04-11-08

Måndag

I do like mondays!

eller

Inte så puckelryggigt idag

Att jag gillar måndagar torde framgå av både denna måndags statistiklista och förra måndagens. Men att det inte var så puckelryggigt idag stämmer faktiskt inte alls. 
Men först måste jag orda lite om vädret. Här måste föreligga något gigantsikt misstag. På min sommarsemester som inföll halva juni och halva juli kunde jag bara böna och be om sådant väder som vi nu har. Högtryck, solsken en masse och svaga för att inte säga nästan obefintliga vindar. Då fick jag låtsas att det var november i juni och nu, när min novembersemester har infunnit sig, vad har vi då? 
Just det, ordinarie juniväder!
En ren skandal, skulle jag vilja beteckna det som!
Detta är tredje fiskedagen som jag så när fått helt fördärvad av sol och kav lugnt. Och jag vet vad det beror på också. Det är människans fel! Detta är ett sensationellt nytt påstående som...
-Hör här nu lite, va! Gör dig inte löjlig nu. Läser du bara vad du själv skriver kanske? Det gör säkert inte de som av någon anledning går in här och kollar ibland. Självklart har varenda människa hört talas om växthuseffekten och dess förmodade, sannolika inverkan på klimatet. Samt att den beror på främst överutnyttjandet av fossila bränslen. Kom med något nytt va!
-Ja hr Internetombudsman, det är ju det jag försöker göra. Vad jag menar är att det är människorna alldeles av sig själva som står för mycket av koldioxidutsläppen. 
-Ja, genom att till exempel du körde bil till ditt fiskeställe och därvidlag släppte ut en massa koldioxid. Massvis med liter eller kilo koldioxid omvandlade bilmotorn av allt syre den förbrukade vid förbränningen av bensinen. Du skulle alltså ha stannat hemma eller cyklat istället.
-Nej, det är där du har fel. För bara genom att finnas till och andas bidrar jag till växthuseffekten. Så här är det:
Jag, du eller vi alla förbrukar cirka 1 liter syre per minut som...
-Blanda inte in mig i dina ekvationer, jag förbrukar inget syre!
-Nejvisst ja, men alla andra gör det. Nå, för varje liter syre vi förbrukar bildar vi två liter koldioxid. I genomsnitt använder vi alltså upp cirka 1 liter syre per minut. När vi anstränger oss mer och när vi vilar mindre. Det gör alltså två liter koldioxid i minuten från det vi föds till det vi dör. Ganska mycket bara för en människa, eller hur? 
-Tycker jag inte. 
-Jodå. Om vi räknar på det lite. Säg under en tioårsperiod. Då får vi först 2 * 60 vilket blir 120. Alltså producerar vi 120 liter CO2 i timmen.
Ett dygn lär ha 24 timmar och då andas vi ut 2880 liter koldioxid för vi människor kan inte låta bli att andas när vi sover till skillnad från bilen som slutar förbruka syre när vi stänger av motorn. Räknar vi 360 dygn på ett år får vi 1036800 liter. Inte så illa andats eller hur?
På tio år tio gånger mer, det vill säga 10368000. Låt mig också påpeka att det finns mer än en människa på jorden och att de allra flesta lever betydligt längre än tio år. Samt att under de sista hundra åren har det varit fler människor här på Tellus än någonsin tidigare. Massvis, massvis mycket mer än under tidigare sekler.
-Så vart vill du komma med detta?
-Nja, bara som ett bevis på att jag har rätt. 
-Och om så vore, vad kan man göra åt det? 
-Ja, nu kommer vi ner på ett lite jordnära plan. Säger man jordnära kommer i alla fall jag att tänka lite på Miljöpartiet. Vi vet ju att det gärna vill komma åt växthuseffekten genom så kallad grön skatteväxling. Det vill säga höja skatterna på framför allt fossilt bränsle. Med dessa nya rön och med miljöpartister sannolikt med i nästa regering vet vi vad vi har att vänta.
-Du menar att vi äntligen får skatt på luften vi andas?
-Jepp, det är väl självklart. Precis som hög skatt på bensin och olja skall få oss att förbruka mindre, kommer en hög skatt på andningen att tvinga oss att andas mindre. 
Samt att med hänsyn tagen till ett annat fysiologiskt faktum vet vi vad vi har att vänta.
-Vadå?
-Jo, vid hård kroppsansträngning förbrukar vi hela 2,5 gånger så mycket syre. Och därför producerar vi hela fem gånger så mycket koldioxid. Så vad jag tror är att till exempel hårt arbete kommer att bli förbjudet. 
-Det blir väl inte du ledsen för?
-Nä, och inte nästa steg heller. För självklart kommer all idrott att bannlysas. Fotboll till exempel. För enligt vad man läser är det inte bara de 24 svettiga fotbollspelarna som förbrukar upp syret utan även de tusentals i publiken som hyperventilerar minst lika mycket som de nere på plan. Skriker och gapar, slåss och bråkar, slänger in saker på plan och slår domaren på käften. Det är energikrävande, så bort med det bara! Och likaså...
-Börjar vi inte komma lite väl långt bort från ämnet nu?
-Nej, för vädret är så viktigt vid fisket att alla dess aspekter måste tas upp till diskussion. Fast jag får erkänna att jag vet inte i vilken proportion vår egen förbränning står i förhållande till våra maskiners. Men siffrorna ovan är riktiga även om de är ungefärliga. 
Men håll med om att det är skumt att det var novemberväder i juni och juniväder nu i november. 

