Väder: Frisk kuling från
sydväst. Mulet och några lätta regnskurar.
|
|
04-07-10
Lördag
Roll with it
Ursäkta den engelska titeln på dagens blad men jag kom inte på
någon adekvat översättning på uttrycket "You gotta roll with
it" Vilket i sin tur betyder, tror jag, att man skall följa med i
slaget. Man skall försöka utnyttja motståndarens styrka på något
sätt. Vända den till ens egen fördel. Mycket käckt och det är sådant
man får lära sig på kurser och konferenser av optimist- och
utvecklingskonsulter.
Eller som det stod just på en av de allra värstas gravsten: "Jag
ser inte döden som ett problem utan betraktar den som en utmaning i
stället!"
På tal om problem har jag upptäckt ett i mitt eget skrivande här i
min dagbok. OK, att det säkert finns flera men ett som jag blivit
medveten om är att jag inte hänger med. Jag går här i min egen lilla
värld av fiske för mig själv och blir allt mer begränsad. Ingen utblick har
jag. Trampar på i samma gamla trötta fotspår, runt, runt, runt. Följer inte med i debatten. Jag läser inte ens en fisketidning. Har
inte gjort det på flera år. Förmodligen går jag miste om massor.
Ibland brukade jag bläddra i någon nere på klubben men nu är jag bara
medlem på pappret så inte ens det gör jag.
Fast i och för sig tänker jag väl inte börja med trollingfiske så det
gör kanske inte så mycket. Men så såg jag i TV-tablån att de skulle
visa några fiskeprogram på fyran på en bra tid. Nämligen halv åtta.
Vi natur-skogs och friluftsmänniskor går nämligen och lägger oss
tidigt
Härom dagen gick det ett som handlade om jerkbaitfiske efter allas vår
kära vän gäddan. Detta drama utspelade sig i Stockholms skärgård,
enligt uppgift.
Jag måste säga att jag något lyfte på ögonbrynen åt de medverkandes
uppträdande. Men jag förstår ju självklart att de är regisserade:
"OK grabbar! Följande gäller! Visa nu ordentligt hur glada ni blir
om ni får napp! Spela ut ordentligt! Fiske är ju kul, för fan! Eller
hur? Visst, och det måste gå fram i rutan också. Kom ihåg att skoja
och skratta!"
Det eller också att de delat en liter whisky innan.
Men att de skulle bli så hysteriska över ett par kilosgäddor med vilda
skrik och tjoanden gjorde att programmet blev roligt på säkert fel
sätt. Vad gäller själva fiskemetoden blev jag inte imponerad.
För det gav inte mer än, om jag minns rätt, två gäddor på strax över
kilot.
Jag är väl inte den som vill kritisera andras fiske men man vet ju
också hur en sådan TV-inspelning förmodligen gått till. Jag menar, de
far väl inte ut till första bästa fiskevatten hur som helst. Nej, i god
tid har de naturligtvis engagerat den absolut bästa lokala sakkunskapen
som noga valt ut både ställe och tidpunkt. Själv låtit bli att fiska
där på flera veckor kanske. Så anländer TV-teamet för ett par dagars
fiske och kommer till dukat bord. Så fiskar de och fiskar. Timme efter
timme. Kanske till och med dag efter dag. Samt klipper ihop de bästa bitarna efteråt. Och då menar jag,
är två gäddor inte så mycket att komma med. I synnerhet inte när den
ene utbrister att det här var det roligaste gäddfiske han någonsin
varit med om!
Vädret är ju alltid en osäker faktor för jag antar att TV-teamet
måste komma när de är inbokade men enligt vad jag kunde se var det helt
perfekt. Svag vind inåt en liten vassvik och mulet. Tidsmässigt var det
i början av hösten och vattentemperaturen perfekt enligt vad de själva
nämnde.
Och nu till avsikten och poängen med denna uppbyggnad:
Hade de fiskat med fluga skulle de ha fått betydligt mer och dessutom
haft dubbelt så roligt!
I programmet sade de helt riktigt att jerkbaitfisket inte var helt nytt
i Sverige heller men att det aldrig blivit populärt förrän nu,
tydligen. Men vi höll på med en variant av det i vår ungdom. Utan att
känna till att det hette jerkbait. Helt på eget bevåg utvecklade vi en
särskilt hemtagningsteknik med våra 15 g ABU Killer i Sölvesborgs
grunda skärgård. Med höjt spinnspö gjorde vi hela tiden små korta
ryck med spötoppen så att Killern fick en ordentligt slingrande gång
precis under vattenytan. Hur kul som helst var det när gäddan högg
också. Tidsmässigt pratar vi om mitten och slutet av sextiotalet fram
till början av sjuttiotalet.
