04-12-05

Söndag

Snåljåparnas julafton

Tidigare har jag talat om hur jag brukar sitta inne i min kammare och planera fisketuren och att det ibland faktiskt kan lyckas. Likaså att det ofta går snett. Jag undrar till och med om det inte tar ut varandra så egentligen borde man inte planera alls; det går lika bra ändå. Eller dåligt med för den delen. Eller bör man åtminstone ha rätt förhållanden att spela med. Idag blev det snudd på katastrof rent fiskedagsmässigt sett. Ändå hade jag de viktigaste basfakta rätt. 
De var som står uppe i väderrutan och det visste jag om i förväg för imorse var jag inne och tittade på SMHIs vädersida och allting. Vinden hade tillfälligt vridit sig mot sydväst; därav det hastigt påkomna lågvattnet. 

Men först en förklaring på rubriken. Som igår hade jag varit inne i stan och shoppat. Det var ett reklamutskick från Fiskemagasinet härstädes som lockade in mig till julhandelsinfernot på lördagen.  Flugspön för 99:- som förut kostat 695:-! Flugrullar som kostat 1490:- för 395:-!  Egentligen var det bara ett enda spö jag skulle köpa (sade jag hemma i alla fall) men jag kom ut ur affären med två plus en rulle. Och så lite Drennan Pike wire förstås. Rullens största fördel låg i att den var storspolad. Samt att den hade ett bra reservspolesystem om jag ville bygga ut den till enda rulltyp. Det skulle också vara en kvalitetsrulle, sade Micke. Här på bilden har jag nyss flyttat över linan från min ABU-rulle till den nya. Det gjorde jag i morse och var ivrig att prova både det nya

spöet och rullen. De annonserade spöna var ABU Flymax 10 fot AFTM 6-7 och lustigt nog har jag nog aldrig ägt den klassen vad jag minns. Sedan sade Micke att han hittat ytterligare ett par exemplar från en tidigare rea på samma spö, fast i klass 8-9 också, i längden 10,5 fot.
-Jag tar ett av dem också! sade jag.
Så även om jag inte använder min ABU-rulle just nu gäller ändå den gamla reklamslogan:
"De längsta och tyngsta,
med grejor från Taiwan."
Eller hur den nu löd.

Linan var en andra klassens DT flyt i klass 6 så nog var det en budgetutrustning som skulle provas alltid. 583:- allt som allt och ändå nytt. Tala om cheapo-cheapo... Hur skulle det gå?
Ja, kan jag säga med en gång, det var inte utrustningen som på något sätt låg bakom att det blev en ganska hemsk fiskedag. Tvärtom fungerade den alldeles utmärkt även om jag var lite orolig för att linan skulle väga lite för lätt. 
På grund av familjesociala och billogistiktekniska orsaker (Jag skulle lämna av och hämta en person) hade jag begränsad fisketid idag. Men utrymmet för fiske började väldigt tidigt på morgonen och då fann jag det lämpligt att köra en runda bort till Gökalv för att kolla om det hade hänt något. Som ni bör ha räknat ut hade det inte gjort det. Det vill säga att jag såg inte ett spår av blank fisk. (Annars hade jag inte med ord yppat att jag varit där, förstås.)
Men konstigt nog fick jag ett par mindre gäddor. Ja, det konstiga var att jag fick dem när det var nästan mörkt och här har jag hela tiden både sagt och trott, att gäddorna inte blev aktiva förrän lite senare på dagen så här på senhösten. 
Däremot vet jag att på den tiden här, för flera år sedan när det fanns havsregnbåge här, kunde man finna dem redan tidigt på morgonen på de bästa ställena. 
Meningen var att jag snabbt skulle kolla av de troligaste uppehållsplatserna och förvissa mig om att jag inte gick miste om något, gå tillbaka till bilen och där äta frukost. Och det gjorde jag.
Där finns det nämligen särskilt två ställen som var absolut bäst på den tiden det begav sig och var det tomt där var det inte lönt att fiska vidare, resonerade jag och de särskilda platserna kunde jag stöka över på två timmar. Jag kan faktiskt ange dem här exakt på metern när för nu verkar det ändå vara kört för alltid med havsregnbåge här så jag tror jag gör det som en service till mina uthålliga läsare. Men först är det dags för en naturblid:

