Väder: Frisk till hård sydostlig vind. Mulet och milt. Lite över eller kring normalvattenstånd. På eftermiddagen lite lättande molntäcke utan att spricka upp helt.

 

 

 

 

 

03-12-01

 

Måndag

 

Tvingad till fiske

eller

 

Tio idag

eller

 

Filosofiskt flugfiske

 

 

Ja, idag blev jag faktiskt tvingad att åka och fiska. Tror inte det kommer som en överraskning för den som räknar efter lite på mina fiskedagar med tanke på att jag har semester. Jag menar, vad är det för fiskeentusiasm att bara orka fiska varannan dag?
En enorm slöhet och håglöshet som inte nog kan fördömas! 
Det är bara vid något tillfälle jag har varit ute två dagar i sträck så ingen blir väl förvånad över att det måste till hot och påtryckningar för att köra ner till kusten bara för att jag var ute igår också. Man borde skämmas att inte bättre utnyttja det härliga väder som rått hela månaden. Men det är väl åldern förstås som börjar ta ut sin rätt.
Och i synnerhet hade jag ingen lust att köra iväg massvis med mil till Skåne heller. Så när jag svarade en person som mailat till mig om fiske därstädes att jag inte hade för avsikt att fiska mer på till exempel Landön i år för det hade varit så dåligt där, pratade jag helt sant. 
Men som sagt, så uppstod ju den här familjesituationen med att det behövdes transport till Kristianstad. Det var någonting om tågstrejk och mycket packning. Så man fick väl foga sig efter familjens påtryckningar och offra sig och ställa upp som chaufför som imorgon då.
Därför kom det sig att jag att jag körde ner till Tosteberga för att kolla läget lite. 
-Hallå där! Den där rubriken med tio idag stämmer ju inte. Du fick ju inte tio gäddor. Jag gjorde en snabbräkning.
-Nähä, jag har ju sagt till dig att inte glutta i förväg! Du får väl lugna dig. Det kan ju vara annat som har med tio att göra. Jag kanske hittade en ny tiokrona till exempel... Eller fiskade på tio ställen... Eller att det blåste tio sekundmeter... Stör mig inte mer nu!

Som sagt Landön med omkringliggande vatten ville jag inte till. Idag var också vädret helt annorlunda. Det blåste väldigt friskt rakt in. Egentligen finns det oändliga möjligheter till gäddfiske på den enorma sträckan från Åhus till Karlskrona. Så varför inte utnyttja den här extradagen till att granska ett nytt område?
En snabb titt på kartan ger ju vid handen att den lilla orten Tosteberga ligger bra till för en snabbkoll. Jag har aldrig varit där förut men ända känner jag väl till vattnen runt omkring. Det är inte så mystiskt som det låter utan har att göra med att jag i min ungdom bott i Sölvesborg och fiskade då minst lika mycket som nu fast då så gott som uteslutande från båt. 
Men det såg absolut inte inbjudande ut. Helt och hållet beroende på vinden som låg på rakt in. Tosteberga är en liten halvö och då finns det med nödvändighet vikar på bägge sidor och en av dem såg ganska inbjudande ut i och med att det bildades lä genom en liten ö vid inloppet. 
Och i lä, kan jag tala om för alla gäddnybörjare, där skall man söka vintergäddan. I synnerhet efter några dagars ihållande friska vindar. Det är ett säkert grundtips.
En väldigt stor, bred och djup vik var det som man fick fisk i för 30 år sedan när jag var här sist. Men den var bara djup i den bemärkelsen att den skar djupt in i landskapet. 

Annars verkade den grund. 
Nå, tänkte jag när jag varit ute ur bilen och gått en liten runda, jag kan ju i alla fall prova nu när jag är här. Jag åt min frukost och läste morgontidningen och ibland riste bilen till i den friska vinden. Klädde om och gick ner till stranden. Sandbotten. Och fast dessutom, toppen! Samt jättemycket sten. Det såg väldigt lovande ut. 
Och fick mig faktiskt en gädda ganska snart. Men det visade sig vara en så kallad lurgädda. Det vill säga en gädda som lurar en att här är bra och att man därför fiskar vidare istället för att avbryta och köra till ett bättre ställe. För vad hände?
Jo, den fasta sandstranden blev mer och mer mjuk. Det blev jolmigare och jolmigare. Fötterna sjönk allt djupare ner i dyn vid varje steg.

