04-05-16

Söndag

Bara ett napp idag också

Kanske dagens stycke skulle hetat någonting om att jag hade fel men sådant är jag säker på att ingen vill veta. Eller att det är opålitligt av mig att trots vad jag förespeglade förra gången att jag skulle hålla mig lugn ett bra tag inte stämde.
Nå, det mesta får sin förklaring.
Av diverse skäl hade jag missat en dags regnbågsfiske som jag hade inplanerat. Bundit flugor och sett över den gamla klass fem-utrustningen. Det är ju på det viset att helst kör jag till ett put-and-takevatten en vardag. Då kan det åtminstone vara tolerabelt med folk. Ganska lite med andra ord. Men mina lediga vardagar hade tagit slut och idag är det söndag. 
Aha, tänkte jag då. Varför inte ta med klass 5-utrustningen ut i båten, gå i land någonstans och vada ut och kasta efter näbbgädda?
Varför inte göra en dygd av nödvändigheten?

Samtidigt passa på att utforska lite nya vadningsområden till hösten. Sådant som jag tänkt göra hur många gånger som helst men som aldrig blivit av. Som synes gick jag i alla fall iland på en ö. Att det är en ö syns kanske inte men det är det icke desto mindre. Tillhör de som kallas Bollöarna kan jag väl också säga. Insidan, det vill säga de norra delarna, består av ett flertal flikiga, söndertrasade uddar och vikar med väldigt omväxlande djup och bottnar. Gemensamt är dock att de är väldigt bevuxna med ålgräs och slemalger. Jolmiga helt enkelt. Men, tänkte jag, ålgräset har nog ännu inte vuxit upp till ytan.  Tänkte även som så att kanske gäddorna använder de här vikarna

till lekplatser och att de vid det här laget är på väg utåt. Tidigare hade jag knappt stannat till här just på grund av det brukade vara så jolmigt och beväxt. En effekt av övergödning och miljöförstöring. 
Man kan väl säga att det gick så där halvbra. Det positiva var att jag upptäckte ett par bra ställen där det gick bra att vada på ganska grund och fast sandbotten och kasta ut mot bottnar och stenar som såg lovande ut. Men inte idag. Inte när det är soligt och kav lugnt. Då funkar ingenting. 
Förutom min klass femutrustning som fungerade överraskande bra. Ändå hade jag en ganska stor gäddsara på tafsen för jag tänkte det kunde vara kul att få en gädda på det lätta spöt.
Men alla de där horderna av näbbgäddor då? Som skulle omöjliggöra allt fiske?
Nja... he, he, he... Tydligen har jag överdrivet det lite... Eller också har de inte alls kommit så många i år som det brukar.
Faktum var att jag inte fick ett enda napp av näbbgädda idag. Jag såg näbbgäddor, visst. Men alls inte i den omfattning som man brukar. Några vältrade sig vällustigt i synd och skam helt öppet i ytan men man borde ha sett mer så kav lugnt som det var.
Men jag skall vänta med att spekulera över orsakerna till det eftersom jag bara var ute en jämförelsevis kort stund idag och då främst inomskärs.
Sedan gick jag ombord igen och körde vidare till ett annat ställe som jag visste om att där var grund sandbotten mot en djupbrant. Parkerade båten där och gick omkring och kastade och mådde gott i solskenet. Nu krusades vattenytan av en lagom bris också och jag var övertygad om att få gäddnapp. Eller näbbgäddsnapp. Men icke.

Ett napp fick jag som rubriken antyder. Tar med en helt äkta bild av det. Det är alltså gäddan som drar som attan och absolut inte jag som fejkar till det. Det är heller inte när jag vadar tyvärr. Utan senare när jag gått ombord igen och efter att ha tagit det lugnt, ätit och haft det skönt. Drev förbi en holme och precis vid ett grund, steg en stor gädda upp och svepte i sig flugan med en kraftig virvel. Satte av i en väldig fart och jag ankrade upp. Tar också med bilden för att visa upp min lätta regnbågsutrustning. Jepp, klass fem och det är veka grejor. Tafsen är på 0,25 med ett par vindknutar på. Gäddsaran är lika lång som vanligt men betydligt tunnare samt bunden på Kamasan #6. Gäddan var på sex kilo, utlekt, mager och oerhört pigg. Stark och uthållig som de är nu i maj och juni.  På tal om gäddlek för det mig osökt in på något jag funderat på de här veckorna. Än en gång har det förekommit teorier om vad som orsakar den mystiska minskningen av gädda och abborre i Östersjön. Det enda jag vet om de

