Väder: Minus fem grader på morgonen. Klar himmel förstås. Från början frisk sydlig vind. Kanske mojnade den lite under eftermiddagen. Soligt och stigande värme. Så kallat "fint väder"!

 

 

 

 

 

03-11-12

 

Onsdag

 

Lyckoslanten?

 

eller

 

Med tejpade fingrar

 

 

 

Usch, fiska tre dagar i sträck! Hur skulle det gå? I synnerhet som den smygande, allvarliga åkomman fluglinepekfingerskavsår nu på allvar brutit ut. Den yttrar sig som ett ilsket rött streck snett över den första pekfingerledens insida. Förorsakad av att där löper fluglinan vid hemtagningen av linan. Även om man är noga att se till att linan smörjs av vattnet är det svårt att helt undvika friktion. Det är också ett säkert tecken på att fluglinan håller på att bli sliten. Det blir då som att dra en såg i köttet...
En dag klarar man utan vidare. Två dagar i sträck blir det värre, men går. Fast jag kände att det sved i går kväll och skinnet var på väg att helt öppna sig. Tre fiskedagar i sträck alltså en omöjlighet. Det är svårt att skifta finger också för det är just pekfingret som känns bekvämast och där är tydligen känsligheten som bäst utvecklad och man märker av minsta motstånd i linan. Både när det ökar och minskar. Det sistnämnda är ju särskilt roligt. Då det plötsligt känns som om den lilla tyngden av flugans gång i vattnet bara upphör. Då är det en gädda som kommit bakifrån, slukat flugan och av bara farten fortsatt en bit fram. Då höjer man bara spöet snabbt och fast fisk!
-Jaha, men varför envisas med att fiska i dag med om det nu är så omöjligt?
-Eh... Jo, det var gårdagens fisketur som var oplanerad. Idag var det redan bestämt att jag skulle hit nämligen.
Men i dagens moderna samhälle finns det botemedel mot det mesta, även fluglinepekfingerskavsårssyndromet.

-Eh...? Jag undrar just om du kan skriva så där långa ord?
-Vadå för...?
-Jo, du förstår att många nu för tiden, särskilt ungdomar inte verkar kunna tyda ord på mer än högst tre stavelser. Sedan måste de ta paus och liksom mumla ordet för sig själva annars fattar de det inte. Det går särskilt igen när de skriver, tror jag.
-Aha, du menar sär skrift? Jag hatar sär skrift! Nej du, i mina spalter kommer du inte att hitta sär skrift! Jag skriver väl så långa ord jag vill!

Nu åter till hur man kommer till rätta med problemet:
Först tar man lite Jukon sårsalva över såret. Därefter ett vanligt plåster. Ovanpå det applicerade jag en slags lapp som man sätter på till exempel hälen just för att undvika skavsår. Vi hade några sådana lappar liggandes i en låda. Och över hela härligheten lindade jag någon slags industritejp. Frågan var bara om paketet skulle tåla att ständigt blötas och glötas i vatten. Men faktiskt fungerade det hela dagen. Jag hade bara lite problem att fluglinan halkade av ett par gånger men sedan jag väl vant mig kunde jag fiska som vanligt. Kul!

Anlände dit jag skulle och vad var det första som mötte min blick när jag öppnade bildörren, satte ner foten och precis skulle gå ut?
Jo, det glänste och glimmade som rent guld! Minsann om det inte låg en lyckoslant där och bara väntade på att bli upplockad. En guldtia.
För det var väl en lyckopeng...?
Inte för att jag brukar tro på sådant men i det här fallet när den låg där så lägligt precis mitt i blickfånget var det som om Ödets Finger pekade på den. 
Eller ve och fasa, kanske det var tvärtom! 
Men snål som man är, plockade jag i alla fall upp den.

Det lär ha gått någon TV-serie om ett föremål som bringade ägaren otur för en tid sedan och kanske detta myntet av att hänföra till den sorten, rent av?
Jag vill förresten poängtera att fotot är helt autentiskt och inte fejkat. Inte mer än att jag först försäkrade mig om att det var ett tiokronorsmynt och inte en kapsyl eller liknande.

