Väder: Mulet och frisk ost till sydostlig vind.

03-11-10

Måndag

Fy fanken för fruktlöst, fåfängt fiskande!

Jag önskar jag kunde sluta att köra iväg till Gökalv hela tiden! Det är bara slöseri med dyrbar gäddfisketid, verkar det som.

Men familjen måste ju mat så det är mycket därför. Fast om de skulle leva av de regnbågar jag drar upp här, så bleve det inte så länge. För det är helt dött på regnbågar den här säsongen. Men den friska ostliga vinden bidrog också till att jag körde hit. Då blir det nämligen lä här och det är alltid trevligt. Samt att man då ser regnbågarna. Om det hade funnits några alltså. Vilket det alltså inte gjorde. Jag kunde stå där till döddagar ute på den bästa udden och kasta och kasta utan att något kul hände.  Det var också för medvindens skull som jag hade plockat ihop min #5-utrustning.  Nej, skall vi få äta ugnsstekt regnbåge verkar det som om jag måste bege mig till Harasjömåla. Fast det är ju inte säkert att jag skulle lyckas bättre där än här. Där kan de också ha ont om fisk nämligen. Jag vet inte om det har gått ut i rikspressen eller har stått i fisketidningarna men de har haft inbrott i odlingsdammarna därstädes.

Tydligen har tjuvarna stulit hundratals kilo stora regnbågar på något sätt. Sist jag var där för ett par år sedan, vill jag minnas att de hade en arg schäfer som vakthund som skällde som attan så fort man passerade förbi. I alla fall vid en anläggning precis vid ena änden av Mjöldrängen, den stora sjö som Flugströmmen mynnar i.
Fast de hade kanske sättfisk på flera ställen.
"Barnet pratar hela tiden om vad det gör, gubben pratar hela tiden om vad han har gjort men bara dåren pratar om vad han skall göra", heter det så vist av Drottning Christina och det är väl därför jag sagt att jag hade tänkt mig dit en dag under semestern. Fast då hade jag i och för sig tänkt mig en dag olämplig för gäddfiske. Som tur är, peppar peppar osv, osv, har det ännu inte inträffat. Nej, det utmärkta gäddfiskevädret går hela tiden mot nya höjder.
Förresten, förra gången diskuterade vi regler och undantag. Men för regnbågsfiske i Ronnebyfjärden existerar det inga regler och sålunda inga undantag. Det samma verkar gälla för gäddfisket här också. För jag gick en runda inåt viken också men det gav alltså inte ett enda gäddnapp. Den minnesgoda läsaren minns kanske att jag fick en på nästan 6 kg för 14 dagar sedan därstädes. 
På tal om minne kom jag ihåg att jag skulle säga att jag är glömsk. Som när jag var i Fiskeshopen i Karlshamn för några dagar sedan och huvudsyftet var att fråga om de hade halkningsfria filtsulor till vadarna. Inte kom jag ihåg det inte!
Och idag på morgonen när jag gick igenom checklistan på packningen: Spön? Ja. Rullar? Ja. Vadarstav? Ja. Sockor? Ja. Fiskevästen? Ja. Kameran? Ja. Och så vidare. Men när jag skulle ta på mig vadarna upptäckte jag att jag ändå glömt sockorna. Alltså ett par för jag brukar använda två. Men de bägge paren fanns på olika ställen i huset och jag fick alltså bara med mig det ena paret och det visade sig i tunnaste laget. Dessutom kände jag att det fanns en sten i ena stöveln och det är inte så lätt att tömma ut den. Nej, idel motigheter var det hela förmiddagen.

Jag har ju också så svårt att avbryta fisket. Jag fattar ju aldrig att det är bättre att ge upp och försöka någon annanstans.  "Nej, bara där också! Där kanske det står en gädda! Det gjorde det för tre år sedan i alla fall!" Så brukar jag resonera.  Och när jag äntligen kom därifrån, missade jag en avfart på vägen tillbaka och kom mig inte för att vända. Hade nämligen sett ut ett andraställe att pröva. Ett ställe som säkert skulle vara bättre än det jag till sist hamnade på. Nämligen Almö. Där började det väldigt bra i alla fall.

