Väder: Först mulet och disigt med lite duggregn inblandat. Frisk till hård sydostlig vind. Vid middagstid uppsprickande molntäcke och till och med ganska långa solglimtar. Inte bra!

03-11-30

Söndag

På badplatsturné

Finns det inte en film som handlar om en som badade sig igenom Hollywoods swimmingpooler? Eller var det en sång?
I vilket fall var det vad jag gjorde idag. Fast inte de i Hollywood. Samt att det var badplatser. Och att jag bara hann med två. Men principen.

För ett par gånger sedan stack jag ut hakan lite och lovade jag skulle gå ner på stauns allmännaste och största badplats och ta mig en ett och etthalvtkilos gädda. Jag brukar ju inte sticka ut hakan på det sättet för...
-Hm...?
-Nejdå.
Men ett löfte är ett löfte även om jag kanske inte hade planerat att genomföra det en söndagseftermiddag. Med tanke på om man ville undvika folksamlingar alltså. Den första badplatsen berodde på väldigt dålig planering från min sida.
Min strategi för dagen slog helt slint idag igen. Mer eller mindre omedvetet hade jag förra gångens stiltje i tankarna och tyckte faktiskt på väg ner mot havet att; åh, skönt att det åtminstone blåser lite idag. Tittade på flaggorna vid infarten som jag alltid gör men det kan vara svårt att exakt bestämma vindriktningen för ofta påverkas vinden av omkringliggande hus. Men jag genomförde min plan och körde ut till fästingarnas och flakmopparnas förlovade ö idag. Det kunde väl också stå fästningarnas ö.

Tycker nog att vi behåller namnet på ön för oss själva. Lite hemlighetsfull anser jag man har rätt att vara. För ibland kan man ha ganska hyggligt fiske härute. De dagar då vindarna blåser rätt. Eller inte så mycket. Utsidan var min första tanke men det var bara att glömma. Där låg vinden på som attan och bränningarna bara dånade in. Jaha, då fick man väl försöka längre in då. Körde iväg till ett annat ställe och kollade. En sträcka som man ibland kan få napp vid men inte idag. Vinden var ett snäpp för mycket ostlig så även där gick det inte.  Nähä, tänkte jag och följde stranden ända ner till en badplats. En badplats jag aldrig besökt tidigare. Men nu fick jag väl bevisa att allt mitt prat om hur bra det är på badplatser stämmer.

Men vad är egentligen den teoretiska och vetenskapliga bakgrunden till min teori att gäddorna trivs där?
Jo, ett mycket enkelt biologiskt faktum: Badplatser är ju speciellt iordninggjorda för att där skall vara särskilt lämpligt att bada och vad är gäddan om inte precis heltokig i att bada! Så enkelt var det!
Men här hade jag fel. Här fick jag inte tillstymmelse till napp. Fast skämt åsido så berodde det på att här var det alldeles för mycket sand. Enbart sandbotten och fanns det stenar så låg de precis bara utan tång. Så där sprack teorin och hela dagen med förresten, såg det ut som. För klockan gick och här gäller det att hålla koll på den för att inte missa färjan. Visst, jag befann mig som sagt på en ö och där bör det finnas en hel sida som det är lä vid. Men den sidan känner jag inte till mer än jag har sett den från sjösidan och där finns det både massvis med sommarstugor, klippor och dessutom kvarvarande militära anläggningar och jag hade ingen lust att försöka leta mig fram på förbjudna småvägar, återvändsgator och ständigt komma vilse.
OK, tänkte jag istället, då passar jag väl på och tar Saltö badplats då så är det ur världen. Vid den här sydostliga vinden bör det vara åtminstone halvlä där. Tidpunkten på dagen den allra bästa också, middagstid alltså för jag tog tolvfärjan tillbaka. 

