04-07-12 + 15

Måndag plus Torsdag

Dubbla dagboksblad

Samt att det blir de sista på bra länge. Det har en helt naturlig förklaring i det att min semester nu är slut. I mitt jobb är det också så att man får jobba extra när den andra halvan av personalen har ledigt. Därför kan jag utan att överdriva påstå att jag kommer att arbeta cirka 110 % de närmaste fyra veckorna som kommer. Det har dock det goda med sig att man kan spara på sig lite komptimmar som man kan ta ut i till exempel november. Men så mycket fiske kommer det inte att hinnas med nu i slutet av juli och under augusti. 

Nå, i måndags körde jag med bil till ett lämpligt ställe att befiska i den mycket friska väst-sydvästvinden. 

Vadade och fiskade mig ner för en väldigt lång sträcka. Ett ordentligt högvatten råder sedan länge men just här gjorde det inte så mycket. Kallt, mulet och blåsigt var det så att till och med jag frös lite mot slutet trots neoprenvadare. Men i säkerligen en och en halv, kanske två timmar kunde jag iaktta dessa två herrar som nog måste sägas vara minst ett par snäpp mer fanatiska och envisa än vad jag själv är i min hobby.  Frågan jag väldigt nyfiket ställde mig var då: vilken var då deras hobby när de så tappert uthärdade kyla och dåligt väder när de vadade omkring barbenta med bara T-shirts samt keps på överkroppen. Eller var de så uppslukade av sin sysselsättning att de inte kände hur kallt det var i vattnet? Bägge var utrustade med var sin håv och

spann. Eller möjligtvis en förde håven och en bar på spannen. För det verkade som om bägge stod lutade över håven och noga granskade innehållet i den efter varje svep. Ett tag trodde jag det just var personal från Havsfiskelaboratoriet eller kommunens Miljöenhet men slog raskt den tanken ur hågen; Inte skulle personalen acceptera så urusla arbetsförhållanden och dålig klädsel i första taget. 
Den andra hypotesen jag ställde upp var att de var ute efter bete till långrev. Usch!
Men jag tror inte det finns så mycket att hämta i den vägen där inne. För i så fall skulle det väl varit tångräkor och det tror jag mest förekommer utomskärs. Kunde det vara entomologer intresserade av bräckvattensinsekter?
Nja, jag stannade nog för att de var akvarieentusiaster ute för att samla in levande mat till sina fiskar. 

Själv hade jag som sagt uselt fiske vilket jag måste säga var förvånande. Här brukar var bättre nämligen, i synnerhet i den friska vinden som kom från absolut rätt håll också. Hade ett hugg och fick till sist en väldigt liten gädda. Några till hade jag räknat med. Men så gjorde jag detta hemska strandfynd som jag brukar dokumentera på detta vis.  Tala om att sprida miljöfarligt avfall i skärgården! Kontrasten blev extra stor idag eftersom jag körde med Vit Gäddsara Light. Ändå tror jag att de bägge betena representerar en ungefär lika stor bytesfisk i vattnet för gäddan! Samt att min lilla, lilla Kamasankrok fäster kanske ännu lite bättre än de sammanlagt nio (9) jättekrokarna på wobblern!  Vilket bete verkar mest naturligt? Vilket fiskesätt är skonsammast mot gäddan? Vilket bete är billigast?

Så vilket fiskesätt är roligast?

Observera att frågan är helt retoriskt och ingen tävling. Det lönar sig alltså inte att skicka in svar. Framför allt kommer inte det först öppnade rätta lösningen att belönas med den fula wobblern som pris! Absolut inte. Likaså kommer den heller inte att lämnas tillbaka till den rättmätige ägaren ens mot fullständig beskrivning.
Den kommer att destrueras på ett miljövänligt sätt så att den inte hamnar i orätta händer. Eller också lägger jag den till de övriga flytande wobblerna jag har har hittat längs stränderna genom åren. Har ett litet skräckkabinett här hemma nämligen där den kan passa in.
Så var det slut på den semesterfiskedagen och jag kunde i alla fall trösta mig med att det var måndag och således Alan Partridge show på kvällen. På TV.

Båtfiskedagen

kan vara ett passande namn på redogörelsen för torsdagens del. I och med att det var enda dagen på hela semestern som jag kom ut på sjön på riktigt.
De hade sagt på vädret att idag skulle det inte blåsa varken friskt, kuling eller storm men ett regnväder skulle passera under morgontimmarna. Aha, tänkte jag, nu har jag äntligen chansen att komma ut på sjön.
Körde in till stan relativt tidigt och kollade läget. Och minsann! Helt lugnt! 
Packade ombord grejorna, inklusive vadarna och stack ut. 

