Väder: Måttlig till ibland frisk ostlig vind. Mulet och lite kyligare än man är van vid den här superfina hösten. Eller vintern.

03-12-03

Onsdag

Elva idag!

eller, för säkerhets skull

 11 smågäddor alltså

Det är väl lika bra att sätta ut det direkt i rubriken så inte folk blir oroliga i onödan.  Idag var det alltså lite av smågäddornas dag den här decemberdagen. Men jag måste säga att det störde mig inte det minsta att jag inte landade någon stor gädda idag, hur man än definierar begreppet stor. Jag vill också poängtera att jag inte befann mig på ett sådant ställe som man brukar benämna smågäddornas paradis. Ingenting hindrade egentligen att varenda en hade vägt någonstans mellan 3 och 8 kilo, eller liknande. Faktum var att jag hade två lite större på men att de lyckades jag inte kroka. 
Men jag tycker det är så orättvist att dagarna skall vara så förbannat korta nu! Man hinner ju knappt prova hälften av de ställen man vill innan det blir mörkt. Och det lönar sig knappt att börja tidigare på dagen heller för då står de mest och sover.

Ett annat tips till gäddnybörjare kan jag ge idag, om jag inte har gjort det förut. Nämligen att gäddan kan stå otroligt grunt nu på senhösten och vintern. Lägg ihop det med förra gångens tips att de gärna står i lä och ni kan inte missa dem! Jo, risken är uppenbar att man skrämmer undan dem när man skall vada ut förstås. Det är där vadnings- och väderstrategin för dagen kommer in. Man anpassar ju först stället i stort till aktuellt väder. Om man nu kan sina väderstreck förstås och rätt kan tyda vindriktningen. Och sedan när man står där iförd vadarbyxor, spö och vadarstav i hand mer exakt i detalj var man skall börja.  Någonstans måste man ju kliva ner i vattnet men sedan, när man väl kommit i och vadat ut en bit kan man lägga upp rutten så att man kastar in mot grunda områden. Ibland är de skygga och ibland inte. Som idag när jag började. Gick väl ner bland lite stenar och tång och inte så där jättegrunt. Ställde mig väl där och började kasta. Ganska med detsamma föll blicken på en vit fläck någon meter ut vid botten. Man spanar ju nästan oavbrutet ner i vattnet och den såg lite konstig ut. Som om den svävade en bit ovanför

tången. Och efter en stund bekräftades mina misstankar i det att fläcken plötsligt började röra sig utåt! Vad jag iakttagit var alltså en så kallad kräftsvulst på en gädda. Själva gäddan såg jag knappt utan bara den lite äckligt gulvita fläcken som sam iväg. Det märkliga var att den inte genast skrämdes iväg när jag kom nervadande hos den utan att gäddan stått där och förmodligen sovit så länge innan den blev medveten om min närvaro. 
Då och då har jag haft det här med den så kallade gäddpesten uppe till diskussion men jag anser inte det vara något större problem nu. Tror inte jag fått mer än ett par stycken varken i år eller förra. 
Jag upplevde det tidigare i höst att det var fruktansvärt ont om gädda överallt men inte ens då spekulerade jag i att de drabbats av varken pest eller kolera. Min teori att det var tillfälligheter och att de helt enkelt befann sig annorstädes tycker jag att jag fick bekräftad idag. För idag var jag på ett par större öar här i närheten av staun som jag bojkottat lite grann under semestern just eftersom det var så dåligt tidigare i höst. Men nu var både jag och gäddorna tillbaka!
Som jag också brukar säga när jag får mycket smågäddor; det är bara bra för det visar att återväxten är god!
I alla fall illustrerade den där första, sovande kräftgäddan de bägge teserna att de dels står grunt och dels är morgontrötta. Samt att de är väldigt svåra att upptäcka.
I alla fall hade jag ett mycket trevligt fiske härute på läsidan av en av våra större öar. Men så mycket filosofiskt lugn och ro blev det inte. Hade nämligen många efterföljare och påslag också. 

