04-11-12

Fredag

Fiske i extremt väder

Jo jo, idag var det fiskeväder bara för de riktigt tuffa gossarna. De som vågar ge sig ut på de slippriga stenpirarna och trotsa stormens raseri och tvinga ut fluglinan, ut i det vitskummiga, livsfarliga infernot! De dödsföraktande hjältarna som till synes riskerar livet på lovartsidorna när förhållandena verkar alldeles för svåra för en vanlig människa. Men säkra på foten som få och utrustade med den mest häpnadsväckande skicklighet och mod kan de göra det ändå. Idag sättes männen på prov! Veklingar och stugsittare göre sig icke besvär här ute en sådan här dag när Naturens Krafter verkligen visar sina enorma muskler! 

Själv däremot smög jag omkring i vikarna på läsidan hela dagen idag. Och tyckte även att det även där blåste för mycket och var väldigt jobbigt!
Dumt nog hade jag i ett mail uttryckt min glädje över att de hade aviserat friska sydvästliga vindar till idag. 
Den som sår vind skall skörda storm!

Men för att rubriken idag skall täcka vad den utsäger räcker det inte enbart med kuling eller storm; något mer skall till. Och det är ett extremt lågvatten. Närmare metern under, skulle jag gissa. Och väldigt hastigt insättande. Vattnet måste ha blåst iväg upp i Bottenviken under natten för igår morse låg det på plus en centimeter. Tog med denna bilden för att visa vad jag menar. Hela det här stengrundet ligger under vatten i vanliga fall förutom de vita topparna på ett par stenar längst in. Men sedan något år har jag blivit så flexibel att jag inte så mycket bryr mig om vilket vattenstånd som råder.

Förutom alldeles i början, för rent objektivt sett tror jag inte fisken gillar så hastiga djupförändringar. Inte när det sker så hastiga omsvängningar bara på några timmar. Men ge dem ett dygn att vänja sig på så tror jag att de har hunnit positionerat sig efter de nya djupförhållandena. Jag tycker mig ha sett exempel på det ett par gånger. Särskilt tvärtom; då det plötsligt blir högvatten. 
Fast vad klagar jag på egentligen? Om man tittar nere i tabellen ser man att jag fick fisk på samtliga "ställen" jag var på. Samt att jag hann med ovanligt många. Jo, det är riktigt även om jag inte märkte av någon stor gädda idag. 
Hade jag dessutom tagit av mig mina påhängssolglasögon hade jag dessutom sluppit irritera mig över att de fladdrade som kastanjetter så fort jag vände på huvudet. 
Men det var ganska intressant att kolla in både gamla och nya ställen idag i det extrema lågvattnet eftersom man kunde se hur det såg ut betydligt längre ut än man vanligtvis kan.
Så fort jag vadade ut bara några meter från stranden (och idag fick jag vada betydligt längre ut än vanligt) kastade sig irreguljära små stormbyar på mig, än från höger och än från vänster. Eller framifrån eller bakifrån. Ja, ibland kunde de till och med komma rakt ovanifrån och bara dråsa ner på mig som en spann vatten!
Men faktum var att jag rent kastmässigt kunde hantera det ganska bra. Jag vet nämligen att många nybörjare har problem att klara ut sådana irriterande förhållanden.
Genom åren har man fått napp på ganska många, konstiga sätt men idag hände något nytt. 
Stod där och kastade och lyckades dra undan flugan från en gädda som ville nappa. Alltså en som kom upp på ganska nära håll men missade i hugget precis när jag lyfte flugan för nästa kast. Inte särskilt stor men jag gjorde som jag brukade. Riktade nästa kast åt ett annat håll för att ge den tid att lugna ner nerverna lite. Och då fick jag hugg av en annan gädda!
En som var större. Ja, inte jättestor men mellan tre och fyra kilo. Den högg i ytan så jag såg den. Men så släppte den och fluga, tafs och lina kom tillbakafjädrande emot mig och snodde sig kring spöet. 
Attans också, tänkte jag lite irriterat, att jag missade den och skulle just börja trassla loss slingan av fluglinan som snott sig om spöet. Men då högg den första gäddan!
Flugan hade nämligen hamnat några meter ut i vattnet och den första, mindre gäddan rusade nu fram och snappade åt sig den som en torrfluga! Den krokade sig själv och satte iväg med en väldig fart och nu blev situationen prekär. Här fanns stor risk att den knäckte både tafs och spö eftersom linan var låst kring några spööglor högt upp på spöt.
Men som tur var fanns det några meter fluglina att spela med och så lugnade den ner sig och jag hann reda ut trasslet innan den rusade igen. När motståndet blir stumt behövs det inte så stor fisk för att den kan ställa till bekymmer.