Mitt i staun kan man säga att Saltö badplats är belägen och gissa om det är ett populärt promenadstråk för barnvagnsfamiljer, söndagsflanerare och framför allt hundpromenerare. Gissa också om jag fick förklara vad jag gjorde och om jag mötte förvånade blickar.
"Det är gäddor jag är ute efter" och "Nej, jag fryser inte" var väl de vanligaste replikerna jag fick strö omkring mig. 
Förut hade vädret varit igenmulet, disigt och på gränsen till regn men nu klarnade det helt oväntat upp och solen tittade fram. Det tycker vi inte om. Man blir bara bländad och ser inte så bra i vattnet. Jag använder nämligen inte mina solglasögon nu. Jag fann att de behövdes inte nu i novembervädret. 

Och tja... Här är bildbeviset på att jag härmed har infriat mitt löfte att ta en ettochenhalva. Jag hade inte behövt oroa mig för jag fick tre stycken i rask följd. Samtliga exakt lika stora. Eller små om vi skall vara petnoga. Stockholm må ha sitt öringfiske mitt i stan men vad är väl det mot stauns gäddfiske? Platt intet, skulle jag vilja säga! Inte för inte brukar väl också huvudstaden kallas för "Lilla Karlskrona" tror jag. Eller om det var tvärtom, jag minns inte riktigt. Förargligt nog samlades ingen hejande publik på stranden just när jag hade min lilla nappbonanza. För just då råkade inga passera förbi.  -Men vill du verkligen skylta helt öppet med att det finns gäddor här? -Nja, det är faktiskt ingen större hemlighet. Men jag måste säga att jag blev förvånad över att inte se till en enda spinnfiskare på klipporna lite längre ner. När jag flyttade till staun år 72, kan vi väl säga, var det här jag fiskade för första gången. Alltså i staun.

Och med spinnspö med en 15 g ABU Killer som bete, fick jag ganska bra med gädda längs Saltö och Dragsös utsidor. Fast sällan några större utan just i den här klassen. Nå, av bara farten fiskade jag mig vidare och förbi själva badplatsen. 

Där är det högt med branta klippor och man kan få intrycket av att det är djupt vatten men det är det inte. Det ser inte ut att vara mitt i en stad för här det rena vildmarksstämningen och det tackar vi stauns ledning för. Fast om man ser sig omkring så finner man ölburkar på bottnen och annat som tyder på att stället är väldigt populär som festplats.  Särskilt i skiftet mellan maj och juni grillas och dricks det en hel del härute. Gjorde det själv faktiskt några gånger när jag gick på skola här. På det tidiga sjuttiotalet alltså. Eller de andra grillade, drack och hade annat för sig, medan jag gick runt och fiskade.

En keps hittade jag förresten på bottnen.
Ja, man blev riktigt nostalgisk när man fiskade här. Men själva fisket var inget vidare idag. Men i viken som bildas mellan Saltö och Dragsö, där visste jag var bra. Där var jag så säker på att få fisk att jag hade kunnat slå ett nytt vad om det. I synnerhet utrustad med vadare som jag var idag. Och mycket riktigt fick jag den sista smågäddan där. Och skrämde förresten iväg en annan. 
På tillbakavägen såg jag en tjej, en småbarnsmamma med två små barn och barnvagn. När ungarna fick se mig blev de rädda och började storgråta. Och visst, det undrar man inte på för nog ser man annorlunda ut mot övriga finklädda söndagspromenerare. 
Men mamman sade helt riktigt att: "Det är ingenting att vara rädd för. Det är bara en flugfiskare och de är inte farliga."
Då stannade jag till och var tvungen att fråga hur hon visste det. Anklaga mig gärna för att vara fördomsfull och könsdiskriminerande men hur ofta träffar man på småbarnsmammor som kan se skillnad på olika kategorier av sportfiskare vid en hastig blick?
Mycket riktigt visade det sig att hon flugfiskade själv och vi hade ett kort men trevligt samtal där jag visade den vita gäddsaran och berättade att jag fått några smågäddor på den här idag. Kul.
Förresten; kan undra hur många kvinnor som läser det jag brukar slänga ner på den här sidan? Fyra...? Två...? Ingen...?