04-02-22

Söndag

Förtretligheter och missöden

kan vi kalla denna dag som snabbt bör glömmas. Men för fullständighetens skull bör den väl ändå få några rader. Den här dagen bekräftar bara vad jag förut påstått att februari är den absoluta sämsta fiskemånaden under vinterhalvåret. Detta till mycket stor del beroende på vädret och alltså inte så mycket att göra någonting åt.
Som idag till exempel tvingades jag långt ut i havsbandet för att hitta öppet vatten. Ända ut till någonting som kallas Maren och ligger allra längst ut på en av våra större öar.
Visst ser det fint ut på bilden och kastat fick jag också. Samt massor med frisk luft.

Men för mig är detta mest en sommarfiskeplats. Visst, det går att vada omkring bland stenarna men det är väldigt jobbigt, tycker åtminstone bekväma jag. Enligt min uppfattning befinner sig också de flesta gäddorna inomskärs också och förmodligen på djupt vatten. Men där låg isen idag.
Men nu till dagens smärre olyckor:

Ja, jag kom aldrig igen riktigt efter de motgångarna trots att jag provade på ett par andra ställen i närheten. 
Värt att nämna kan vara att jag återigen kom att prata med urtypen för genuin skärgårdsbo. Samtalsämnet brukar ge sig självt när man är klädd i vadare och sydväst samt kommer släpande på vadarstavar och långa flugspön. Och nu blir det alltid med öppningsrepliken att det är väl bäst att fiska medan man kan.  Alltså om det stundande och hotande fiskestoppet. 
Än har jag inte träffat på någon som är för ett fredningsområde och lär väl inte göra det heller.
Försiktigt förde jag på tal att är det verkligen inte mindre fisk här ute i skärgården nu för tiden?
Det är ett säkert kort och än har jag inte mött någon äldre person som inte har påstått att det var bättre förr.
Jo, men det är ålakråkornas fel alltihopa!
Men nätfisket under lektiden då?
Nej minsann, vad han kom ihåg från sin barndom och ungdom fick de knappt en enda gädda i garnen! Men ålakråkorna åt upp varenda ål och gädda där fanns!
Det hade han sett med egna ögon.
Att skylla allting på ålakråkorna är en strategi jag även sett i insändare och hur det går med de marina reservaten vet jag inte.
Strategin från ansvarigt håll verkar vara att satsa både på kraftigt ökad turism och yrkesfiske inom samma område utan att göra någonting för att förbättra beståndet. Jo, i remissvaren har jag sett önskemål att förbättra skyddet för lekande torsk i Bornholmsdjupet vad nu det kan ha att göra med fisket i Karlskrona innerskärgård. 
Hur man på fullt allvar kan hävda att 65 yrkesfiskare skulle förlora sina jobb på ett marint fredningsområde inomskärs, är för mig en gåta. 

04-02-27

Fredag

Fina gäddbilder

Bara snö och is den här vintern verkar det vara. Var tog den där växthuseffekten som alla talar om vägen egentligen? Eller är det Golfströmmen som redan försvunnit och det är därför det är så kallt. Nej, sådana allvarliga saker är det inte värt att skämta om och den som sår vind skall skörda storm och så vidare... Inte minst kommer väl Internetombudsmannen och hytter upprört med sitt digitala finger. Hm... Ovanstående blev faktiskt en liten långsökt vits. Fundera ni på det så länge, skall jag fundera på hur jag skall lägga upp dagens dagboksblad.

Jag har nämligen inte så mycket att rapportera rent fiskligen. Men jag fick i alla fall upp tre stycken och bara det tycker jag är bra med tanke på att vi befinner oss i slutet av februari och att isen ligger i skärgårdsvikarna. Under veckan har det dock varit övervägande plusgrader åtminstone nere vid kusten och det har blåst ganska friska vindar från rätt, det vill säga, sydvästligt håll. 
Att det sedan snöat ganska ymnigt det sista dygnet skall inte spela så stor roll, tyckte jag när jag körde ner mot kusten. Körde dessutom västerut eftersom där saknas det skärgård och är god chans till öppet vatten.
Den här årstiden återkommer ständigt funderingar över risken på blank fisk. Det är väldigt störande att inte i lugn och ro få koncentrera sig på den nobla gäddan utan en massa farhågor att öringar och regnbågar skall komma och lägga sig i.
I synnerhet där jag började, i Ronnebyfjärden vid Gökalv. Mest för att det inte är någon risk där för att halka på isiga stenar som sist. Där sörjer också själva Ronnebyån för att isen har svårt att lägga sig, tror jag. Men det är så skönt och bekvämt att bara vada på sandbotten att jag inte så mycket bryr mig om att det för det mesta är ganska dåligt fiske där. Nu för tiden. 
Vad gäller regnbågar verkar risken nära noll att få någon nu mot för några år sedan.
Men, läser jag i tidningen, Go Fish, som bolaget heter och som jag förut pratat om, har vidlyftiga planer att utöka odlingarna och nu i dagarna verkar de ha fått goda chanser att få godkänt miljömässigt. Nya material och reningstekniker har kommit till nämligen.
I så fall kommer de att fyrdubbla produktionen. 
Hurra! utbrister jag då. Eller halva jag och lite i smyg. 
För det hör inte till god ton inom sportfiskekretsar att gilla förrymda regnbågar. Varför vet jag inte riktigt men kanske har det något att göra med att de stör havsöringarna uppe i åarna?

