04-04-28

Onsdag

Bara ett napp idag...

Usch, den första maj närmar sig. Fasans och skräckens dag när de bara väller in... Det är som om helvetets portar slogs upp på vid gavel och allsköns snyltgäster får fritt tillträde hit. Jag fattar inte varför de skall upp hit till Norden och bara roffa åt sig!
Va! Varför kan de inte stanna hemma för? Vi vill inte ha sådant drägg hit! Komma hit och ta för sig så att knappt något blir kvar till de som bättre behöver det! Och så kommer de hit och ynglar av sig också! Skandal, säger jag. Och snuskigt! Usch!
I hundratal, ja tusental kommer de simmande hit till våra ursvenska vatten och bär sig åt! Varje år är det likadant och det verkar faktiskt som om första maj är som någon slags startsignal för dem. Snart blir det helt omöjligt att bedriva något fiske i havet. Vid varenda kast följer fyra, fem, ja ibland ända upp till ett tiotal näbbgäddor med och nafsar och biter, sliter och drar i den stackars gäddsaran.
Kanske någon trodde att jag syftade på flyttfåglarna som också kommer hit och snyltar på våra svenska insekter nu till våren men det gällde alltså terroristfisken näbbgädda.
Men än är vi inte där, än är vattnen fria från den utländska plågan. 
Men det gäller att passa på, tiden är knapp. 
Därför blev jag oerhört besviken när jag körde ner mot kusten idag. Flaggorna rörde sig lite för mycket. Vattnet på en insjö jag kör förbi krusades lite för mycket. När jag anlände till Långö inne i staun omkring 06:30 var det bara att konstatera att jag inte vågade sticka ut med båten. 
Till råga på allt var vinden nordlig också. Inte vågade jag chansa på att det var någon slags extra frisk morgonbris heller som skulle dö ut om ett par timmar. Nej, jag chickened out helt enkelt.
Men inte vände jag bilen och körde hem med darrande underläpp inte. Nej, vadare, vadarstav och annat som tillhör vadningsfiskesfären fanns också med så jag körde till något lämpligt ställe i Blekinge för att fiska efter någon lämplig art att befiska.

Och inte körde jag till det stället som bilden är ifrån heller. Inte först i alla fall. Jag behövde bara en bild här för att bryta av texten och tog dåligt med kort idag. Trodde nämligen inte det skulle bli något dagboksblad idag för trögt gick det.
Och läckte gjorde vadarna.
Inte kul.
Men nu verkar vi gå händelserna lite i förväg. Innan jag upptäckte att vadarna börjat ge sig tänkte jag att en sak blir i alla fall bra idag hur det än går med själv fisket och det är att solen skiner. Och jag tycker i alla fall det är skönt att fiska i solsken. På våren och sommaren alltså.
Folk i min omgivningen kan inte fatta det. För under hela vintern har man alltid haft motsatt inställning. Då har man strålat och varit glad så fort det varit duggregn och mulet. När vanliga människor surat och sagt att om det åtminstone varit solsken. Sedan när de äntligen fattat att man gillar regn och så kallat rusk under senhöst och vinter och nu i veckan var det någon som sade att "Javisst ja, du vill ju inte ha solsken när du fiskar". Då blir de överraskade när jag svarar att det tycker jag visst om. Det är jätteskönt att fiska när solen skiner. För vad de inte begriper är att när det är solsken på vintern är det alltid minusgrader. Och det gillar jag inte. 
Likaså var det skönt att upptäcka att man gjorde rätt som lät båten ligga vid bryggan idag för vinden snarare ökade än avtog.
Körde som sagt iväg mot okända mål och inledde med lite frukost. Gick sedan iväg långt in i en vik längs en stig som kantades av vita fläckar. Både lite kvarvarande frost i skuggan här och där men främst var det vitt av vitsippor.
Det gick trögt, avslöjade jag. Men!
Ändå hade jag kontakt med två fiskar som var och en skulle ha räddat en hel fiskedag.
Eftersom det fortfarande är i april och stället jag fiskade på kunde innehålla blank fisk körde jag med en liten One-Size. Och efter bara en kvarts fiske uppmärksammade jag att en fisk följde efter flugan när den var på inkommande. En stor fisk.
En fisk som om den hade huggit och vänt sidan upp, hade blixtrat och bländat i solskenet, blank som den var. Ja, det var en havsöring eller möjligtvis havsregnbåge. Men den högg alltså inte. Den bara vände och simmade ut på djupet igen. Precis som de senaste fyra eller fem havsöringarna gjort när jag varit ute med båten.
Och då mina damer och herrar, då greps jag av tvivel. Är det något fel på min vita gäddsara? 
Kan det verkligen förhålla sig på det viset att man ibland bör byta till någon helt annan sorts fluga? 
Kanske någon annan färg än vitt? 
Finns det helt enkelt behov av mer än en standard, all-round fluga? 
Ja, det är sant att jag funderade i de banorna! 
Men så tog jag mitt förnuft till fånga och skämdes över mina hädiska tankar. Resonerade som så att hade jag haft någon annan fluga än en vit gäddsara (eller One-Size) så hade havsöringen inte ens följt efter.
Laxfiskar är ganska svåra att uppskatta storleken på när man bara ser dem i vattnet. Särskilt regnbågar. Men den här såg jag ganska tydligt och mellan fyra och sex kilo skulle jag vilja säga att den låg på. 
Det var den ena fisken. 
Den andra fisken som jag gärna skulle vilja få på kroken var en stor gädda. Alltså en specifik gädda som jag såg. Men tyvärr skrämde jag bara ut den på djupt vatten för jag hade vadat dit och ställt mig i obehaglig närhet av den utan att jag själv upptäckt den. Det lustiga var att jag stått där och redan gjort ett par kast utåt när det plötsligt uppstod en häftig rörelse bredvid mig och jag såg hur en gädda i fem, sexkilosklassen sam iväg i fruktansvärd fart utåt. Vi hade alltså stått bredvid varandra i ett par minuter innan den tröttnade. Jag upptäckte inte ens gäddan förrän den beslutade sig för att lämna det obehagliga sällskapet.
Efter det hände ingenting i fiskhänseende på flera timmar. 

