04-02-04

Onsdag

Svartvitt

Jag undrar om inte februari är den sämsta fiskemånaden under vinterhalvåret. Lite skiftar det beroende på vädret och ofta de senare åren här i Blekinge brukar det vara som kallast andra halvan av januari och första av februari. Därför brukar december omärkligt övergå i januari åtminstone ett par veckor. Och december kan var riktigt bra.
Men i februari brukar isarna gå. Och det är naturligtvis alldeles utmärkt. Men just perioden precis efter brukar vara dålig. Fortfarande ligger de inre fjärdarna fjättrade i isens tunga bojor. 
(Hm... allvarlig floskelvarning utfärdad på den metaforen!) Det är bara längst ut som sjön går fritt. Iskallt i vatten och i luften. All fisk har uppsökt djuphålor eller är bara rent allmänt försvunnen. De kan mycket väl hålla till inne i vikarna under isen, oåtkomliga för till exempel mig.
Så var det idag. 
Min prognos för dagens fiske löd alltså att aningen får jag blank fisk eller också ingenting alls.
Och det stämde!

Ingenting alls fick jag. Såg inte, anade inte, kände inte en enda fisk. Men det gjorde inte så mycket för det blev en alldeles underbar dag för det. En förvårdag, kan man kalla den. Knappt att isen gått upp blev det nästan lika varmt som en sommardag. Ja, en kall sommardag, men i alla fall.
Gökalv och Ronnebyfjärden är alltid ett säkert kort när det gäller att isen släpper. Ingen skärgård att tala om utanför och så Ronnebyån som både förhindrar isen att bildas och vid snösmältning och mildväder dessutom sväller och hjälper till att skaffa undan isen när det blir dags.
Samt att en viss om än liten risk föreligger för blank fisk. Började därför dagen här för att skanna av området. 
Ingen fisk som sagt, men härligt och skönt kändes det att vada sig igenom området och låta min lilla One Size söka av grund, djupbranter och små uddar. 
Med de friska sydvästvindar som rådde var det dessutom bekvämt lågvatten. Fiskade mig ner ända till Gravfältet innan jag gick tillbaka till parkeringen för en sen frukost eller tidig lunch.
Efter maten gjorde jag en helt tokig bedömning. Fick för mig att hela skärgården låg isfri och öppen och körde ut mot Hasslö till. Tänkte fiska på ett ställe på Almö men där låg isen intakt. Fick köra ända ut till sydsidan av ön för att kunna fiska. Och där var det fiskfritt.

Det var ett tag sedan jag avlevererade en rapport härifrån Karlskronas horisont och en jättehändelse ur fiskesynpunkt är under uppseglande. 
Tidningarna har varit fulla med upprörda artiklar och här nedan har jag kopierat över blott en av många. Detta gör jag helt fräckt utan att ha tagit någon som helst hänsyn till eventuell copyright, tvingas jag erkänna.

Jag hoppas det går att läsa för jag antar att ingen ute i landet känner till eller än mindre bryr sig om detta. Men som exempel på att se allting i svartvitt är det bra. 
Att först och främst se allting ur den egna synvinkeln. Det här att tycka att idén med marina skyddsområden säkert är jättebra, bara de placeras någon annanstans än där jag bor. Eller att till exempel idén med vindkraftverk är alldeles utmärkt; ren och miljövänlig el och så, men ställ dem bara inte där jag kan se dem. Eller visst skall vi ha vargar ute i den svenska naturen bara de håller sig i något landskap jag själv inte bor i.
Eller det är säkert bra att det finns behandlingshem för alkoholister och missbrukare men placera dem för guds skulle inte i mitt kvarter!
Eller visst är det bra att dagis byggs, men det passar sig absolut inte i det kvarter vi bor i. Va! Dagis i villakvarter, jag har väl aldrig hört på maken!

Tillåt mig tvivla på det.
Jag undrar om jag inte till och med stödjer tanken på ett femårigt totalt fiskestopp i det som benämns Torhamns skärgård...

Jag tycker att man bara ser nackdelarna och inga fördelar med förslaget. Själv har jag länge tyckt att något borde göras åt det omfattande husbehovsfisket efter lekande gädda.  Vill man ha ett gäddfiske att locka turister med måste man se till att det finns gott om vår allra ädlaste fiskart.  Jag tror att många inte skulle bry sig om så mycket att man inte fick fiska just i förbudsområdet även om det är stort. En av anledningarna till att reservatet skall bildas är just att skydda de stora individerna inom arten. Och det är ju dem som en gäddflugfiskare är ute efter! För så skulle det bli att fisken skulle sprida sig ut över de övriga områdena från reservatet! Efter ett par år skulle det bli för trångt där och gäddan vandrar, det vet jag.  -Jaha, det är väl lätt för dig att säga för du har väl räknat ut att du själv inte skulle drabbas! Och du har väl inte fisket som levebröd! Hycklare och hänsynslösa egoist där! Förrädare och tänk på alla utblottade stackars fisarefamiljer som skulle drivas till fattigstugan! Tänk på de stängda skolorna! Tänk på nedlagda butiker och rökerier! Tänk på alla stackars människor som måste gå från hus och hem!

