04-11-18

Torsdag

Orkanfiske

Tacksamt anammar jag att det tydligen blåste orkan idag. Då blir det väldigt lätt att skylla på vädret att det inte blev så mycket fisk. Att det skulle blåsa upp till storm från väster var tydligt förvarnat så det kom inte som en obehaglig överraskning för mig. Att jag sedan ändå valde att åka ut berodde på att det senare i veckan skulle bli ännu kallare och klarare väder. Och sådant väder avskyr jag nu på hösten-vintern! Då tar jag hellre lite storm om det bara är plusgrader. Från väster också så då är det väl bara att ställa sig på östra sidan av någon lämplig ö så kompenserar man för det, tänkte jag.

Men innan jag redogör för dagens ganska dåliga fiske vill jag bara berätta om att jag även var ute i tisdags och hade ännu sämre fiske. Gick helt enkelt bom. Det vore lätt att skylla på vädret även då men den egentliga orsaken var att jag misslyckades skändligen att ta hänsyn till väderfaktorn ty så är det att det aldrig enbart är vädret utan även förmågan att anpassa sig till vädret som är avgörande. Fast i och för sig kan man anklaga vädret under denna min höstsemester för att aldrig kunna bestämma sig. Jag har påtalat det tidigare men det har inte hjälpt. Fortfarande växlar vädret mellan ytterligheter så gott som varje dag. Ena dagen soligt och lugnt, den andra kuling och regn. Likaså mellan högvatten och lågvatten alternerar det väldigt snabbt. Varken jag eller gäddorna hinner anpassa oss!
Men idag var det alltså jag som hela tiden hamnade fel. Det började redan på morgonen hemma. Hade fått tips av ett ställe på internet där man kunde kolla vattenståndet och tänkte kolla. Men först skulle jag göra annat där. Nämligen lägga ut bilder och text från söndagens fiske i Trollemölla och då började det krångla väldiga. Det blev fel och fungerade inte med bildöverföringen. Allt tar också så lång tid med mitt långsamma modem så jag hamnade till sist i tidsnöd. Inte hjälpte det att jag svor heller. I alla fall så hann jag inte. 
Äsch, tänkte jag, kör väl till Torhamns Udde och testar. Där finns det ju alltid en läsida. Det var klart och soligt väder men inte lugnt. En ganska frisk västlig vind blåste redan tidigt. 
Visst, tänkte jag, då är det lä på östra sidan och travade glatt över dit. Så blev man varm på köpet.
Bara för att finna att det rådde högvatten och likaså att sagda vatten var väldigt skräpigt och grumligt. Precis fullt med rent ut sagt skit höll på att flyta ut och på den sidan av udden brukar jag bara befiska vid lågvatten. Äsch, tänkte jag vidare, jag går väl längre in då. Närmare Torhamns hamn. Vad fann jag då?
Jo, något som jag trodde var slut sedan ett par, tre år, nämligen skjutning. Röda flaggor var hissade lade jag först då märke till och bilar med folk syntes i buskarna. Gick väl tillbaka till västra sidan då och skulle prova där när jag ändå var där. Lätt svettig. Men där var det också väldigt grumligt i det höga vattnet och rak motvind så jag gav upp, vadade in till land igen, gick upp till bilen och körde därifrån. Utan att ens blött flugan.

Körde väl ut till Sturkö för att kolla lite. Stannade till här i närheten av bron över till Tjurkö. Gick väl ner och provade där. Ibland kan det nämligen gå in någon gädda över det grunda sandområdet där, i synnerhet vid högvatten. Men inte idag. Inte en gädda fanns det där. Men de timmarna jag gick omkring där låg militärbåten och väntade på att bron skulle gå upp.
Men inte fanken gick bron upp! Det kan den inte. Men de hade väl fått sina order eller navigerat fel och kanske trodde att detta var Hasslöbron. Så med militär envishet förblev de där! Kanske väntade de på lågvatten, för igenom skulle de.
Nej, nu skall vi inte vara elaka eller orättvisa mot våra vänner i marinen; jag bara skojade. 
Det framgick så småningom tydligt att de höll på med underhållsarbete av något slag. Det knirrade och bände, krängde och bullrade ofta där bortifrån nämligen.
I alla fall var det här ställe nummer två utan fisk och klockan var väl tolv, halv ett när jag gav upp vidare försök här och gick tillbaka till bilen. Skulle jag prova ett tredje ställe?
Nä, jag kroknade totalt sett, packade ihop och körde hem.
Hade nämligen en intressant och svår situation i Doom 3 som jag ville försöka komma vidare i. Man har ju semester...
Detta var alltså i tisdags.