Oj, men här verkar något tydligen ha inträffat! En sak i taget dock. Mer och mer märkte jag av och ogillade att vadarna läckte. jag frös absolut inte men det känns obehagligt och tänkte att så länge blir det inte att man fiskar idag.  Körde iväg till andra ställen och provade men med samma klena resultat. Solen steg och det blev nästan som en sommardag. Tänkte att man kunde väl få en liten gädda åtminstone för det kunde bli så bra bilder i solsken och över sandbotten där jag befann mig.

Plötsligt bara händer det. Det osannolika. I och för sig inte på ett helt osannolikt ställe för då befann jag mig på en liten udde. Huvudregeln är ju att inne i vikar finns det gädda och ute på uddarna är det en liten, liten chans för öring. Men nu hade jag en rejäl vit Gäddsara på tafsen och klockan var närmare halv ett. Vid något kast tidigare tyckte jag att jag upptäckt små virvlar efter flugan när jag lyfte den. Så små att jag funderade över tobis. Tobis?
Ja, för det är i slutet av april och i maj som man ser precis fullt med tobis ute i ytterskärgården. Jag antar att de leker och därför är extra aggressiva för det är ofta man kan ha flera stycken efter flugan och förmodligen ser de den som en konkurrent som de vill jaga bort. Och det är väl därför som näbbgäddorna kommer hit just då för att få sig lite mat inför sin lek. 
I alla fall när jag ett par kast efteråt lade ut linan i samma riktning, högg det. Stenhårt. 
Genast såg jag att det var en stor havsöring som huggit. På min vita Gäddsara! 

Som synes gick allting bra för alla utom för havsöringen. På alla bilderna jag tog under kampen kan jag avgöra att det dröjde över en kvart innan den tryggt låg uppe i gräset. Och det är lång tid det. Jag kunde också hålla på och beskriva kampen så det tog er en kvart att läsa det. Men låt mig bara konstatera att har man hjärtproblem bör man avstå från havsöringsfiske. Eller få på så här pass stora havsöringar i alla fall.  De allra flesta bilderna blev rent usla också. Skakiga och dana. Jag har en zoomfunktion på kameran och plötsligt hade jag ingen aning om åt vilket håll jag skulle vrida på linsen för att ställa in den.  Och det är synd det när jag äntligen hade chansen för havsöringen såg verkligen magnifik ut i vattnet för glittret

och strutherlet på gäddsaran kontrasterade fint mot den mörka fiskryggen och tångbottnen. Det gnistrade och glimmade som den värsta midvinternatt. Men det lyckades jag inte fästa på kamerans bildsensor.

Men man borde inte klaga på någonting efter att man landat en sådan fisk. Förresten blev själva landningen inte det lättaste. Håv använder jag numera endast vid båtfiske. Men med en kombination av kniptångsmanöver mellan benen, grepp om stjärtspolen och till sist ett par fingrar in i under gällocken kunde jag bära upp den på land utan att snubbla eller halka på stenarna.
Man borde inte klaga, sade jag. Visst. Men ändå kunde jag inte undgå att tänka att om den hade fått gå ytterligare ett par veckor här ute i havet hade den vägt minst sex eller sju kilo. För nu var den ganska smal och mager. Jag vägde den och vågen visade faktiskt på fem kilo men jag bokade den ändå till 4,5 för den vågen är inte världens bästa. Men till ett par goda middagar kommer den ändå att räcka till.

Här en traditionell bild av den stolte fiskaren med sin fångst. Jag kan också passa på att påpeka för nyfikna konkurrenter/kollegor att jag naturligtvis inte fick fisken där jag står på bilden. Långt, långt därifrån!  Det rådde lågvatten idag så man kunde vada ganska långa sträckor vilket jag också gjorde. Strax innan jag fick dagens enda napp, funderade jag på att lägga av men naturligtvis ändrade man sig då. Men vidare fiske gav ingenting mer trots att vadade omkring över ganska stora områden med öringen släpandes efter i den särskilda slingan jag har tillverkat för ändamålet och sitter fäst vid vadarstavens lina. Skulle förresten de här kollegorna i flugfiskebranschen känna sig lite avundsjuka så låt inte mig hindra er! Tvärtom, bara känn på! Med den här fisken både i statistiken och i frysboxen behöver jag inte få någon mer blank fisk den här säsongen heller. Och då menar jag inte näbbgäddor! Redan samma kväll lokaliserade jag hålet i vadarna. Som väntat var det i en söm. Det är fixat nu och än har jag ett par fiskedagar på mig att bättra på statistiken.

Jag brukar säga att allra senast första veckan in i maj kan man få havsöring. Och med "man" avses mig själv. För tillfället (torsdag den 29/4) råder samma måttliga till friska nordostliga vind som omöjliggör båtfiske imorgon också. Då är jag nämligen ledig. Men jag har redan sett ut en plats där jag tänker försöka få lite mer matfisk från land. Men det är absolut inte säkert att det lyckas.