04-06-27

Söndag

Semester- samt smågäddsfiske

Det var en tid sedan jag sist lade ut något dagboksblad. Livet består av så mycket annat än att bara hålla på och fiska. Folk har semester och vill ut och resa. Väldigt populärt har det blivit att ta charter till Maldiverna. Andra föredrar Ibiza eller Kanarieöarna. Eller grekiska övärlden. Däremot är det inte så många som väljer Nysibiriska Öarna eller Skinnskatteberg. Kan just undra varför?
Ja, inte för att jag har varit ut och rest utan det är annat som gjort att jag inte fiskat så mycket. En hel del beror på det dåliga vädret. 
Nu gäller det att väga orden; vad är dåligt väder?
För min del i juni är det lågtryck, regn och blåst. I november däremot, är lågtryck, regn och blåst toppenväder för mig. 
Någon har tyckt att jag fått mycket smågäddor i år och jag kan inte nog hålla med denne. Jag kan till och med sträcka mig så långt och säga att jag inte ens fått många smågäddor. 
Men att jag endast fick smågäddor idag var helt förväntat. Om jag ens skulle få någonting.
För i rådande väderlek var jag hänvisad inomskärs och det vet man ju att det enbart finns pyttegäddor där om ens några alls sommartid. 
Eller vet man det egentligen?
Jag brukar ju reflexmässigt köra utomskärs om somrarna för att hitta de lite större fiskarna. Inte en enda gång i juni har jag kommit ut så långt!
Jo, upptäcker jag när jag kollade, den första juni var jag ute men då blåste det upp väldigt snabbt så det är väl tveksamt att den turen räknas. Sedan har det blåst för mycket de dagar jag varit ledig för fiske. 

Längst in i stauns östra skärgård ligger det ett antal stora, gröna, lummiga både halvöar och öar. Vinden var friskt sydvästlig och skogen borde ge ett visst lä, resonerade jag och satte kursen hit in.  På bilden en liten sommarstuga med sjötomt.  Jag företog ett par vinterexpeditioner hit från landsidan för ett par år sedan och jag undrar om det inte ligger ute en bild på samma hus, tagen från andra hållet.  Sedan har jag bestämt mig för att få så mycket fisk jag någonsin kan på det krångliga sättet med min lätta utrustning.

Målet är att landa en minst fyra kilo stor sommargädda på den lätta utrustningen. Och från båt räknas inte. Alltså måste jag vada. Till det ändamålet hade jag med mig vadarna och staven i båten. Dessutom visste jag att bottenförhållandena på vissa sidor av de här öarna borde vara perfekta för vadningsfiske rent vadningsmässigt alltså. Samt att även om det bara skulle finnas smågäddor här, är det faktiskt jättekul att få dem på en klass femutrustning. Så låg förutsättningarna för dagens fiske. 
Innan fisket startar på allvar, på vägen till platsen alltså, brukar jag alltid undra över vad som skall hända. Inte bara det uppenbara om man får fisk eller inte och hur stor den blir utan mer det här överraskande. Både positiva saker och negativa. Låt mig i korthet relatera hur det var de två senaste fisketillfällena. 
Själva fiskeresultaten inkluderade jag förresten längst ner på sidan, i den sedvanliga tabellen.
Nå, först företog jag ytterligare en tur till ett put-and-takevatten, samma som sist. 
Förra gången fick jag två riktiga påslag på torrfluga och lyckade kroka och landa bägge två. Men nu sist, fick jag minst femton påslag och lyckades bara kroka och landa en enda! Ja, ytterligare en krokade jag nog men den slet tafsen. Eller jag slet tafsen för fisken i andra änden är alltid oskyldig.
I alla fall kändes allt fel och jag tröttnade. Bilderna jag tog blev också dåliga så det är därför jag inte skrev något om den fisketuren.

Häromdagen var jag också ute. Från land den här gången. Midsommarafton närmare bestämt. Det påminde lite om en novemberdag faktiskt. Regn, rusk och närapå kuling från sydväst. Bra ute på Hasslö kanske, tänkte jag. Blir det regn håller det väl sommargästerna inomhus och stränderna blir mina. Körde därför till ett passande ställe vid hård västanvind och vadade ut. Än hade inte regnet kommit men moln syntes inåt land och innan kvällen kom skulle det ösa ned också. 
Men där inledde jag med en timmes verkligt skönt fiske. Hade den friska västanvinden i ryggen och även om det var högvatten störde det mig inte så värst. Hade flera hugg utan lyckas kroka någon. 
Men så fick jag ett fint påslag och det är fantastiskt hur pigg en sommargädda är!
Ändå att jag hade den tunga gäddpåken drog den som attan och om kanske inte rullen precis skrek så fick den lämna ut ganska mycket lina. Trodde den var större än sina tre kilo. Kul!
Men det var nu som det där oväntade hände.
Krånglade naturligtvis fram kameran och skulle ta en fin bild. Knäppte på den men ingenting hände. Den brukar säga "ta-da" då nämligen.
Upptäckte snart att batteriluckan fladdrade öppen. Kom då på att batteriet låg hemma på laddning!
Blev missnöjd.
Fiskade färdigt där jag var men kände sedan ingen lust att fortsätta på andra ställen som jag planerat. 

