04-11-01

Måndag

Äntligen November!

En härlig måndag på den härliga semestermånadens första dag också. Fast i år hade jag tidigarelagt ledigheten lite för vädret kan vara opålitligt i november. Jag tänker härvidlag på högtryck med många minusgrader; gäddflugfiskarens mardröm! Men hittills har vädret skött sig med den äran. Så även idag när jag var extra pigg på att fiska. Har ju inte varit ute på tre hela dagar!
Nu är det normaltid också och det är bara bra för då kan man utnyttja dagen på ett bättre sätt, tycker jag. 

Började med att köra till ett av de nyupptäckta ställena från förra veckan för att titta närmare på det. Den här lilla udden såg verkligen läcker ut då. Och lika inbjudande idag. Grund sandbotten att vada ut på och stenar och tång att kasta ut mot. Som skräddarsytt för mig. Existerar bättre förhållanden?
Knappast.
Då, i förra veckan fanns det flera gäddor här och jag var helt övertygad om att jag skulle landa minst ett par stycken idag men icke. Då började jag titta lite misstänksamt på flugan jag använde. Ja, självklart var det en Vit Gäddsara men färgen på bindträden verkade lite väl orange. Det var ett exemplar som jag använt när jag tog bilder på "Så binder du din egen Vit Gäddsara" och därvidlag använt hot orange. Så här ute i naturen fick jag för mig att den var lite väl gräll. Men jag lät den sitta kvar ändå. 
Och en bit bort och lite senare hände det.
Vid en pytteliten udde bara bestående av en liten klipphäll ner i vattnet, några stenar och enstaka vasstrån. Men jag såg den och noterade den automatiskt som ett ställe att där kan det stå en gädda strax utanför. Och eftersom det var lä för vinden gällde det att närma sig försiktigt. Detta gör både jag och, antar jag, alla vana fiskare. Man går runt och smyger sig fram. Det sker helt automatiskt vare sig man förväntar sig en tvåkilosgädda där eller havsöring när den säsongen infinner sig. Den här gången betalade det sig extra bra. 

Helt nära land och på så grunt vatten att nästan ryggfenan borde ha synts, hade en storgädda gått in och ställt sig.  Ingen tvekan att det var en av extra grov kaliber förelåg när den rusade fram och kastade sig över skolflugan.  Sedan följde en hel massa svettiga spänningsminuter! Redan vid vågen när den högg och sekunden efteråt visste jag att här har vi en gädda som överstiger femkilosgränsen med minst ett par kilos extra råge. Så den ville jag hemskt extra jättegärna få upp, lita på det! Det blev en alldeles onödigt spännande och långdragen kamp. Otroligt stark och uthållig var den och verkade kunna alla trick i boken.  Såg den tång eller ålgräs på bottnen så nog körde den ner sig i det. Och flera långa rusningar gjorde den. Alldeles för långa!

Vid ett tillfälle upptäckte den vassen vid stranden för jag backade tillbaka in i en liten båtvik där jag hade gått ner i vattnet och det var grund sandstrand. Tänkte jag skulle bogsera in den där för att kunna ta några bilder på den över den grunda sandbottnen. Men gäddan var inte alls med på det. Utan att tveka satte den högsta fart rätt in vassen och borrade in sig där. "Aha, nu är du fast!" tänkte jag. Det är bara för mig att vada dit och ta dig.
Men gäddan var listigare än jag. Till saken hör att vi befann oss i ett riktigt sommarstugeghetto där badvikarna växlade med båtbryggor. Idag rådde nog lite lågvatten också. Men båtägarna vill ju att båtarna skall ligga flott och vill även kunna komma ut på havet vid lågvatten. Det problemet har de sluga sommarstugeägarna löst genom att muddra eller gräva djupa rännor vid bryggorna. Och, kan jag tala om, gräver man undan den fasta sanden blir det dy och närmast som kvicksand där. Så när jag tog några ivriga steg mot vassen och gäddan blev det väldigt hastigt både djupt och dyigt. Ett farligt ögonblick stod jag med vatten upp till bröstkorgen och fast med fötterna i bottnen och svajade!
Bara ett ögonblick från att ligga och simma i vattnet lyckades jag backa tillbaka upp på den fasta sandbottnen igen med vadarstavens hjälp. Attans, allmänfarliga sommarstugeägare!
Sedan fick jag segdra loss den från vassen, hyperorolig att kroken skulle lossna eller något gå av.
Nå, till sist fick jag den flott och kunde slutligen få grepp om den och försiktigt släpa upp den på stranden. Men benen var skakiga och andhämtningen närmast flämtande. Därför blev det inga bra bilder på den trots att jag knäppte och knäppte. Hade totalt glömt bort hur jag skulle placera den ihop med spöet för att resultatet skulle bli bra. Och så ville den inte ligga stilla heller. Samtidigt som jag ville bli klar så snabbt som möjligt för att den inte skulle behöva vara på land för länge. 

