04-05-21

Fredag

London Bridge revisited

eller

Ornitologisk sensation!

Det sägs att det är preskriptionstid på minst ett år för en vits. Men är den extra dålig kan man komma undan med halva tiden. 

Nu har jag dessutom en bra bild på London Bridge. För att den skall bli begriplig får man tänka på uttalet; nämligen [landön] Bridge. Ja, Landön i Skåne besökte jag alltså idag. Helt ofrivillig också.  Jag fick nämligen dubbla familjeskäl att göra en biltur hit till trakten och kunde lägga in en halv fiskedag och med tanke på vinden blev det alltså Landön. Det primära fiskartsmålet var den riktiga gäddan. Vad jag fick var näbbgädda. Men jag tänker inte ägna en rad eller ord till att ondgöra mig över det eller svära ve och förbannelse över det oskyldiga, långsträckta, blanka lilla djuret. Det har jag redan gjort under hela april i förväg så det får räcka. Ger man sig också avsiktligt in i näbbgäddornas kula får man leken tåla, som det så vist heter.

Bron på bilden kan väl också vara värd några ord. Varifrån bäcken kommer har jag ingen aning om men på morgonen såg jag två rådjur dricka ur den precis där den rinner ut i havet. Hur idylliskt som helst. När jag en stund senare passerade förbi den på väg mot Östra Hammaren upptäckte jag bron i den lummiga grönskan en bit upp och tänkte att "Aha, detta är London Bridge!"
Normalt sett är det inte möjligt att promenera några längre sträckor iförd vadarbyxor så här långt in i maj men vinden var iskall och frisk redan från början så det var bara skönt. Jag gick också så att jag hade vinden i ansiktet, västerut.
Trots att jag upptäckte några nya ställen (för mig alltså) som såg lovande ut för den riktiga gäddan såg jag inte till någon.
Ytterst irriterande ändå att jag prövade på bägge sidorna av Landön som är en utskjutande halvö, kan jag tala om för de som inte har varit här. Ett annat ändamål med dagens fiske var att ytterligare testa min klass femutrustning och flugan just för gädda. Själva krokningen först och främst med den extremt långa strutherlsvingen till #6-kroken. 
Konstigt nog gick det ganska bra att kroka näbbgäddorna.

Eller bra och bra...?  En fem, sex stycken landade på alla de nappen man hade kanske inte är så bra egentligen. Hade det varit fråga om gäddor eller havsöring hade det varit rena katastrofen. Men med tanke på att rådet som brukar ges vid näbbgäddfiske är att sätta en liten trekrok en bit efter själva draget för att näbbgäddan brukar bara "nafsa", sägs det. Men det är ju på det viset att näbbgäddornas jaktteknik skiljer sig från andra rovfiskars. Åtminstone de vanliga här i Sverige. Ty näbbgäddorna bär icke sina svärd förgäves. Eller näbbar.  De lär använda dem till att svepa till i stimmen av småfisk för att bedöva dem så att sedan lugnt kan komma och äta upp dem.  Det fungerar dock dåligt på drag och mycket riktigt brukar många vara felkrokade. Men det skall också erkännas att även ett par av mina var det. Så här i efterhand kan jag också ångra att jag inte bytte fluga till en pytteliten regnbågssara för att se hur många man kunde landa på en dag.  Men, kände jag, de första två eller tre var riktigt roliga att få men man tröttnar fort. Dessutom kunde man ge sig attan på att just när man använde en sådan kanske dagens enda gädda befann sig i närheten.

Nu frågar sig kanske vän av ordning om det verkligen ska vara på det sättet att fiska gädda med klass 5-grejor!
Nja, svarar jag då. Under speciella omständigheter och om man vill krångla till det för sig kanske. Jag vet att jag har avrått sådana som frågat och som inte ägt annat. 
Faktum var att jag klarade mig alldeles utmärkt med de lätta grejorna. Trots att det blåste minst kuling i byarna. Nu valde jag förstås fiskeplats just med hänsyn tagen till den friska västvinden. Men lä för vinden kan det aldrig bli här, bara för vågorna.
Nej, vill man ha en pålitlig all-round utrustning skall man naturligtvis ha tyngre grejor som tål att dänga iväg tunga gäddsaror i motvind.

Nu kommer vi till den egentliga anledningen till att jag skriver det här dagboksbladet för i fiskehänseende är det inte så mycket att orda om. 
På ett av de ställen jag gick omkring på upptäckte jag något konstigt vid horisonten. En massa störande, väsande, arga och irriterande vita svanar ser man ju för jämnan men en avvek. Inte att den flög iväg utan färgmässigt.

Trodde först att det var en storskarv av färgen att döma för korp trodde jag inte det var. Och det är ungefär de svarta fåglar jag känner till som är lite stora. Jag vadade närmare och minsann! En alldeles äkta svart svan var det! Ingen vanlig som varit i ett oljeutsläpp och inget falsarium i Photoshop eller liknande. Eftersom jag inte är så där jätteduktig ornitolog fick jag ta hjälp av fackböckerna och efter omfattande studier kom jag fram till att det var den ytterst sällsynta svarta Nilsvanen. Cygnus Melanoniger Aegyptica, som den heter på latin.

