04-07-29

Fredag

Första sommardagen

Fast jag har all anledning i världen att riktigt beklaga mig över otur, fel väder och att befinna mig på fel plats vid fel tidpunkt skall jag inte göra det. Inte heller skall jag skylla på eller bortförklara att jag inte fick någon fisk idag. Egentligen skulle jag inte ens ha tagit med den här dagen alls. Men jag gör det främst av den anledningen att jag tog en så bra bild. Som jag tycker alltså. Och kanske för att än en gång förundra mig över gäddornas konstiga beteende. Samt för att dokumentera annat som händer och sker i mitt liv. 

Tidigt på morgonen på campingplatsen. I husvagnar och husbilar sover folk. Allt är stilla. Idyllen är total. Men så faller en lång, mörk och hotande skugga över det trevliga området.  Vad är det för en mystisk, malplacerad, avig figur som smyger omkring bland tält och bilar?  Är det den beryktade tältmarodören som med kniv sprättar upp tältdukar och stjäl gasolkök, solstolar, badbyxor, mobiltelefoner och allt annat som är löst?  (Vid den här tidpunkten var det en liga som höll på med det här i trakten nämligen) Nej, det var bara jag på väg ut mot fiskevattnena. Jag var extra tidigt ute idag också. Den här bilden tog jag nog vid cirka halv sju på morgonen.

Då hade jag kört över tio mil, ätit frukost och redan fiskat av ett område vid en badplats. Redan började jag känna av värmen trots att det var så tidigt och trots att det fläktade bra med västlig vind. Självklart borde jag ha varit hemma idag och kört ut med båten. Då hade jag fått den perfekta båtfiskedagen jag tjatat om så länge. Men anledningen till att jag inte gjorde det var helt och hållet familjerelaterad och inte någonting jag styrde över. Så antingen några timmars morgonfiskande här eller ingenting alls. 
Jag kom en dag för sent hit, kan man också säga. För fram till idag hade det vanliga lågtrycksvädret rått och då skulle jag nog ha känt några ryck i spöet. 
Fiskade av områdena med det lätta spöet och det var i och för sig trevligt för egentligen gillar jag att vara ute i flödande solsken och vada omkring. Jagade ut en gädda från strandregionen och hade en som virvlade bakom flugan, det var allt som hände i fiskeväg. Så dog vinden ut och dåligt blev ännu sämre.

Men då hände det att jag lyckades fotografera en gädda i sin naturliga omgivning. En alldeles vild och naturlig gädda är det som står på bottnen och filosoferar över livet. Såg den på avstånd för här är det väldigt grunt och lyckades smyga mig fram som den värsta Attenborough och knäppa den. Klockan var då närmare tolv och jag hade avbrutit fisket och höll på att vada mig hemåt, eller mot parkeringsplatsen. Jag skulle tippa på att den vägde strax över två kilo och undrade varför den fanns där.  Tyckte inte alls det stämde. Väldigt nära badplatsen var det också och den borde känna sig lika felplacerad som jag själv när jag om bara en liten stund var tvungen att tränga mig igenom hopar med badande och solande personer för att komma till bilen.

Det sägs ju att gäddan går upp på grunt vatten för att sola sig men jag undrar om det inte är en myt. Jag menar, inte blir gäddan brun av att vistas i solen. Tvärtom ljusnar den när den håller till i sol över ljusa bottnar, det är bara att titta på bilden. 
Än en gång vill jag betona att det inte är en gädda som jag fått och som när man släpper tillbaka ibland kan ställa sig och begrunda situationen och sin egen dumhet en stund efteråt. Nej, en äkta naturbild är det av en gädda i frihet som jag tvunget vill visa för andra.

