Väder: Mulet och ganska rikligt med regnskurar. Mer av duggformat. Måttlig till frisk vind från väster. Högvatten upp till mellan 20 och 30 cm.

 

 

 

 

 

 

04-11-28

 

 

Söndag

 

 

En typisk höstfiskedag

 

 

 

Egentligen var det inte så mycket att rapportera om idag. Hade till och med tänkt strunta i det helt och hållet. Men så tänkte jag på hemvägen hur typiskt det hade varit idag. Jag skall i det följande försöka undvika själva ordet så mycket som möjligt, på det att det icke må bli alltför uttjatat. Fast helt går det inte. Men allt som inträffade idag var så vanligt och hemtamt att det var närmast skrattretande. Både på gott och ont. Samtidigt blir det en nyttig påminnelse om att det egentligen inte går att uppringa två likadana dagar. Det här med typiskt och att den ena dagen liknar den andra är bara något som skapas i det egna medvetandet. Historien upprepar sig aldrig; det ser bara så ut. Tiden går inte i cirkel utan i spiraler. 
Redan på morgonen inträffade något unikt förresten. Nämligen när jag gick ut på nätet för att kolla vattenståndet. 
-Aha, cirka 20 cm över, tänkte jag. Det var inte bra. Men det får gå ändå. Och det var i sjunkande för som sagt, de visar ett värde varje timme.
Men så kollade jag de andra observationsstationerna från Bottenviken till Skåne. Och samtliga visade cirka 20 över!
Jag hade inget minne av att det blåst ostlig kuling den senaste veckan vilket borde vara den enda förklaringen. Sedan stod det i sjörapporten att vinden skulle vrida mot syd fram på eftermiddagen och det vore alldeles utmärkt på det ställe jag tänkt mig. Så jag följde min fälttågsplan som jag i förväg gjort upp. Och det är utmärkande för mig att jag gärna bortser från obekväma fakta utan bara kör på när jag väl bestämt mig vart jag ska. För stället jag så gärna ville prova är ett sådant som egentligen kräver vindar från ost eller syd och lågvatten för att vara riktigt bra. 
Så här sent på året är det ingen idé att stå ute vid vattnet i gryningen utan jag åt frukost hemma i lugn och ro och packade i ordning. 
För att undvika det som kan vara väldigt typiskt och fördärva en hel fiskedag; nämligen det att när man äntligen kommit fram till fiskeplatsen och skall sätta ihop utrustningen upptäcker att man glömt en vital detalj, har jag ytterligare förbättrat mina rutiner.
Men det är inte typiskt för mig att råka glömma viktig utrustning och jag minns inte när det sist inträffade. Fast det kan ju i och för sig bero på att man blir glömskare med åren...
Skämt åsido är det för att jag varit väldigt fokuserad och medveten om det problemet de senaste åren när minnet mer och mer börjar spela en spratt. 
Förr sprang jag fram och tillbaka mellan bilen och de olika ställen jag förvarade fiskegrejor och kläder och avslutade det med att stå och räkna på fingrarna och i tankarna ta på mig alla kläder, knyta fast en fluga och börja fiska. Och samtidigt kolla att allt som behövdes i de olika momenten fanns med i bagageutrymmet. Numer använder jag en stor väska som jag i förväg och i lugn och ro packat ner rullar, sockor, fiskeväst, huvudbonader, regnjacka och allting jag behöver. Jag gör det dagen efter föregående fiskedag när allt torkat. Sedan behöver jag bara ta vadarna och spöknippet där vadarstaven ingår och vips är jag klar. 
Om det nu ändå, mot all förmodan, skulle inträffa att jag glömt packa ner en sak i väskan så tänker jag inte tala om det här.

