04-03-20

Lördag

Årsbästa

I vanliga fall när jag har satt av en dag för fiske, brukar jag nästan hoppa jämfota av otålighet att få ge mig av, men så var det inte idag. Kände mig inte riktigt pigg på uppgiften. Delvis berodde det på att träden nästan låg jäms med marken så hårt blåste det. 
Lamporna blinkade här inne på morgonen och jag var rädd för strömavbrott. Här ute på landet blir det lätt det nämligen. Men det var också skäl att ge sig ut för att sitta hemma i mörker och inte kunna slå på sin PC är heller inte kul. 
Nå, packade i ordning det sista och lämnade Gagnekulla bakom mig.
Kulingen och kanske det till och med var storm i byarna kom dock från rätt håll, det vill säga sydväst och då går att fiska i lä.

Av den här bilden här nedanför att döma blåser det väl inte alls så mycket heller! 
Nej, det är riktigt. Bilder är luriga så lita inte på dem. Den är dessutom taget senare på dagen då det faktiskt mojnat av lite grann.

Men dit jag först körde för att kolla ett måhända bra ställe ganska långt ute på en av våra trevliga, stora öar var det bara att vända om. Trots att jag där ute skulle fiska i lä skulle det ändå inte gå insåg jag och vände Fabian inåt land. 

På tal om att luras kommer jag i dag redogöra för en del händelser som några kanske tycker är osannolika. Kanske de till och med är påhittade? Till en del stämmer det. Ta till exempel den första gäddan jag fick. Den bokade jag till 4,5 kilo. Jag är övertygad om att jag landade den för tredje gången idag. Ja, alltså inte att jag fick upp den tre gånger idag utan att jag fått upp den vid två tidigare tillfällen också.
Med hjälp av min fångststatistik har jag plockat fram datumen 030504 och 031004. Ni behöver för all del inte söka upp de fiskedagboksbladen för det räcker att jag själv gjort det nyss och ingen av bilderna på gäddan visar hur jag kan vara så säker på min sak. Jag menar en gädda är väl lik en annan gädda om den inte har något särskilt kännemärke i form av jack eller sår. 

Men den här gäddan är väldigt mager och förmodligen lider den av någon tärande sjukdom. När och om jag får den några fler gånger kan jag dock med hundraprocentig säkerhet identifiera den för idag hade den dessutom fått en vårta på kinden. Den framträder här på bilden såsom en liten gul ärta till vänster, mitt emot gäddsaran. Ändå verkade den ha växt till sig lite på längden så det är därför jag bokade den till 4,5. Hade den varit välväxt och normal hade den lätt kunnat väga sex kilo, så pass lång var den. Det är verkligen synd att det inte finns något enkelt sätt att märka gäddorna med. Det har jag efterlyst förr och helst skall det vara en vattenfast tuschpenna så att man lätt bara skulle skriva dit datum och vikt på dem.

Man kan ju också göra DNA-analys på dem men det är lite krångligare. I alla fall tror jag att det är samma gädda alla tre gångerna för hur många, ohälsosamt magra gäddor i fyra-femkilosklassen kan det finnas på ungefär samma ställe egentligen?
Jag fick gäddan ganska omgående på morgonen och det var verkligen kul. Där jag fiskade var det helt och hållet lä men ändå fick jag verkligen se upp så jag inte blåste omkull! För ibland kom vinden svepande och puttade till mig i ryggen så att jag fick ta spjärn. Lika plötsligt ändrades riktningen så att jag höll på att falla åt andra hållet när trycket i ryggen försvann. 
Ibland kom den rakt uppifrån och drösade ner som en säck kol och spred ut sig åt alla håll i en växande cirkel. Det gällde också att se upp var man hade fluglinan i luften för ibland blev den, precis som det står i visan, fångad av en stormvind.
Hade ytterligare en gädda på som missade trots två försök. Minst tre kilo var den. Så råkade jag snärta av flugan i ett kast. Satte på en ny förstås och fortfarande kör jag med ganska små gäddsaror för här visste jag att risken för blank fisk inte är helt försumbar.