Så helt insnöad är jag kanske inte ändå. Eller nil nove sub
sole, kan man också säga. Det betyder att för att säga att man
kommer med något absolut helt nytt inom fiskets område får man
verkligen ha på fötterna och noga ha gått igenom arkiven.
Nu till dagens fisketur och hur jag försökte utmanövrera denna
sommarens allra största skurk nämligen vädret. Hela dagen igår satt
jag inne och blåsten riste i rutorna och regnet piskade husfasaden. Så
idag bara måste jag ut. Det regnade knappt men blåste minst lika mycket
om inte mer. I ett väder som till och med i november skulle ha betraktats
som hårt, körde jag just till ett typiskt senhöstsområde.
Tyvärr bedömde jag läget att idag skulle det inte vara lämpligt med
klass femgrejor. Synd för annars skulle jag redan idag ha uppnått
femkilosmålet. Eller kanske inte, för med det mjuka spöet skulle jag nog
inte ha kunnat pressa ut fluglinan ens i sidovinden utan den skulle bara
ha blåst in rakt i lä framför mig. Höll till längs en
långsträckt udde på lovartsidan nämligen. Men inte på utsidan för då skulle
jag ha blivit översköljd av brusande bränningar. Nej, detta räknas nog
till innerskärgården så vågarna hann inte samla så mycket kraft innan
de slog mig i baken. Högvatten råder också men det var nödvändigt
för ett lyckat fiske. Förflyttade mig parallellt med stranden och
riktade kasten främst sidledes samt också då och då inåt.
Väderleksmässigt kan jag låtsas att det är
november men inte vegetationsmässigt. En enorm biomassa täcker bottnen
och nästan ända upp till ytan. Slemalger, slick, ålgräs, you name it!
Men utan kuling och högvatten hade inte varit möjligt att fiska alls. Nu
kammades sjögräset ner tätt intill havsbottnen och lät min vita
Gäddsara simma fram i fred.
Det skall ärligt sägas att jag var beredd på en eller två vanliga
strandgäddor på i bästa fall två kilo stycket. Ibland har man tur
dock.
En grov gädda måste ha haft vägarna förbi för plötsligt såg jag hur
tafsen for iväg ett långt stycke åt motsatt håll. När det gäller att
bedöma hur pass roligt ett napp är kommer den varianten ganska högt upp
på listan. Man gör en liten paus i hemtagandet och då händer
det alltså. Då är det bara att slita till så sitter den där.
|
Fotograferingsförhållandena var helt urusla med
krabb sjö, uppgrumlat vatten samt plask och stänk från alla håll
och kanter. Dessutom var jag tvungen att vada ganska djupt. Men om
man tittar efter lite noga kan man upptäcka hur framdelen av den
mycket grova gäddan framträder.
Den var alltså mycket kort och tjock. Lätt kunde jag boka den till
fem kilo blankt. Och som sagt, synd att jag fick lämna den lätta
utrustningen i bilen.
Precis som sist jag var ute fick jag så pass redan första
halvtimmen att |
dagen var räddad. Samt att jag trodde att den här var början på en
lång serie. Men jag fick inte ett napp till. Därav kommentaren att detta
säkert var en ren slump- eller turfisk. Fast å andra sidan, hade jag
varit kvar hemma hade jag inte fått en enda fisk.
I våras inhandlade jag ett par nya påhängssolglas i Fiskeshopen i
Karlshamn. De är jättestora och går runt om i vinkel en bit. De gör
att man ser ascool ut. Slår vad om att ni först trodde det var
Terminator på vinjettbilden här ovan. Jag vet inte om det syns men när
bilden togs väste jag hotfullt mellan tänderna "I'll be back!"
med guttural tysk accent.
De är också bra på att undvika bländande ströljus mellan och under de
vanliga glasögonen.
Men naturligtvis har de en nackdel som jag upptäckt nu i
"sommar". Vid stark vind blåser de upp. Fladdrar för vinden
och snart kommer de nog att lossna helt och blåsa i sjön tyvärr. De fästs med en
klämanordning och man kan fälla upp dem hur tufft som helst. Får se om
jag inte kan fästa dem lite bättre för de vill jag inte mista.
