Väder: Ett par, tre plusgrader och regnskurar på morgonen. Så uppehåll och lättande molntäcke. Förmodligen ganska frisk vind från väst. Men jag kunde inte se den för det var absolut lä där jag var. Solen kom förresten av sig och mestadels var det mulet.

 

 

 

 

 

04-01-13

 

Tisdag

 

 

Gädda på Gö

 

 

Jaha, den här dagen var ett misstag. Åter hade jag låtit mig luras. Den där regnbågen jag fick i lördags fick mig naturligtvis att tro att nu vimlar det av fina regnbågar borta på Gö. Tog därför ledigt från jobbet och satte kursen mot Ronnebyfjärdens östra udde som Gökalv kan sägas utgöra. Kom väl dit vid åttatiden på morgonen och höll på och kastade på den bästa udden som en galning under en bra stund. Absolut ingenting. Nähä, tänkte jag, då går jag väl inåt.
Regnbågen är en helt irrationell fisk och kan finnas var som helst. Eller ingenstans. Nu var också väderförhållandena helt perfekta här, tycker åtminstone jag. Med väst-sydvästlig vind blir det nämligen lä närmast land och en skarp gräns mellan vindkrusningen och stiltjen. Samt att det var lite under normalvattenstånd. På det viset kan man vada på bekvämt djup hur långt som helst in i Ronnebyfjärdens sand- och vassvikar. Eller hur långt man orkar för vi pratar om kilometer här.
Den förrymda havsregnbågen må vara en irrationell fisk men särskilt hemlighetsfull är den inte. Man brukar märka av den om den finns, menar jag. Den vakar och ibland kunde man komma på den på ganska grunt vatten när den smet ut på djupare. Ibland följde den efter även om den kanske inte var huggvillig. Och ibland så bara högg den utan föregående varning. Fast det sistnämnda var ganska ovanligt.
Jag pratar nu om den gamla goda tiden. För två, tre och till och med fyra år sedan alltså. 

Absolut inte om idag för inte ett spår av blank fisk märkte jag av trots att jag vadade så långt in som jag aldrig varit förut.
Men gäddor fick jag. Förstås. Det måste vila någon slags gäddförbannelse över mig. 
Se på dess ondskefulla blängande!
Det verkar som de inte kan låta mina små One Size-flugor vara i fred!
Fiskade jag över ren sandbotten så nog kom de och högg i alla fall!

Se även på en fin fuskbild. Går man tillräckligt nära med kameran kan man även få en ordinär trekilosgädda att se närapå enorm ut.

Nej, jag klagar egentligen inte över att man får ett och annat gäddnapp som lättar upp tråkigheten. Ja, efter en tre, fyra timmars idogt fiskande och sökande efter matfisk kan nämligen en känsla av leda och trötthet inställa sig. I synnerhet som man tagit ledigt från jobbet och trott att man närapå varit garanterad fiskmiddagar för en massa dagar framöver.

Men här passar det gamla talesättet in på ett utmärkt sätt att en dålig dags fiske är mycket roligare än en bra dag på jobbet. Och på alla andra sätt var detta till och med en bra dags fiske förutom just bristen på blank fisk. Vädret och de andra yttre förhållandena var helt perfekta. Redan i måndags slog det om till mildväder och isbildningen upphörde. Idag var det ett par tre plusgrader och frånsett morgonens regnskurar uppehållsväder och till och med en och annan solglimt. Och nästan helt lä där jag gick.

Långt, långt in gick jag. Som ovan ser det ut i princip hela vägen. Det är en platå med cirka halvmeterdjupt vatten närmast vassen och cirka 20 till 30 m ut och så stupar det brant ut mot betydligt djupare. Men bottnarna består mestadels av ren sand. Därför är det ont om fisk. 