Och tro det eller ej, men precis där jag bedömde det att just där kan det vara bra för havsöring small det på en! Det kändes direkt. Jag stod och iakttog fluglinan på vattnet och rätt som det var for den bara iväg åt höger i en väldig fart. Det är heller inga överord att påstå att en våldsam kamp följde. Jag var rädd att den skulle dyka ner i tången, tafsen skulle fastna och i och med det kunna slita av den men jag lyckades hålla den i ytan.  Men då sprätte och slog den så jag var rädd att den skulle skaka loss flugan. Men lita på Kamasan! Upp kom den till slut och middagen var räddad! Jepp, havsöring är matfisk och här ges ingen pardon för i-sig-läggande blank fisk som kommer och stör gäddfisket!

Nä, där överdrev jag nog. Visst är det kul att få havsöring. Och jag fick den på bästa sätt också. Ja, det är ju en fråga som stötts och blötts i evinnerliga tider bland sportfiskare, det här hur man graderar de olika fiskesätten. Havsöringen är med rätta en högt skattad sportfisk men vilket sätt att ta den på är egentligen finast och ädlast?
Länge har stor förvirring rått om det viktiga spörsmålet och många teorier lanserats men nu har jag nöjet att presentera hela listan. 
Det är Internationella Samfundet för Gäddsarans Främjande som sammanställt den och jag kunde få tag i ett ex precis innan Expressen var framme. Så nu är det jag som har hela listan!

1. Vadande, flugspö, flytlina och vit gäddsara. 2. Från båt, flugspö, sjunklina och vit gäddsara 3. Från båt, spinnspö och Toby 4. Kustfiske med spinnspö 5. Kustfiske med haspelspö 6. Mete 7. Nät 8. Långrev 9. Ålaryssja 10. Ståndkrok med gäddsax 11. Snörpvad 12. Pimpelfiske 13. Dynamit 14. Mörrumspremiär 15. Trolling

Jepp, så är det gott folk och inget jag kan göra något åt. Det är hårda herrar som styr ISGF och stadgarna är också mycket stränga. Men naturligtvis går det också bra att använda en One-Size-fits-all.
På bilden framgår tydligt att det är en mycket fin öring. Fet och väldigt röd i köttet så man nästan kunde tro att den vuxit upp på pellets med karotin. Inte så stor men man kan inte få allt.
Årsbästa på öringsidan och även på gäddsidan redan under de första timmarna, det bådade sannerligen gott.
Eller rättare sagt att nu spelade det ingen roll hur det vidare fisket gick eftersom jag redan gjort ganska bra ifrån mig, tyckte jag. 
Men var någonstans fick jag öringen? 
Jag hade hemskt gärna velat berätta det men tyvärr... Det är ISGF igen. Så här står det i § 7:

Sedan gick jag ner till stranden och fick en tvåkilos. Den lågvattensstrand som ses på den inledande bilden överst för övrigt.
Då hade det slutat regna och molnen började lätta. Vinden avtog nog också en liten liten aning. Fiskade i lä, som sagt och där är det svårt att avgöra det.

Vandrade iväg till ett annat ställe för att kunna fiska mig hemåt, det vill säga i det här fallet tillbaka till bilen. Som synes hade det klarnat upp och det blev  nästan för varmt. Fiskade mig nerför en stenig kust med ganska djupt vatten utanför. Gick och gick, fiskade och fiskade och tänkte att det var väl fanken också, något skall man väl få ändå.

Till sist fick jag en också. En fin fisk som jag bokade till 4,5 kg. Inte så märkvärdigt för en och annan brukar jag få här även om den satt långt inne.  Men nu kommer det anmärkningsvärda: På nästa kast högg en till! En lika stor eller kanske till och med lite större.  Det var oväntat! Skulle tro att den andra lockades till platsen av den förstas sprattlande och körande i vattnet. Det är inte första gången jag sett det hända. För någon gång sedan klagade jag på att det där lite oväntade inträffade. Idag gjorde det flera gånger så där ser man att allt har en tendens att jämna ut sig. Samt att det inte går att förvänta sig det oväntade.

Fiskade någon timme till utan att få något. Men nu kände jag mer och mer varför det hade känts lite trögt i morse. Jag höll på att utveckla en förkylning. Märkte av det mer och mer och senare på kvällen blev jag riktigt risig.
Hade det varit Expressen hade de uttryckt det i följande rubrik:

Känd Gäddflugfiskare svårt sjuk av okänt virus

Ja, i Expressens värld skall det inte mycket till för att kallas kändis. Och visst stämde det att det är väldigt svårt att typa de olika stammarna av förkylningsvirus. 
Men med hjälp av kaffe och Treo lyckades jag i alla fall få ihop detta dagboksblad.