Den föreställer en hot spot för gädda. Eller heter det ett hot spot? Vinden ligger på, hejdas av en liten udde och vid vassen bildas lite lä och blankvatten. Det är nästan så gäddan skriker: Här står jag! En väl placerad fluga ploppandes ner precis framför vassen och dragen utåt, bör resultera i napp i 77% av fallen! -Fick du napp då? -Eh... Nä... Inte idag. Jag tror det var lite för lågt vatten för det just idag. Men tidigare har det hänt flera gånger.  Jag har en benägenhet att överskrida tiden genom att ta det lite för lugnt. Fiska av området lite för noga men idag höll jag tiden för som gäddställe betraktat är inte Gökalv med omnejd så bra. Visst, en och annan smågädda och ibland till och med lite större kan man få men idag hade jag förhoppningar på ett väldigt bra

fiske någon annan stans. Så redan klockan tio satt jag i bilen och hade ätit frukost och två gäddor redan bokförda. Ett utmärkt utgångsläge för dagens huvudnummer, tänkte jag. Det är en lång kustremsa som jag bara varit på en enda gång tidigare som jag kommit att tänka på borde vara alldeles utmärkt idag med lågvatten och frisk väst- eller sydvästlig vind. Då skall det vara lä där, mindes jag från i höstas. Jag hade nämligen varit där ihop med en annan kille som hade det som hemmavatten och han visade mig lite var det var bra och hur man skulle köra. Nu kom ju jag inte ihåg exakt hur man tog sig till där det var lämpliga att parkera för här är ett virr-varr med små vägar, grindar att öppna och nerfarter till sommarstugor så jag tog det säkra för det osäkra och körde ner till en liten småbåtshamn där det borde gå att ställa sig och sedan följa kusten utåt. På det viset skulle jag fiska mig tillbaka och minst tio gäddor och några över fem kilo var jag nästan på väg att skriva upp redan innan jag kommit dit.
Det var långt att gå men jag kan ju stanna på vägen och fiska lite så jag inte blir svettig, tänkte jag och gick iväg. Jag gick och gick. Passerade över en hel del flotta sommarstugetomter och förbi mängder med båtbryggor. Genom snårskogar och stenskravel. Blev varm och gick ut i vattnet för att kasta lite. Men det var hemskt vad det var mörkt i vattnet. Alldeles uppgrumlat. Inte kul. Då kom jag ihåg att hela den här fjärden är ganska så jolmig med ett mellanting mellan sand och gyttja på botten. Men lite längre ut är det nog klarare, tänkte jag och fortsatte. 
Snart kom jag till trakter där jag varit förra hösten och kände igen mig. Men lika grumligt och sörjigt var det där. Och attans också, mer och mer låg vinden på. Kustremsan drog sig mer och mer åt väster och nu rådde det rak motvind och ett par öar gav inte det minsta lä. Vattnet var en enda soppa och det gick helt enkelt inte att fiska där. Och det var varmt också. Inte bara inuti vadarna där nu kokpunkten var på väg att uppnås utan även i luften utanför; nästan tio grader plus. Och tiden hade rusat iväg något alldeles förfärligt. Och lika lång, svettig väg tillbaka igen hade jag! 
Har väl svettpunkten uppnåtts inuti ett par neoprenvadare är det väldigt svårt att få ner den igen. I synnerhet när man har bråttom och blir nästan desperat. Med en kort decemberdag och dessutom tid att passa. Jag blev alldeles kallsvettig vid tanken på att nu hade jag alldeles slarvat bort den dyrbara fiskedagen för jag har ingen ledig dag nästa vecka. Det var inget annat att göra än att forcera tillbaka. Drypande av både varm- och kallsvett kom jag äntligen tillbaka till bilen två och en halv timme senare. Dagens allra bästa gäddfisketimmar bortslösade knappt utan ett enda kast! Här kommer jag att tänka på låten Tears of rage, så illa var det.
Nu hade jag bara lite över en effektiv fisketimme kvar exklusive körningar. Kvart över två var jag tvungen att veva upp, gå tillbaka till bilen och köra iväg. 

