när jag vägt den. Då levde den så $€!!&$$!! rövare till den milda grad att den totalt fördärvade min dyra våg! Den vred och vände, bände och konstrade så att dels slet den loss vågkroken och dels förstörde den fjädern inuti vågen totalt! Men det fick det väl anses vara värt. Skulle jag råka få någon vägningsvärd gädda fick jag väl lita till ögonmåttet. För det stämde ganska bra på den här gäddan. Knappt förflyttande mig från samma plats fick jag så de två sista gäddorna. Tala om nappbonanza! Men det visar också på en annan av mina teser. Att gäddorna gärna ansamlar sig på mindre ställen nu på hösten som det gäller att finna. Bevisligen hade jag lyckats idag.

För naturligtvis slutade jag inte att fiska då och där. Nej, jag fullföljde sträckan och vadade omkring på och bland de hala stenarna. Dock utan att få tillstymmelse till mer kontakter. Men det gjorde naturligtvis inte så mycket. Dagen var redan räddad. Det var nästan så jag kände för att genast åka hem för att kolla bilderna i kameran. Men som tur var gjorde jag inte det. Nä, på allvar hade jag förstås inte gjort så. För då visste jag ju inte att jag inte skulle få några fler gäddor under eftermiddagen.
Men istället gick jag tillbaka till bilen och gjorde matpaus. 
Det är lite av ett logistiskt dilemma det här med mat och dryck nu på hösten när särskilt eftermiddagarna är så korta. Det tar tid och att förvara termos och smörgåsar i bilen bryter av flödet i fiskedagen. Alternativen kan vara två. Dels att strunta i matpaus eller att ha med sig provianten i en liten ryggsäck. Ingetdera helt optimalt. Får se hur jag gör nästa gång.

Mild novemberdag kan väl stå som passande namn på den här bilden. Det var i alla fall hit jag tog mig efter fikapausen. Om man kan kalla det fikapaus när man dricker te. Klockan hade väl hunnit bli 14 innan jag var redo att lägga ut det första kastet där. Det är också ett så kallat undantagsställe. Väldigt bekvämt att vada och fiska på men fisktillgången kan vara växlande.

Så här i efterhand kan man säga att jag borde ha återvänt till det steniga stället. Det visade sig också att vattenståndet var lite för högt för att passa här. +4 cm stod det i tidningen dagen efter nämligen och då blir det lite väl djupt innan man kommer ut till det fiskbara området. En intresserad, efterföljande gädda blev enda belöningen på ställe nummer tre. Här skall det vara minst -10 eller -20 cm under normalvattenstånd för att det skall vara bra.
Nu i helgen tar jag semester från fisket. Är vädret lämpligt blir nog måndag nästa fiskedag för mitt vidkommande. 

-Hallå! Vänta, du har glömt något!
-Kan jag väl aldrig tänka mig. Vad skulle det vara?
-Du har ju inte skrivit dit platsen i tabellen ju!
-Ja jädrar i det! Minsann om du inte hade rätt!