04-03-10

Onsdag

Kortrapport

Idag hände absolut ingenting. 
I alla fall om man preciserar sig till att gälla intressanta saker att rapportera till en gäddflugfiskande allmänhet i Sverige som då och då brukar titta in på den här sidan. Det vill säga cirka 14 personer, med allra största sannolikhet 100 % män.
Samt två stycken i Danmark.
Därför låter jag dagens dagboksblad ingå i nästa dags, förhoppningsfullt betydligt roligare och bättre fiske samt att det kanske då inträffade något värt att berätta om. 
Kanske blir det jättehändelsen att isen äntligen gått upp även längst in i vikarna?

Ta till exempel den ointressanta icke-händelsen att Loch Lagoon svek idag. Se där, ingen ville veta det heller. 
Men att ingenting speciellt inträffade behöver inte betyda att jag gick omkring och vantrivdes, missnöjd och sur, för så var det absolut inte.
Tvärtom nästan, för den som inte tycker det är kul att tillbringa en vinterdag ute bland klippor och stenar, öar och skär, svingandes sitt flugspö ut över vattenvidderna kan inte vara riktigt klok.
Men vissa dagar händer inte det där oväntade. Man möter kanske inga intressanta gubbar som skäller på myndigheter, lagar, förordningar samt maffian från våra östliga grannländer. Man kanske inte heller hittar något ovanligt föremål som flutit iland eller som någon glömt kvar.
Det är faktiskt inte heller så att jag gick bom idag, som jag antar att alla tror.

Började faktiskt med en välvuxen treochenhalva som i och för sig blev en bra start när den väl fick för sig att nappa. Men då hade flera timmar förflutit då jag bland annat fiskat av ett av mina storgäddeställen utan få någonting trots att rätt, både vattenstånd och väder rådde där. Hade siktet inställt på ett annat storgäddställe betydligt längre in i skärgården men där kunde jag skylla på issituationen på att jag inte fick något. Samt att den mycket hårda nordostliga vinden låg på där. Där jag kunde fiska kom det hela tiden stora, tjocka isflak drivande som linan ibland fastnade i. I och för sig ett gott tecken men irriterande var det.

Där fick jag i alla fall en bofast, liten lokal tvåkilos strandgädda att stiga och ta flugan. Ja, hur konstigt det än kan låta i det förmodligen nollgradiga vattnet, såg jag hur en gäddstjärt viftade i luften och en virvel uppstod där jag hade flugan.

Tja, mer blev det inte onsdagen den tionde mars, mer vinter än vår.

04-03-15

Måndag

Gamla gäddbekanta  

eller

Jag, en plogg?

I rubriken kunde jag också ha med någonting om att nu är våren äntligen här. Någonting i stil med uselt fiske, superbra fiskeväder rentav.
För nu har det varit milt och regnat samt blåst sydvästliga vindar ett par dagar och isen ligger bara kvar allra längst in i vikarna. Vid middagstid klarnade det dessutom upp och solen tittade fram. Ett rejält superlågvatten rådde också.

Låt oss först reda ut begreppet plogg. Utan att egentligen veta om det var jag först. Eller bland de första åtminstone. I alla fall läser man i tidningarna om det nya påfundet blogg. Vilket skulle härstamma från orden web och logg. En nätdagbok helt enkelt. Fast jag tror att en blogg är lite mer utbyggd och att något specialintresse skall till och eftersom det mest är datafreaks som sysslar med är det ofta tekniska saker. Men i alla fall skriver man i sin blogg mest varje dag om tankar, händelser och upplevelser. Förmodligen illustrerar man det med bilder, små filmer och förmodligen applets eller flashmovies. 
Och det är ju precis det jag sysslar med!
Fast i mitt fall är det förstås gäddflugfiske. Eftersom allt här på Internet måste vara på engelska blir det alltså pike web logging, det vill säga PLOGG. 
Fast vad det är för skillnad på en vanlig hemsida och en blogg, vet jag inte riktigt. Kanske att man måste lägga ut nytt varje dag?
I så fall stämmer det inte på mig för jag inskränker mig till efter varje fisketur. Och inte ens det som i dag till exempel, när jag får slå ihop två stycken till en. 
Med den förhoppningen att två halvintressanta fisketurer kan bli till en helintressant fiskerapport.

