04-05-05

Onsdag

Jag ger upp!

För ett tag får ni faktiskt klara er utan dagboksblad från havet! Detta blir det sista! Motigheterna har bara hopats de sista gångerna och nu får det vara nog! Fisket slår fel och grejorna bara krånglar. Inte gör den ständiga, mer eller mindre friska nordostan som rått de senaste veckorna saken bättre. Som gjort att jag inte kunnat (vågat) använda båten.
Jag har helt enkelt tröttnat. Detta blir det sista dagboksbladet för...
-Stopp! Sluta jubla och upphör med applåderna, jag var inte riktigt färdig än! För ett tag, avsåg jag att avsluta meningen.
Nej, jag tror det blir bäst för alla parter med ett uppehåll resten av månaden. Livet består heller inte enbart av fiske, man måste se över grejorna också. 
Nej, hela vårsäsongen har gått uselt för mig, med ett par undantag. Jag kräver heller inte stora gäddor varenda gång jag är ute eller inte ens var annan, men någon gång vore väl inte för mycket begärt?
Jag tror inte ens jag sett någon över fem kilo i år. Jo, det kanske jag har, om jag tänker efter.

Här har vi en konstnärlig kombination av färger. Vitt går igen i dels naturens vitsippor och förstås min One-Size. Rött eller orange i Blekingeledens målade stolpar och i fluglinans spets samt flugans huvud. Jag vet inte riktigt om det framgår på bilden men näktergalarnas tjipp, tjipp, Brrrrrrr skallade i snåren och göken gol. I alla fall lite senare på dagen för det här är från morgonen. Vandrade på stigen längre in i Ronnebyfjärden från Gökalvs badplats. Ett sista försök på blank fisk tänkte jag göra. Men den enda kontakt jag hade var med näbbgäddor. De drog i flugan och följde efter vid något tillfälle. Men än hade de inte kommit på allvar. Med näbbgäddor ät det på det viset att först kommer det en. Så två. Sedan tusen! I Ronnebyfjärden har man faktiskt chans på hela fyra arter vid den här tiden på fluga. Gädda, havsöring, regnbåge och så näbbgädda och jag fick inte en enda av dem. Men visst, chansen på havsöring och havrsregnbåge är väl aldrig större än

mikroskopisk men någon gädda borde ha häktat på, tycker jag.
Fluglinan är utsliten nu också. Det yttrar sig att man känner en ökande strävhet främst på de meterna där själva dubbeldragandet sker. Linan glider inte lika lätt över höger pekfinger som vanligt. Ofta kan linan tröga så dant att man kan tro att det är en fisk som nafsar på flugan. Till sist går det så långt att den kända skadan fluglinepekfingerskavsår uppstår. 
Likaså känner jag att handtaget på flugspöt börjar gå sönder. De bakersta korkringarna börjar röra på sig under kastet vilket tyder på att limmet har släppt. 
Usch, så besvärligt allting är!

Tärnan till höger på bilden är en bättre fiskare än jag för han (hon, den?) verkade få fisk på varje försök. Med lite god vilja kan man se en liten blank fisk i näbben på den. Jag kan väl också säga att jag var ute i lördags och då fick jag inte upp en enda fisk. Var ute på Hasslö och prövade efter havsöring. Från land då också.  Den dagen hade jag i och för sig

kunnat fara ut med båten för morgonens friska nordostan lugnade ovanligt nog ner sig och det blev nästan helt lugnt ett tag. Det var den andra maj och precis som jag förutsagt, kände jag några dragningar som jag trodde var havsöring men som förmodligen härrörde sig från näbbisar. Träffade nämligen en bekant som sade sig ha fått näbbgädda för någon dag sedan.
Prövade även den dagen efter gädda på bra ställen utan att varken se eller få någon. Mycket konstigt. Precis som gången innan.
Och idag. Med den skillnaden att jag åtminstone fick en gädda. Men en enda gädda på tre försök är klart underkänt. Även om en del tid gått åt på rena havsöringsställen.
Nej, ett längre uppehåll känns verkligen motiverat.