På tillbakavägen hem till staun stannade jag till vid en välsorterad redskapsaffär; Fiskeshopen i Karlshamn för att kolla efter billiga fluglinor. På bilden kan urskiljas en Hardy och en Cortland 444. En #6 och en #8, bägge flytande DT. Bägge till nedsatta priser men ändå ganska dyra. Samt en ny våg som verkade väldigt bra och med passande, behändigt format. En skjorta och ett speciellt glitter som jag tycker om. En pärlemoskimrande fiber som ger det rätta tobisblänket åt min vita Gäddsara, tycker jag.  Action fly är märket och "Brite long fiber pearl" står det på förpackningen.  När jag stod och kollade på avdelningen för krok tyckte expediten att jag hamnat fel:

"Nej, det där är metkork", sade han, "Här borta har vi flugkrok."
Jag sade som det var att de här Kamasankrokarna visst är att betrakta som flugkrokar men han verkade väldigt tveksam till det. När jag visade honom de jag tagit; #6, och sade att de använde jag till gäddflugor muttrade han någonting om att bara smågäddor då. Och det var jag ju tvungen att erkänna för än har jag ju inte fått någon femkilos på dem. Inte vadande i alla fall. 
Nästa gång jag fiskar hoppas jag att jag kan prova mina DT-linor. Och att de fungerar som jag tänkt mig. 

04-08-03

Tisdag

Svettigt värre!

Eller "Sommarvädret tillbaka". Eller någonting i stil med "Djärv urskogsexpedition". 
Låt mig först säga att för de som sett fram emot lite semester från denna hemsida med anledning av vad jag skrivit tidigare, kan andas ut nu. För efter ovanstående datum kommer jag att tjänstgöra nio dagar på raken och som det känns nu är det precis den paus och återhämtning jag behöver efter den här dagens pärs. Att klaga på vädret är enbart patetiskt och helt meningslöst har vi tidigare kunnat fastslå men att jag i den allra sämsta fiskemånaden augusti skulle bege mig ut på öarna iklädd vadarbyxor och kämpa mig igenom buskar och snår hade jag aldrig trott.
Det gjorde jag alltså idag. 
Men i stort sett var det ett riktigt val. Jag har aldrig gillat att vara ute i båt under regn och nordlig vind. Men frånlandsvind gör att det går hyggligt att fiska av utsidan av öarna från land. 
Är det då inte helt värdelöst fiske vid nordlig vind?
Äsch, det är säkert en myt i klass med gäddans svallkött, att gäddan solar eller massförstörelsevapnen i Irak. I alla fall var jag ivrig att komma ut och prova en DT-lina. Använde det lätta spöt och jag tyckte det fungerade bra. Min kastarm kalibrerar sig automatiskt efter vad för slags spö och lina jag använder efter bara några få kast. Jag fick bara se till att ha lite mer fluglina utanför toppöglan innan jag påbörjade nästa kast. 

Likaså var jag ivrig att få en minst femkilosgädda på den lätta utrustningen och jag visste var jag hade en god chans till det. Ett bra ställe beläget på sydsidan om en stor ö. Men oerhört svårt att nå från landsidan.  I tabellen har jag noterat tre gäddor och det kanske inte är så mycket. Men den effektiva fisketiden idag blev väldigt kort. Allra största delen gick åt till förflyttning och utpustande både under och därefter. Mest rör det sig om stiglös vildmark. Hela tiden får man kämpa sig igenom manshöga snår av jag-vet-inte-vad för växter. Det är en vik man skall ta sig runt och längst in är det hög vass och väldigt sumpigt. Dessutom är det väldigt svårvadat på många ställen när man väl kommit fram. Väldigt mycket flata stenhällar och det tillhör det allra svåraste att undvika att halka på.  Att ta sig dit gick ganska bra. Det var fortfarande relativt tidigt på förmiddagen och vädret perfekt. Eller rättare sagt; hade det inte varit kyligt och regnigt hade jag naturligtvis aldrig ens försökt. Det hade

varit döden direkt. Omsvärmad med moln av små ettriga myggor blev man också. Händer och ansikte fick sina bett men så småningom kom jag ändå dit. Och fick den första gäddan. Strax under fyra kilo och hade jag varit lite mer med med kameran hade jag fått en bra bild av den när den hoppade. 
Det tog mig säkert mer än en timme att ta mig till den här udden. Hade det varit slät väg hade jag gått dit på sex eller sju minuter och bara blivit behagligt varm. Visst, jag tog ett par pauser för att undvika att råka i svettning, dock utan att lyckas. 

