04-11-09

Tisdag

Strålande inledning

Idag hade jag planerat att konsolidera ett av de nya ställena. Förutsättningarna härför var väldigt goda. Inte perfekta men goda. Så hade jag fått för mig att det var lågvatten idag och även igår faktiskt. I själva verket låg vattenståndet på cirka 10 cm plus och därför gick det inte som jag planerat. Men mulet väder och en måttlig till frisk vind från öster var alldeles utomordentligt. Låt mig i det följande diskutera lite fiskestrategi och lämna några tips.

Skall vi prata goda råd och teorier om vad gäddorna gör och tycker om så gör vi det rent principiellt och det är inte alls säkert att jag var just här som bilden visar. Det kan mycket väl vara en flera år gammal bild som jag plockat fram ur arkivet. Men låt oss säga att jag var på ett liknande ställe idag. 
I alla fall visar bilden en udde. Utanför är det ytterskärgård och vid ostlig vind blir det lä i den lilla viken. Min teori är att nu i november och framöver ställer sig gäddan (eller gäddorna) i lä i viken istället för på lovartsidan. Det hade i alla fall jag nu för avsikt att göra.
Men, tänker kanske någon minnesgod läsare, igår sade jag ju att jag skulle befiska en grundflade; detta ser inte ut som en sådan. Kan man inte ens lita på dig från den ena dagen till den andra?
Jo då, hr läsare, idag kan du absolut göra det. Annars vet ju var och en som fiskar att väder och vind styr väldigt mycket men idag följde jag uppgjord plan. Ibland kan det vanliga livet slå till också och tvinga en att ändra planerna.
Men den stora grundfladen börjar inte förrän längre in. Här ute räknar jag stället som ytterskärgård och grundfladen vill jag kalla mellanskärgård. 
Jag kan också säga att det fanns tre gäddor i den här läviken fast egentligen kanske det inte var något giltigt testresultat för min teori. För igår hade det varit rena sommardagen och den ostliga vinden hade nog börjat någon gång inatt så gäddorna hade inte riktigt hunnit positionera sig. Det är inte bra det här med hattandet hit och dit; ena dagen soligt och lugnt, nästa mulet och lugnt och tredje friska vindar. Nej, för fisket att vara förutsägbart bör det råda samma väderlekstyp åtminstone två, tre dagar i följd.
Ingen av de tre första gäddorna fick jag upp heller. Det var förresten påfallande många som jag missade idag. Den första märkte jag bara som en svag virvel när jag lyft flugan och det är inget att säga om. Gäddorna brukar heller inte vara särskilt morgonpigga den här årstiden och det var också lite därför jag inte gick direkt på den här grundfladen jag hade i åtanke. Det här räknade jag bara som lite bonusfiske och längre ner på kuststräckan räknade jag med att landa gädda på gädda för där inne skulle det vara helt lä för vinden och bara lite över knädjupt. 

Men vilken inledning på fiskedagen, fann jag flera gånger anledning att tänka. För även om jag tappade massvis med gäddor fick jag även upp den här till höger. En klar fempoängare. Den såg lite luggsliten ut, både längst fram på underkäken och vid stjärten. Inga skador som jag kan lastas för dock. Eftersom jag stod nära land och det var gott om mjuk, blöt tång på stranden lade jag upp den där för att ta ett par bilder på den. Jag hade närkontakt med flera gäddor i den här storleksklassen, kan jag säga. Varför de släppte så ofta just idag har jag däremot svårare att förklara. Förmodligen ren slump och dålig statistik. Det vill säga att jag kanske fått upp lite fler än jag borde den sista tiden och att det nu var dags att återställa kvoten mellan fångade och missade fiskar. Men en fantastiskt fin inledning på dagen hade jag fått i vilket fall som helst. För jag blir glad bara jag ser att det finns gott om fisk. Jag behöver inte nödvändigtvis fånga varje fisk jag ser för att jag skall bli nöjd. Bara vetskapen att de finns där räcker för mig. Och, tänkte jag vidare, vad skall då inte vänta på mig där inne, dagens egentliga mål? Låt mig bara först berätta om den sista gäddan jag fick upp här ute. Fyrakilosgäddan.  Där kan man verkligen tala om timing.