Vad kunde det bero på?
Tja, säg det men det låg alldeles fullt med sådana här små högar längs hela stranden. Kan det finnas något samband tro?
Det är faktiskt jättetråkigt att det skall behöva vara på det viset. Kanske det är bättre på den andra sidan viken, jag vet inte. Men viken är väldigt stor och jag hade ingen lust att gå den långa sträckan kanske bara för att konstatera att det är lika jolmigt på andra sidan. Men vilket gäddparadis hela området skulle vara om det vore fast sandbotten och kristallklart vatten här!

Stenarna skulle vara beklädda med tång, småfisken skulle trivas där, om vårarna skulle fullt med havsöringar kryssa omkring där och nu på senhösten skulle hundratals gäddor gå in och ställa sig. Viken verkar så stor att säkert minst tio flugfiskare kunde vada omkring där en hel dag utan att störa varandra eller trängas.
Det pratas om ekoturism eller heter det ekofiske? I alla fall när folk åker hundratals mil och betalar tiotusentals kronor för att fiska lax och öring på Kolahalvön och liknande otillgängliga platser. Med lite nytänkande, fantasi och miljöinvesteringar skulle det kunna ordnas här i lite mindre skala. Finns det inga EU-bidrag att söka? Nejvisst nä! 80 % av hela EUs budget går ju just till bönderna och deras kreatur...
Förutsättningarna finns i vilket fall som helst. Självklart skulle ännu mera folk åka ännu längre och betala ännu mer för gädda än för laxar och öringar, det måtte ju alla begripa.
Som det nu var såg jag inte till ett enda bestånd av blåstång ens och hela området verkade sunkigt, dyigt och dött. Tråkigt. Jag körde därifrån. 
Till Blekinge

Vad vill jag då visa med ovanstående bild?
Ja, inte exakt vart jag körde i Blekingen för det har inte så stor betydelse utan mer som ett skolexempel på ett ställe där det finns gädda. Vintergädda alltså, för även om det kanske inte har varit vinterväder än, räknas faktiskt december till vintermånaderna. I lä som sagt. Här bildas det liksom en lagun och det framgår inte riktigt av bilden att vinden ligger ganska hårt på. Här kan jag säga att jag läste vattnen exakt rätt och hela strategin för hur jag lade upp vandring och vadning fungerade till hundra procent. Jag kunde säga att där och där kommer jag att få napp, men inte där. Hur kul som helst hade jag hela dagen. Eller resten av dagen för jag hade ju en bit att köra.

Den ena gäddan efter den andra trillade in. Pigga små rackare de allra flesta. Att de var små, störde mig inte det minsta heller. Inte i början i alla fall. 
Det finns ett talesätt som lyder att Finns det små finns det stora. Ett talesätt som är tillämpbart på de flesta ställen möjligtvis med undantag för igår när jag fiskade inne i staun på Saltö badplats. 

Förresten höll jag på att glömma att berätta att den vita gäddsaran tagit ytterligare ett språng mot sin fulländning. Det gick till så att jag tillämpade den tyske filosofen Hegels teknik. Need I say more...?
Förmodligen inte för alla känner väl till gamle Hegel och hans välkända dialektiska metod. Nu skall vi väl inte veckla in oss i de allra djupaste snårigheterna i hans svårförståeliga filosofi utan vi kör en enkel variant som Johan Friedrich Wilhelm skulle kunna nicka medhållande om. Man börjar sålunda med en tes. Ett historiskt förhållande till exempel. Eller med den vita gäddsaran i sin ursprungliga form. Den består helt och hållet av det naturliga materialet strutsherl samt lite glitter. Men plötsligt slår den över i sin motsats! Det blir kris på strutsherlsfronten! Förrådet sinar och motsatsen till det naturliga materialet struts blir då garn! Tesen slår över till sin antites! Vi får nu en garnsara. Det provisoriska resultatet fungerar hjälpligt. Men någonting fattas. Riktigt bra är det inte. Starka historiska krafter sätts igång. Världsanden verkar i bakgrunden. Tillgången på strutsherl ökar något. En syntes blir möjlig! Just det, de bästa bitarna från garn och strutsherl sätts samman. Vi får nu en Vit Gäddsara på ett lite högre plan i den historiska utvecklingen på sin väg mot Det Absoluta. 
Det hade jag suttit och pulat med i förrgår. Till tonerna från My Dying Bride på hög volym tillverkade jag fyra syntesflugor. Jag provade resultatet redan i går med lyckat resultat och vidare idag förstås. 