I alla fall gjorde den gäddan att jag blev ännu beslutsammare att få en på den lätta utrustningen. Det var därför jag körde ut idag trots blåsten.  Men så skiftade vädret ansikte! Till det bättre. Det klarnade upp och vinden mojnade. Fiskade först från båten för att kolla om det överhuvud taget var lönt att gå iland och vada.  Och jo men, fick ett par pigga gäddor i precis den storleksklassen man kunde förvänta här. Ett tag upphörde vinden nästan helt och jag fundera allvarligt att helt byta plats; att fräsa långt ut i ytterskärgården. Som tur var gjorde jag inte det för strax kom vinden tillbaka i full styrka igen.  Återigen är det ju förutsättningen att man överhuvud taget kan få fisk; att det blåser.

Rodde över till nästa ö och runt udden för att kolla att det gick att gå iland. Bottnen såg fin ut med sandfläckar och tångstenar. Inte ålgräs och inte det minsta jolmigt. 
Men aldrig får man vara riktigt glad; nu knakade åran mer än någonsin och bågnade som en pilbåge. Nu måste jag köpa nya åror!
I alla fall svidade jag om till vadarbyxorna och både gjorde och fick, om jag så vågar uttrycka det, strandhugg.

Tyvärr bara ett men det var vackert så. Även om det var dagens minsta gädda var det ändå utan jämförelse den roligaste. Och detta var ju bara den första ön av minst tre till, tänkte jag. Nästa syns till höger i bilden och det var dit jag rodde härnäst. Men drabbades än en gång av det där oväntade som kan hända när man är ute. Den här gången var det i form av stora skyltar som meddelade att det var fågelskyddsområde och landstigningsförbud. Ända tills långt in i augusti dessutom. Ständigt dessa fåglar!

Jag behövde inte undra länge varför fågelskyddet varade så länge. Dels kom jag ihåg att jag läst om det i tidningen i vintras och dels såg jag en väldigt stor rovfågel segla upp från ön. En havsörn. Åtminstone om de har liksom lite vitt i stjärten. 
Ja, jag menade inte att den måhända hade dålig toaletthygien och glömt torka sig i baken utan att havsörnen har vita stjärtfjädrar. Eller att har de det så var det en havsörn jag såg.
Och det är ju behjärtansvärt att de finns här, lever och förökar sig. Därför respekterade jag förbudet och lät bli att gå iland.
För det har ju en direkt koppling till ett bättre gäddfiske. 
Jepp, nu är vi tillbaka i den snåriga debatten vem eller vad som orsakar det dåliga gäddfisket. Är det inte människans miljöförstöring enbart så verkar allt fler anklagande pekfingrar riktas mot storskarven. Till och med Naturvårdsverkets. Men de måste utreda frågan först och det tar nog några år. Allra först måste de också ta itu med problemet att rädda den från yrkesfiskarnas garn. Det fastnar nämligen 10 000 ålakråkor om året i dem och de måste räddas först och främst. Därför skall de först fundera ut storskarvssäkra redskap och introducera dem till yrkesfiskarena. Sedan skall de försöka hitta på sätt att begränsa ålakråkorna om de nu finner att det är de som är boven i det drama som handlar om övriga fiskarters nedgång.
Ja, detta är faktiskt sant och inget jag hittar på!
Det hörde jag på P1 för några veckor sedan. Låt vara att jag är lite osäker på vilken myndighet det gällde.
Men! Havsörnen har rapporterats ta ålakråkor. Huruvida det sker i sådan omfattning att det håller deras bestånd i schack vet jag inte. Men i alla fall bör man avhålla sig från att störa deras häckningsplatser och på alla sätt uppmuntra dem i sitt födoval.
Ja, jag kan väl säga att jag inte hade brutit mot ett sådant förbud hade det ingen som helst koppling till ett bättre gäddfiske, så laglydig är jag.
När vi ändå är inne på detta ämne kan jag inte låta bli att undra hur det gick med det föreslagna fiskeförbudet bland annan här i östra skärgården. Efter allt ståhej och krigsrubriker här i ortspressen har det varit knäpp tyst. Från alla parter.
Likaså reflekterade jag över de här 10 000 skarvarna som fastnade i garnen. Vem har räknat dem? Och är det verkligen yrkesfiskare?
Annars skulle man kunna tycka att det var en tilltalande lösning; En så kallad fritidsfiskare som avser att sälja till exempel gädda får både sin fångst och framför allt sina redskap fördärvade av storskarven som dör på kuppen. Hur mycket mer perfekt kan det bli egentligen?
Nej, fy på mig och usch, storskarven skall naturligtvis decimeras på ett mer humant sätt!

Tillbaka till dagens fiske går det tyvärr inte att komma för i och med att jag inte kunde gå iland på de här öarna blev jag låst. Det blåste för mycket för att köra någon annanstans, tyckte jag. Men faktum var att hade jag kunnat fortsätta var det inte orimligt att jag skulle lyckas kroka en åtminstone trekilos gädda. För jag fick väl någon till och såg ett par till så helt dött var det faktiskt inte inomskärs. Men så har det i och för sig inte varit någon större sommarvärme än i år trots att det snart är juli.