Väder: Minus fem grader på
morgonen. Klar himmel förstås. Från början frisk sydlig vind.
Kanske mojnade den lite under eftermiddagen. Soligt och stigande
värme. Så kallat "fint väder"!
|
|
03-11-12
Onsdag
Lyckoslanten?
eller
Med tejpade fingrar
Usch, fiska tre dagar i sträck! Hur skulle det gå? I synnerhet som
den smygande, allvarliga åkomman fluglinepekfingerskavsår nu på allvar
brutit ut. Den yttrar sig som ett ilsket rött streck snett över den
första pekfingerledens insida. Förorsakad av att där löper fluglinan
vid hemtagningen av linan. Även om man är noga att se till att linan
smörjs av vattnet är det svårt att helt undvika friktion. Det är
också ett säkert tecken på att fluglinan håller på att bli sliten.
Det blir då som att dra en såg i köttet...
En dag klarar man utan vidare. Två dagar i sträck blir det värre, men
går. Fast jag kände att det sved i går kväll och skinnet var på väg
att helt öppna sig. Tre fiskedagar i sträck alltså en omöjlighet. Det
är svårt att skifta finger också för det är just pekfingret som
känns bekvämast och där är tydligen känsligheten som bäst utvecklad
och man märker av minsta motstånd i linan. Både när det ökar och
minskar. Det sistnämnda är ju särskilt roligt. Då det plötsligt
känns som om den lilla tyngden av flugans gång i vattnet bara upphör.
Då är det en gädda som kommit bakifrån, slukat flugan och av bara
farten fortsatt en bit fram. Då höjer man bara spöet snabbt och fast
fisk!
-Jaha, men varför envisas med att fiska i dag med om det nu är så
omöjligt?
-Eh... Jo, det var gårdagens fisketur som var oplanerad. Idag var det
redan bestämt att jag skulle hit nämligen.
Men i dagens moderna samhälle finns det botemedel mot det mesta, även
fluglinepekfingerskavsårssyndromet.
-Eh...? Jag undrar just om du kan skriva så där långa ord?
-Vadå för...?
-Jo, du förstår att många nu för tiden, särskilt ungdomar inte verkar
kunna tyda ord på mer än högst tre stavelser. Sedan måste de ta paus
och liksom mumla ordet för sig själva annars fattar de det inte. Det
går särskilt igen när de skriver, tror jag.
-Aha, du menar sär skrift? Jag hatar sär skrift! Nej du, i mina spalter
kommer du inte att hitta sär skrift! Jag skriver väl så långa ord jag
vill!
Nu åter till hur man kommer till rätta med problemet:
Först tar man lite Jukon sårsalva
över såret. Därefter ett vanligt plåster. Ovanpå det applicerade jag
en slags lapp som man sätter på till exempel hälen just för att
undvika skavsår. Vi hade några sådana lappar liggandes i en låda. Och över hela
härligheten lindade jag någon slags industritejp. Frågan var bara om
paketet skulle tåla att ständigt blötas och glötas i vatten. Men
faktiskt fungerade det hela dagen. Jag hade bara lite problem att
fluglinan halkade av ett par gånger men sedan jag väl vant mig kunde jag
fiska som vanligt. Kul!
|
Anlände dit jag skulle och vad var det första som
mötte min blick när jag öppnade bildörren, satte ner foten och
precis skulle gå ut?
Jo, det glänste och glimmade som rent guld! Minsann om det inte
låg en lyckoslant där och bara väntade på att bli
upplockad. En guldtia.
För det var väl en lyckopeng...?
Inte för att jag brukar tro på sådant men i det här fallet när
den låg där så lägligt precis mitt i blickfånget var det som om
Ödets Finger pekade på den.
Eller ve och fasa, kanske det var tvärtom!
Men snål som man är, plockade jag i alla fall upp den.
Det lär ha gått någon TV-serie om ett föremål som bringade
ägaren otur för en tid sedan och kanske detta myntet av att
hänföra till den sorten, rent av?