Stämmer det skall man naturligtvis banna dem för det. Eller kan det ha med den allmänna invandrardebatten att göra?  Främmande raser göre sig icke besvär här i våra kärnsvenska hav, åar och älvar! Och det är klart, kommer de hit enbart för att stjäla våra svenska öringars rom och mat håller jag helt med de som menar att man skall slå ihjäl dem och äta upp dem! Därför satte jag minsann på en One-size-fits-all på tafsen och försökte få en att nappa.  Och fick minsann hugg också! En fisk som körde och sprattlade så jag blev övertygad om att äntligen hade jag fått en blank fisk! Men icke! Den lilla gäddan och jag själv, lurade mig att tro att det var matfisk på gång. En liten ljus sandgädda var det som snabbt tröttnade men fick åtminstone sin kvart i rampljuset eftersom jag tog många bilder på den. Den kunde ju mycket väl bli dagens enda fisk. Men den ser ju betydligt större ut än ett och ett halv kilo, tycker kanske någon.

Det stämmer det, men beror på att jag är så skicklig i att förfalska och förvränga. Det gäller för övrigt både texter och bilder. Ta det som en nyttig påminnelse att det här är Internet, där så mycket är bluff och båg. Inte minst denna sida...
Jag läste förresten en undersökning som sade att svenskarna var sämst när det gällde källkritik över uppgifter hämtade härifrån nätet.
Sedan om det är sant eller falskt får ni försöka räkna ut själva. Jag menar, ni läste ju det på Internet och det kan man alltså inte lita på. Så är uppgiften om undersökningen riktig eller oriktig?
En variant på en klassisk paradox.
Det är klart, det är nog sällsyntare att någon försöker inbilla folk att en bild på en stor gädda i själva verket är betydligt mindre än den ser ut, så det talar lite till min fördel.
Någon mer fisk, blank eller grönfläckig blev det i alla fall inte där idag. Gick tillbaka och körde till ett annat ställe där jag åt lite frukost.

Tog ännu en fuskbild. En så kallad panormabild den här gången. Det är ett slags fuskvidvinkel som man kan använda sig av med digitalkameror. Man tar en serie överlappande bilder i följd; 3, 4 eller kanske 5. Sedan låter man ett bildbehandlingsprogram liksom sy ihop alla bilderna till en enda. En både kul och användbar grej.

På tal om bilder och digitalkameror råkade mitt favoritmotiv bli ovanligt lyckat idag. Att gäddan sedan "bara" vägde tre kilo har mindre betydelse.  Med anledning av den här bilden kan jag förresten tala om att någonting gick snett vid förra gångens trillande. När jag halkade och gled ner i vattnet alltså. Spöt for iväg och hamnade på berghällen och då märkte jag ingenting utan allt fungerade som det skulle. Men när jag fiskat färdigt och skulle skruva loss rullen gick det inte. Låsringen, närmast rullen, gick inte att rubba på. Hur jag än tog i, bände och tog spjärn. Inte ens hemma med diverse slagverktyg kunde jag få loss den. Så än sitter den där den sitter.  Får väl göra ett nytt försök framöver.

På det här stället missade jag en gädda på ett förargligt sätt. Den slet nämligen tafsen och det är synnerligen ovanligt. Inte på det sättet att den råkade greppa wiretafsen upp på nylonet utan att själva 0,30-linan gick av. Förmodligen i en vindknut. Naturligtvis stod jag kvar där länge och försökte få den att nappa en gång till men utan att lyckas. Det hade varit mycket intressant att få se hur stor den hade varit.

Nu vill jag inte på något vis insinuera att det förmodligen hade rört sig om en jättebjässe i tiokilosklassen utan det kunde mycket väl ha varit en likadan som på bilden här till höger. Det vill säga samma trekilosgädda som ovan. Men bilden blev så pass bra att jag inte vill undanhålla den för de läsare som ännu inte har tillgång till något öppet vatten alls. Det måtte kännas kymigt att inte kunna vada ut på ett lämpligt kustavsnitt, göra några luftkast och så lägga ut fluglinan i hela sin längd och så att gäddflugan tar vatten i ett litet plums

allra längst ut! Kanske synen av den simmande fisken något dämpar fiskefebern...?

I skrivande stund verkar vintern återvända ännu en gång. Högtryck och nordostliga vindar är inte bra alls. En massa minusgrader om nätterna och högvatten brukar det ställa till med och förmodligen blir det ett minst veckolångt fiskeuppehåll även för mig.