Problemet med mohairgarn och förmodligen samtliga garnsorter är att det är så mjukt hela vägen att det ofta snor sig om krokböjen under kastet. Lim fungerar väl hjälpligt men är smetigt och kladdigt att hålla på med. Men, nu började jag med ett par buntar strutsherl och sedan två längre garnbitar. Ja, och så lite glitter förstås. Och avslutade med ytterligare en herlbunt. Förhoppningen låg i att strutsherlet med sin naturliga styvhet skulle hindra de långa garnbitarna att sno sig. Och det funkade! 
Så snart jag får tid, vilket i och för sig kan dröja, skall jag göra mer exakta bildbeskrivningar på gäddsaran. Och fortsätta på artikeln om gäddflugfiske i allmänhet.

Men oj, kolla på bilden! Vilken snurr på rullen!
Inte kan väl det vara en av de vanliga tvåkilosgäddorna heller!
Nej, den här var lite större. Faktum var att jag lite smått gått och väntat på en lite tyngre fisk. Mer och mer signaler fick jag att nu måste det snart bli dags. Små föraningar och mystiska krypningar längs 

ryggraden kände jag. Ett mystiskt sjätte sinne som vi vana gäddflugfiskare kan utveckla skickade sina signaler till mig att snart skulle det bli dags. Och rätt som det var...
-Nu känns det som om Internetombudsmannen får gripa in! Bli inte för kaxig nu! Snart börjar du väl dilla om Sauren, Lord of the Pikes igen! Minns istället hur det var i somras och den tidiga hösten! Då du gick bom och kunde vara glad om du fick en enda.
-Eh...? Det kommer jag faktiskt inte ihåg... Nu skojar du väl...?

I alla fall smällde det på en stor gädda. Det kändes genast på det vilda anslaget. En eller två obönhörliga rusningar där den bara gick som den ville. Men insikten om exakt hur stor den var växta bara gradvis för mig. Vattnet var nämligen halvgrumligt. Inte för att det är speciellt jolmigt här utan för att det blåst hårt och därvid virvlat upp bottnen även om jag fiskat i lä. Därför kunde det tyvärr inte bli några fina undervattensbilder. 

Några kritiska ögonblick uppstod vid själva landningen. Jag brukar ta tag med handen om tafsen för att leda in den de sista metrarna för att koppla handgreppet på den. Då först såg jag hur otroligt bred över ryggen den var. Och blev väldigt försiktig för den minsta ristning på huvudet och tafsen riskerade att brista som en sytråd eftersom jag höll i den med handen.

Jag höll på en bra stund med att försöka koppla greppet på den utan att lyckas. Men man kan väl en del knep. Fick ta till den gamla beprövade kniptångsmanövern. Man leder in fisken mellan benen och helt enkelt kniiper åt. Fungerar perfekt. Men visst, hade den varit lite, lite större hade det varit risk för att den helt enkelt simmade iväg ut på djupt vatten med mig som ryttare på ryggen. Inte så kul kanske.
Men nu kunde jag i lugn och ro lirka in pekfingret inunder gällocket, framför den första gälbågen och den var fast. Hur pass stor den egentligen var hade jag nog ännu inte insett. Men i alla fall tillräckligt för att jag kände mig tvungen att vada iland med den för att ta några bilder och väga den. Tja, sju eller till och med åtta kilo tänkte jag på väg in mot en liten holme. Men ju närmare jag kom och ju mer av tyngden jag kände när vattnet grundade upp mer och mer, desto mer säker blev jag att här hade vi grejor!

Och jo men; den såg som en tiokilosgädda! Den kändes som en tiokilosgädda när jag försiktigt lyfte den helt upp i luften för att lägga ner den på marken! Och inte minst vägde den tio kilo! 
Med andra ord var det en tiokilosgädda!

På den här bilden framträder det tydligast också vilken jättepjäs det är, tycker jag.
Tog naturligtvis massor med bilder på den när den låg ner med jämsmed spöet men de säger inte så mycket.
Den här bilden tog jag när jag var klar med vägningen och sjösatte den igen. Omedelbart efter satte den iväg så att det stänkte om det. 

