04-02-07

Lördag

Knäckt av ett brott

Innan någon börjar oroa sig eller kanske snarare brister ut i jubelrop, över rubriken kan jag redan nu säga att det gäller mitt spö. Det var inte jag som kände mig knäckt heller för det var bara att gå tillbaka till bilen och rigga upp sitt reservspö och fortsätta fisket. 

Men allra först vill jag att alla bara tar in bilden här nedan på skärmen och bara sitter och njuter! I alla fall tycker jag att sällan har jag lyckats så bra med ett fotografi!

Det är en vy över det mystiska och hemliga Loch Lagoon. Nog vilar något trolskt och nästan övernaturligt över stället. Vem vet vilka monster som kan dölja sig i dess omätliga djup!
Fast mest är det tvåochetthalvtkilosgäddor och det är vackert så. En av dem tog jag upp till granskning och inspektion precis som jag hoppades på i förra dagboksbladet.

Än har det stället inte svikit mig nämligen. Och faktiskt var det enda nappet idag. Så jag har egentligen inte så mycket att rapportera om idag. I de lägena kan man alltid prata om vädret. I dagarna som gått sedan förra fisketuren har det varit ända upp till 9 plusgrader och därför trodde jag att hela innerskärgården skulle vara isfri och hade lagt upp dagens strategi efter det antagandet. Tydligen har isen varit tjockare och motståndskraftigare än jag i min fiskeiver antagit. För fortfarande låg det stora, sammanhängande sjok kvar där jag lite senare på dagen tänkte fiska.

Så det skyller jag på att jag inte lyckades bättre idag. För jag tror att det är extra oroligt i vattnet just när isen håller på att smälta. Snabba, oberäkneliga temperatursvängningar gör att gäddorna känner sig obehagliga till mods och ställer sig och surar i någon djuphåla. Särskilt ett av mina storgäddeställen blev jag besviken över att inte kunna prova. 
Men inte ställde jag mig någonstans och surade för det. Inte ens att jag senare knäckte mitt Scierraspö gjorde mig på dåligt humör någon längre stund. Det var helt och hållet mitt eget fel. 
Stod utvadad i en liten vik. Det rådde högvatten vilket i och för sig var lite förvånande med tanke på vindarna som varit övervägande sydvästliga i veckan. Så jag kunde inte vada tillräckligt långt ut för att komma fri från strandvegetationen. Fastnade därför i en taggig buske på land. Irriterad vände jag mig om samt drog och slet i spöt. Ibland kan det hjälpa, flugan lossnar och man slipper vada iland. Men inte idag. Inte kom jag ihåg stenen jag hade framför mig heller. Precis när spöt var som kraftigast böjt, slog det i stenen och knäcktes. 
Så kan det gå!
Nu funderar jag på hur jag skall förfara. Kanske att man kan köpa till en ny spötopp? Jag får väl höra efter med Hasse i Fiskeshopen i Karlshamn där det en gång är köpt. 
Vem vet, kanske han läser det här och kan maila ett svar?
Det gäller alltså ett Scierra-spö 10´6´´ #8-9 Line, noggrannare uppgifter har jag inte. Eller kanske jag skall låta saken bero och börja söka efter ett sprillans nytt spö. Det kunde ju vara kul att undersöka marknaden och se vad den har att erbjuda. Två gäddspön måste man definitivt ha men det har jag. Även efter förlusten av Scierraspöt.  Ett tag visste jag inte att jag ägde ett av dem för det hade jag glömt bort. Men vid en inventering för något år sedan hittade jag ett Kingfisher Adventurer som var mitt huvudspö innan Scierra. Får väl börja använda det igen till att börja med.

En bra sak med bestående verkan medförde i alla fall dagen. Jag rekade ett nytt ställe nämligen. Eftersom det inte gick att fiska där jag hade tänkt mig på grund av issituationen använde jag spilltiden till att köra och undersöka en ny badplats jag fått tips om. Hade faktiskt ingen aning om att den existerade men jag körde lite hit och dit tills jag hamnade rätt. 
Hela stället hade dock lite halvjolmigt utseende med vassvikar runt omkring men jag vadade prövande ut och upptäckte att bottnen var fast sand med en mörk kant längre ut. Idag gick det knappt att vada ända ut till kanten för högvatten rådde. Men det gick att kasta ut över det mörka och det gjorde jag. Gick väl en sträcka av cirka hundra meter men någon fisk kände jag inte av. Inte idag. 
Men om förvåren övergår i riktig vår kan det bli ett trevligt alternativställe fram i mars och april måhända.
I någon vik låg ett tunt lager is kvar.

Vad gäller förra veckans sensationella avslöjanden om statligt mygel, konfiskation och andra hemskheter, med andra ord, det marina reservatet, har det inte hänt så mycket vad jag vet. 
Jag får väl ta och maila Fiskeriverket och upplysa dem om min existens genom att ge dem en länk till förra dagboksbladet. 
Ja! Varför inte passa på och ställa lite frågor om får- och boskapshållning i direkt anslutning till havet?
Varför inte rida runt ett varv till på en av mina allra käraste käpphästar?
Jag har för mig att jag kallade det bladet för "Flammande miljöappell" och kom till för att jag retade mig så dant på de jolmiga stränderna vid Torhamns (sic!) Udde. 
Skall alla hundratals yrkesfiskare och tusentals människor ute i skärgården som alla lever av de stackars gäddorna, flundrorna, möten och abborrarna tvingas uppsöka socialen eller emigrera så varför ska bönderna slippa lindrigare undan, menar jag! He, he, he jag är så elak!
-Eeeh... Internetombudsmannen här... För din egen säkerhets skull är det nog bäst att du noga, jag upprepar; noga, markerar att ovanstående bara är att betrakta som ett skämt. Ett mycket dåligt sådant men det hör kanske inte hit.

-Ja, för en gångs skull håller jag med dig. För man vet inte vilka människor som måhända kommer att kika i mina dagboksblad hädanefter, menar du antagligen. -Just precis.  -Och att allt jag säger kommer att användas emot mig. -Yes. -I så fall är det synd att jag inte kommer ihåg i vilket dagboksblad jag så ivrigt propagerade för gäddflugfisketurism. Det var för något år sedan och jag vill minnas att jag särskilt poängterade fördelen med att de inte kommer hit under högsommaren när alla de andra turisterna är här. Men skall ett sådant projekt lyckas i längden vill det till att det finns gott om gäddor. Annars kommer de bara en gång. Samt att sådant sprider sig vida omkring.  Folk som läser det här ute i landet tycker vi har ett fantastiskt gäddfiske med gott om stora gäddor. Folk i till exempel Eksjö.

Men då är det lätt att lura sig lite. En av anledningarna till att till exempel jag (ibland) får relativt många gäddor är detta är mina hemmavatten. På ett ungefär vet jag var jag skall söka gäddorna, när och hur. Samt att jag kan låta bli att fiska om vädret säger nej. Så även om det är ont om gädda hittar jag de få som ändå finns. Alla andra dagar utom just idag...
Men det hinner kanske inte en fisketurist göra på den korta tiden han har på sig. 
Ja, ja, vi får se hur det går...
Förresten, kolla in den kastande flugfiskaren på startsidan och lägg märke till att den vakande fisken han nu fått att sikta mot. Fisken, en regnbåge, härstammar från SM-gölen i Eksjö.