forskningsresultaten är vad jag sett i dagspressen och förmodligen är det bara ytliga referat. Tidigare nämnde jag ett annat "forskningsresultat". Nämligen en som kommit fram till att det var skarvens fel. Den käkade upp så mycket mellanstor fisk att trycket minskade på spiggen som i sin tur ökade i antal och mängd och i sin tur åt upp all gädd- och abborrom. 
Men enligt den senaste forskningsrapporten beror det på att allt djurplankton försvunnit! Där de har gått omkring med sina små akvariehåvar i vikarna, eller hur de nu rent praktiskt har gått till väga, har de inte funnit några små djurplankton. Och, räknar de ut, då kan inga fiskyngel överleva och därför har så gott som alla gäddor och abborrar försvunnit från de kustavsnitt som drabbats.
Men en sak fann de i sina akvariehåvar. Eller en fisksort. Nämligen spigg!
Aha, en gemensam nämnare i bägge teorierna! 
Men nu är det på det viset att enligt vad jag inhämtat lever också spiggen på djur- och växtplankton. Ingenstans står det att de också äter rom. 
I och för sig kan de väl äta rom utan att det står varken i Nationalencyclopedin, Encyclopaedica Brittanica eller här på nätet, som utgör mina kunskapskällor.
Mysteriet tätnar!
Men jag vet att man inte skall teoretisera utan att ha ordentliga fakta att gå efter. Kanske det finns någon där ute som vet mer?
Dessutom vill man att olika forskare skall komma till samma resultat vid en vetenskaplig undersökning. I synnerhet när det gäller spiggen vill man ju gärna ha en riktigt bestickande slutsats efter ett vasst resonemang utan alltför många spetsfundigheter!

Det är verkligen tråkigt om det visar sig föreligga ett verkligt hot mot den snälla gäddan. Ovanstående sexkilosfisk hade i alla fall genomför sin lek och förhoppningsfullt kommer det att bli en hel massa små gäddyngel av den som simmar omkring, växer upp och sprider sig i skärgården. Med de tankarna i huvudet var jag extra försiktig med den. Lade inte ner hela gäddan på båtbottnen heller utan lossade den lilla och jag menar lilla kroken, helt utan blodvite och satte tillbaka den i, vad jag kan bedöma, helt oskadat skick. Det är nog min största gädda tagen på lätt utrustning. 
Det i sin tur beroende på att jag väldigt sällan använder den i havet. Men jag undrar om jag inte skall göra det mer för det var extra roligt. Likaså tycker jag det är kul att se hur långt man kan gå. Hur pass stor betesfisk kan man imitera och ända att ett klass femspö orkar kasta den?
Faktum är att den lilla skillnaden i vikt mellan en #4 och #6 Kamasankrok är fullt märkbar i kastet. Om det föreligger skillnad i krokningsförmåga håller jag på att undersöka. Idag fick jag bara det här nappet men även tidigare genom åren har jag roat mig med att experimentera med så små krokar. Vad jag kommer ihåg krokar inte en liten krok sämre än en stor. Men precis som i frågan om vad det är som förorsakar hotet mot gäddan och därmed vår livsstil behövs det mer forskning!

Gäddan högg i sista kastet för dagen.  Det kändes lite surt men efter att vinden blåst exakt lagom i knappt en timme, friskade den i faktiskt under den kvart jag höll på med gäddan. Jag stod länge i båten och funderade på vad jag skulle göra. Skulle jag byta till det grövre spöt och köra utomskärs? Eller köra ner i lä av en större ö? Eller ta på mig vadarna igen och gå iland någonstans? Nå, det slutade med att jag bestämde mig för att köra hem för det var en riktigt frisk sjöbris som blåste upp. Vi får se vad det kommer att bli härnäst. Det var väldigt kul att gå omkring med det lätta spöet och fiska. Det hade varit rena drömmen att få på sexkilosgäddan

när jag vadade. Så därför är det alls inte omöjligt att jag försöker upprepa det här konceptet med att ta med mig vadarna i båten. Nu närmar sig den tiden, om den inte redan är här, då det blir nästan omöjligt att bedriva ett fastlandsberoende fiske. Jo, man kan naturligtvis köra bil ut till många ställen i skärgården men några längre sträckor kan man inte gå i sommarvärmen med vadare på, det är då säkert. Samt att det börjar krylla av badare, kanotister, barn, turister, solbadare, korvgrillare, hundpromenerare, kort sagt folk, precis överallt.