Men det är egentligen ingen bid deal för mig att ta en tiokilosgädda. Visst, det kan väl vara kul ibland och man får väl ta det som en toppning av novembersemestern. Jag menar jag fick två förra hösten och vem vet; jag kanske tar en till nästa gång jag kör ner till kusten...? En tiokilosgädda, so what..?
Jag vet ju att det finns de som inget högre önskar än att landa en tiokilosgädda med flugspö, flytlina och helst på grunt vatten. Mitt råd till dem är att; ge inte upp! Rätt som det är vänder lyckan.
Egentligen är en tre eller fyrakilosgädda mer kul rent fiskligt nu på vintern för de är inte så stela och orörliga. 
Konstigt förresten att just sådana gäddor saknades idag. 
-Åja, låt lagom blasé och uttråkad! Det är konstigt; så fort du har lite tur och flyt, börjar du skryta och skrävla!
-Åh, ursäkta! Ja, du har nog rätt. Det är tur man har en Internetombudsman som då och då ser till att jag inte flyger iväg rakt ut i det blå. 
Men det här begreppet "stor" i samband med gäddor kunde nog vara värd en egen filosofisk diskussion. Fick ett mail från en som tyckte jag var lite kräsen om jag inte tyckte en femkilosgädda var stor. När jag tidigare hade sagt att en sex, sjukilosgädda var stor fick jag kritik för det. "Sådana betraktar jag som smågäddor", var det någon som tyckte. 
Egentligen tycker jag att en femkilosgädda är "stor". Om inte annat finns det objektiva bevis för det. Eller fanns kanske... Jag tänker här på att ABU åtminstone förr i tiden delade ut storfiskemärken i tre klasser. Och bronsgränsen för gädda gick just vid fem kilo. Vänder jag huvudet åt höger får jag en gammal märkessköld i blicken som är precis översållad med sådana märken. Fast de är väldigt gamla och det är svårt att se färgerna på dem nu. Men när man var ung tyckte man det var väldigt viktigt att samla sådana märken och samtliga valörer är representerade även om bronsmärkena dominerar. Då var en fisketur jättelyckad om man fått en märkesgädda, som vi kallade dem.
Tillbaka till dagens fisketur:

Strax därefter fick jag förresten ett jättehugg till. En stor gädda var uppe och plumsade innan flugan kom fjädrande och farande tillbaka så jag nästan fick ducka, men vad gjorde väl det? 
Det började skymma så smått och fick väl ytterligare en standardgädda innan det blev dags för mig att vada tillbaka till utgångsläget. Kände mig ganska nöjd. 13 gäddor den första december är inte så illa.
Nästa gång jag skall ut och fiska tror jag att jag väljer ett lugnare ställe. Visst, jag hade jättekul idag men nu känner jag för att gå och filosofera i lugn och ro lite. 
Vem kan gå omkring och fundera över till exempel Kant och just Hegel när det hela tiden hugger en massa gäddor? Inte jag i alla fall. Du vet väl förresten vem Kant var?
-Nja...? Var det han som hade en hit på det tidiga sjuttiotalet eller sena sextiotalet med "Gimme dat Ding, dat Ding an sich"?
-Ja, nästan rätt. Fast det var redan på sjuttonhundratalet och inte sjuttiotalet.


 
Datum Art Plats Vikt Bete Båt Vadande Fluglina Väder Tid Död Anmärkning
2003-12-01 Gädda Skåne 2 Vit Gäddsara Nej Ja Flytlina Mulet, frisk SO 10:00 Nej
2003-12-01 Gädda Blekinge 2 Vit Gäddsara Nej Ja Flytlina Mulet, frisk SO 11:30 Nej
2003-12-01 Gädda Blekinge 1,5 Vit Gäddsara Nej Ja Flytlina Mulet, frisk SO 11:45 Nej
2003-12-01 Gädda Blekinge 1,5 Vit Gäddsara Nej Ja Flytlina Mulet, frisk SO 12:00 Nej
2003-12-01 Gädda Blekinge 1,5 Vit Gäddsara Nej Ja Flytlina Mulet, frisk SO 12:15 Nej
2003-12-01 Gädda Blekinge 1,5 Vit Gäddsara Nej Ja Flytlina Mulet, frisk SO 12:30 Nej
2003-12-01 Gädda Blekinge 1,5 Vit Gäddsara Nej Ja Flytlina Mulet, frisk SO 13:00 Nej
2003-12-01 Gädda Blekinge 2,5 Vit Gäddsara Nej Ja Flytlina Mulet, frisk SO 13:30 Nej
2003-12-01 Gädda Blekinge 2 Vit Gäddsara Nej Ja Flytlina Mulet, frisk SO 13:45 Nej
2003-12-01 Gädda Blekinge 2,5 Vit Gäddsara Nej Ja Flytlina Mulet, frisk SO 14:00 Nej
2003-12-01 Gädda Blekinge 2 Vit Gäddsara Nej Ja Flytlina Mulet, frisk SO 14:15 Nej
2003-12-01 Gädda Blekinge 10 Vit Gäddsara Nej Ja Flytlina Mulet, frisk SO 14:30 Nej Wow!
2003-12-01 Gädda Blekinge 2,5 Vit Gäddsara Nej Ja Flytlina Mulet, frisk SO 15:00 Nej

 

 

Tillbaka   ©Gagnekulla Network Productions