Det är väl lika bra att ta med en gäddbild idag också så ni inte glömmer hur de ser ut. Här ett porträtt av dagens största som jag drog in på grunt vatten. Att försöka ta någon undervattensbild idag vore än meningslösare än vanligt för på många ställen var vattnet uppgrumlat av kulingen och förmodligen lågvattnet. En vacker 3,5 kg gädda är det som gladde mig när jag fick den.  Bland annat idag tänkte jag på hur lyckligt lottad jag är som bor här och kan i stort sett fiska året runt. Särskilt nu på senhösten finns det i princip ingen väderlekstyp som kan stoppa mig från att åka ut och landa ett par fiskar.  Antingen blir det någon halvö eller någon av de stora öar som kantar staun. Ibland undrar jag lite över vad ortsbefolkningen anser om mig. Det är ju så att på vardagarna i november är det inte så många utombys ifrån som kör omkring på småvägarna och går omkring på sommarstugetomterna.  Det är jag, sopbilen och brevbäraren.  Men jag skulle förmoda att jag går under namnet "Stadsboatosingen" eller något liknande om nu någon bryr sig. Och lite gör de nog det för här ute på vissa öar har de organiserat sig i vad som kallas grannsamverkan. Skulle väl tro att det är en mildare form av medborgargarde för de har haft en hel del småbrottslighet här ute. Inbrott i sjöbåtar och stölder av båtmotorer, gräsklippare och liknande.

Ibland undrar jag också över om alla de här nya ställena jag brukar dilla om är nya bara för mig eller om andra har fiskat där sedan urminnes tider. Nå, det spelar ingen större roll egentligen men de kommer att ge mig goda möjligheter att bedriva bra fiske senare på säsongen. När det blir riktigt besvärligt. Vi pratar nu om januari och framförallt februari. Blir det isvinter så slutar jag givetvis att fiska och sker det brukar den vara i februari men även annars räknar jag den som vinterhalvårets sämsta månad ur fiskesynpunkt. 

Läste nyss i tidningen att det var minus 55 cm som på morgonen igår. Det vill säga den här fiskedagen jag skriver om. Men det är en notering från morgonen och jag undrar om det inte sjönk ytterligare. Sedan lade jag också märke till att det åter var minusgrader och stjärnklart. Precis som det var i går, det vill säga i förrgår. (Jag skriver det här dagen efter fiskedagen alltså.) Vad jag menar med detta är att hattigheten i vädret fortsätter. Det är lite för hastigt växlande för att vi, det vill säga jag och gäddorna, skall vara riktigt nöjda.
Nå, nu till helgen blir det inget gäddfiske eller turer ner till skärgården för min del. Förmodligen inte förrän på tisdag. Visst, jag har semester men även annat skall göras.
Fick förresten ett tips via ett mail från en läsare om var jag kan gå in och kolla aktuellt vattenstånd här på nätet, vilket jag skall försöka göra. Jag har ju några ställen där minsta antal centimetrar upp eller ner kan vara avgörande för att man (jag) skall kunna vada komfortabelt.