Sällan hade jag kört iväg så glad och förväntansfull och övertygad om att idag skulle jag få precis fullt med fisk av olika slag. Milt och garanterat isfritt dit jag skulle. Samt lågvatten. Hade jobbat i helgen och var därför ledig idag, måndag. 
Friska sydvästliga vindar... Då skulle det bli utmärkt i Ronnebyfjärden och Gökalv, tänkte jag och började där. Vid lågvatten kan man vada precis vid gränsen till djupbranten och kasta i medvind ända från badplatsen och hur långt som helst vidare inåt. Det gjorde jag också och får man ingen blank fisk, vilket är det vanliga de här sista åren brukar man väl åndå alltid få några mindre gäddor. 
Men inte ett napp eller andra spår av fisk såg jag till. Det regnade ganska friskt men jag är helt regnsäkrad och kan vara ute i ösregn hela dagen utan bli det minsta fuktig.
Än är det förstås väldigt kallt i vattnet och inte så bra för gädda tidigt på morgonen. Men eventuella regnbågar och havsöringar tror jag inte bryr sig om det. Därför tyckte jag det var rätt att börja här och så pass tidigt som jag startade. 
Allt för att öka på fångststatistiken för gäddorna lite senare på dagen som var mitt primära mål idag. Hade nämligen fiskat färdigt här redan klockan tio och hunnit ända ner en bit bortom Gravfältet innan jag tröttnade och insåg att här var det ingen mening att fortsätta.

Gick tillbaka till bilen och åt frukost. 
Nu skulle det dras gädda, tänkte jag efter det och körde till nästa ställe, en bra havsvik inte så långt därifrån. Men där hade jag räknat fel. Där gick inte alls att fiska. Vattnet var alltför lågt och vinden för hård och låg på för mycket. Dessutom flöt det omkring massvis med bandgräs som ständigt fastnade på kroken.
Äsch, ryckte jag på axlarna, då kör jag väl till Almö då. Där blir det bra!

Ja, så till vida att det gick alldeles utmärkt att både vada och kasta där i det extrema lågvattnet. Det var nästan otäckt lågt och verkade röra sig om nästan en meter. Startade fisket vid middagstiden och de första timmarna förväntade jag mig napp på varenda kast. 
Allt kändes riktigt. För på den här sträckan gäller att det är bäst ju hårdare sydvästan blåser. Då blir det nämligen halvlä här. 
Vid det här laget hade både regn och moln försvunnit och det blev väldigt behagligt i solskenet. Men napp och fisk dröjde. 

Länge trodde jag att jag skulle gå helt bom idag, när en av mina gamla trotjänare äntligen högg! En fyrakilos som jag tror jag fått upp ett par gånger i höstas. I alla fall bar den spår av små sår och någon har i alla fall fått upp den och släppt tillbaka den, verkade det. Fast när jag tänker efter kan den lika gärna ha slitit sig från en wobbler för min lilla Kamasankrok brukar inte lämna sådana märken efter sig. Nå, det kändes i alla fall skönt att åtminstone få en införsel i fångststatistiken. Med obehag minns jag förra vårens, för min del, oerhört dåliga fiske som vi inte vill upprepa.  Jag började väldigt tidigt idag och skulle tro att jag lade ut första kastet borta på Gö klockan sju.  Den här högg klockan femton. För åtta timmar sedan... Drar vi bort en timme för frukost och transporter blir det en fisk på sju timmars kastande. Inte bra.

