Väder: Mulet och uppehåll. Svag till måttlig vind på syd. Lite smådisigt. Underbart novemberväder!

03-11-14

Fredag

Bulk

Ja, vad skall man säga om dagens fiske? 
Man kunde kanske tycka att jag lätt skulle kunna fylla sidan med entusiastiska skildringar och nästan tugga fradga av lycka över att äntligen verkar ha kommit in i ett stim. Arton (18) gäddor!
Men så självklart är det inte. Om vi går händelserna i förväg så fick jag en femkilos som nummer 16. Min reaktion på den blev skamligt nog "Åh, inte en till! Usch, så besvärligt det blir att landa och kroka av den!"
Det är ju fel fel fel! Så skall man ju inte tänka!
Ta då den femkilosgäddan jag fick i förrgår som jämförelse. Hur välkommen den var och så glad jag blev. Hade den inte varit så slemmig och våt hade jag så när kramat om den och pussat den på nosen! Det är ju så gäddor skall behandlas! 
Åtminstone tänkas på för det vore annars förödande för gäddans hälsa om man gnuggade bort dess välbehövliga slemskikt. För att inte tala om fiskejackan som absolut inte behöver en sådan extra hinna. Visserligen bör ju en sådan beläggning bidra till jackans vattentäthet för fungerar det på gäddan bör det ju funka även på jackan. Och lukten efter ett tag bör ju bidra till att hålla andra fiskare borta. Nästan bara fördelar således. 

Bara för att jag började med att nämna femkilosgäddan inleder jag med en bild av den. Eller den virvel den producerade. Tyvärr är det omöjligt att ta en bild på gäddan när den hugger. I så fall skulle en bild på den här kunna bli årets bästa.  För det var rena drömhugget. Den stod nämligen ganska grunt, upptäckte gäddsaran på håll och kom rusande i en väldig, stänkande brusande våg och bara svepte med sig flugan.  Det var när jag konstaterat att den inte skulle bli dagens största gädda som jag suckade så dant. Men nu så här i efterhand när jag sorterat bland känslorna skall jag försöka minnas den just som det kanske mest spektakulära hugget denna säsongen.

Uppmärksamma läsare kanske märker att jag bytt fluglina sedan sist. Det är en Cortland WF 9 F. En 444 för ursprungliga 599:- som jag köpte på rea i Fiskeshopen i somras. För bara 150:-.Om den nu verkligen har kostat den första summan...? Eller om den legat osåld i 7 år hos någon grossist och plötsligt hittats...? Den har en illröd nymftip på cirka en halvmeter vilket förhoppningsvis kommer att synas på lite bilder framöver. Skulle tippa på att den håller i cirka ett år. Så idag behövde jag inte köra med tejpat pekfinger och alldeles utmärkt att kasta med visade den sig vara. 
Men vart körde jag idag tro?

Ja, ett område med gott om sten ser det ut som. Förmodligen beläget någonstans i Blekinge men inte ens det kan man vara absolut övertygad om, för jag kan dyka upp nästan var som helst. Är det Lindö, Gö Udde, Kofsa nabb, Sillnäs Udd eller kanske Västra Hammaren i Skåne? Eller befinner jag mig rentav på Öland?
Ja, egentligen är väl inte det så viktigt. Jag menar vad spelar väl det för roll för eventuella läsare i Gästrikland för att inte tala om på Lidingö? Ingen alls, skulle jag vilja säga.
Men så mycket kan jag säga att jag inte kunde ta mig ut till Bågholmarna som skymtar där ute till vänster. För där skulle det enligt ortsbefolkningen vara ännu bättre. För att inte tala om Lurgrund rätt ut.

Jag fick i stället nöja mig med att vada omkring inne i de steniga vikarna och det var absolut inte det sämsta. För det mesta såg det ut som bilden här intill. Ständigt verkade spöet böjas för en tvåkilosgädda. Man vet ju aldrig hur ens fiskedag utvecklas och när jag fått de två första tänkte jag att vad skönt det var att redan nu fått lite bulk. Alltså ett par fiskar att kunna föra in i protokollet så här pass tidigt på dagen. Sedan kan man ju fiska helt avslappnat och bara ta det lugnt. För hur det än är vill man ju inte kamma noll.  But they kept on coming... And they kept on coming... som det står i visan.