I alla fall var jag förvarnad genom väderleksrapporterna att det skulle bli så kallat fint väder idag och vidtog mina mått och steg därefter.  Om jag nu tvunget skulle fiska idag och det skulle jag ju för det var även denna måndag, hela tre dagar sedan sist. Men då gällde det att ta sig till ett öppet, fritt ställe långt ut i skärgården där det i vanliga fall blåser och är svårfiskat.  Jag tycker bilden här till vänster därvidlag bra illustrerar det. -Hur då? Genom någon slags rönnbärsfilosofi? -Är du kvar än?  -Ja, för säkerhets skull. Du tänker väl inte försöka göra dig rolig genom att hitta på något fel "roligt" namn på den där fågeln då? -Nej då, Tvärtom kan jag återknyta till det där om rönnbär i den kända fabeln om räven, kråkan och rönnbären. Och bidra till lite bildning och rätta till en del hundraåriga missförstånd.  Självklart var det räven som hade rätt. Rönnbären är sura. Det var inte bara något som han hävde ur sig i besvikelse över att han inte fick några. Historien är helt poänglös för en svensk. Det i sin tur beror på en usel översättning från originalet. I själva verket var det vindruvor som grälet stod om. Rönnbär växte sannolikt inte på den grekiska ön Samos heller så Aisopos hade ingen

aning om de sura bären. Även om han hade det hade han naturligtvis inte använt sig av de illasmakade bären i sin sedelärande historia. Men när fablerna en gång skulle översättas till svenska var det någon som tyckte att inte växer det väl vindruvor här i Sverige så det kan vi inte använda utan valde istället rönnbär. Det gjorde man inte i t. ex. England där uttrycket "sour grapes" används istället. Men fågeln på bilden gillar uppenbarligen rönnbären ändå. Nu får vi verkligen vara försiktiga här när jag skall försöka mig på att artbestämma den så jag inte får skällning igen...
Hm... Sidensvans finns det en fågel som heter... Brukar de inte sitta i rönnbärsträd om hösten... Men inte har den här, här ovan någon svans inte. Men en liten tofs ser man sticka upp... Då är det en tofsvipa! Mitt svar blir alltså tofsvipa.
-Du verkar ha väldigt svårt att komma till själva fisket idag? 
-Nja, man vill ju försöka höja allmänbildningen ett snäpp och komma med lite skattetips. Kan det bidra till att vi får lite normalt novemberväder är väl inte det bortkastat spaltutrymme. 

