Väder: Vindstilla hela förmiddagen. Så ökande till lätt sydvästlig bris. Mulet och fram emot tvåtiden, ganska lätt regn.

03-11-18

Tisdag

Idag blev jag sur!

Minst tre olika anledningar fanns till det. Den värsta var naturligtvis att vadarna läckte. Trots att jag i förrgår lyckades lokalisera det lilla hålet och smetat på ordentligt med Liquisol. Vad som retar mig speciellt mycket att nu kommer hålen och sprickorna i själva stöveldelen av vadarna också. Och i dag hade jag kört långt. Körde mot Åhus från Kristianstad där jag haft ett ärende. På vägen mot Landön, över vida Skånefält såg jag en skylt ute på en åker där det stod "Gårdsförsäljning". Men inte fanken ville jag köpa en gård inte! Inte när den ¤%&&!! Farmen går varje kväll och hindrar mig från att se Rapport! 

Inte mycket gladare blev jag när jag upptäckte den här skylten. Men eftersom jag inte kände mig det minsta obehörig travade jag glatt på. Vad jag kan förstå är skylten inte giltig heller. Längs kusten gäller allemansrätten. Än. Det är bara i direkt anslutning till själva tomten som man inte får gå.  Ja, som ni kanske märker är det slut på allt hemlighetsmakeri och försöka mörka var jag har varit. Nej, ärlighet och öppenhet är naturligtvis vad som bör gälla.

-Du hade uselt fiske idag alltså?
-Eh... Ja...

Men i vilken utsträckning det kan hänföras till mina läckande vadare kan vara svårt att reda ut. För nog har det betydelse för själva fisket hur man känner sig. Men när jag vandrade längs stranden bort till där jag skulle börja kände jag mig verkligen toppen. Vädret var helt enkelt osannolikt fint. Hade ätit frukost och läst tidningen vid parkeringen, klockan var väl halv tio och mina vadare nyreparerade. På vägen gjorde jag ännu ett strandfynd. En tub ABU rullfett låg där överst på den ilandspolade tången, helt osannolikt. Kunde man göra någonting av det? Skulle det medföra tur eller otur? Men vilka mystiska, magiska utstrålningar kan en tub rullfett ge? I jämförelse med guldmynt eller kanske bärnsten eller en underligt utformat sten?
Men jag kunde tyvärr inte hitta någonting om övernaturliga associationer i samband med ABU Rullfett i Nationalencyklopedin så jag lät uppslaget falla. 
Är det någon som vet med sig att han förlorat en tub rullfett i trakten av Landön så kan han i alla fall lugnt andas ut nu i förvissningen om att den nu har kommit till rätta. Den har hamnat i de bästa av händer och jag kommer att behandla den precis som om den vore en av mina egna tuber rullfett. Jag tog naturligtvis en bild på den men den blev inte bra. Den återfås ej mot beskrivning!

Men den här blev däremot hygglig. Så såg det ut när jag började. Under sådana här förhållanden gäller det att ta det försiktigt. Men vadningsförhållandena är de bästa tänkbara. Fast sandbotten för det mesta och tångstenar här och där. Då kan man smyga sig fram utan att plaska, bullra och långt framför sig, skrämma i väg gäddorna. 
Det är ganska lustigt att det existerar två helt motsatta bilder av gäddans själsliv. Försåvitt gäddan är utrustat med ett sådant. Men först har vi den här att gäddan helt styrs av reflexer och enkla sinnesimpulser. När gäddan nappar utlöses huggreflexen, sägs det. Den är bara som en automatisk matmaskin. En fiskvärldens Terminator. Sedan har vi den andra, kanske modernare. Den är så vetenskaplig och etologisk så. Gäddan, heter det, kalkylerar noga innan den gör sin attack. Inget slumpmässigt reflexbeteende här inte. Nej, i den här teorin har gäddan en hjärna såsom en jättesnabb matematikprocessor. När den ser en bytesfisk (t. ex. en mört) räknar den blixtsnabbt ut mörtens energiinnehåll i antal kilojoule med två decimalers noggrannhet. Så bedömer hon (låt oss anta att det är en hon) avståndet till bytet. Så räknar hon ut exakt hur många kilojoule hon själv kan tänkas använda i själva attacken. Så subtraherar hon de båda summorna. Överstiger så mörtens kalorier de egna förbrukade med mer än 32,7 % slår hon till! 