Det är alltid roligt att diskutera regler och undantag. En regel hävdar ju att ju större flugor desto större gäddor. Det gäller naturligtvis inte bara flugor utan även wobblers och betesfisk vid mete. Det är möjligt att det finns statistiska bevis för det om man ställde samman de sista 50 årens alla gäddor över 10 kg med samtliga beten som använts. Om nu det vore möjligt vilket jag i så fall skulle betvivla. Att dra en sådan slutsats nämligen. Det är lurigt med statistik nämligen. 
Själv har jag en ganska omfattande sådan sedan många år. Ponera att jag gjorde samma sak fast med tidpunkten på dagen. När nappar det bäst? Jo, förmodligen skulle man finna cirka kl 09 på sommaren och klockan 13 på vintern, grovt sett. 
Men det beror i sin tur på att jag aldrig brukar fiska på eftermiddagen eller kvällen. 
Vad jag menar är alltså att de flesta stora gäddor faller offer för fiskare med stora beten därför att de alltid kör med stora beten.
Visst, det kan i sin tur bero på att de förut fiskat med små beten och aldrig fått något stort, vad vet jag?
Men vad jag ville komma fram till med denna långrandiga inledning är att små gäddor också nappar på stora beten! För idag använde jag riktiga jätteflugor.
Ändå tuggade kilosgäddor i sig dem med förtjusning. Slutsatsen kanske blir då att ständigt köra med halvmeterlånga gäddsaror...?
Tja, men hur kan det då komma sig att jag ändå fått flera ganska stora gäddor med pyttesmå One Sizeflugor?
För att säker kunskap skall nås måste man först låta storgäddan få se ett litet bete. Hugger det inte på det, byter man till ett större. Hugger den då är saken klar. För att det skall bli statistiskt signifikant måste man göra så med 100 storgäddor. Så sätt igång!

Oj, vad har vi här då! Jätteplasket Allan! Som det skulle heta med en lokal ordvändning. Ju senare på dagen, desto finare folk, heter det också. Som av en händelse, ser jag att jag bokade tiden till just kl 13. Men det hade så att säga legat i luften att en stor skulle visa sig. Och den här åttakilosgäddan låg verkligen i luften också. Så när fick jag med hela upphoppet. Jag önskar verkligen att jag hade ett lika snabbt triggerfinger som George W. Bush! Eller är det kameran som reagerar långsamt? Ändå var inställningen satt på snabba rörelser. Ibland kan man nämligen se på gäddan när den tänker hoppa. Jag gjorde det och knäppte med gäddan i fokus. Och fick alltså bara nedslaget med i bild.

Men å andra sidan var hoppet det enda den gjorde. Den följde helt reglerna för tröga vintergäddor. Jo, visst drog den och stretade och framför allt kändes härligt tung men någon vildsint motståndare var den inte. Lugnt kunde jag leda in åttakilosgäddan i hamn.
-Hallå där! Varför kallar du den för åttakilosgäddan hela tiden fast du skrev 7,5 i protokollet? Tror du inte jag märkte det?
-Dels för att det går så mycket lättare att säga åttakilosgäddan än sjuochenhalvtkilosgäddan. Dels för att ungdomen av idag inte skulle klara av att läsa så många stavelser i följd och dels för att den kanske ändå vägde åtta kilo.
-Hur kan det komma sig?
-Jo, för jag har ännu inte hunnit köpa mig en ny våg och den gamla som jag använde kan visa lite fel. För den visade faktiskt åtta kilo. Så för att ingen skall kunna anklaga mig för att vara sniken, satte jag ner vikten till just 7,5.

-Aha, det var ju ädelt av dig.   Dess storhet låg främst i omfånget, särskilt lång var den inte.  Här kan det finnas fog för att säga några ytterligare ord om flugor. Nu kan man nog säga att garnvarianten av den Vita Gäddsaran är på topp. Den här gäddan blev faktiskt den femtonde på samma exemplar!  Men jag hade haft lite tur för på väldigt många satt kroken helt perfekt så det var bara att ta loss den från utsidan.  Det här med att applicera lite lim fungerade helt perfekt. Jag har fått lite tips om märken som jag ännu inte hunnit införskaffa men Aquasol eller Liquisol, som skall vara samma sak, har jag. Till ännu en gädda vågade jag använda den här riktiga hjäteflugan och fortfarande kunde man ana rester av limmet. Avsikten är ju att förhindra det mjuka garnet att sno sig om skaftet vid kastandet och det gjorde det också till full belåtenhet.

Efter den 16de gäddan tog jag matpaus. Inte för att jag på något sätt försöker vara rolig; det gör jag aldrig! Men ändå kan man säga att en viss mättnadskänsla infann sig efter maten. 16 gäddor! Som snart skulle bli 18. Det är inte utan man kände sig lite blasé och...
-Alltså! Vad är det här! Här har du hållit på och klagat och gnällt hela hösten över det dåliga fisket! Och vad händer när du äntligen råkar få lite gädda...? Jo, då klagar du på det också! Men alltså, va! Skärpning nu!
-Jo, du har rätt. Naturligtvis var det kul att bara stå och dra och dra gäddor. Om inte annat bevisade det att det verkligen finns gäddor och att någon slags fiskdöd inte har härjat. För det kan jag ärligt säga att hade jag verkligen gått in för uppgiften, hade jag nog lätt kunnat dra upp en fem eller sex till. Samt att jag missade en del men faktiskt inte så värst många. 
Men nästa gång tror jag att jag ändå uppsöker ett lite lugnare ställe...