04-11-02

Tisdag

Ömsom vin, ömsom vatten

Det skiftar väldiga i den här branschen, verkar det. Idag inträffade det väder som jag så allvarligt varnade för igår. Det där med högtryck och minusgrader. Hade jag på morgonen vetat att vinden helt skulle dö ut senare på dagen hade jag naturligtvis stannat hemma. Spelar ingen roll vilken månad på året det är, vid lugnt och solsken går det bara inte att få någon gädda. I alla fall inte många. Vi har ju alltid talesättet att vid allt fiske ingår alltid ett element av slump i och för sig och helt säker kan man naturligtvis inte vara men generellt sett är det så.

Se, hur det lyser vitt av frost på ängen. Men poängen med den här bilden är att visa att idag var jag på Gö. Skulle väl tro att de flesta Blekingefiskarna känner igen sig. Tyckte att när det är minusgrader kan man lika gärna åka hit och testa. Ibland händer det att jag får förfrågningar om det superfantastiska havsregnbågsfisket för ett par, tre år sedan. Folk undrar hur det kunde komma sig och vart det egentligen tog vägen. Och det sistnämnda undrar verkligen jag också.
Bägge förutsättningarna till att det var så bra, finns ju kvar. Alltså regnbågsodlingen ute i fjärden och så Ronnebyåns mynning längst in. Det var väl det sistnämnda som gjorde att de förrymda regnbågarna svepte in i Ronnebyfjärden under främst vintermånaderna då för tre och fyra år sedan. Och innan med förresten men det var då jag upptäckte det. Sedan minskade det dramatiskt till att jag numer inte ser till en enda regnbåge här. Men jag kan ändå inte låta bli att då och då köra hit för att kolla så man inte går miste om något.
Det är ju alltid trevligt att vada längs kuststräckan och spana ut över vattenytan efter mystiska virvlar och främmande vågrörelser. Som synes på bilden ovan har jag fäst på den lilla varianten av den Vita Gäddsaran, den som jag kallar One-size-fits-all. Nästan lika vit som frosten är den. Tillräckligt liten för att locka regnbågarna men ändå tillräckligt stor att fånga gäddor med.

Och det blev som synes bara de sistnämnda fiskslaget som jag lyckades lura till hugg. Tre kontakter hade jag men den här lilla ettochetthalvan var den enda som fastnade. Jag började här ganska tidigt på morgonen för jag minns nog att regnbågarna inte verkade ta någon notis om varken vatten- eller lufttemperaturen på den tiden när det begav sig. Annars gör nog gäddan det.  Och visst är det så som säkert någon läsare misstänksamt muttrar, att hade jag både fått eller sett någon blank fisk här hade jag naturligtvis inte knystat med ett ord om den saken.  Självklart är det så. I och med det kommer man in på det här med fiskeetik och fiskemoral. Kan det anses som försvarbart att hemlighålla sina bästa fiskeställen och vägra tala om var man fick den eller den fisken? Det skulle inte förvåna mig om hr Johansson eller någon annan etikexpert skriver en debattartikel i ämnet och hävdar det.  Och att jag även i den frågan skulle hamna allra lägst ner på den rankingen. Jag som till och med avsiktligen lägger ut feta, falska spår till mina ställen. Kanske finns det några där ute som sitter och funderar över var någonstans det finns julgransplanteringar här i Blekinge? Ja, det var ju en så uppenbar bluff mest avsedd att vara rolig att den nog inte kan räknas. Värre är nog de här dubbelbluffarna som jag kör med.

Som att jag till exempel kanske fick eller såg massvis med regnbågar här på Gö idag och sedan inte vill låtsas om det. Sådana är förstås svåra att avslöja. Fast det är klart; det skulle jag nog ha väldigt svårt för mig att låta bli att på något sätt skryta eller skylta med det.
Vare sig hur det vill med det men redan vid tiotiden hade jag vandrat färdigt över sandbottnen och kommit tillbaka till bilen och där åt min frukost. Och nu började det bli farligt varmt. Vinden dog ut allt mer och det såg ut att bli en alldeles hemsk dag ur fiskehänseende. Därefter körde jag väl till olika uddar och vikar i närheten och kollade. Och som väntat; inte en fisk jag såg eller kände. 

Men kan man inte få fisk så kan man åtminstone få nya fiskeställen. Jag är uppriktigt förvånad över min djärvhet och fräckhet i år. Som den värste tonårsligist bara klampar jag in över andra människors tomter och över deras gräsmattor på min jakt på nya fiskeplatser. Att jag skulle få några gäddor kunde man inte förvänta sig här och idag. Vi befinner oss nämligen ganska långt in i skärgården och här fanns fortfarande ganska gott om uppstickande ålgräs som låg kvar i ytan. En ganska hög grad av kvarvarande växtlighetsjolmighet. Likaså att det är kav lugnt gör att algerna sticker upp. Men det viktigaste var att jag följde en strand ett ganska bra stycke och undersökte förhållandena. Ut på uddar och in i vikar gick och vadade jag. Förbi bryggor och grillplatser. Och fann därvidlag om att en dag om kanske 14 dagar, en eller två månader till och när det blåser kuling kan det här stället mycket väl rädda min fiskedag. Det blev den här dagens behållning, att jag fick ytterligare ett ställe att laborera med när man skall pussla ihop en fiskedag. Vid så gott som alla vindar och vattenstånd gäller det ha en uppsjö av ställen att kunna välja och vraka bland. Där är det bra vid högvatten och där kan lågvatten passa bra, där vid västliga vindar och där blir det lagom halvlä när ostanvinden ryter.  Det gäller att ha fiskeplatser beredda och utforskade vid så många olika väderlektstyper som möjligt, helt enkelt. 
Förresten, hur skall jag nu förfara med vilket spö och utrustning jag skall använda? 
Nu blev ju mitt mål uppfyllt med råge igår och nu är jag fri att återgå till det tunga gäddspöt. Men tänk om jag inte vill det? 
(Jag kan i andanom höra hur massvis med läsare i flera länder häftigt drar in andan; Va, vill han inte!!!??) 
Det är ganska trevligt att använda det lätta spöet, upptäckte jag. Faktum är att det duger att kasta med under de flesta förhållanden. När man är ute och vadningsfiskar brukar man ju anpassa hur man placerar sig efter vinden. I alla fall jag går inte gärna ut och ställer mig och försöker kasta i ren motvind. 
Men för en viss orsaks skull tror jag att jag behåller det lätta spöet åtminstone tills över den 14 november. Det var väl allt för idag.