Så bär det iväg från huset i skogen. Lämnar Gagnekulla och kör ner mot kusten. Håller noga koll på alla flaggor på mackarna både i Rödeby och på andra ställen närmare stan eller kusten. Ibland har verkligheten slagit en i ansiktet när man upptäcker att fanken också, idag blåser det alldeles för mycket, respektive från alldeles fel håll som man tänkt sig och man får revidera sina planer från grunden. Till exempel sur och arg vända bilen och köra hem igen. Men det sistnämnda bara om våren eller sommaren när man skulle ut med båten. För det är inte alltid det går att sitta inne på sin kammare och planera fiskedagen, lita på väderleksrapporten och tro att det skall lyckas.
Ofta inleder jag färden på E22 för att senare, efter en eller flera mil vika av på mindre vägar. Små smala men fortfarande asfalterade leder de mig närmare havet. Ofta kör jag över en eller flera broar men inte alltid. 

Så äntligen är jag framme vid den ännu smalare grusvägen som kanske bara är hundra meter lång och där skymtar jag havet! 
Kör ut i naturen, parkerar och hoppas jag kommer ut igen och att jag inte backar på en sten. Man kanske skulle ha en stadsjeep...? Eller Landrover.
 Går ut, sträcker på mig och tar på mig, respektive fäller ner solglasögonen. Jag har två modeller att välja mellan nämligen. En för lugnt väder och en för kuling och storm. Tar mig en titt runtom och kan bara konstatera att det blåser fel vind. Alldeles för mycket västlig för att det skall vara bra här. Och lite mer än förväntat också. Det är så typiskt! Men nu är jag här och måste göra det bästa av situationen. Det småregnar lite och då gäller det att få på sig gummi- neopren- och plastkläderna snabbt. Tre par sockor har jag i vadarna och under regnjackan fyra tunna tygskikt. Inifrån och ut; T-shirt, träningsoveralljacka, skjorta och tröja. Eller fem om man räknar fiskevästen som ett. På huvudet yllemössa och ovanpå den en för stor sydväst. Då klarar man vilket novemberväder som helst. Passar på att pinka innan jag helt knäpper igen.
Det här stället består av två delområden. Den första sträckan vetter mot öppna havet och där bör det inte vara bra nu, resonerar jag. Men å andra sidan gör lite högvatten ingenting här. Går därför iväg ut mot en udde. Ingenting är heller så bra som en promenad en kylig och blåsig morgon innan man går ut i vattnet. 

Då blir man varm och skön i hela kroppen. Utom om händerna. Det tar lite längre tid för mig innan även de blir varma. Men snart nog tränger det uppvärmda blodet ut i fingerspetsarnas finaste kapillärer och håller jag på och blaskar i vattnet aldrig så mycket fryser jag inte om dem. 
-Här får jag ingen gädda, tänker jag. Hugger det någonting kan det faktiskt vara havsöring för här i närheten finns ett av de allra bästa havsöringsställena som jag känner till. Det var naturligtvis öringhugget från i förrgår som spökade. 

Efter en halvtimmes fiskande ungefär högg det mycket riktigt. Hårt och en kort snabb rusning. Lita på att jag fick närapå hjärtsnörp och adrenalinutsläpp. Men typiskt nog var det "bara" en gädda. Inget blixtrande blankt där inte utan det gröngula avslöjade gäddan efter några sekunder.
Men parallellen från i förrgår höll i sig på ett lite märkligt sätt. 
Då fick jag bara en gädda och senare hemma när jag skulle skriva upp klockslaget jag fick den på, upptäckte jag att den högg exakt samma tid. Så noga bokför jag egentligen inte tiden men tar jag en bild på gäddan får man även med klockslaget genom kameran. Och bägge gäddorna var exakt lika stora också. 
Ett sådant där märkligt sammanträffande som kan vara så typiskt. 
För att få hyggliga undervattensbilder på gäddorna med den här kameran har jag kommit på att dra in dem på väldigt grunt vatten. Då funkar det ganska bra. 

