04-04-30

Fredag

Tillbaka till normaltillståndet

Och det i sin tur betyder mest att det är smågäddor jag får. Så har det varit mest hela våren och så lär det fortsätta tills i slutet av maj, skulle jag tro.

Jag vet inte riktigt hur mycket man sortera in ens verklighet under kategorierna tur och otur, men nog brukar det vara så att när det har gått riktigt bra så brukar en tid följa när det går sämre. Men må ingen skugga falla på det ställe jag tänkte fiska på idag! Det var rätt tänkt och rätt valt efter de förutsättningar som rådde idag. Och som rått nu under lång tid. Säkert har samma högtryck styrt väder och framför allt vinden i över en vecka vid det här laget. Klart, kallt och en ganska frisk nordostlig vind.  Idag körde jag inte ens rundan över Långö för att se om det gick att köra ut med båten utan det var uppenbart redan hemma i Gagnekulla, uppe i skogen att det vore slöseri både med bensin och tid att göra det.

I stället körde jag dit jag tänkt ut redan i förrgår och gick glad i hågen ner till vattnet, One-Size på tafsen, iklädd vadarutrutrustning och skulle fiska havsöring. En udde belägen ganska långt ut till havs och där jag visste att chansen var god för matfisk. 
Men så är det med havsöringsfiske att där betyder god chans cirka en kontakt på tio försök. Vidare är det så med havsöring att där betyder kontakt en landad havsöring på tio kontakter.
Så gäller det  för mig åtminstone och här i de trakter jag fiskat efter den blanka, läckra fisken. Vare sig på den tiden jag mest fiskade med ABU Killer 15 g, Toby eller som nu mest med fluga.
Faktum är dock att jag haft kontakter samtliga tillfällen jag varit ute efter havsöringen i år. Det är inte så många i och för sig och inte ens idag frångick jag den goda vanan.

Det var alldeles i början när jag stannade till för att dels pausa lite och dels tänkte jag listigt att med havsöring förhåller det sig också på det sättet att de både är ambulerande och stationära. Tänkte att jag gör några kast här både nu och senare på tillbakavägen. För jag skulle vandra iväg ganska långt och så fiska mig tillbaka. 
Ser jag några öringar eller får ett hugg kanske den försöker igen om ett par timmar. Och faktum var att jag hade en som följde efter och vände med en våldsam virvel.
Hade jag vetat då vad som sedan hände skulle jag genast gått tillbaka den korta vägen till bilen och kört någon annanstans. Men så är det tyvärr inte ordnat här i livet utan jag fick tillbringa en hel del svettiga, jobbiga och riskfyllda timmar och själv upptäcka det. 
Tanken var som sagt god och med den vind som rådde var det också helt rätt tänkt. Det var bara det att det blev alldeles för svårvadat. Lågvatten råder och det kan vara väldigt bra när man skall vada. Utom där det växer mycket tång. Väldigt bra på en massa sätt men inte när man skall vada. För där det vid normal- eller högvattenstånd är fritt vatten ovanför tångruskorna, når de upp och lägger sig hindrande på ytan vid lågvatten. Vilket i sin tur medför att man ändå måste vada väldigt långt ut för att komma fritt. Jag hade dessutom heller aldrig varit här på landsidan förut men visste från båtfiske att här var det hot spot för havsöring. 
Dessutom plurrade jag.
Inte kul.
På ett ställe som kan ses på bilden ovan. Vad som också kan ses är att det är gott om sten. Stora stenar. Och de är farligast att vada i grannskapet av, har jag kommit underfund med. Så trots en väldig försiktighet från min sida hamnade jag i den otrevliga situationen att för ett ögonblick nästan ligga och simma i vattnet. Men som tur väl var, tog jag mig upp blixtsnabbt och trots att kameran blev lite blöt, klarade den sig. Jag har den både under fiskevästen och fiskejackan och den skyddar mot vatten i alla fall under någon sekund. 
Slog även i knät mot en sten där jag fortfarande har ont. 
Så efter den pärsen ville jag bara in på en trevlig, grund sandstrand att vada på. Helst skulle vattnet inte räcka mig högre än till fotknölarna också. Och fisk skulle det finnas där också. Höga krav minsann!

Och minsann om det inte fanns ett sådant ställe inte alltför långt ifrån där jag befann mig! Den här bilden är flera timmar senare än morgonens, ur mitt grodperspektiv sett, dramatiska händelser.  Jag fick ta paus efter det korta badet, ta av mig jacka och fiskeväst och vrida ur plaggen så gott det gick. Ställa kameran på en sten och även  låta den torka i solen.  Så till skillnad mot i förrgår var jag torr under till och våt över till. För läckan i vadarna hade jag lagat till, än så länge, full belåtenhet.

Hade även tagit mat- och läspaus så snart kände jag mig i toppform igen. För som sagt, bara kameran och mobilen klarar sig gör det mig personligen inte så mycket med ett litet bad då och då.
Klockan hade blivit kring middagstid och solen värmde. I alla fall om man har vadare. Därför kunde jag lägga av mig både jacka och hatt när jag vandrade iväg till sandbanken. 
Under en timmes tid fick jag också uppleva den ultimata gäddflugfiskelyckan!
Äsch, vill man så kan man analysera sönder den meningen tills ingenting blir kvar. Så det är väl bäst att påpeka de små störande detaljerna då innan någon annan gör det. Som till exempel storleken på de gäddor jag fick och såg. Samt att jag glömde flytta över kroklossningstången från jackan till fiskevästen. 
Annars var det helt perfekt!
Bilden här ovan illustrerar väldigt bra hur det var. Jag vadar i solskenet och kastar ut över den djupa branten. Låter flugan sjunka ordentligt och tar hem den sakta. Så, när den närmar sig sluttningen kommer en gädda uppfarande underifrån och tar gäddsaran!
Hur mycket bättre kan det bli? 

Jo, att jag hade tången med mig för det är ytterst vanskligt att lossa en liten kamasankrok långt ner bland gälbågarna med bara fingrarna. Och alla tre gäddorna jag landade hade slukat flugan med opassande stor aptit också!  Men med stor skicklighet och lite tur (eller var det tvärtom?) lyckades jag lossa samtliga tre utan att vare sig skada mig själv eller gäddorna. Men, Gud hjälpe mig, när jag såg en fjärde gädda sätta fart mot gäddsaran var det jag som ryckte undan den!  Men först hade jag kunnat konstatera att även den inte var så särskilt stor. Det var bra fart på dem också och samtliga var utlekta. Men sedan var stället slut och jag gick tillbaka till bilen och körde till ett tredje ställe.

Men där låg vinden på allt för mycket och därför har jag inget mer att förtälja från denna fisketuren.

Usch, jag vet ungefär hur den närmsta framtiden blir för mig och i fiskehänseende. Med bra väder och lite tur kan man få närkontakt med havsöring så långt som en vecka in i maj. Men så kommer man obönhörligen att få ett hårt hugg, se det glänsa blankt och för några sekunder tro att man fått en öring på. Bara för att upptäcka att det är en ¤%!!££!! näbbgädda!
Och så kommer de att reta gallfeber på en så att man lovar att inte kasta ett enda kast till under hela maj. De brukar lugna ner sig lite tills i början av juni nämligen. 
Så brukar fiskeåret se ut för mig så här års. Ofta brukar jag tänka att nu ska jag banne mig köra till ett put-and-takevatten till och med. Fast oftast stannar det vid tanken. 
Och ibland bryter jag mot mina egna föresatser bara för att det kan vara så skönt att vada omkring i majsolskenet. Eller vara ute i båten en fin försommardag.