04-07-05

Måndag

Kort succé

Eller jag kunde ha kallat dagens blad för någonting i stil med att idag vägde alla över fyra kilo. Botten ur tunnan, kanske. Men man vill ju inte skryta så därför fick det bli "Kort succé". Som faktiskt inte hänsyftar på att idag blev fotona lyckade. Nej, "kort" avser "mindre tidsmängd". 
Det bör för övrigt även innefatta längden på detta dagboksblad för så länge var jag inte ute. Det berodde i sin tur främst på det fina vädret. Det blev för vackert helt enkelt och det lockade ut alla sommargäster och bofasta här ute på öarna vilket i sin tur medförde att jag så att säga trängdes undan från de fiskbara ställena. Hade det istället regnat hade jag säkert fått mer fisk. Ofta är det så här ute i skärgården att det kan vara soligt här men regna hemma. Det vill säga ett par mil inåt land. Det gjorde det idag nämligen.

Men allra först; betrakta bilden av dessa hemska skurkfåglar! Jepp, snaran dras åt allt mer om att det är de som ligger bakom allt ont som drabbar oss gäddflugfiskare de senare åren. Eller? Eller skall man uttrycka det som att en av människan redan hårt drabbad fiskart såsom gäddan inte tål det ökade trycket från storskarven? I en natur helt opåverkad av människan skulle naturligtvis en balans uppstå mellan fåglar och fiskar så att den ene inte skulle rota ut den andre.  Eller är det verkligen sämre gäddfiske här än det var för säg tio år sedan?

Eller för kanske tjugo år sedan och beror det i så fall på att exakt under samma tidsperiod storskarven ökat i antal här omkring?
Jag är naturligtvis inte beredd att bara ta detta årets dåliga resultat för min egen del som intäkt för en sådan hypotes. Naturliga variationer förekommer också och det är kanske jag som hela tiden väljer fel tidpunkter och platser. Eller har äntligen gäddorna tröttnat på den vita gäddsaran så att de simmar långa omvägar så fort de ser lite vitt skymta i vattnet?
Fast en och annan gädda får man ju trots allt upp. 
Man ser ålakråkorna överallt här ute men så lätta att fotografera är de inte. I god tid innan man kommit dem nära, lyfter de och flaxar iväg på svarta, olycksbådande, dödsbringande vingar. Dessa ondskefulla varelser som ensamma borde fått huvudrollen i Hitchcooks "Fåglarna" utan audition! 
Nå, låt oss glömma det eländet för ett tag.
Låt mig istället få skryta lite. 
Eller tala om hur roligt det känns när något som man suttit inne på sin kammare och funderat ut lyckas. Hur ens teorier stämmer in så till punkt och pricka att det nästan är fantastiskt.
Egentligen borde jag ha farit ut med båten idag men alla attiraljerna till den var inte riktigt klara än och typiskt nog visade sig vädret lämpligt för båtutfärd. Men jag behövde inte gräma mig för det så mycket.

Jag tänkte som så att nu när det blåst i huvudsak västliga och sydvästliga vindar så länge, skulle man inte tänka sig att just där, borde en och annan lite större gädda gått in och ställt sig? Och där i sammanhanget ligger i anslutning till det hemlighetsfulla och sägenomspunna stället som jag kallar Loch Lagoon. En som jag hoppas väl bevarad hemlighet exakt var det är beläget.  Så visst kan det väl få kännas lite triumferande när man inifrån skogen kör iväg först ett par mil mot havet, vidare ett antal mil, parkerar, svidar om till vadarbyxor, vandrar iväg över stenar och strand,  vader ut till uddar och över sund för att till sist ha kommit fram. Man gör sig redo för själva fisket. Man vadar ut ett litet stycke och allt ser ut precis som tänkt där hemma. Repar ut några meter löslina och låter den nyreparerade Vit Gäddsara Light fladdra ut i sned medvind och tar in.

Efter bara två eller tre kast, känner jag hur det blir liksom ett mjukt tvärstopp. Och ja, jag har ju det lätta spöet så nog kändes det alltid. Att det var en grov gädda som huggit alltså.
Och inte förrän efter en bra stund kunde jag avgöra om det nya, djärva målet med en femkilosgädda som jag satte upp sist, redan hade uppnåtts. Jag menar att det tog lång tid innan jag fått in den så nära att jag kunde beskåda den på nära håll.
Kanske, kanske överskred den fem kilosgränsen... 
Jag måste erkänna att jag inte hade någon våg med mig. Men efter hårda förhandlingar med mig själv bestämde jag mig för att den "bara" vägde 4,5 kg. (Lägg märke till att jag inte skrev att det stod och vägde)

I en förhandling är det både ge och ta och man kan säga att jag så att säga flyttade över ett par hekto från den större till den mindre. Ja, för bara efter en kvarts ytterligare fiske var det dags igen.  Jepp, ännu en fyrakilos! Ännu en lång, rolig kamp med det lätta spöt. Ännu en gång fick jag plocka ut den lilla, lilla Kamasankroken med kroklossningsverktyget allra som längst ner i matstrupen på en fin gädda! Så hur mycket roligare kunde det bli? Inte det minsta, visade det sig. Fick inte ett napp till, vilket jag faktiskt hade förväntat mig. Några till i mer vanlig storlek hade inte alls varit otänkbart.

Inte för att jag var missnöjd på något sätt över det för det är alltid kul att redan i inledningen av en fiskedag få så att säga full pott. 
Det är ju så också att så lätt går det inte att göra om juli till november. Solen kom fram fullt ut framåt förmiddagen och när jag skulle testa ett annat novemberfiskeställe visade det sig stört omöjligt. Båtar och bilar, folk och sommargäster, bussar och lastbilar överallt. Samt en stor arbetsbåt med kran på, dundrade in där jag hade gått i vattnet, brummade och smällde. 
Nej, där kände man sig snart helt malplacerad och eftersom det inte såg att inom överskådlig framtid komma lite regn, gav jag upp vidare fiske.

I veckan som följer hoppas jag kan fullfölja planerna att komma ut med båten till några fina ställen. Fina ställen att gå iland på och komma åt stora gäddor klädd som till höger. Mer än halva min semester har redan gått och lite tråkigt känns det att det inte varit en enda riktigt fin sommardag. Tidigare om åren har just juni bjudit på ett överflöd på stora gäddor. Samt att det alltid varit minst någon vecka med riktigt sommarväder. Nu är det som sagt en bit in i juli redan och lika dåligt framöver som hittills ser det ut. Vattenståndet har hela tiden legat lite över det normala men det vill jag inte klaga på för på flera ställen är det faktiskt en fördel.  Men nu får vädret se till att stabilisera sig lite för nu har snart de fastlandsbaserade fiskeplatserna tagit slut för mig.