I alla fall tänkte jag att finge jag en gädda på samma antal kilo som kronor så skulle jag bli frälst på det här med talismaner och liknande. Inte för att jag själv såg den här TV-serien men ett hum vad den handlade om har jag. Jag vet att jag tänkte att det var värst vad upplägget liknade en bok jag läste som pojke. Eftersom herrar Persson och Guillou tillhör ungefär samma generation som jag själv är det alls inte omöjligt att någon av dem också läst Kapten W. E. Jones mästerverk "Biggles i Söderhavet", och låtit sig inspireras av den. Där kretsade handlingen nämligen om just en gulddublon som det vilade en förbannelse över och illa gick det för den som hade det i sin ägo. En mycket bra bok, vill jag säga. 

I dag rådde så kallat fint väder i stora mått. Visst vill man kasta sig i böljorna och svalka av sig i sommarhettan när man ser den här bilden? Det är bara de kala träden på holmen därborta som skvallrar om att det inte är juni eller någon annan sommarmånad.
Det är just sådana här bilder och minnesanteckningar kring dagen som utgör anledningen till att jag håller på med mina fiskedagböcker. Om ett par år är det svårt att minnas att jag var här med så underbart fint väder, skulle jag tro. Alla ens fiskedagar skulle nog gå ihop i ett de bortglömda minnenas dimmiga töcken. 
Då kan det vara kul att slå upp till exempel det här dagboksbladet och åter dra

sig till minnes det usla fisket jag hade idag. Just det, allt var alldeles utmärkt sånär som på själva fisket. Nog är det svårt att tro att bilden ovan är tagen den tolfte november?
Lagom lågvatten och lagom vind och man mådde hur gott som helst när man vadade omkring här. Eller kanske vinden blåste lite väl mycket...?
I synnerhet när det varit minusgrader de sista nätterna. Och pålandsvind är ju inte bra nu i november kom vi ju överens om igår, eller hur? 
Men bara för att jäklas med mig och mina teorier fick jag ändå ett par smågäddor. Det var ju det som var så fel också! Här är man nämligen van att de kan vara lite större. Åtminstone några...
Hela tiden tänkte jag också att; men bakom den udden blir det lä! Där står det säkert en stor! Eller i den djupa svackan i det sundet där borta!
Men det gjorde det alltså inte. Fanns det någon fisk över huvudtaget var det en tvåkilosgädda. Och även de stod glest.

Nej, en ond fiskgud verkade ha uttalat en hemsk förbannelse över den som tog upp det där myntet. Timmarna gick och så gjorde även jag. 
Idag hade jag på prov med mig en termos, en tidning och några mackor i en liten skolryggsäck. I början märkte jag inte ens av den men framåt dagen kände jag att jag blev lite extra trött i axlarna av den. Inte för att den var tung men bärremmarna hindrade nog axlarnas rörelser under kasten.
Men en skön stund fick jag i alla fall när jag så att säga förflyttade det mesta av innehållet i ryggsäcken till magsäcken. 
Längre och längre bort från utgångspunkten förflyttade jag mig. De bästa områdena var också avklarade. Det är ju så att får man ingen, eller lite fisk, går det ju så mycket snabbare att fiska av ett område. 
Jaha, tänkte jag, om nu de bästa ställena är dåliga kanske de dåliga är bättre? Gäddan är som sagt en flyktig fisk och finns den inte här kanske den finns där?
Men det gjorde den alltså inte. Jag förflyttade mig ganska stora sträckor och scannade av de något jolmiga inomskärsvikarna. Men där var absolut fisktomt. Inte ens en smågädda. 
Med en sjunkande känsla insåg jag att loppet var kört och nu hade jag en svettig uppgift framför mig. Nämligen att gå och vada tillbaka hela den långa sträckan i ett svep. I täta neoprenvadare och ganska mycket tröjor och jackor... I strålande solsken mitt på eftermiddagen när det var som varmast. Vilket fiasko!
Rent fångstmässig vill jag poängtera för det hade varit väldigt behagligt på alla andra sätt. Det blev svettigare och jobbigare än någon kunnat förutse! Usch och fy! 
Det enda som räddade mig från absolut värmeslag var att det fortfarande blåste friskt och jag vandrade mot vinden. Den svalkade skönt. 
Förmodligen såg jag ett par havsörnar. Men på avstånd och med min ynkliga zoom på kameran gick det inte att ta några bilder på de stora fåglarna. 
-Jaså! Det vill du att vi skall tro? Med dina tidigare dokumenterade ornitologiska kunskaper var det förmodligen kråkor!
-Eh... Nja, men området är faktiskt känt som tillhåll för örnar under vintern. Det var mest därför. Fast kråkor var det absolut inte. 