Inte sjutton för att jag bryr mig men jag vet de som gör. Det lär finnas folk som reser land och rike runt med kamera och kikare i högsta hugg, redo att dokumentera ytterligare en art. Det gäller att samla 300 skåror i sin kamera eller kikare eller hur de nu gör det rent praktiskt. När de lyckats med det blir de Big Man in Town och får säkert medalj.
Nu till min affärsidé.
Jag vill ju inte ha hundratals Fjällrävenklädda ornitologer utrustade med stora kamerastativ springande här, plaska och skrämma fisken om jag mer exakt angav iakttagelsen. Det brukar sprida sig som en löpeld och mobilerna går varma och folk från hela Sverige, ja hela världen kanske, kommer farande med båt, flyg, bil eller cykel. Men mot lite ekonomisk ersättning kan saken komma i ett annat läge.
Hör av er ska vi se om vi inte kan komma överens. Men under 10 000:- går jag inte!
Jag är visserligen lite osäker vilka arter som de får tillgodoräkna sig. Men en sällsynt afrikansk svan som flugit vilse i passadvindarna eller kanske en storm måste väl ändå få räknas, tycker jag. Antar att räknas vanliga afrikanska flyttfåglar som svalor och andra småfåglar som flyger hit för sommarsemester måste väl också Nilsvanen få komma med även om den naturligtvis inte irrar sig hit varje år.
Och jag kan nästan garantera att du, ja just du, hängivne fågelskådare kommer att bli först med den här arten för överhuvudtaget är afrikanska svanar oerhört sällsynta. 

Innan jag kom fram till rätt art funderade jag över begreppet albino. Det lär finnas albinovarianter av de flesta djurarter även om de enskilda djuren inte blir så långlivade för genom sin vita färg syns de alldeles för tydligt. Men hur blir det om djuret eller fågeln i detta fallet är vitt redan från början?
Kanske blir de svarta och detta var bara en albinovariant?
Men vid närmare eftertanke kan det inte förhålla sig på det viset. Ordet albino betyder vit och rent definitionsmässigt går det alltså inte. Förmodligen får en albinosvan bara vit näbb och hur häftigt är det egentligen?
Nej, här har vi en äkta Cygnus Melononiger Aegyptica där förresten mellannamnet på dubbelt sätt säger att det är fråga om en svart fågel. Melanos och niger betyder svart på respektive grekiska och latin så nog har den fått ett passande namn alltid.

Jo, ofta händer det lite speciella saker när man tillbringar en dag vid kusten någonstans. Är det ingen anmärkningsvärd fisk kan det vara en fågel. Eller mittemellan.

Här ovan ser vi en panoramabild från Landöns östra sida. Bilden, eller bilderna snarare, tog jag när jag vandrat tillbaka och slutat fiska. Personerna i vattnet fiskade med spinn enligt vad jag kunde se och förmodligen efter näbbgädda.
På andra sidan, den västra, grunda och steniga sidan fanns det oerhört gott om näbbgädda och där såg jag förresten nästan hela horisonten täckt med båtar, fulla med spinnfiskare som också var ute efter näbbgädda. Antar att det är en bra bild av sportfisket i Sverige av idag. Nämligen att majoriteten av  sportfiskekåren är ute just när det vankas napp på vart och vartannat kast. Som hemma i Blekinge när sillen går till står de också uppradade på strategiska ställen och slungar ut sina muttrar med vidhängande sillhäcklor. Jag såg till och med en förhoppningsfull sportfiskare en gång tidigare i år som höll haspelrullen upp och ner. Det vill säga vevade på den som en spinnrulle eller snarare inkapslad sådan.
På den här djupare och jolmigare sidan var näbbgäddorna dock betydligt mer sparsamt förekommande. Och inte en enda vanlig gädda här heller. 
Bakom mig hade jag en nästan fullbelagd tältplats. Eller snarare husvagns- och husbilsplats för några som bara bor i tält existerar väl knappt nu för tiden. 
Hade jag haft hela dagen på mig hade jag kört till något annat ställe men min fisketid var ute redan tidigt på eftermiddagen.

På tillbakavägen mot Karlskrona passerar man Karlshamn och jag passade på att titta in till Fiskeshopen. Kompletterade med lite småprylar och förbrukningsmaterial. Hittade ett solglasögonspåhäng som såg intressant ut. Skall bli intressant att prova det för det verkade hindra ströljus eftersom de även täcker sidorna. Plockade naturligtvis även åt mig av Kamasankrok i lite olika storlekar. Expediten uttryckte sin förvåning när jag sade att jag skulle binda flugor på dem. Menade att jag är ganska ensam om det. Äsch! Kom precis på att jag glömde

köpa mer Drennan Green Pike Wire! Nå, det har jag har räcker nog ett tag till.