04-09-18

Söndag

En ny kamera

Hm... Fick ta ovanstående rubrik idag... För den som egentligen bäst skulle ha passat idag var en som jag redan använt för ett par gånger sedan; nämligen Smågäddornas betvingare. 
Likaså skulle jag nästan kunna kopiera över samma text till idag som den gången för jag befann mig på samma ställen, närapå. Vad gäller själva fisket alltså.
Egentligen är det en jättesensation i min lilla värld av fiske att jag skaffat en ny kamera och man kunde kanske förväntat sig att sidan skulle innehålla ett tiotal, jättestora (i pixlar räknat) och jättebra bilder. Och kanske flera små videosnuttar som jag tidigare hotat med. 
Men än har jag på långa vägar inte vant mig vid den. 
Lätt överdrivet kan man säga att jag lärt mig 7 av totalt 4689 olika funktioner och inställningsmöjligheter. Digitalkameravärlden tillhör samma djungel som datavärlden i övrigt. Ständigt kommer det nya modeller och prylar i aldrig sinande ström. Alla bättre än den som kom månaden innan. Likaså får man lite mer pixlar, minne, kapacitet eller finesser för samma peng som två månader innan. Men någon gång måste man stoppa ner handen i prylbäcken och kvickt snappa åt sig en snabbt förbiilande digitaldatatingest.

 Jag har tillfälligt prenumererat på en digitalfototidning för att följa marknaden ett tag och hade så bestämt mig för en modell som lät bra. En Casio Exilim med väldigt bra prestanda och pris. Samt storlek. Fina omdömen fick den i tidningen. Men rätt som jag höll på att kolla exakt var det var bäst att köpa den samt räknade mina pengar för att se om det var läge, råkade jag gå in på Pentax's (hur skriver man egentligen Pentax i genitivform?)  hemsida och där se att de dagen innan lagt ett meddelande att de precis lanserat en ny modell. 
Som hade ännu bättre prestanda och var ännu billigare än den jag bestämt mig för!
Den heter Optio 750Z och jag slog till direkt. 
Här kan man tala om att vara märkestrogen för jag har ännu inte läst någon oberoende test av den. Men som sagt, min gamla kamera var en Pentax och alla de övriga i Optio-serien hade fått bra recensioner så jag tror inte det var så chansartat. 
Fick den i fredags; ja, fick är väl att ta i för gratis var den inte. Men det är en liten blinkande, surrande, pipande tung sak. Samt väldigt liten. 
Jag är väldigt missnöjd med flera saker. Det allra värsta är som sagt att det kommer att ta så lång tid att lära sig och vänja sig vid den. 
Det är naturligtvis inte kamerans utan mitt eget fel. 

Men två saker är inte bra. Dels att den bara har en fästpunkt för bärrem. Jag vill att den skall hänga strax under hakan på mig, rättvänd med linsen utåt så att jag kan sköta den helt och hållet med en hand. Ja, linsen är indragen när den är avstängd och det gör att den tar minimal plats och jag kan till och med ha den innanför vadarna.  Men samtidigt verkar det inte gå att skruva på ett filter. Skulle gärna vilja ha ett polarisationsfilter. Hur skall jag annars kunna ta "simmande gädda med vit gäddsara i mungipan"? Idag gick det inte alls men vädret var nog inte lämpat för det motivet. Mulet och regnigt när jag väl fick ett par lite större gäddor.

Och som sagt, massvis med olika inställningar att gå igenom. Här ovan en bra bild av hoppande Loch Lagoongädda åtminstone. 
Massvis med smågäddor idag igen alltså. Än en gång vill jag säga att jag blir nästan lycklig av det. Det måste ju tyda på att det är lite tillväxt på gång. 
Men... Eh... Det gör det absolut inte fel det jag hävdade i min insändare att gäddtillgången verkar minska här i Karlskrona skärgård. Man kan inte dra några giltiga slutsatser av ett så litet material. Förmodligen var det samma gäddor jag fick förra gången som idag också, åtminstone ett par av dem. Jag tar det bara som ett hoppfullt tecken.