Då uppstår den besvärliga ekvationen att eftersom gäddorna verkar vara på plats att man vill pröva många olika ställen. Samt att man vill i lugn och ro fiska igenom dem ordentligt. Områdena är många härute och dels vill man köra dit, men även dit och dit! Och varför inte där borta? Samt att dagen är kort. Lätt beslutsångest kan man gripas av. Det är inte utan att man önskade att man kunde dela upp sig på två och köra till två olika ställen samtidigt och prova! Det hade varit...
-Är du säker på att du inte kan göra det?
-Vadå...? Dela upp mig? Jag skojade bara, förstår du väl.
-Nja, jag är inte riktigt säker på det. Jag är nämligen lite orolig... Du har visat ett några oroväckande tendenser i den riktningen.
-Att jag skulle lida av någon personlighetsrubbning menar du? 
-Vet du vad schizofreni är?
-Det känner väl alla till... Personlighetsklyvning är det väl...? Du tror väl inte att jag...?
-Nja, jag vet inte... Brukar du höra röster?
-Ja, det är klart jag gör. Jag är väl inte döv heller!
-Jag menar inuti ditt huvud.
-Ja, om du trodde jag hade örona på magen har du fel! Lägg av nu!
-Nej, detta kan vara allvarligt. En som lider av personlighetsklyvning kan hitta på personer som han brukar prata med. Personer som han, men endast han, tror finns i verkligheten.
-Ja, i så fall gäller det inte mig. Jag har då aldrig hitta på några fantasipersoner att prata med, det är då säkert.
-Nej, det förstås... Men akta dig för sådana sjuka önskningar i fortsättningen att vilja dela upp dig! Det kan uppfattas som lite farligt, nu i dessa tider när de mentalsjuka sägs gå omkring helt öppet i samhället som tickande bomber.
-Tack för varningen. Ibland kan du vara lite störande när du kommer in och avbryter men nu verkar du vara en riktigt kompis!
-Tja, som Internetombudsman vill man ju inte att läsarna skall drabbas av rena vettvillingars sinnesjuka dravel, eller hur?
-Nä, just det. Men kan du försvinna nu så jag kan avsluta det här fiskdagboksbladet!

Skönt, nu gick han sin väg. 
Bilden ovan illustrerar ett typiskt undantagsområde där jag förmodar att endast jag skulle få för mig att fiska. Ett vidsträckt, knädjupt sandbottensområde säkert kilometern långt. Hm... jag höll på att säga att endast galningar skulle få för sig att fiska där men ändrar det raskt till tålmodiga optimister. 
50 till 75 meter ut går det en djupbrant och min förhoppning är att stora gäddor skall dra in över sanden eller gränsområdet och ställa sig där. 
-Har det någonsin fungerat?
-Ja, i så måtto att jag fått en sjukilosgädda där för ett par år sedan och sett ett par femkilosgäddor. Samt fått några mindre strandgäddor. Men de sistnämnda är mest sådana som säkert bor där hela tiden.

Att den här lilla gäddan ser så märkligt ut beror på att jag använde blixten. Man får intrycket att mörker råder men än var det bara lite småskumt.  Det blev inga bra bilder idag och därför får vi hålla till godo med sämre.  Många sådana här mindre strandgäddor fanns det på ganska grunt vatten och förgyllde tillvaron för mig. Faktum var att jag hade chans på minst en större gädda men missade. Eller den missade. I alla fall verkade den vara i fyra, femkilosklassen av virveln att döma.  Men som sagt, jag tycker det är väldigt skönt att bara gå omkring på den jämna sandbottnen, lägga ut fluglinan både inåt och utåt och bara gå omkring och mysa. Här var lä, vadarna skötte sig, man kände sig varm och god och ibland kom det en liten gädda och hälsade på. Gott om tid till att fundera över annat fick man också. En av höstsemesterns många höjdpunkter.

Usch ja, snart är den slut, den underbara novemberledigheten ända in i december. Redan nu kan jag sammanfatta det allra bästa med den och det har naturligtvis varit vädret. Kunde knappt ha kunnat önska mig bättre. Det var väl ingen dag som gick till spillo varken på grund av stormar eller för många minusgrader. Däremot blev en hel del andra saker lidande som jag också måhända hade planerat in på semestern. Men de får jag väl göra ett annat år eller helt enkelt strunta i.

Ett par fiskegrejor hann jag inte heller med, om uttrycket tillåts. Harasjömåla har jag nämnt men inte har jag varit där inte. Jag hade också tänkt utnyttja min egen båt betydligt mer i år men icke. Inte en enda gång körde jag ut med den. Tanken var att köra ut till närbelägna mindre öar här utanför staun och gå i land på dem. Men det blev inte av alltså. Nu har jag i alla fall dragit upp den och lämnat in motorn till service vilket känns skönt. Och ett ställe på Sturkö som jag sade att i år skall jag banne mig dit. Nämligen till Uttorp. Men icke. Samt en del andra ställen som jag tänkt utforska närmare men som heller inte blivit av. Har inte hunnit.  Ja, man har det inte lätt!

Att kvällen och mörkret kommer så pass tidigt på dagen är det nog ingen som kan hjälpa.  Ingenting annat märkligt eller ovanligt hände heller idag som det är värt att berätta om.  Därför slutar jag här.