Förutseende nog hade jag tagit med mig lite vätska vilket var absolut nödvändigt. Efter den första gäddan tog jag en välbehövlig paus och lättade på klädseln. Jag var ju också tvungen att ha på regnjacka så lika välisolerad var man som ett sjuttiotalshus. Precis som ett sådant drabbades jag också av fuktskador och risken för mögel var uppenbar! Men efter en halv liter utspädd apelsinjuice och några kex kände jag mig riktigt väl till mods och hade precis fått på mig kläderna igen när det började regna. Riktigt ösregna alltså för redan tidigare hade det duggat lite då och då.  Nu hade jag alltså en bra udde och ytterligare en vik att fiska av. Fick en gädda till, vad jag kunde bedöma, exakt lika stor som den förra. Nämligen 3,8

kg. Jag vägde de inte utan kände det på mig. Det är ju heller inget big deal precis med exakta viktangivelser i hekto och gram med tre decimalers noggrannhet i detta läget för fyrakilosgränsen på den lätta utrustningen är ju passerad flera gånger redan och det är fem vi väntar på. Tyvärr får jag vänta ännu en tid på det personliga rekordet. Fick ett kul hugg precis efter den andra gäddan. En ungefär lika stor kastade sig över flugan i ytan som en tiger en antilop. Men missade. 
Sedan var det bara vågor och plogar efter. Kanske ändå att det var frånlandsvinden som inverkade. Gäddorna fanns där men som sagt, de nöjde sig att följa efter och vände i god tid innan de kommit ända fram. Och ville inte låta lura sig efter ytterligare många kast. Tveksamma och eftertänksamma verkade de.
Ett bra ställe, visst, men svårvadat. Förmodligen stördes de av min närvaro ty när det är lä och långgrunt och stenigt är det svårt att helt undvika att skrämma dem.

Klockan närmade sig middagstid och regnet upphörde och till min fasa verkade molntäcket lätta en aning. Kom solen fram nu var det kört! 
Det gjorde den nästan också och jag fick bråttom att påbörja tillbakafärden genom den ångande djungeln. Inga stigar finns det utan man känner sig som en deltagare i safariexpedition i djupaste Afrika. Men inga bärare hade jag med mig och inte heller kortbyxor i khaki, vit tropikhjälm eller machete. 
Vilda djur stötte jag på i alla fall. Dock inga rytande lejon utan två rådjur som stod där i den höga savannvegetationen och stirrade häpet på mig. 
En fördel kan väl vadarbyxor ha när det gäller djungelexpeditioner i tropikhetta och det är att de utgör bra skydd mot moskiter, fästingar och blodiglar. De bara studsar. Skulle även tippa på att de är effektiva mot pirayor om man befann sig i Sydamerika. Gränsen går nog vid krokodiler. Men då kan man å andra sidan dänga vadarstaven i huvudet på dem. Neoprenvadare är också effektivt hinder mot curareindränkta blåsrörspilar har man konstaterat vid noggranna tester. Nyare forskningsrön har också kommit fram till att Tarzan gärna klädde sig i neoprenvadare och därigenom undvek många febrar och parasitangrepp.

Men det är ett högt pris man får betala. När jag äntligen kom ut på andra sidan om detta ångande urskogshelvete var jag genomsvett. Het svett rann ner i ögonen på mig och sved som attan.  När jag så småningom kom tillbaka till bilen var jag så drypande våt på överkroppens kläder att jag kunde vrida ur dem. Men innan dess kunde jag stanna till och fiska lite. Var helt enkelt tvungen för att inte drabbas av värmeslag.  Obs, inte det minsta överdrivet! En enkel lösning på det problemet borde väl vara lätt att finna när man befinner sig i omedelbar närhet till ett helt hav, kan man tycka. Visst, jag kände mig frestad ett tag att kränga av mig alltihop och ta mig ett dopp men två saker

hindrade mig. Dels de här stora svärmarna med ilskna myggor. Vem vet, de kanske var av släktet Anopheles? Det vill säga marlariamygg. Dels att det inte skulle kännas så skönt efteråt att dra på sig samma våta paltor på nytt. Jag nöjde mig att blaska vatten i ansikte och hår och stå stilla ute i vattnet. 
Och fiskade upp en pigg trekilosgädda. 
Men kände mig faktiskt väldigt konstig på kvällen efteråt. Matt och trött trots att jag vätskat upp mig ordentligt. Även kändes det väldigt skönt att inte behöva ge sig ut och fiska på minst nio dagar!