Fick på raken tre stora smågäddor, eller hur man skall rätt benämna dem. Då hade jag bytt till gäddutrustingen för här gällde det att pressa ut gäddsaran i frisk sidovind och då behövs det kraftiga doningar.
Förresten det här med att lacka garnet har jag fått ett par tips om, vilka jag härmed tackar för. Alltså vilka limsorter som är bra. Och Karlssons Klister föll inte expertisen i smaken. Får väl söka efter de olika sorterna framöver, annars dög lacket väldigt bra. Det brukar ändå vara så att man får reparera en fluga så fort den varit i några gäddkäftar och inte minst byta wiretafs på den. 

Som tidigare hittade jag kuststräckans samtliga gäddor på ett enda ställe. Hade lite följe och något hugg så på cirka tio meter nådde jag nog sex eller sju gäddor. Men sedan tog det så gott som slut.  Istället vidtog Almös mer jolmiga vikar. Konstigt, på de allra flesta ställen här i skärgården där vikarna är jolmiga går det mycket boskap och betar på stränderna...? Vilken konstig tillfällighet... Som ett piss i Atlanten brukar man säga om något som egentligen är betydelselöst men om det är några miljarder människor som ständigt gör det? Eller en massa stutar, får och svanar som både gör det ena och det andra varje dag, år ut och år in? Men det är inte den här stackars stutens fel.

Han kan inte hjälpa att he's a jolmy good fellow. Men det gällde också att se upp i bakkastet så man inte fick något stort på. På den tiden, Trollemöllas storhetsdagar på 70 och 80-talet, fanns det ju de som fick får på och det var ju inte så roligt att jaga efter dem. Det var knappt de rymdes i håven nämligen.

03-11-11

Tisdag

Väderomslag

Det är väl lika bra att ta med tisdagens misslyckade fiske också så är det gjort. Det var egentligen inte meningen att jag skulle ut idag. Visst, man har ju semester men man har ju även lite annat att göra. Men så var det gårdagens fåfänga fiskande efter regnbåge och så en liten bra snutt med gäddfiske. Jag ville gärna förlänga och återupprepa den snutten.
I tankarna och i min fantasi var ju naturligtvis vädret detsamma som igår med mulet och friska sydostliga vindar. OK, tänkte jag, då kan det vara bra här:

Så blev det väderomslag. Helt klart med flera minusgrader. Inte bra. Men envis som man är körde man ut i alla fall. Fast vinden var kvar hade jag först förvissat mig om. Annars hade det inte gått alls. Men det skulle bara bli en kort tur för som sagt, jag hade annat som jag måste göra.
Det kunde ha blivit hur bra som helst. För just med den här vinden hade jag räknat ut exakt var gäddorna skulle ställa sig. Och den här gången stämde uträkningen också. Jag har nämligen den teorin att gäddan ogärna ställer sig på vindsidan nu på senhösten. Liksom jag själv ställer jag mig gärna i lä nu i november. 
Hade väl knapp kommit på plats och gjort några kast när en stor högg. Men släppte. Detta skedde efter cirka 10 sekunder och jag såg varken till den eller någon virvel. Men bara det är ett tecken på att den var stor. På något sätt kan man också känna tyngden genom spö och lina samt att det är ytterst karaktäristiskt att en stor inte rycker eller sprattlar i början utan likt klockan bara går och går. Strax därefter fick jag en trekilos och precis som för att bevisa teorin, gick den genast upp i luften, sprattlade och stänkte så det stod härliga till. 
En mycket lovande inledning men mer blev det alltså inte. 
Jag hade som sagt en tidsplan att följa och även om jag var på något annat ställe i närheten blev det inga mer uppdragna fiskar.

Men nu är det rapporterat om i alla fall.