Jag hade lyft spöet bakåt, sett hur flugan kom framsimmande och redan laddat för nästa kast. Men precis i samma bråkdelen av den sekund som flugan skulle lämna vattnet, slog gäddan till i en blixtsnabb attack. Som tur var fäste den sig själv och gjorde en lång rusning. En mycket pigg och stark rackare som jag hade visst besvär att få tag på. 
Lita på att jag kände mig glad och lycklig efter bara cirka en och en halv timmes utomordentligt roligt fiske där det hände något i nästan varenda kast. Att jag bara kunnat tillgodoräkna mig tre stycken av alla nappen ryckte jag bara på axlarna åt. Nu var det ju dags för dagens höjdpunkt; grundfladen. En vidsträckt sandbank där det fanns flera gäddor för cirka två veckor sedan.
För att komma dit hade jag en hel del gående och letande att göra. 
Jag vet inte om jag är fördomsfull eller bara har dåligt lokalsinne men mitt intryck är att här ute på de stora öarna är man inte särskilt sällskaplig av sig. I alla fall är mitt intryck att man sällan hittar stigar som följer strandlinjen. Nästan alla jag stöter på, går från en sommarstuga eller bostadshus ner till den egna bryggan. Väldigt få stigar som binder samman de egna, privata stigarna träffar jag på. Det tyder på att man inte så gärna vill ha med grannarna att göra. Det gör det väldigt jobbigt att följa strandlinjen och komma någon vart. Men vem har sagt att det skall vara lätt?
I alla fall när jag väl hittade rätt och förhoppningsfullt vadade ut, drabbades jag av det ena bakslaget efter det andra. Vinden hade ökat rejält och här var nästan totalt lä. 
Så vadå, kan man tycka, det gör väl inget. 
Jo, det medför att vinden blir väldigt oberäknelig. Den kommer och liksom kastar sig över en från olika håll så det kan bli svårt att kasta. Och inte var det något lågvatten inte. Alldeles för djupt för min smak blev det. 12 cm över, läste jag i tidningen dagen efter att det hade varit. Det är väl inget att bråka om, kan man tycka, 12 ynkliga centimetrar! 
Jo, för sandbottnen är inte alldeles jämndjup heller utan växlar lite och jag drabbas lätt av panik om vattnet når mig över midjan när jag står långt utvadad från stranden och det gäller längre sträckor. 
Och knappt några gäddor fanns det heller. Fick bara en vanlig tvåkilos efter någon timmes försökande. Nej, till nästa gång jag kör hit får jag kolla lite noggrannare hur vattenståndet är. 
Så av den strålande inledningen blev det inget mer. Men det var vackert så och jag slutade fiska långt innan jag från början tänkt och körde hem. Jag hade i och för sig kanske kört någon annanstans och försökt på nytt men tänkte passa på att uträtta några ärenden på hemvägen istället. 

Så här brukar wiretafsen se ut efter några gäddor.  Jag undrar om inte det kan ha betydelse för att många gäddor missar i hugget då. Det kan vara en nackdel med små krokar då kanske. Att wiren fungerar som ett slags vasskydd och skymmer krokspetsen. Som ett gäddskydd.  I så fall är det ju inte alls bra.  Jag skall hålla ögonen öppna för det nästa gång.  Som lär bli på fredag. Då har de utlovat hårda, sydvästliga vindar. Hurra! Förresten, innan jag glömmer det. Jag kan passa på att lämna två vadningstips för de som är nybörjare eller tänker försöka någon gång. Det är vid två ställen som vattnet plötsligt kan bli djupt. Du kan ha gått med vattnet upp till låren och så plötsligt ökar djupet med en meter. Inte kul alls om man inte ser upp.

Det ena stället kan vara vid friliggande stora stenar. Detta gäller alltså vid sandbaserad botten. Då kan strömmarna som omger en sådan solitär liksom skyffla undan sanden så att en djup grop bildats kring stenen. Det andra jag tänkte på är våra vänner bland människorna. Ser man en båtbrygga eller en kåsa så bör man bli ytterst försiktig när man skall passera förbi. En kåsa är, tror jag, den rätta benämningen på den lilla hamn som bildas genom att skärgårdsbefolkningen samlat ihop omkringliggande stenar till två små stenpirar. Ibland har de grävt ut en djup ränna också och som jag nämnde tidigare, där kan det också vara närmast kvicksandsliknande bottenbeskaffenhet.