Hm... Jag har kommit på mig själv med att lämna felaktiga uppgifter i en annan sak däremot. Alltså inte sådana jag avsiktligt sprider ut här på Internet för att vilseleda var jag egentligen håller till utan ett par tidsangivelser. Jag hade för mig att de tidigarelagt Gäddfestivalen i år men även förra året ägde den rum första helgen i oktober. 
Likaså påstod jag i den insändare jag skrev i lokaltidningen, att det stora bråket om marina skyddsreservat här i Karlskrona briserade i höstas när det i själva verket var i februari i år. 
Vad gäller insändaren var den min allra första någonsin och lita på att det första jag gjorde när jag hämtade tidningen varje morgon var att slå upp insändarsidan för att se om jag fått någon reaktion. Men det fick jag inte. Ingen brydde sig. Kanske de berörda inte ens läst den?
Eller var den så sann och dräpande att intet försvar fanns mot den? Nej, det tror jag naturligtvis inte. 
Dyker det upp någonting nytt i frågan lär jag väl återkomma.

Här är den andra godkända bilden jag tog idag. En närbild av fyrakilosgäddan. Inte särskild lyckad men några bilder vill man ju ha med. Jag försökte också filma den dramatiska kampen med nästa gädda jag fick; den på tre och ett halvt. Men den gick in i en sjögräsbuske och ville inte plaska ens. Och så fick jag släppa kameran för att veva in så mest himmel och en regnrocksärm fastnade på den filmen. Och inte visste jag att jag pratade för mig själv när jag är ute heller. Men sist på filmen kan man höra ett ilsket "Det var då själva satan också". Det var för att sjögräset hindrade den och det kändes bara jämntungt.

I samband med den gäddan hade jag en liten moralisk debatt med mig själv. Det gällde den viktiga frågan; får jag tillgodoräkna mig den såsom fångad eller inte?
Den släppte nämligen alldeles av sig själv efter en stund. Men som tur var vann jag den dispyten. För enligt internationella catch & releaseregler gäller den principen att om man verkligen hade den inom räckhåll så att man i ett visst läge kunde fånga den med handen om man ville, är den att räkna såsom fångad. Inte med håv eller, Neptunus förbjude, huggkrok förstås, det räknas inte. 
För när jag väl fick gäddan intill mig ägnade jag flera sekunder åt att plocka rent den från sjögräs och alger för eventuell ny videofilmning och hade jag verkligen velat gripa tag i den i det läget hade jag all tid i världen att göra det. 
Vad gäller den närmaste framtiden ligger både roliga och en inte lika rolig händelse framför mig. Min höstsemester närmar sig och i år har jag tidigarelagt den något så redan den 20 oktober brakar den loss. Då skall jag förhoppningsvis ha lärt mig några fler inställningar och finesser på kameran och varning utfärdas för blytunga dagboksblad framöver. 
Det är ganska lustigt och jag begriper det inte fullt ut men de bilder jag tar nu är jättestora. Det är inte det som är konstigt för det formatet har jag ju valt själv.
Jag har ställt in kameran på värsta pixelantalet alltså. 3056 * 2296 pixlar och det är jättemycket. 7,0165 miljoner små pixlar blir det, tror jag i alla fall. Det är ju det här med bytes och bits och jag är inte så hemma på det. Men i något av de måtten gäller inte rena tiotal. Men på ett ungefär är det så i alla fall.
Men för att kunna använda dem här på nätet minskar jag ner dem till en bråkdel. Från över 3 megabyte till cirka 100 kilobyte. Varför?
Jo, för att om de skall tryckas i en tidning måste det vara på det viset. Och det är det jag inte riktigt begriper att skillnaden måste vara så enormt stor. Men så hävdas från experthåll och det är bara att foga sig. Så från och med nu skall jag börja samla en uppsättning fina fiskebilder att ha i beredskap om jag eventuellt skall "go paper" som det heter. Eller som jag hittade på nu att det kunde heta.
Det är nog huvudanledningen till att jag skaffade en ny kamera. Det och att jag tyckte den gamla var väldigt stor och klumpig.

Som slutord för idag gör jag den reflexionen att det verkar vara stört omöjligt att bryta femkilosgränsen med det lätta spöet. Men jag framhärdar envist och hävdar att det enbart är slumpen som gjort att vikten stannat strax under hur många gånger som helst de sista veckorna, nästan. 

Ställe 2

Ställe 3