Visst var det väl kul när det äntligen högg en tvåochenhalvtkilos efter nästan en hel dags harvande. Men det räcker inte!
Jag vill ha mer!
Yes, that's what I want! More! I want more of everything!

Ovanstående är gangstern som spelas av Edward G Robinson i "Stormvarning utfärdad" som förklarar sin livsfilosofi för den rollfigur som spelas av Humphrey Bogart. Kanske inte ordagrant för det är ett par tiotals år sedan jag sist såg den filmen men citaten speglar ändå ganska väl hur jag kände det när dagen var till ända. Osökt kommer jag förresten att tänka på vindarna i samband med titeln "Stormvarning utfärdad". Ty dagen efter blev jag verkligen ledsen och nästan gråtfärdig när jag läste tidningen. Här i Blekinge anordnar de nämligen någonting som de kallar Laxfestival.

En trollingtävling. Ett jätteevenemang med 125 båtar och tillhörande besättningar. 
Och första dagen blev inställd!
Just på grund av samma nordostan som ställt till besvär för mig... Snacka om att bli dubbelt ledsen alltså!
Tänk, där sitter det cirka nästan 300 trollingentusiaster inblåsta i hamnen och kan inte gå ut! Där sitter de med alla sina femton spön vardera och kan inte använda dem. Tanken svindlar när man skall räkna ut hur många spön det blir sammanlagt.
Eller hur många liter bensin som de inte får köra upp under en hel dags omkringåkande. 
Egentligen blir jag tredubbelt ledsen just eftersom det gäller tävling i fiske också. Det är någonting jag alltid vurmat för nämligen.
Jag tror nämligen att det kan göra fin reklam för vår kära hobby för allmänheten. Jag vet egentligen inte varför det inte tävlas mer nu för tiden i den ädla sporten att ha ihjäl så mycket fisk som möjligt. 
Man minns ju hur det var förr i tiden, 70-talet främst vill jag minnas, när tusentals sportfiskare drog ut till pimpelisarna och drog upp tonvis med abborrar som glatt sprattlade omkring på isen kring hålen och man vann bilar, dammsugare, kaffebryggare  och allt vad det var. Eller drog ut i massvis av båtar på västkusten och var och en tävlingsdeltagare kunde dra upp minst hundra kilo pigghaj! Där den vann som var starkast i armarna! Så kul det var att se bilderna på högarna med död fisk. För att inte tala om hur glada måsarna verkade vara!
Jag vet inte riktigt varför det upphörde. Tog fisken slut eller?
Nå, det känns skönt att det åtminstone tävlas om att dra upp så mycket lax och havsöring som möjligt fortfarande. Och hur mycket sportsligare kan det egentligen bli när det sker med dessa fina, välutrustade trollingbåtar med sin elektroniska Fishfinders och ekolod? 
Fick förresten en skrift från vår organisation "Sportfiskarna" härom dagen där det enda reportaget om själva fisket handlade just om tävlingsfiske och det tror jag är alldeles utmärkt att betona hur viktigt och bra det är. 
Det är egentligen bara en sak jag undrar över och det är varför inte till exempel jägarna tävlar i sin sport. Varför anordnar de inte tävling i till exempel älgjakt? Eller arrangerar stora tävlingar där det gäller att skjuta så många harar som möjligt på kortast möjliga tid? 
Eller TV-sända tävlingar där den främste rådjursdödaren skall koras. Jag tror det skulle bli mycket populärt bland allmänheten och ett uppsving för jaktintresset i stort här i landet.
Nej, låt oss verkligen hoppas på att vinden mojnar så de inte alldeles får sin fiskehelg förstörd, dessa havets hjältar, där borta i Karlshamn.

Usch då, bort med dig, Internetombudsman, med dina halvsanningar och påhittade fakta! Fast i och för sig skulle det inte förvåna mig om det stämde det där med de TV-sända jakterna... Men är det sant vill jag inte veta det!
Visst lider vi väl alla lite till mans av en nedärvd tävlings- och fångstinstinkt men bara därför behöver vi ju inte uppmuntra den från officiellt håll. Vad är det för fel att sparka fotboll eller i mitt fall, spela dataspel? 
I och med detta utbrott känns en längre paus nödvändigare än någonsin.