04-08-30

Måndag

Smågäddornas betvingare

Men man kan även döpa dagens blad till något i stil med "Jättetrevlig fiskedag". Eller "Den perfekta fiskebilden". Fast ingenting är helt perfekt i denna världen men bilden jag tog närmar sig det himmelska tillståndet en liten bit på vägen i alla fall. Jag väntar en liten stund med mer skryt tills vi kommer dit. 
För den som först brukar scrolla ner för sidan till slutet för att se vad jag egentligen fick idag, kan jag säga att till och med de tre pyttesmå gäddorna jag fick, uppfattar jag som trevligt. Inte ur primär fiskesynpunkt förstås men att de överhuvud taget finns. Så små var de att de förmodligen fortfarande löpte risken att uppslukas av en storskarv, misstänker jag. 
Minst lika troligt kan det vara att för tidigt sluta sina dagar i käften på en större släkting för det var faktiskt inte inne i någon inre skärgårdsvik jag befann mig utan allra längst ut i skärgården. 
Det konstiga är att precis där har jag flera gånger märkt att det är ovanligt gott om smågäddor och då pratar vi alltså riktigt smått; faktiskt under ett halvt kilo, skulle jag tro.
Lite slarvigt och föraktfullt brukar man skälla även tvåkilosgäddor för smågäddor och det är de kanske också. Men ett väldigt trevligt fiske gav de mig idag icke desto mindre.

Jag inledde dagen någon helt annanstans än där jag senare fick de här miniaturgäddorna.

Till min överraskning var det alldeles fullsatt inne i Loch Lagoon nämligen, det ytterst hemliga och mystiska stället som jag funnit.  Där är det precis som vilket put-and-takevatten som helst. Som en liten damm fullt med huggvillig fisk.  Ja, så är det oftast inte när det gäller regnbåge förstås för de nappar inte bara för att de finns där, utan bara när de känner för det. Till skillnad mot gäddan som så gott som alltid attackerar en väl presenterad vit gäddsara. Här kom de farande i plogar, virvlar och vågor och svepte i sig flugan så det stod härliga till.  Använder man sedan den lätta utrustningen är det naturligtvis extra roligt.

Mycket trevligt var det. När jag gick därifrån såg jag mig uppmärksamt omkring så att ingen var inom synhåll. Sedan gick jag långa omvägar och kringelikrokar för att ingen skulle misstänka var Loch Lagoon är beläget. Ett unikt ställe någonstans i Blekinge är det nämligen som jag svartsjukt bevakar!
På tal om "svartsjukt bevakar" så kan det vara lämpligt nu att på ett omärkligt sätt glida över på ett annat ämne. Nämligen det här med fisketurism i Karlskrona och Blekinge. Och att folk här ute på öarna skulle vara positivt inställda till det. 
Officiellt har de den inställningen, vet jag att berätta. De har en slags paraplyorganisation som kallas Örådet, förlåt Öriket. Där bedriver de lobbyverksamhet och hävdar sina intressen och verkar för mer stöd åt skärgårdsbefolkningen och är arga på hur taskigt myndigheter och ämbetsmännen behandlar dem. Nå, de hade en insändare i tidningen angående det här med att bygga stugbyar på en hittills öde ö strax utanför staun. Lite som svar på den och för att i övrigt bjäbba emot skrev jag faktiskt en egen insändare i ämnet. Så här fick jag till det:

"Hellre tjurbete än stugbyar!

Vill på detta sätt uttrycka mitt stöd för Länsstyrelsens beslut att avslå att det byggs stugbyar ute på Varö. När det gäller sportfiske och fisketurism finns det ett förhållande som lockar dem likt getingar till ett saftglas och gissa om det är bra fiske eller bra stugbyar. Det är alltså tillgången till fisk som gäller i första hand, vill jag påstå.
Och enligt mitt förmenande har den minskat under de sista tiotals åren på ett märkbart sätt. Det händer nämligen ibland att jag är ute häromkring och provar lyckan. Med fisk menar jag i detta sammanhang gäddan, vilken är den fiskart som jag tror att fisketurismen är avsedd att gälla i första hand.
Ju fler fiskare man lockar hit, desto sämre fiske bör det bli. Redan agerar man på en krympande marknad också. Alla släpper nämligen inte tillbaka fångsten, många vill gärna ha en död fisk att stoltsera med eller ta med sig hem.