Till skillnad från allt annat hittills så stämmer inte alls rubriken att det inte var så puckelryggigt idag. För den här stackars gäddan lider uppenbarligen av den tråkiga åkomman eller missbildningen. Den verkade ha fått ryggen knäckt som litet sött gäddyngel för den gick i vinkel nedåt och den hade en liksom knöl strax innan ryggfenan. Om den var född sådan är det lite märkligt att den överlevt och vuxit upp till cirka tre kilo.  Jag har aldrig sett en liknande gädda förut. Den verkade i övrigt må bra och kunna klara sig på egen hand utan hjälp från sociala institutioner.  Det var det första hugget jag fick och det inträffade bara efter ett par kast. Då tänkte jag att den stackars gäddan var nog desperat av hunger och tog första bästa som liknade mat. För när jag började var det absolut spegelblankt och jag vet ju hur svårt det brukar vara.  Men här och idag verkade ingen bry sig om mina teorier och "sanningar" om hur gäddorna beter sig.

För sedan fick jag en till. Och en till. Och en till. Samtliga fina, tjocka och kraftiga gäddor, ingen under tre kilo. 
Jag vadade längs en mycket stenig strand och allteftersom solen steg, blev det varmare och varmare. Bara genom att kasta och försiktigt gå några steg framåt då och då, kände jag hur svetten ville bryta fram. Precis när jag bestämt mig att vada iland och ta av mig både jackan och tröjan kände jag den första lilla vindilen mot kinden. Då var det vid elvatiden och jag hade haft ett fantastiskt fiske, kan man nog säga. Inte bara för vädrets skull utan även totalt sett. Det var då jag hade landat de fyra första gäddorna och det har hänt mer än en gång att jag fått betydligt lägre antal en hel dag. Och som sagt, ingen under 3 kilo.
Men tyvärr började de visa tecken på hösttrötthet. Ingen riktig fart på dem. Efter några korta rusningar och lite slött plaskande kom de nästan självmant simmande fram till mig för att jag skulle lossa kroken på dem. 

Jag passade naturligtvis på tillfället att få bra kort. Det var drömläge till att ta fina undervattensbilder på de grova gäddorna. Solsken och spegelblankt. Och visst, några blev riktigt hyggliga.  Den är nog på den första fyrakilosgäddan. Men av säkert 30 olika bilder blev bara 3-4 hyggliga.  När jag med ganska kort mellanrum sedan fick både en femochenhalva och ytterligare en fyrakilos kände jag att det nästan blev för mycket. Det blev lite för mycket rutin.  Vinden ökade och jag närmade mig ännu bättre fiskeområden. Och vinden låg på från absolut rätt håll också.  Jag visste att jag med allra största sannolikhet skulle komma i kontakt med en större gädda om jag fortsatte. Men, hör och häpna, det gjorde jag inte.

Trots att klockan bara var kring 14 och det skulle vara ljust ytterligare ett par timmar, slutade jag. En faktor var att här är det väldigt svårvadat. Ofta höll jag spöet med en hand, vadarstaven i en och kameran i en. Det blev helt enkelt för mycket...
Nästan 40 kg gädda fördelat på tio stycken är mer än nog. Man vill ju inte heller bli betraktad som någon slags fanatiker som gör allt för att få en stor gädda. Men den här dagen bör komma ganska högt upp på rankingen över höstsemesterns bästa fiskedagar i alla fall. Fast jag blev nog gladare och trevlighetskänslan något högre förra måndagen, trots allt.
Dessutom hade jag förstås en hel del missade hugg, virvlar och efterföljare. Det hör till när de är i hugget. I morgon planerar jag också för en fisketur. Då tror jag att jag skall välja ett helt annan ställe. Alltså bottentyp. En sådan där grund sandflade där man gå utan att behöva använda vadarstaven vid varenda steg för att inte stå på näsan i vattnet. Stället jag tänker på ligger flera mil från där jag var idag. 
Så andas på nu så länge det är gratis!