Nu är det alltså torsdag och storm. Det visade sig ganska svårt att fiska ens i lä. Dagen till ära hade jag också bytt tillbaka till min klass åtta-utrustning för jag visste att det skulle bli tufft. Första stället låg långt ut och där var det främst grumligheten som jag inte gillade. Tog en hel del fina bilder på jättevågor, vita kaskader och vilda bränningar en bit ut. Likaså var det ett sällsamt skådespel på himlen. Där trängdes blå himmel och sol med svarta regnmoln i kontrastrika kombinationer. 
Men tyvärr visade det sig på kvällen när jag överförde bilderna till datorn att bilderna blev helt odugliga. Varför vet jag inte. Kanske hade jag använt för mycket zoom och råkat skakat på kameran i den hårda vinden. Jag kan också tillägga att det dröjde till ganska sent innan jag kunde slå på PCn för det var strömavbrott då. Hade varit det nästan hela dagen också. 
Fick faktiskt ett hugg i grumligheten av en gädda som var uppe och plaskade. Men jag var inte alls med på det och mer blev det inte. Gick tillbaka till bilen och körde längre in på ön. Där fick jag en liten gädda. 

Men bilden ovan är från det tredje stället jag provade. Ett ställe jag inte trodde att jag skulle behöva återvända till vad med alla nya ställen jag upptäckt. Nämligen Almökusten. En väldig tråkig sträcka. För de som inte känner till det kan jag säga att det är en låång halvö i rak nord-sydlig sträckning med stenig kust. Men! Där är absolut lä vid västlig vind på östra sidan, naturligt nog. Och cirka en gädda var 200de meter ungefär. Eftersom det blir djupt ganska fort också måste man låta flugan sjunka ordentligt och sedan ta hem den långsamt. Från mina tidigare fiskedagböcker finns det många bilder på hur det ser ut längs stranden. Kusten kantas av träd dessutom så man måste vada en bit ut också för att inte fastna i grenarna i bakkasten, i synnerhet när jag som idag, fick börja inne och fiska mig utåt. Detta eftersom det var en liten, liten dragning åt norr i den västliga vinden.  Men visst, hade några mystiska hugg också och fick den där trekilosgäddan som syns på bilden. 
Absolut lä, påstod jag. Men med orkanvindar var det bara ytterst kortvarigt. Ty både här och på de andra ställena gällde att stå stadigt på benen. Rätt som det var kom det plötsliga vindstötar och, det är sant! höll på att knuffa kull mig. Lika gärna på det sättet att när man tog spjärn bakåt när vinden tryckte på så upphörde pressen på ryggen så oväntat att man höll på att falla framlänges!
Den här sträckan tar väldigt lång tid att fiska av om det skall göras rätt och jag började någonstans mitt på och hann inte fiska den helt klar heller. 
Det är ganska lustigt att man vänjer sig så snabbt vid sina grejor. Jag hade fram till idag enbart kastat med den lätta utrustningen ända från någon gång i somras. Befarade att jag skulle få problem att svinga det tunga spöet en hel dag men det gick bra. Det är ganska stor viktskillnad nämligen. Men visst kändes spöt som en grov träpåk och linan som en ankartross i början. 
"Bara" två mindre gäddor idag men konstigt nog kände jag mig ganska nöjd ändå. Det mest förargliga idag blev att jag inte lyckades få en enda acceptabel bild av det unika vädret. 
Och förresten att en gädda slet tafsen. Det hände vid Almökusten på ett ganska oförklarligt sätt. Jag var visserligen medveten om att jag hade en vindknut på tafsen men den var på den grova delen, ganska högt upp. Säkert var grovleken 0,45 och då borde en enkelknut tåla en hel del, tänkte jag och lät den vara. Jag har förresten inte grövre än 0,30 med mig. 
Jag vet inte om andra upplever likadant som jag men då och då under en fiskedag händer att man kommer till ett ställe där man vet att chansen till hugg springer upp till tja, kanske inte 100 % men ändå ganska högt upp. Man har vadat sig fram till en position där allt stämmer. Lägger jag kastet exakt där så är sannolikheten extrem hög för napp! 
När det gäller gäddfiske är det både erfarenheten och kännedomen om just det stället och omständigheterna i övrigt i kombination som brukar ge upphov till den känslan. Så var det nu och när kastet hamnat där jag avsett, var jag därför en liten aning extra beredd på napp. Mycket riktigt, hugg, mothugg och snapp; tafsen av! Attans också!
Ändå tyckte jag inte hugget var extremt hårt. Gäddan behövde därför inte ha varit särskilt stor. Här finns sällan eller aldrig gäddor över fyra kilo, enligt min erfarenhet.
Då så... Det var allt för idag och till helgen blir det inget fiske för min del. Får hoppas att vädret svänger tillbaka till milt igen, gärna med lite dis och duggregn samt vindar från söder. 
Fast i skrivande stund, på fredagseftermiddagen ser det väldigt dystert ut. En massa minusgrader, is på pölarna, blå himmel, sol och snö överallt! Usch!