Nu har hela debatten om ett marint reservat häromkring avklingat. Inte ett spår verkar den ha lämnat efter sig. I och för sig kan den poppa upp igen efter nästa remissomgång men vad som jag nu läser i tidningarna är att nu skall det satsas på turism. Igen. 
När det gäller fisketurism kom jag på en bra idé när jag gick här längs Almökusten, den sida som vetter åt staun till. År 1983 blev ju staun riksbekant för diverse ubåtsjakter och innerskärgården kallades allmänt för Hamnbassängen. Ett väldigt stort vattenområde är det i själva verket som begränsas runt om av våra fem stora öar och halvöar och som bara har några stycken trånga passager vidare ut i Östersjön. Utnyttja instängdheten!
Varför inte anlägga ett antal regnbågsodlingar på olika ställen ute i fjärdarna?
Använd de nya, miljövänliga teknikerna och ta hjälp av alla arbetslösa ungdomar som finns och sätt i gång att odla regnbåge en masse!
När de så väger två till fyra kilo, släpp ut dem!
Inte alla på ett ställe utan kör omkring och sätt ut tio där och femton där! Sprid sedan ut det i övriga Europa och vi skulle få en fisketurism som dels skulle slå Norge och dels alla med häpnad.
Är det någon som vill ha fler jättebra idéer så bara säg till!

På parkeringen träffade jag den här farbrorn som sannerligen hade mycket att berätta. Han bebor huset alldeles intill Hasslöbron och idag var han väldigt pratsam.

Naturligtvis är det en fiskehistoria han är i full gång med på bilden. Det är mycket riktigt en fisk han uppskattar längden på. En ål.  Han berättade livfullt när han en sommardag bevittnade hur en storskarv hade fått tag på en ål i kilosklassen och som den kämpade med här utanför. Om och om igen tappade han den och fick dyka ner efter den. Skarven kämpade för att svälja den utan att lyckas helt.  Halva inne, flera gånger. Till sist lyckades det men då kunde den inte lyfta så tung hade den blivit. Fullt med dråpliga historier och upplevelser hade han att förtälja så jag fick svårt att komma därifrån. Hela livet hade han ägnat sig åt jakt och fiske förstod jag. Hade jakträtt ute på holmarna och skären och kunde berätta hur mycket som helst därifrån.

Han gav ett mycket vederhäftigt intryck och hans bestämda uppfattning om särskilt abborrens utrotande var att det helt kunde skyllas på just storskarvarnas oerhört ökande antal. Det var inte bara som han gissade eller trodde utan han hade företagit en undersökning på egen hand . Hade helt enkelt dissekerat ett stort antal döda storskarvar. Där hade han funnit, säger han, högst ett par vitfiskar, resten abborrar och smågäddor. Samt ål.
Vidare hade han bevittnat jätteflockar med storskarv här nedanför i vattnet. Flera hundra uppskattade han det till och varje fågel satte i sig ett halvt kilo fisk om dagen.
Ja, mer och mer verkar det som om storskarven får ta på sig sin del av skulden till den minskad fisktillgången. Jag vet att det ibland kan verka som om jag vore en mycket skicklig ornitolog med tanke på de sällsynta arter och ovanliga iakttagelser som jag då och då rapporterar om här i mina dagboksblad men så är det faktiskt inte. I själva verket vet jag väldigt lite om våra befjädrade vänner. Men jag antar att de på Fiskeriverket kan jämföra diagram över dels den ökande skarvförekomsten i Kalmarsund och dels den minskade fisktillgången på samma ställe och se om de på något sätt överensstämmer, fast reciprokt i så fall. Det vill säga om den ena ökar i takt med att den andra minskar. Har de inte tillgång till storskarvsstatistik kan de väl be att få den hos kollegorna på Fågelverket. 
Men i och för sig behöver ju det ena inte vara orsak till det andra även om de två fenomenen följs åt tidsmässigt. 
Osökt kommer vi här in på Humes kritik av kausalbegreppet. Han menade att även om vi iakttagit att två händelser alltid följs åt så kan vi ändå inte veta att den ena beror på den andra. 
Enklast kan det illustreras med att till exempel tuppens galande strax innan soluppgången inte orsakar att solen går upp, även om den kanske själv tror det. 
Så finner man att gädd- och abborrtillgången har minskat i samma takt som skarvtillgången ökat behöver det alltså inte alls råda något samband. Inte om man är empirist och har studerat sin David Hume.

Med det avrundar vi dagens plogg och sammanfattningsvis hade jag en mycket trevlig dag trots uselt fiske.