04-10-25

Måndag

Lyckodag

Oj då, säger säkert en och annan och skyndar sig att kolla längst ner på sidan för att se vad jag fått idag. 
Va! Bara två gäddor och inte ens en över fem kilo!
Nej, det kan väl hända men dagens största behållning kommer att låta höra tala om sig i framtiden. Det är jag övertygad om för bra, nya ställen har jag så svårt att hitta. Och i dag kunde jag lägga hela två stycken i fiskeväskan.
Fast dagen började på ett närmast katastrofalt dåligt sätt. Höll på att förorsaka en trafikolycka. På väg mot de nya fiskevattnena skulle jag igenom en trafikljusreglerad gatukorsning. Brukar inte köra den vägen så ofta och låt vara att det var rena kalasvädret i dag för fiske med dis och dimma, är det inte så bra för sikten på vägbanan när man kör bil. I synnerhet inte när det fortfarande är mörkt. Det var rött och jag fick för mig att stopplinjen var vid själva trafikljusstolpen och anpassade farten därefter. Det var alltså fel; stopplinjen var en vägbredd framom själva rödljuset. Upptäckte det i absolut sista sekunden och fick tvärnita.
Fick stopp på bilen en bit ut på körbanan men det räckte i alla fall för trafiken från vänster att passera. Till saken hör att jag hade laddat med termos, smörgåsar och en tidning på framsätet bredvid och allt flög ner på golvet. Smörgåsarna här och pålägget där och termosen ovanpå. 
Körde åt sidan för att städa upp. Det bar sig inte bättre åt än när jag lutade mig ner för att plocka upp den krossade och smutsiga frukosten att jag råkade luta mig på tutan. 
Jepp, så kan det gå när vår hjälte klanttöntar till det.
Men som tur var så var det som sagt mörkt, regnigt och dimmigt så jag hoppas ingen kände igen mig. Den enda följden blev att jag fick tugga försiktigt för det krasade betänkligt mellan tänderna då och då.  

Även om jag inte kommer att skriva folk på näsan exakt var de nya ställena finns, lägger jag ändå generöst nog ut bilder på dem. Så de som har till sport att försöka lista ut var jag har varit kan roa sig med att försöka känna igen dem. Det är nog inte så lätt att göra det ty för att ställen i Blekinge skall ha lyckats hålla sig undan från mig under alla dessa år bör de rimligtvis ligga lite vid sidan om allfartsvägarna. För jag kan ärligt säga att jag inte satt ner varken vadarklädd fot, vadarstav eller lagt ut en fluglina över de här vattnen. Någonsin.
Men en gädda på vardera stället; det är väl inte så mycket att bli så till sig för?
Nja, säg inte det!
För det är fisken som är den flyktiga, variabla faktorn.
Bottenförhållandena, djup, stigar, vikar och uddar är de beständiga faktorerna. Samt fiskeställenas storlek. Man vill kanske inte kämpa sig igenom snår, skogar och berg eller vandra kilometervis bara för kanske en 30 meters bra fiskesträcka. 

Och jag har ju den smått sjuka egenheten vad gäller fiske att jag föredrar grunda sandbottnar där det är lättvadat på bekostnad av fiskrikedomen. Ja, helst vill jag ju att det skall vimla av gäddor där också men det gör det ju aldrig över grund sandbotten. Fast det allra bästa är ju förstås när man kan vada på sandbottnen och kasta ut över tång- och stenbälten eller mörka fläckar. Som här. Som på det första nya stället.  Då kan man få sig en fyrakilosgädda. Sedan kan man ju också se andra gäddor vilket jag gjorde på bägge de nya ställena.  Nu var det alldeles utmärkta yttre förhållanden idag men det tar lite tid att utforska helt nya områden och lära sig var och hur man skall vada.  Redan nästa gång jag kommer dit tror jag att jag kommer att få flera gäddor än en.  Det skall också sägas att för att kunna fiska där bör det vara just som idag; en regnig måndag i oktober.

I alla fall absolut inte tidsperioden april till september på framför allt helger. Det ligger alltså fullt med sommarstugor i området och man fiskar alltså i andra människors bad- och båtvikar och går över deras välklippta gräsmattor för att komma till nästa lilla udde eller vik. Så det fordrades alltså ett visst mått av fräckhet från min sida för att ta mig hit. De flesta sommarblekingarna kör också med det enkla tricket att låta vimpeln vara uppe för att lura inbrottstjuvarna att det finns folk i huset. Jag vet inte hur dumma tjuvarna är men jag kastade ofta oroliga blickar bakåt för att se att inte någon upprörd stockholmare skulle stå på bryggan och ilsket fråga mig vad jag trodde jag hade för mig i hans badvik på hans tomt!
Det kommer säkert att inträffa någon variant av det temat framöver, någon gång, för lita på att jag kommer att ta mig hit igen. 

Här har vi en vy över det andra stället. Det verkade om möjligt ännu bättre än det första stället. Åtminstone större. Och detta hann jag inte ens fiska halvfärdigt. Gick bara över vissa bitar väldigt snabbt för det började dra sig åt sena eftermiddagen till och jag var ganska långt hemifrån. Fick en gädda här och hade en som kan ha varit lite större efter. Men häromkring är möjligheterna enorma, kunde jag lätt konstatera. Dessutom tror jag att bägge områdena blir som bäst i vinter. 

Usch, kan jag tillägga i sista stund, jag fick ännu ett hemskt mail från dansken Rasmus Hansen. Det var han som tog en gädda på 121 cm härom veckan och som jag nämnde. Nu har han varit i Blekinge igen och bland många andra gäddor fått en på 117 cm! 
Det hemska i sammanhanget är förstås att jag inte fått någon på ens fem kilo på mycket länge.
Han är minst lika hemlighetsfull som jag var han håller till men nu tror jag att jag kände igen bakgrunden på kortet han mailade. Men det är inte alls säkert för ett stycke blekingsk skärgårdsnatur är ganska likt ett annat. 
Men för säkerhets skull kör jag väl dit en dag i veckan och kollar.