Min enkla plan gick ut på att gå iland på ett eller flera av de där fina ställena för storgäddor jag talat om, så fort det började blåsa. Men två saker förhindrade det. Dels att det inte började blåsa och dels på det fruktansvärda högvattnet. Jag kände knappt igen mig alls ute bland holmarna och skären! OK, 30 cm över är väl kanske inte så mycket. Inte om man jämför med Värnamo och Småland denna sommar. Men alltid om somrarna förut när jag är ute med båten brukar det också råda högtryck.

Och det i sin tur medför cirka 20 - 30 cm under det normala. Så i själva verket kan man säga att det var över halvmetern över det normala idag och det märks, därför kände jag mig osäker och vilsen. Samt att det gick hög dyning och var oerhört mycket sjögräs som låg och flöt överallt. Bandgräs i långa rader. Samt att det regnade lite smått hela morgonen och en bit in på förmiddagen. Nej, det kändes inte riktigt bra för mig.
Men att fiska från båten gick ju alldeles utmärkt. I den svaga vinden kunde man liksom smeka förbi stränder och grund. Dumt nog kanske behöll jag klass femspöt som jag riggat under färden ut och använde det hela fiskedagen. Hade jag satt ihop det grova spöt och använt sjunklina hade jag säkert fått både fler och större gäddor.
Men jag vill absolut inte klaga på själva fisket. För ett av mina mål uppfylldes med råge. Nämligen att se hur det ser ut på gäddfronten utomskärs. Är det som vanligt eller är det brist här ute också?
Till min oerhörda lättnad kan jag nog säga att det är ganska gott om gädda. Visst, åtta smågäddor kanske inte är så mycket att skryta med och det gör jag inte heller. Men jag såg minst det dubbla antalet!
Och fiskade inte heller så länge. Och bara på ett par ställen tillika. Samt att jag använde flytlina när det var jättehögvatten. 
Förresten var jag inte riktigt utomskärs heller utan i mellanskärgården kan man väl säga. Jag väntade som sagt hela tiden på att det skulle börja storma.
Även om jag inte såg några större gäddor gjorde det inte så mycket. Inte heller att så många bara följde efter. Det kan man skylla lite på att det mestadels var stiltje som bilden ovan visar. Nej, jag blir glad bara att jag ser att det finns gäddor. För att det skall kunna bli stora gäddor måste man dessutom börja med de små. 
Jag hade sådana problem att landa smågäddorna med det lätta spöt att jag fick byta ut 0,25 tafsen mot 0,30. De stack nämligen ner och ställde sig i en eller ibland två, tångruskor och var oerhört svåra att dra loss. De regerade som de ville nämligen och jag kunde inte styra undan dem trots att jag höll spöt nästan tredubbelvikt. 
En gädda krokade jag på ett kul sätt. Den högg nämligen i den lite kritiska situation som uppstår när man förbereder nästa kast. När det återstår cirka en och en halv spölängds fluglina ute i vattnet, brukar jag föra spöt bakåt över axeln för att påbörja nästa kast. Brukar hålla det där i några sekunder för att låta fluglinan samla ihop sig under spöspetsen, som när man förbereder ett rollkast. Under tiden fortsätter ju flugan att fiska. Då högg den här gäddan. Ingen möjlighet att göra mothugg hade jag med spöt alltså. Men då fick jag tag på fluglinan med vänsterhanden och gjorde ett högst manuellt motryck. Den gick precis över axeln på mig nämligen så det gick bra. Kul.
Men fullt så kul var det inte när telefonen ringde. 
Ett familjeärende inne i stan gjorde att jag fick avbryta fisket. Den enda dagen under semestern jag hade kunnat komma ut i båten under helt perfekta förhållanden och det kändes som jag knappt ens börjat fiska på allvar! 
Visserligen stretade jag emot och sa att det fick minsann vänta ett tag men det blir inte på samma sätt när man vet att det går folk i land och väntar på en. Efter ett par gäddor till var det bara att packa ihop, starta och ställa in koordinaterna mot Långö.
På hemvägen såg jag förmodligen en båt med Persson ombord. Läste nämligen i tidningen dagen efter att vår vördade statsminister befann sig här i staun och samtidigt som jag körde hemåt skulle han företa sig en båttur i samma område där jag var.

Avslutar med en bild som belyser vädersituationen under juni och juli. Cirka åttio procent regnmoln och tio solsken. Samt att det råder högvatten. Vad som absolut inte är typiskt är den svaga vinden.