Jo men, så är det! Det har jag läst i fisketidningarna. Så lyder den ideologiska bakgrunden till att stora gäddor alltid sägs föredra stora byten och därmed beten. Det är också därför som gäddorna så ofta följer efter istället för att hugga. De håller nämligen på att räkna kilojoule och har inte hunnit bli riktigt färdiga än. Själv har jag kunnat bevittna att gäddorna måste ha något slags förstånd att tänka med. Det var en gång under barndomen då vi bodde i en sommarstuga på en ö. Vi fiskade förstås och fick en hel del gädda. Där fanns en liten djup vik med bara en liten öppning in som vi stängde till med stenar så att det blev en liten damm. Där släppte vi i gäddor lite då och då för att vi tyckte det var kul att se på dem. Men fler och fler bara försvann. På morgonen var det alltid någon som fattades. Är det djur eller fåglar, undrade vi. Men så studerade jag en. Den steg mot ytan precis vid stenbarriären. Där stod den stilla i flera minuter. Men så plötsligt sköt den fart och hoppade över stenvallen och kom fri ut i havet! Så vad är det om inte tankeförmåga i någon bemärkelse?  Förmodligen finns många andra liknande iakttagelser.

Ja, det är sådana funderingar som kan komma till en när man är ute och promenerar på havets botten. Allt hade varit hur bra som helst om inte vänsterfoten blev allt blötare och kallare. Att det inte fanns så mycket fisk där som de yttre förhållandena gav sken av gjorde inte så mycket. 

Jag hade gått ner i storlek på gäddsaran också. Bilden här till höger ger ju en bra uppfattning om hur det såg ut. En liten fluga är lättare att placera och sträcker tafsen bättre vid vindstilla.  Och lita på att gäddorna är extra försiktiga när det är så här lugnt! Visst är det väl en läcker bild! Gäddan som ger upphov till virveln är bara en liten en, men vilken känsla ändå när den lugnt och sävligt nymfade i sig gäddsaran! Det är minnet av den och det ljuva, stilla, mildmulna novembervädret som jag skall försöka komma ihåg av den här fisketuren.

Vad jag däremot också skall försöka glömma var den matta av flytande bandgräs som irriterade och försvårade. Kunde landa två och hade väl någon ytterligare kontakt. Med det fick jag väl bli nöjd på den sidan Landön. Det började blåsa en lätt bris fram emot middagstiden när jag skiftade ställe. Gick vidare till andra områden. Men där var det totalt värdelöst. 
Än en gång fick jag erfara novembers enda nackdel, nämligen att eftermiddagarna är så korta. Att det började regna blev jag bara sur över i rent våthetsframkallande betydelse. Och det bara på ytan. 

Men redan på förmiddagen när jag först kände den förlamande kylan när kallt havsvatten sipprade in i stöveln tog jag det beslutet att nu banne mig fick det vara slut! Nu köper jag nya vadare! Redan på hemvägen idag skulle det ske. Den tanken tröstade och gjorde det hela lite mer acceptabelt. Och så här glad blev Hasse i Fiskeshopen i Karlshamn när han fick sälja ett par nya Pool 12-vadare till mig. För 900:- Jag tar med det här så har jag det dokumenterat med datum och pris och jag tror det kan vara intressant för er läsare där ute både att få veta det och att följa dess vidare öden och äventyr.  Jag hade hoppats att jag skulle få ett bra inbytespris på de gamla vadarna ute i bilen men det fick jag inte.

En fjärde sak att bli sur för är allt spam man får via mailen. Det verkar vara svårt att göra något åt det även om Telia säger att de skall ta itu med eländet. Det är tröttsamt att ständigt behöva plöja igenom massvis med erbjudanden om Viagra, penisförlängare, pornositer och dylikt skit. Jag får också spam om antispamprogram... 
Men de allra värsta spamen av alla är de som vill att jag skall titta på hemsidor om trollingfiske eller fiskare som vill visa bilder på spinnfångade gäddor! De deletar jag direkt!