Det var jag och fåglarna. Hela tiden var det ett fruktansvärt oljud från främst de störande skränsvanarna. I stora flockar sam de omkring och såg viktiga ut. Även skrämde jag iväg enorma flockar av andra mindre, mörka fåglar. Simhöna, skrattskrake, tofssnäppa, lomhöring eller vad det nu kunde röra sig om för art. Mina ornitologiska expertkunskaper räckte tyvärr inte till för att identifiera dem. Så tätt ute i vattnet låg de i alla fall och i sådana enorma mängder att det såg ut som svarta, låga öar. 
Men de där svanarna borde någon göra någonting åt. De är rent livsfarliga. De gräver minsann gropar åt andra att falla i. Eller åtminstone snubbla i. Fast mig får de inte på fall för jag är van. Nej, jag skämtar inte. Det måste var de som gör de talrika, ganska djupa hålen på sandbottnen. Överallt på grund sandbotten finns det cirka halvmeterdjupa kratrar som det gäller att inte bli överraskad av. Inte bara här på Gö utan även på andra ställen med sandbotten. Och överallt ser man de aggressiva svanarna med ändan i vädret. Det kan inte vara en slump.
När jag förflyttar mig vadande har jag den goda vanan att göra det som om jag var på väg att gifta mig. Tydligen går man fram så i kyrkogången under bröllopet i alla fall. Alltså man gör ett slags mellansteg. Som en mätarlarv. Varför de går så i kyrkan vet jag inte men jag gör det för att den ena foten skall veta vad den andra gör. Just för att man inte skall råka ut för den där obehagliga känslan att bottnen bara försvinner ner i ett svart hål. Eller att foten vid steget innan råkade hamna precis framför en sten. Och tror att den skall gå lätt att lyfta vid nästa steg. Har man då flyttat över tyngdpunkten till den foten och den inte går att lyfta, faller man. Obönhörligen. Två gånger har jag gjort så och plurrat. En gång för säkert tio år sedan och en gång i höstas. Vid de tillfällena hade jag alltså inte vadarstaven beredd.

Idag hade jag för ovanlighetens skull ryggsäck med lite lunch med mig. Just för att jag hade planerat en riktigt långtur. Gick upp genom vassen och letade ut ett bra ställe i skogsbrynet där man kunde halvligga, äta smörgås, dricka hett té och läsa en tidning. Jättemysigt. 

Allra längst in i viken blev det stopp för det djupnade betydligt och det verkade lite vanskligt att fortsätta. På landbacken verkade det väldigt sumpigt och svårt att ta sig fram också så jag vände. Men där fick jag gäddan som är på bild här ovan. Fram till dess hade jag väl tänkt att det här blir inget att göra ett dagboksblad av för den här dagen är en ren extradag och inget att skriva hem om precis när man inte fick några blanka fiskar.

Men så träffade jag bekanta på tillbakavägen som var ute och hundpromenerade och de nämnde att de hade sett gäddor i en fiskaffär och förvånats över priset. Nämligen 59:- kilot. Betydligt dyrare än den regnbåge eller öring jag var ute efter.
Så jag gjorde den reflektionen att jag satte tillbaka gädda för i runda tal 500:- idag. För den summan hade jag alltså kunnat köpa 10 kg lax eller odlad regnbåge! (Försåvitt de kostar runt 50:- kilot alltså.)
Så tala om dåliga affärer!

Nej, jag vet att man inte får så mycket för gäddan om man skulle sälja den till fiskhandlaren. 

Men på något vis är ändå gäddan värd så mycket. Som alla förstår är detta helt och hållet spekulationer från min sida för inte slår man ihjäl sina vänner för snöd vinnings skull! Självklart inte. 
På tillbakavägen testade jag av samma områden som i morse. Så på det viset dubbelkollade jag de ställena som förr om åren varit de bästa för regnbågen. Men lika lite nu så då såg jag någonting. Mer än de två gäddorna som jag landade, varav den ena fick vara med på bilden här ovan. Fina 120kronorsfiskar bägge två!

Jaha, nästa gång det bär av neråt kusten blir det den ädla gäddan som blir huvudmålet. Såvida inte vintern slår till igen förstås. Det kan man inte så noga veta nu i mitten av januari, utan varje dags fiske betraktar jag som en bonusdag. Hm... Jag undrar om inte en tur ut till Loch Lagoon skulle sitta fint...


 
Datum Art Plats Vikt Bete Vadande Flugspö Fluglina Väder Tid Död
2004-01-13 Gädda 1,5 One Size Ja Ja Flytlina Frisk SV, mest mulet 09:00 Nej
2004-01-13 Gädda 3 One Size Ja Ja Flytlina Frisk SV, mest mulet 12:30 Nej
2004-01-13 Gädda 2 One Size Ja Ja Flytlina Frisk SV, mest mulet 14:00 Nej
2004-01-13 Gädda 2 One Size Ja Ja Flytlina Frisk SV, mest mulet 14:10 Nej

 

Tillbaka   ©Gagnekulla Network Productions