I alla fall tror jag att det det framgår att det är en sjukilosgädda. Premiärvägde den snabbt med den nya vågen som jag köpt i somras och föste tillbaka ner den i vattnet igen. Den blev aldrig mätt.  Varken med måttstock eller genom att käka gäddsaror. På mitt tunga gäddspö har jag lindat tre markeringar; 90, 100 och 110 cm från handtaget räknat men inte på det här lätta #femspöet.  Nu ser jag visserligen

att stjärten har råkat hamna alldeles vid spöhandtaget och det är möjligt att det går att rekonstruera längden på den. I alla fall en någorlunda uppskattning. Får se om jag gör det någon gång. 
Likaså ute i vattnet blev bara en bild lite halvhygglig. Ändå så hoppade den två gånger och jag var med bägge gångerna med kameran. Men första gången råkade jag trycka på fel knapp i upphetsningen och kameraeländet började visa tidigare tagna bilder i stället! Den andra gången visade kortet bara nedslaget i vattnet. Det är den som är med här ovan.
Nå, lita på att det var en härlig känsla som jag upplevde efteråt och för den delen resten av dagen. Får man en sjukilosgädda som första fisk kan dagen helt enkelt inte bli misslyckad. Skulle jag inte få en enda fisk till so what...
Ett tag såg det faktiskt ut så också. Lämnade det här nya stället och uppsökte ett gammalt. Fick inget där. Körde vidare. Kollade på klockan och såg att det var dags för lunch. Stannade till vid ett annat gammalt ställe och skulle väl gå och kasta lite där efteråt. Men när jag satt i bilen och käkade lite smörgåsar, läste en tidning och mådde gott körde en annan bil upp och parkerade där jag var. Och en annan, skulle det visa sig, gäddflugfiskare steg ur. 
Raskt skyndade han att göra sig i ordning och gick iväg. Jo, mycket riktigt såg jag senare när jag ätit färdigt att han ställt sig där jag hade tänkt gå. Nå, det är inget att göra åt och så här i efterhand vill jag istället tacka honom för det. 
För nu tvingades jag till att tänka om. Funderade på vart jag skulle bege mig i stället. Det tar emot att så där hastigt ändra sina planer för en med strukturerad livssyn. 
Men vad fanken, tänkte jag vidare, varför inte utnyttja tillfället att leta upp ännu ett nytt ställe?
Dagen är ändå räddad så vad kan jag förlora?
Mer än en massa bensin förstås nu när priset är så högt men lite får man väl offra när man har semester. Sagt och gjort, körde jag iväg. Långt iväg till ett helt annat ställe som jag aldrig hade varit på eller vid förut. Tyvärr måste jag hålla det alldeles för mig själv. Men som ett tips kan jag säga att känner ni till en stor julgransodling någonstans i Blekinges skärgårdstrakter så kanske det kan tjäna som vägledning.
Nå, lyckades hitta ett ställe att parkera och leta mig ned till vattnet. Det är de momenten som är så besvärliga för mig och hindrat mig så många gånger förr. Men när jag nu i år har gett mig sjutton på att försöka har det gått över förväntan bra. Så också nu.

Och vad fick jag där om inte en annan stor gädda? Jo just det, första nappet kom från en femkilosgädda som jag gladde mig ordentligt över. Två gäddor över gränsen; tala om botten av tunnan ur! Inte nog med det utan de nästföljande två gäddorna var också i de storleksklasserna. Fast de fick jag inte upp. Den första genom att den högg på fel sätt. Nu är ju inte jag den som vill komma här och kritisera gäddorna och tala om hur de skall göra men först kände jag bara ett litet nafs. Ett litet nafs men såg en stor virvel. Då följde jag standardproceduren 1A. Det vill säga gjorde ett par kast i en helt annan riktning för att ge den första gäddan lite tid att lugna ner sig.

Och även mig själv kanske. Så kollade jag flugan för att vara säker på att den var OK och gjorde ett kast åt det hållet gäddan borde befinna sig. Tog in flugan med alla sinnen på helspänn. Ingenting hände dock. När jag så utförde vad jag tror heter ett "Leisenring lift", det vill säga för spöet bakåt för att påbörja nästa kast, varvid flugan får en extra skjuts, då högg gäddan. Kunde inte göra något som helst mothugg och därför så släppte den redan efter några rusningar. Men kunde i alla fall konstatera att den låg någonstans mellan 4-6 kg.
Spelar roll! tänkte jag och fortsatte fiska. 
Nästa gång det blev dags gjorde en stor gädda en rusning mot flugan ganska likt den som sjukilosgäddan gjort i morse. Bara det att den här klippte av nylontafsen med tänderna. Så där stod jag med snopen min utan både gädda och fluga och såg den stora virveln växa och så småningom försvinna. Det är ett problem som är svårt att gardera sig emot för man kan inte ha hur långa wiretafsar som helst. 
Sedan var det slut med storgäddeboomen. 
Men det här nya stället visade sig överträffa alla förväntningar. Precis lagom grund sandbotten och små stengrund här och var. Fick tre mer vanliga gäddor som avrundning på semesterns hittills mest lyckade dag. 
Det hade blivit nästan kväll, trodde jag när jag fick den sista gäddan men det var dels normaltiden och dels solglasögonen som spelade mig det sprattet. I alla fall fick jag avbryta fisket långt innan jag utforskat det här nya stället färdigt också. Vilket trevligt problem!
Det känns skönt nu när diverse olika pressar har släppt. 
De här två lite större gäddorna gör ju att jag kan fiska avslappnat framöver. Redan imorgon bär det av igen. Fast det blir åt ett helt annat håll och gamla välkända vatten, tror jag. Får se hur vädret blir.

Vill också passa på att meddela att nu har jag lagt ut ett helt nytt avsnitt här på hemsidan. En fullständigt uppdaterat version av hur du tillverkar din egen Vit Gäddsara. En massa fina, nya bilder som i detalj visar hur det går till så att även en som aldrig bundit en fluga skall kunna lyckas med det.