Och vart kör man med bara en timme på sig? Jo, till en sträcka ute på Almö där det ibland kan vara bra att åtminstone kasta. Där fanns det jag mest åstundade nu, nämligen klart vatten och lä.  Fast det måste ju vara ett högriskprojekt att det är upptaget av andra fiskare för stället ligger alldeles intill vägen och är väldigt lättillgängligt så egentligen undviker jag det här i vanliga fall. Och idag var det söndag till råga på allt. Men det var faktiskt tomt så jag stannade till där och gick iväg ett stycke och vadade ut och började fiska. Härligt klart vatten och halvlä för vinden, skönt! Här är det glest mellan gäddorna, visst, men någon borde man väl få, tänkte jag medan minuterna tickade iväg. Inget napp.  Knäppte på kameran då och då för att kolla vad klockan var slagen. Idag var det tomt på fiskare ja, men igår kanske det kommit någon fiskeklubb från Skåne och 27 man kanske hade stått uppradade här hela dagen, tänkte jag. Det har nämligen hänt förut, enligt han som bor på udden som jag pratar med då och då. Ja, det där med 27 stycken tillhör vad som i detta höglitterära sammanhang bör benämnas som en poetisk överdrift. Jaha, tänkte jag till sist, bara tio minuter kvar tills det bittra nederlaget är ett faktum... Men då! Ta mig tusan om jag inte kände att en lite större gädda svepte i sig flugan!  Det var en fyrakilosgädda som nu i höst ökat

sin viktklass med ett halvt kilo. Eftersom det var en sådan turgädda och för att jag gärna ville ha en bild på den nya utrustningen fick den utstå både äran och obehaget att bli plåtad uppe på land innan jag föste tillbaka den ut i vattnet. 
Samtidigt som jag blev jätteglad över nappet, kändes det surt att i det läget tvingas sluta fiska. Fast surt i dubbel bemärkelse för nu hade jag börjat frysa så smått trots att det nästan var sommarvärme som rådde med de tio graderna i luften. Men kläderna på kroppen var så våta av svett att det gick att krama ur dem. Men vem vill det?
Nu hoppas jag på att det nya spöet och den nya rullen kommer att synas på mängder med bilder i framtiden för jag undrar om jag inte skall använda den här utrustningen en tid framöver. I sann Hegelsk anda blir ju klass sju syntesen mellan klass fem och klass åtta. Idag hann jag i alla fall inte testa den helt färdigt. Detta ger mig också anledning att experimentera med flugorna en vända till. Men det är bara roligt att försöka binda en gäddsara som vikt- och storleksmässigt exakt blir anpassad till det nya spöet. 
Nu är det slut för denna gången; ett dagboksblad som blev räddat i absolut sista sekunden genom ovanstående gädda.

-Hallå där! Du kan inte sluta nu!
-Jo, det har jag redan gjort, Mr. Internetombudsman.
-Men du lovade ju att avslöja exakt var det var allra bäst för havsregnbåge på Gö!
-Javisst ja! Åh, det glömde jag! Attans också!
-Ja, men gör det nu då, vetja!
-Nej, det går tyvärr inte. Jag har redan lagt ut det här dagboksbladet på nätet och du vet mina principer.
-Att du inte vill gå in och ändra på något som redan är utlagt?
-Exakt. Så det är tyvärr kört för den här gången.