Jag vill förresten poängtera att fotot är helt autentiskt och
inte fejkat. Inte mer än att jag först försäkrade mig om att det
var ett tiokronorsmynt och inte en kapsyl eller liknande. |
I alla fall tänkte jag att finge jag en gädda på samma antal kilo
som kronor så skulle jag bli frälst på det här med talismaner och
liknande. Inte för att jag själv såg den här TV-serien men ett hum vad
den handlade om har jag. Jag vet att jag tänkte att det var värst vad
upplägget liknade en bok jag läste som pojke. Eftersom herrar Persson
och Guillou tillhör ungefär samma generation som jag själv är det alls inte
omöjligt att någon av dem också läst Kapten W. E. Jones mästerverk
"Biggles i Söderhavet", och låtit sig inspireras av den. Där
kretsade handlingen nämligen om just en gulddublon som det vilade en
förbannelse över och illa gick det för den som hade det i sin ägo. En mycket bra
bok, vill jag säga.
I dag rådde så kallat fint väder i stora mått.
Visst vill man kasta sig i böljorna och svalka av sig i sommarhettan
när man ser den här bilden? Det är bara de kala träden på
holmen därborta som skvallrar om att det inte är juni eller någon
annan sommarmånad.
Det är just sådana här bilder och minnesanteckningar kring dagen
som utgör anledningen till att jag håller på med mina
fiskedagböcker. Om ett par år är det svårt att minnas att jag
var här med så underbart fint väder, skulle jag tro. Alla ens
fiskedagar skulle nog gå ihop i ett de bortglömda minnenas dimmiga
töcken.
Då kan det vara kul att slå upp till exempel det här
dagboksbladet och åter dra |
|
sig till minnes det usla fisket jag hade idag. Just det, allt var
alldeles utmärkt sånär som på själva fisket. Nog är det svårt att
tro att bilden ovan är tagen den tolfte november?
Lagom lågvatten och
lagom vind och man mådde hur gott som helst när man vadade omkring här.
Eller kanske vinden blåste lite väl mycket...?
I synnerhet när det varit minusgrader de sista nätterna. Och
pålandsvind är ju inte bra nu i november kom vi ju överens om igår,
eller hur?
Men bara för att jäklas med mig och mina teorier fick jag ändå ett par
smågäddor. Det var ju det som var så fel också! Här är man nämligen
van att de kan vara lite större. Åtminstone några...
Hela tiden tänkte jag också att; men bakom den udden blir det lä! Där
står det säkert en stor! Eller i den djupa svackan i det sundet där
borta!
Men det gjorde det alltså inte. Fanns det någon fisk över huvudtaget
var det en tvåkilosgädda. Och även de stod glest.
|
|
Nej, en ond fiskgud verkade ha uttalat en hemsk förbannelse över den
som tog upp det där myntet. Timmarna gick och så gjorde även jag.
Idag hade jag på prov med mig en termos, en tidning och några mackor i
en liten skolryggsäck. I början märkte jag inte ens av den men framåt
dagen kände jag att jag blev lite extra trött i axlarna av den. Inte
för att den var tung men bärremmarna hindrade nog axlarnas rörelser
under kasten.
Men en
skön stund fick jag i alla fall när jag så att säga förflyttade det
mesta av innehållet i ryggsäcken till magsäcken.
Längre och längre bort från utgångspunkten förflyttade jag mig. De
bästa områdena var också avklarade. Det är ju så att får man ingen,
eller lite fisk, går det ju så mycket snabbare att fiska av ett
område.
Jaha, tänkte jag, om nu de bästa ställena är dåliga kanske de dåliga
är bättre? Gäddan är som sagt en flyktig fisk och finns den inte här
kanske den finns där?
Men det gjorde den alltså inte. Jag förflyttade mig ganska stora
sträckor och scannade av de något jolmiga inomskärsvikarna. Men där
var absolut fisktomt. Inte ens en smågädda.
Med en sjunkande känsla insåg jag att loppet var kört och nu hade jag
en svettig uppgift framför mig. Nämligen att gå och vada tillbaka hela
den långa sträckan i ett svep. I täta neoprenvadare och ganska mycket
tröjor och jackor... I strålande solsken mitt på eftermiddagen när det
var som varmast. Vilket fiasko!
Rent fångstmässig vill jag poängtera för det hade varit väldigt
behagligt på alla andra sätt. Det blev svettigare och jobbigare än
någon kunnat förutse! Usch och fy!
Det enda som räddade mig från absolut värmeslag var att det fortfarande
blåste friskt och jag vandrade mot vinden. Den svalkade skönt.
Förmodligen såg jag ett par havsörnar. Men på avstånd och med min
ynkliga zoom på kameran gick det inte att ta några bilder på de stora
fåglarna.