Samtidigt syns det att vattnet är ganska högt för de där stenarna på bottnen brukar ligga på torra land. Hade de varit vana att ha vatten över huvudet hade de varit mycket mörkare och bevuxna med alger. 
Jag hade varit här i början av november och då hade det vimlat av gäddor häromkring. Det var en dag då ovanligt många bara hade huggit utan att fastna ordentligt. Ända sedan dess hade jag väntat in det lämpliga vädret för det här stället, ivrig att prova igen, utan att det anlände. Och jag hade som sagt misstänkt att gäddorna lämnat det yttre, havsnära området och dragit sig ännu längre inåt, nu efter köldknäppar och stormar. Men nu efter den här gäddan fick jag ställa om tankarna rejält.
-Hurra, tänkte jag för mig själv, nu kommer det att vimla hela vägen in istället!
Trodde jag. För typiskt nog var det här en gädda som helt måste ha kommit vilse och dessutom den enda fisken jag såg eller kände på hela dagen. 
Det visste jag naturligtvis inte då utan med stigande hopp fiskade jag mig inåt och för varje tiometershopp, blev det ännu lite mer lä. Ja, är det så pass stenigt att jag inte kan röra mig utan att använda vadarstaven brukar jag förflytta mig cirka tio meter varje gång det är dags att ändra position. 
Ofta kom det regnskurar drivande in från havet men det enda sättet jag märkte det på var att jag hörde hur det smattrade lite på sydvästen. Man står ju med ryggen mot vädret och det är alltid lä vid ansiktet och framsidan av kroppen så lite regn bekommer mig inte. Tvärtom känns det lite mysigt.
Ju längre in jag kom desto mer stugor, kåsar och småbåtshamnar passerade jag förbi för att till sist komma in under hellä. Här någonstans under vattenmassorna skulle det finnas vadbara grundflader flera hundra meter att befiska. Men idag kunde jag bara gå allra längst in mot vassen och även det kändes otrevligt djupt. Men inte ens där fanns det några gäddor så det gjorde inte så mycket. Jag hade tider att passa och avbröt vidare fientliga handlingar mot gäddorna redan vid 13:30. 
Men jag kände mig inte särskilt besviken eller missnöjd över det till synes dåliga utfallet idag. För spänningen och nöjet med själva fisket hade jag ändå fått uppleva i fullt mått. Och att det mesta gått efter ritningarna förutom den lilla detaljen att gäddorna hade snabbare än jag trott dragit sig ännu längre in i skärgården utan att invänta mig.
Eller kan de bara tillfälligtvis lämnat de grunda områdena och väntar ute i de djupa vattnen på ännu mer lä? När det äntligen blir lä och lågvatten här, kanske de har kommit tillbaka?
Förmodligen kommer jag att tro det och så fort det blir vindar på syd eller ost och normalt eller lågt vattenstånd kommer jag att åter befinna mig här utan att ha lärt mig någonting. Det är nämligen typiskt för mig. Det är bara det att efter idag är det ännu en besvärlig faktor att ta hänsyn till. Nämligen att jag måste vara ledig från jobbet när de väderförhållandena inträffar. 
Men normalt sett brukar både december och januari vara isfria så chansen bör dyka upp. Suck, imorgon och veckan som följer blir det som sagt jobbet som gäller...
Därför blir det här det sista dagboksbladet på minst en vecka. 
Gillar ni den här hemsidan så tala gärna om det för era grannar och folk ni känner. Ropa gärna ut det på gator och torg, på skolor och arbetsplatser. Ring till TV och meddela det till radion!
Men om ni inte gör det vill jag tala om hur ni skall gå till väga: Ta ett A4-ark och skriv i detalj ner vad ni inte tycker om. Var kritisk och låt alla dina negativa tankar komma med! Skulle en sida inte räcka så använd två! När det är klart viker du ihop pappret och stoppar in det i ett kuvert. Invänta kväll och natt. Helst skall det vara fullmåne också. Ta en spade och gå ut med det i skogen. Bor du i en stad så gå till närmaste kyrkogård. Gräv ner brevet i ett djupt håll och täpp igen. Läs sedan ett Fader Vår framlänges och ett baklänges. Helst på latin. På detta sätt må du bli fri från dina onda och orena tankar, du elaka och stygga människa!

 


 

Datum

Art

Plats

Vikt

Bete

Vadande

Flugspö

Fluglina

Väder

Tid

Död

Anmärkning

2004-11-28

Gädda

Karlskrona Kommun

3,5

Vit Gäddsara

Ja

Ja

Flytlina

Mulet, frisk västan

10:15

Nej


 

Tillbaka   ©Gagnekulla Network Productions