-Fel! Åtminstone vad gäller att mitt eget fiske skulle drabbas. Mina fiskeställen skulle drastiskt krympa ihop. Särskilt det roliga vinterfisket. Inom det tilltänkta skyddsområdet har jag flera av mina trevligaste och bästa gäddfiskeställen. Det skulle kännas oerhört surt.
Men! Jag är beredd att ta den smällen för det skulle vara kul att se om det funkade.

Ett allmänt, kommunalt protestmöte har hållits. Som tur var befann jag mig inte där. Jag menar, vem vill bli tjärad, rullad i fjädrar och jagas ut ur staun av en skränande folkmassa? Inte ens om det var strutsfjädrar. 
Tala om att se allting i svart. 
Jag kan rekommendera folk som läser detta att gå in på Fiskeriverkets hemsida och där ta del av utredningens ursprung och syfte. 

Tala om grova överdrifter här intill!  På annat ställe gör man en ganska kul logisk kullerbytta i argumenteringen. Först påpekar man att torsk- och sillfisket i området skulle ha utgjort underlag för beslutet.  Men det bedrivs inte inom det tilltänkta området, hävdas det. Alltså vilar förslaget på falsk grund! Senare hänvisar man till att 85% av 60 yrkesfiskare direkt skulle få upphöra med sitt fiske. Trots att alla vet att allt yrkesfiske bedrivs långt ut till havs, bortom Utklippan i ivrig jakt efter de sista småtorskarna och inte alls inomskärs i det tilltänkta skyddsområdet. Nej, de som fiskar inomskärs med yrkesmässiga redskap är husbehovsfiskarena som har andra jobb vid sidan om och säljer sin fångst svart.  Den enda turistindustri som det fisket gynnar är den spanska. Eller den grekiska. Ty inkomsten från gäddfisket under leken går ofta till charterresor söderut, vet jag att berätta. Förmodligen är det de som är de ivrigaste, argaste och högljuddaste motståndarna till det marina reservatet.

Naturligtvis kan förslaget inverka olyckligt för en del kategorier, det förnekar jag inte. Men å andra sidan spelar det ingen roll i det avseendet vad jag tycker. Jag ser det hela ur min och gäddornas synvinkel. Vad gäller fiskeredskapsförsäljare och campingvärdar tror jag faktiskt inte de behöver bli arbetslösa i första taget om förslaget skulle gå igenom. Turisterna, precis som jag själv får väl fiska på andra ställen. Eftersom just vi gäddflugfiskare omnämns i det första artikeln är vi ungefär av samma skrot och korn vad gäller omsorg och omtanke om vår favoritfisk och förhoppningsvis likt mig själv, skulle uppskatta att äntligen görs någonting för att förbättra skyddet för den. Inte bara gäddan utan även alla andra arter likväl.
Samt att vi inom förhoppningsfullt kort tid kommer att märka av ökad fisktillgång utanför skyddszonen när fisken börjar sprida ut sig åt sidorna. 
-Jaså, är du säker på det?
-Nej, men det är också bland annat det som skall undersökas.

Svartvitt, kallar jag dagens stycke. 
Det leder också tankarna till kamerornas värld och jag vill därför påminna om mina mer eller mindre fruktlösa men tidsödande och långdragna försök att ta lite bra fiskebilder med en analog kamera. Detta för att kunna publicera bilder i en fisketidskrift. Häromveckan hade jag hämtat och betalt för en filmrulle med 36 kort och ivrig slet jag upp förpackningen för att se och beundra resultatet.
Bara för att chockad och tillintetgjord vackla tillbaka och närapå svimma av besvikelse och förfäran! Katastrof, död och pina!
Korten som skymtade bakom min tårfyllda blick var svartvita!
(Eh... ursäkta överdrifterna men jag blev så påverkad av ledarskribenten här ovan)

Men visst var det förargligt att så mycket tid och ansträngning nu var förgäves. För några bilder blev riktigt bra. Som den här cirka femkilosgäddan som jag lyckades få att verka större.  Anledningen till att det blev på det viset var att någon i familjen ville ta kort i svartvitt för något år sedan och köpt in ett par rullar. När jag sedan skulle skifta film tog jag en sådan av misstag. Eller jag kollade inte, får jag erkänna. Gäddan tog jag 03-12-28 och hade den varit i färg hade den gjort sig på förstasidan av vilken fisketidning som helst. Absolut!

Nå, det är bara att ta nya tag. Som nästa gång det blir dags att fiska hoppas jag ta säsongens första gädda och fisk. För då styr jag nog färden till Loch Lagoon. Visserligen har jag fått fisk i början av januari men nu efter islossningen känns det ändå som att en ny säsong inleds.
Kanske gäddan här ovan är kvar?
Loch Lagoon skulle ligga inom fredningszonen och att inte få fiska där under fem vintrar skulle kännas svårt. Men varför gräma sig i förväg? Går förslaget igenom har jag ett helt år på mig att fiska där.