-Jaså! Det vill du att vi skall tro? Med dina tidigare dokumenterade
ornitologiska kunskaper var det förmodligen kråkor!
-Eh... Nja, men området är faktiskt känt som tillhåll för örnar
under vintern. Det var mest därför. Fast kråkor var det absolut
inte.
Och inte en enda fiskbild hade jag heller!
Det första jag skulle göra när jag kom tillbaka till bilen var att
slänga bort otursmyntet!
|
Men hur det nu var hade jag någon timme på mig innan
jag skulle uträtta ett ärende. Jag går väl ut där jag började
och svalkar av mig, tänkte jag och gjorde just det.
Där var det en vik bakom ett grund och dit in hade vinden blåst
hela dagen och bildat en slags lagun. Där hade jag dessutom fått
två smågäddor i morse.
I hur många fall är det som man när det bara återstår några
kast innan fiskedagen för alltid är slut, man så att säga räddar
dagen?
Inte många enligt mitt förmenande.
Men idag hände det...
Hade väl knappt vadat ut på plats och något återhämtat
flåsandningen förrän det högg. Hårt och bestämt.
En stor!
Ja, det här med att definiera begreppet "stor" när det
gäller gäddor kan man ju alltid diskutera. Men under lång tid
trodde jag att den här gädda skulle svara upp mot dem alla!
Det var precis som om den hade läst mina uttalanden om slöa
storgäddor på senhösten. |
Så om det var regeln var det här undantaget... För den drog och
gick, simmade och stack så det ovanliga, vinande och knarrande ljudet av
slirbromsen hördes över nejden! Kul!
Gissa om mina tankar gick till Lyckoslanten och dess tio kronor. Som
kanske var kilon...
Nå, det var det inte. Hade jag hittat en femkrona hade det stämt på
pricken. Visst, lite besviken blev jag väl när den till sist visade sig
och den inte var större än just fem kilo. Som den dragit!
Men självklart mest nöjd för i min bok räddade den fiskedagen. Men
tyvärr blev det inga bra bilder på den. Kanske det var solen som stod
för lågt men nej, de blev inte bra alls.
Och det var inte slut med det för bara några kast senare fick jag en
pigg trekilos. Kul!
Men sedan fick jag sluta. Solen höll på att försvinna och den sista
tiden till mitt förfogande tagit slut. Men där ser man hur nära succé
och fiasko kan ligga.
Och det här med Lyckoslanten...?
Tja, jag tror inte så mycket på det egentligen. Skrock och vidskepelse
bara. Jag kan ju alltid ha den
i fickan och använda den till pant på kundvagnar i varuhusen. Får se om
man kan göra extra bra fynd i till exempel frysdisken med den.
Den bästa tjänsten slanten gjorde mig var nog att jag fick något att
hänga upp dagens fiskedagboksbladshistoria på. Eller skall jag skriva
fiske dag boks blads historia? Nej, usch och fy så vedervärdigt det ser
ut!
Datum |
Art |
Plats |
Vikt |
Bete |
Vadande |
Flugspö |
Fluglina |
Väder |
Tid |
Död |
Anmärkning |
2003-11-12 |
Gädda |
Badplats |
1 |
Vit
Gäddsara G |
Ja |
Ja |
Flytlina |
Frisk
sydlig vind, sol |
09:00 |
Nej |
|
2003-11-12 |
Gädda |
Badplats |
1,5 |
Vit
Gäddsara G |
Ja |
Ja |
Flytlina |
Frisk
sydlig vind, sol |
09:30 |
Nej |
|
2003-11-12 |
Gädda |
Badplats |
2 |
Vit
Gäddsara G |
Ja |
Ja |
Flytlina |
Frisk
sydlig vind, sol |
11:00 |
Nej |
|
2003-11-12 |
Gädda |
Badplats |
1,5 |
Vit
Gäddsara G |
Ja |
Ja |
Flytlina |
Frisk
sydlig vind, sol |
11:30 |
Nej |
|
2003-11-12 |
Gädda |
Badplats |
5 |
Vit
Gäddsara G |
Ja |
Ja |
Flytlina |
Frisk
sydlig vind, sol |
15:00 |
Nej |
Urstark! |
2003-11-12 |
Gädda |
Badplats |
3 |
Vit
Gäddsara G |
Ja |
Ja |
Flytlina |
Frisk
sydlig vind, sol |
15:15 |
Nej |
|
Tillbaka |
|
©Gagnekulla Network
Productions
|
|