När det här dagboksbladet publiceras, onsdagen den 1 september har den ännu inte fått komma med i Sydöstran, vilken är den Blekingetidning jag har. Det är alls icke säkert att den överhuvudet gör det, vad vet jag. Men på den här hemsidan, tyckte jag att den platsade i alla fall.

Så åter till dagens mycket trevliga fiske.

Allt var nämligen jättetrevligt idag förutom växten här till höger. Ett sjögräs, förmodligen en slags alg som når ända upp till ytan och där bildar små vita blommor. Växer klungvis eller en och en och ställer till besvär för fiskaren.  Den brukar försvinna efter ytterligare en månad men nu fanns den frekvent på vissa ställen och flugan fastnade då och då i den. Likaså att jag missade några gäddor för ibland var det fisknapp istället för algnapp. Om det nu är en alg.  Den växt som jag hela tiden kallar ålgräs heter tydligen sudare eller snärjtång. Eller chorda filum om det låter mer bekant. Åtminstone enligt Nationalencyklopedin i ämnet alger.

Där fick jag också reda på vilket säkert alla utom jag fattat för länge sedan, att även blåstången är en alg. Jag har nämligen för mig att ha både läst och hört uttalanden av den här typen att nu har blåstången försvunnit och det är bara en massa (djävla) alger där de förut växt!
De har säkert sagt eller åtminstone menat "en massa andra (djävla) alger".
Förutom det irritationsmomentet var hela dagen utomordentlig trevlig. Efter Loch Lagoon och en trevlig frukost körde jag både länge och väl till det som benämns ställe 2 och ställe 3. Det är platåliknande sandbankar med lagom vadningsdjup och i och för sig inte så gott om fisk. Men den frihets- och trevlighetskänsla som åtminstone jag upplever där man långsamt vadar omkring och kan lägga kasten i 360 grader omkring sig tycker jag uppväger det livsfarliga och jobbiga vadandet ytterst på uddarna med sina hala stenar. 
Jag kan också tillägga att nu har jag använt den nya DT-linan ett par gånger och den fungerar alldeles utmärkt. Bättre än WF vill jag nog påstå. Tycker att den rätar ut tafsen bättre i motvind. Kasten blir mjukare på något sätt. En skön känsla. Skulle jag behöva roll-kasta skall även det gå bättre med en DT-lina. Samt att när den börjar bli sliten kan jag vända på den och använda den lika länge till.

Och då, som en trevlig avslutning på en trevlig dag... Kolla in gäddan när den som en Polarisraket är på väg rakt upp!  Ah! Se hur den tungt skakar på sig så vattendropparna stänker! Föreställ er det mäktiga plumset när den efter en sprattlande luftfärd åter smäller i vattnet i dubbel pik! Eller magplask, kanske det heter. Vilen bild! Wow! Vilken dramatik! Föreställ er känslan att få en fyrakilosgädda på ett klass femspö. Och att vada på knädjupt vatten och känna hur det blir absolut

tvärstopp men att man ändå vet att det är fisk på. För så är det har jag märkt, att samma känsla man kan få av en åtta till tiokilosgädda på sin klass åttautrustning får man med de här betydligt vekare doningarna. Både fisk och spö alltså. Ett slags inflationsfiskefusk, kan man kanske kalla det.
Förra gången jag var ute hade jag också en bild på en hoppande gädda med, eller hur? Någon kanske undrar hur jag bär mig åt för att åstadkomma det. Någon borde undra det i alla fall!
Och då kan jag svara att det är lätt för mig:
-Because when I say "jump!", they jump. 
Jo men, så är det bara.