04-11-04

Torsdag

Mulet och lugnt

Väder: Precis som rubriken säger; mulet och lugnt. Till och med lite dis och dimma. Inte en vindpust förrän på eftermiddagen. 

Inte en landad fisk! Därför får denna dags fiskerapport hänga med på förra gångens eftersom det var så dåligt. Aldrig trodde jag väl att jag skulle gå bom idag. Soligt och lugnt brukar jag hävda är det allra sämsta fiskevädret och då kommer nog mulet och lugnt på en hedersam andraplats.

Men dagen blev långt ifrån bortkastad för det. Det är smällar man får ta, helt enkelt, att ingen gädda behagar följa med ända upp. Vädret kan ingen göra något åt, förutom att stanna hemma förstås. Samtidigt som det är en tacksam syndabock.  Det var lite lägre vatten idag än när jag var här sist så jag får ta dagen såsom en dag av konsolidering. Som en dag då jag på ett mer grundligt sätt utforskade ett par av de nyupptäckta fiskeställena. Det är alldeles utmärkt att göra det vid lugnt väder och lågvatten nämligen.  Naturligtvis trodde jag att jag trots vädret ändå skulle få ett par gäddor och se ännu fler.  Men bara tre gäddkontakter på en hel dags fiskande på utmärkta ställen blev det. Där ser man hur viktig vinden är. Det är den som gör att gäddorna samlar sig där eller där. Jag tror även att gäddorna är minst lika stora trygghetsnarkomaner som svenskarna sägs vara. Det vill säga att de grips av en känsla av otrygghet så fort det blir stilla runt omkring dem. Och ännu lite värre vid solsken. Då tror jag de känner sig ännu lite mer utsatta och ängsliga.

Då flyr de grundområdena handlöst ut på djupt vatten och man ser inte skymten av dem. Men vid sådant här väder som idag kan de stå kvar men blir ännu lite mer försiktiga. Och då märks ju varje rörelse som till exempel jag gör ännu mer. Min strategi (och alla andra gäddflugfiskares också, antar jag) blir då att uppträda alldeles extra väldigt försiktigt. Se på bilden ovan. En liten grund vik. Låt oss kalla den vik B. Då ställer jag mig naturligtvis i vik A (Där jag tog bilden) och kastar in i vik B. Detta för att inte störa gäddorna som eventuellt kan befinna sig i den viken. Nu på hösten kan de också stå alldeles otroligt grunt. Elementärt fiskebeteende. Och det höll två gånger på att ge ordentlig utdelning. Men bara nästan.
Första gången såg jag en vag rörelse längst inifrån stranden. En antydan till våg som snabbt närmade sig flugan. En gädda som på cirka sex eller sju meters avstånd upptäckt den och skulle genskjuta den. Men den skulle aldrig hinna fram så därför drog jag upp flugan och kastade åt ett annat håll för att i nästa kast ge gäddan en ny chans. Då trodde jag att det rörde sig om en vanlig tvåkilosgädda. Men bäst jag stod där och tog in flugan framträdde bilden av en betydligt större gädda alldeles framför mig. En säkert fem eller sexkilosgädda rörde sig långsamt och spanade efter den goda tobisen eller vad det nu var den hade upptäckt och var på jakt efter. Så var den borta och jag märkte inte av den mer.  

Det andra tillfället inträffade bara några vikar och en halvtimme efter det första. Kände några skrapningar och trodde det var tång för flugan passerade alldeles över ett litet tångbälte. Men så upptäckte jag vågen efter och hugg! Men snapp och så kom lina och tom tafs tillbakafjädrande mot mig! Det börjar bli en otrevlig vana det här att stora gäddor biter, eller snarare råkar skära av nylontafsen för mig bara för att de är stora i käften.  Oj, tänkte jag, det här vågar jag nog inte skriva om för ibland får jag skällning för att jag till exempel tar upp gäddorna på land för att plåta dem. Och att hela tiden sätta krokar i munnen på stackars gäddor och låta dem gå och plågas kan få vilken djurrättsaktivist som helst att se rött.  Men vilket som också har inträffat förut, ibland har kroken inte fäst utan flugan bara singlar ner på botten och blir liggande där. Så vid de tillfällena brukar jag alltid leta efter den i närheten. Och mycket riktigt hittade jag den också i det klara vattnet och kunde fiska upp den med vadarstaven. Så någon fångst kan väl det sägas ha blivit ändå.

Så med lite tur hade jag kunnat tillgodoräknat mig två stora gäddor idag. Men veckans mått av tur hade jag tydligen förbrukat i måndags och med det får jag vara nöjd. Nu blir det fiskepaus i några dagar.