Kunde inte fiska så länge på det stället så jag
körde vidare. När det började regna blev det läge att prova vid
en annan plats som kunde tänkas fungera. Ute på en av våra större
öar. Vid kuling och regn kunde man nog räkna med att det skulle
vara tomt längs stranden och ingen hålla på med vattenskidor,
gräsklippare, hammare, vedkap eller andra störande aktiviteter.
Samt inga skrikande barn vid bryggorna.
Det är förresten inte bara nackdelar med regn och rusk. Man
slipper till exempel just bada. Ingen tjatar om det. Och det är bra
för grundvattnet. För |
|
att inte tala om elpriserna till hösten! Ur fiskesynpunkt måste det
också vara mycket positivt. I första hand tänker jag för lax-
och öringuppstigningen i åar och älvar. Bara här i Blekinge finns det
precis fullt med sådana. Förra hösten var det rent katastrofalt dåligt
vill jag minnas. Massvis med laxar och öringar fick gå och hålla sig
hela vintern och det kan ju inte ha känts särskilt kul.
Även på det här stället är det ganska bra med högvatten. Då går
gäddorna upp på det grunda. Där det vid normal- eller lågvatten
räcker mig knappt upp till knät nådde det upp till närapå midjan
idag. Fick en tvåkilos och hade en större på. Kanske tre, eller
treochetthalvt. Den var uppe och plaskade och skakade så det stod
härliga till. Förmodligen hade jag nog lite alger på för kroken fäste
inte. Det flyter omkring precis fullt med små tussar med slemalger som
man får på i vart och vartannat kast nämligen.
Igår, när det regnade så dant, missade jag en sak av fiskeintresse.
Då hade de nämligen någonting som kallades Havets dag. Då skulle det
komma sakkunnigt folk från Fiskeriverket och anordna debatt och
utställningar. Hotet mot havet och så. Döda bottnar och syrebrist.
Kväve och fosfor. Inga kul grejor. Jag fick läsa referatet i tidningen
istället. Enligt den trängde sig "ett stort antal upprörda
fiskare" in på mötet. Det var di brede pöjkera från öarna. Inte
ger de mycket för någon jävla biolog som forskat i ämnet under flera
år och kunde presentera siffror. Nej, de visste naturligtvis bättre.
Inte håller torsken på att dö ut inte. "Tvärtom ökar torsken år
från år." Och om det ändå mot förmodan skulle visa sig inte vara
så bra med torsken är det de baltiska ländernas fel som fiskat alldeles
för mycket.
Om jag inte minns fel var det ungefär så de amerikanska
buffeljägarna sa också. "Inte håller bufflarna på att ta slut
inte! Tvärtom ökar de år från år istället. Vi kan hålla på länge
än!"
Eller torskfiskarna vid New Foundland. Eller säkerligen många andra
jägare och fiskare genom tiderna.
Döda bottnar har man hört om mycket och jag vet mycket väl att det
beror på att när alla övergödda alger faller till botten, dör och
bryts ner går det åt mycket syre. Det tar slut helt enkelt. Men min
fråga är; var tar allt det syre vägen som algerna bildat när de levde?
Eller fungerar inte de enligt fotosyntesen?
(Kort paus)
Slog lite hastigt upp algae här på datorn i min Encyklopaedia
Britannica och mycket riktigt är det algerna som faktiskt står som
huvudproducent av hela världens syre! Samt att det är mestadels de
förhistoriska algerna som gett upphov till allt kol och olja minsann. Så
kom inte här och snacka skit om algerna!
Lite ironiskt är det också bilavgasernas kväve som gödslar algerna och
gör att de växer så det knakar,
men det får ju framtidens människor glädje av när de feta algerna så
småningom bildar nya lager av olje- och kolrika skiffer. Det är ju rent
fantastiskt hur allt samverkar och löser sig till det bästa egentligen!
Bara man väntar tillräckligt länge.
Då så; då var det inte mer idag: Hasta la vista, baby!
Datum |
Art |
Vikt |
Bete |
Båt |
Vadande |
Flugspö |
Fluglina |
Väder |
Tid |
Död |
2004-07-10 |
Gädda |
5 |
Vit
Gäddsara |
Nej |
Ja |
Ja |
Flytlina |
Mulet,
hård SV |
08:30 |
Nej |
2004-07-10 |
Gädda |
2 |
Vit
Gäddsara |
Nej |
Ja |
Ja |
Flytlina |
Mulet,
hård SV |
11:00 |
Nej |
Tillbaka |
|
©Gagnekulla Network
Productions
|
|