04-04-23

Fredag

På spaning efter den havsöring som flytt

Tja, vad skall man säga om den här dagen? 
Både bra och dåligt hände. Därvidlag är fiskelivet likt det vanliga, riktiga livet. Lite otur kan man väl säga att jag hade. Ingen matfisk kom jag hem med heller. Det var det negativa och det får man leva med när det gäller fiske efter havsöring.
Dessa jädra fiskar!
En liten tid de leva här med, för mig, mycket möda och stort besvär. Ständigt tvingas man ut på öppna havet för att fiska efter dem! En massa dagar och timmar slösas bort! Till och med dyrbara semesterdagar tvingas man ta till! Allra oftast kommer man hem med tom båt till råga på allt. Många gånger brukar jag kunna skylla på vädret men inte idag. Jo, ibland dog vinden helt ut och det är aldrig bra. 
Men motorn, båten och allt kring den har i alla fall fungerat som det skulle och det är positivt. 

På morgonen rådde en lätt sydostlig bris och det var mulet. Jag älskar uttrycket "lätt bris" och vill att det alltid skall råda när jag fiskar från båt. Det gjorde det större delen av dagen idag men det hjälpte tyvärr inte. Att det regnade har nog inte så stor betydelse för själva fisket, tror jag. Det hade aviserats för idag och vare sig de säger det på väderleksrapporterna eller inte, har jag alltid regnkläder med mig förstås.
Eller är det så att det stämmer som vissa tror, att vid regn söker fisken skydd under stenar och på djupet för att inte bli ännu våtare? 
Men lite våtfuktigt och besvärande blev det ändå till sist. Efter en sex, sju timmars ihärdigt strilande och ständigt sättande sig på den våta sittbrädan började vätan tränga in och det är lite otympligt och stelt att röra sig i full regnmundering. 
Men det är i sammanhanget en världslig sak.
Lite värre var det att de två kontakterna jag ändå hade, skedde när det var stiltje. Den ena var bara en efterföljare som virvlade när jag lyfte flugan för ett nytt kast. 
Den andra skrämde jag iväg när det stod i ytan. Jag backade båten med årorna för att komma i en bättre position och såg plötsligt hur en stor virvel uppstod över en grundtopp när öringen skrämdes iväg. Fiskade på andra ställen en stund och rodde så tillbaka för att pröva igen. Men den visade sig inte igen.
Att det var en havsöring är jag övertygad om för just där omkring hade jag kontakt förra gången jag var ute...
Även idag hade jag enbart flugspöet med mig och använde bara flytlina. 
Kunde köra och ro omkring som jag ville och prövade många olika ställen. Ända tills jag tröttnade vilket skedde vid tvåtiden. 
Då hade jag ändå med bara korta uppehåll kastat efter de usla fiskarna ihärdigt i över åtta timmar utan ett enda hugg. Ändå att jag ibland fick den här känslan att nu, precis nu stämmer allting! Nu borde jag få napp! 
Och det är också nu i slutet av april som de bästa chanserna för riktigt grov öring finns. De på både fem och sex kilo. Och ännu större.
Åh, tänk att få en riktigt fin, blank, fet sexkilosöring på flugspöt!
Vilken kamp det skulle ha blivit! Vilka hopp! Vilka rusningar! Och så mycket mat sedan!
För det är enbart ur födosynpunkt jag lägger ner så mycket möda på havsöringfisket, vill jag bestämt framhålla. Självklart!

För att i alla fall få känna lite sprattlingar i spöt och för att visa mina vänner gäddorna att jag absolut inte glömt bort dem, bytte jag till sjunklina och satte på en rejäl gäddsara och körde inomskärs.  Stannade till på ett pålitligt ställe och drog upp ett par gäddor.  Kul. Hade det inte regnat så förbaskat hade jag nog fortsatt till några andra ställen för att undersöka hur långt gäddorna hade kommit på sin väg ut mot ytterskärgården. Hade regnet upphört och solen tittat fram hade jag definitivt gjort det. Istället plockade jag ihop grejorna och körde hemåt. Det blev heller inte speciellt bra bilder idag.

Dels ville jag inte ha framme kameran några längre stunder, dels hade jag inga självklara motiv och dels har jag ännu inte hunnit vänja mig vid båtfisket.