Och inte en enda fiskbild hade jag heller!
Det första jag skulle göra när jag kom tillbaka till bilen var att slänga bort otursmyntet!

Men hur det nu var hade jag någon timme på mig innan jag skulle uträtta ett ärende. Jag går väl ut där jag började och svalkar av mig, tänkte jag och gjorde just det.
Där var det en vik bakom ett grund och dit in hade vinden blåst hela dagen och bildat en slags lagun. Där hade jag dessutom fått två smågäddor i morse. 
I hur många fall är det som man när det bara återstår några kast innan fiskedagen för alltid är slut, man så att säga räddar dagen?
Inte många enligt mitt förmenande. 
Men idag hände det...
Hade väl knappt vadat ut på plats och något återhämtat flåsandningen förrän det högg. Hårt och bestämt. 
En stor!
Ja, det här med att definiera begreppet "stor" när det gäller gäddor kan man ju alltid diskutera. Men under lång tid trodde jag att den här gädda skulle svara upp mot dem alla!
Det var precis som om den hade läst mina uttalanden om slöa storgäddor på senhösten. 

Så om det var regeln var det här undantaget... För den drog och gick, simmade och stack så det ovanliga, vinande och knarrande ljudet av slirbromsen hördes över nejden! Kul! 
Gissa om mina tankar gick till Lyckoslanten och dess tio kronor. Som kanske var kilon...
Nå, det var det inte. Hade jag hittat en femkrona hade det stämt på pricken. Visst, lite besviken blev jag väl när den till sist visade sig och den inte var större än just fem kilo. Som den dragit! 
Men självklart mest nöjd för i min bok räddade den fiskedagen. Men tyvärr blev det inga bra bilder på den. Kanske det var solen som stod för lågt men nej, de blev inte bra alls. 
Och det var inte slut med det för bara några kast senare fick jag en pigg trekilos. Kul!
Men sedan fick jag sluta. Solen höll på att försvinna och den sista tiden till mitt förfogande tagit slut. Men där ser man hur nära succé och fiasko kan ligga.
Och det här med Lyckoslanten...?
Tja, jag tror inte så mycket på det egentligen. Skrock och vidskepelse bara. Jag kan ju alltid ha den i fickan och använda den till pant på kundvagnar i varuhusen. Får se om man kan göra extra bra fynd i till exempel frysdisken med den.
Den bästa tjänsten slanten gjorde mig var nog att jag fick något att hänga upp dagens fiskedagboksbladshistoria på. Eller skall jag skriva fiske dag boks blads historia? Nej, usch och fy så vedervärdigt det ser ut! 


 
Datum Art Plats Vikt Bete Vadande Flugspö Fluglina Väder Tid Död Anmärkning
2003-11-12 Gädda Badplats 1 Vit Gäddsara G Ja Ja Flytlina Frisk sydlig vind, sol 09:00 Nej
2003-11-12 Gädda Badplats 1,5 Vit Gäddsara G Ja Ja Flytlina Frisk sydlig vind, sol 09:30 Nej
2003-11-12 Gädda Badplats 2 Vit Gäddsara G Ja Ja Flytlina Frisk sydlig vind, sol 11:00 Nej
2003-11-12 Gädda Badplats 1,5 Vit Gäddsara G Ja Ja Flytlina Frisk sydlig vind, sol 11:30 Nej
2003-11-12 Gädda Badplats 5 Vit Gäddsara G Ja Ja Flytlina Frisk sydlig vind, sol 15:00 Nej Urstark!
2003-11-12 Gädda Badplats 3 Vit Gäddsara G Ja Ja Flytlina Frisk sydlig vind, sol 15:15 Nej

 

 

Tillbaka   ©Gagnekulla Network Productions