Nåja, det fick till följd att jag själv kunde gå ut på det tänkta stället och göra några kast. Och genast fick jag de två första gäddorna på ett ganska oväntat ställe för det var allra ytterst på den yttersta av de stora öarna. 
Ja, som skribent hyllar jag principen som säger att man inte skall belasta läsarens minne i onödan med att hela tiden rabbla upp en massa namn på öar, uddar, grund, holmar och skär. Det är ju både irriterande och oväsentligt bara man beskriver det rent fiskemässiga, så att säga.
Ett knappt hundra meter brett skär bildade såsom en pir mot det öppna havet och jag kunde vada ut till det och därifrån kasta inåt. Där bildades såsom en lagun i lä och faktiskt hade det samlat sig några mindre gäddor där. 

Sedan testade jag ett par ställen med växlande framgång. Ett "ställe" är ett ganska kul begrepp. För min del innebär det en lämplig parkeringsplats för bilen. En inte alltför lång gångsträcka ner till vattnet. Där skall det gå att vada naturligtvis. Sedan är det fiskbart i allt från 50 m till ett par kilometer. Samt att man kan klassa det i en tja, tvågradig skala. Huruvida den får A- eller B-klassning skall egentligen vara oavhängigt årstid, väder och vattenstånd fast det växlar ändå. Att ställena blir så olika gång från gång är bara ett bevis på min tes att gäddan är en ytterst flyktig fisk. Som det andra stället i dag. Där förhållandena var alldeles perfekta. 
När jag var här förra gången, bara för ett par dagar sedan var vattenståndet lite för högt men ändå hade jag två napp under de korta minuterna jag fiskade där. Idag var det lägre vatten och fylld med förväntan och med papperskameran beredd, började jag fiska. Men inte ett napp!

Så kan det bli.

På det tredje stället missade jag den enda bilden jag egentligen behövt. Det var kamerans fel. Fick där dagens största gädda; visserligen bara en trekilos men en sak kan kompensera det, nämligen att den här tänkte hoppa. Det kan jag se. 
Kikade genom objektivet och höll mitt triggerfinger berett. Såg hur gäddan gick upp i luften och knäppte. Ingenting hände.
Det är nämligen så på den här ¤!!##€€ analoga kameran att autofocus är lite trögare. Eller att den är mer krävande innan den piper till för att meddela att nu kan jag knäppa. I alla fall så missade jag den bilden.

Så kan det bli.

Sedan är det bara en sak till jag vill berätta om. Hur jag kom i närkontakt med en stor gädda. Fiskade mig neråt en kust. Detta var på fjärde och sista stället för idag. Den friska vinden låg på men ju längre ner för kuststräckan jag kom, desto mer lä skulle jag få. Ända tills kustlinjen helt övergick till en liten udde bakom vilket det helt skulle bli fullständigt lä. Och precis där var det ett av mina storgäddställen. Det är ju på det viset att på vissa ställen har man fått flera stora gäddor än på andra, trots att förhållandena ter sig likvärdiga för människoögon. Inte varje gång naturligtvis men tillräckligt ofta för att man kan rita ut ett rött kryss där på sin inre, mentala fiskekarta. Fiskade av stället noga utan att det hände något. Gick långsamt mot ytterligare en liten klippudde. Nu vid lågvatten kunde jag gå strax utanför stenbältet på sandbottnen. Då mötte jag storgäddan. Den kom nämligen långsamt simmande från andra sidan udden!
Den såg inte mig men jag såg den. Någonstans mellan 6 och 8 kilo uppskattade jag den till. För jag såg den tydligt under lång tid. Ja, i dessa sammanhang får en minut räknas som länge. 
Naturligtvis försökte jag manövrera ner flugan till den men det gick inte. Jo, jag fick ner den så att den såg den men tydligen var hon inte på det minsta napphumör idag för den brydde sig inte. Den befann sig alldeles för nära mig också för att jag skulle kunna fiska effektivt efter den. Så småningom försvann den. Roligt var det att ha fått sett den men ännu roligare hade det varit att få låna den en stund som fotomodell. För i så fall hade jag varit helt klar med den analoga kameran.