04-12-28

Tisdag

Inte klaga!

Nej, och absolut inte över vädret. Även om jag känner lite för det går det inte. För idag visste jag vad jag gav mig in på och rapporterna stämde in och under de omständigheterna går det ju inte att komma med kritik och gnäll. Så här i de absolut sista dagarna i december får man vara glad att det över huvudteget är öppet vatten. 
Däremot kan jag kanske använda vädret till att förklara att det kanske inte gick så bra rent fångstmässigt idag. För de senaste dagarna hade det rått vindar från norr och idag skulle de svänga över från sydväst. Det gjorde de också och då kan man undra hur snabbt det går för gäddorna att skynda in till lä. Under förutsättning att de vill hålla till där förstås. Men det är i alla fall en arbetsteori jag följer nu på vintern.
Även om jag inte lyckades landa några stora fick jag ändå vad jag var ute efter; nämligen en hel dags fint fiskande. 
Kolla in bilden här nedan från en ganska okänd del av Blekinge skärgård och se hur solen bryter fram. Tyvärr blev det knappt någon mer solglimt för vid tillfället var det minusgrader och is i spöringarna och lite mer värme från den avlägsna himlakroppen hade varit välkommet. Men jag var maximalt klädd och frös ändå inte. Inte om jag inte gick upp på land då och då och gick en runda för även vattnet var nog inte så många grader från fryspunkten, kände jag lite i fötterna.

Tre gäddor fick jag sist också men de jag fick idag var mycket roligare för här var vattnet klart och helt fritt från flytande bandgräs. Det ser spegelblankt ut på bilden; skall jag inte beklaga mig över det?
Nja, det var bara på morgonen för ganska snabbt blåste det upp en alldeles lagom bris. Eller på förmiddagen är väl ett mer korrekt tidsbegrepp för idag var det ingen idé att vara vid vattnet tidigt. Började nog inte kasta förrän vid 09:30.
De sista dagarna har det varit ovanligt lugnt med svaga vindar från norr och det ger ju högvatten men det är å andra sidan enda chansen att vatten kan strömma ut från Östersjön. Idag var det som sagt cirka 25 cm över och det är hanterbart för mig. 

Nu på vintern gäller att ha lite tur och det hade jag här. Därmed menar jag inte att man inte behöver ha det på sommaren också men jag avser alltså att nu samlar sig gärna gäddorna på vissa platser och därmed blir det tomt på andra. Och här fanns det två stycken som jag fick utan att behöva flytta på mig ett enda steg. Särskilt den andra av dem, den på 2,5 kg var en riktig kämpe och den nya slirbromsen knarrade ordentligt. Jag använder nämligen den nya, #7-utrustningen med sin nya rulle.  Särskilt själva hugget blev tillfredsställande i det att jag kunde se hur den annars spegelblanka vattenytan liksom välvde sig i närheten av där jag hade flugan, precis innan det blev stumt.  Man kan annars undra vad gäddorna har för ärende på så grunt vatten som jag hittade dem på. För bägge stod väldigt nära land. Med tanke på att det låg issörja längst in och vid ännu en kall natt skulle det bildas isskorpa där. Fast det kommer lyckligtvis inte att ske; tvärtom aviseras det rena vårvärmen och friska vårvindar framöver.  Nästa år... Usch så fort tiden går och idag kanske det var sista gången för i år.

Nu är det år 2005 om bara ett par dagar och jag som tycker att det alldeles nyss varit Millennieskifte! Men inte klaga! Det kom till exempel ingen tsunami och sköljde över mig där jag stod utvadad. Och inte föll jag i vattnet heller fast det var nära en gång alldeles i början. Innan jag fick mina sjöben. Nej, det är bara att inse, om man inte gjort det förut, att ens problem är väldigt futtiga om man kastar en jämförande blick ut över världen.
Så det som inträffade sedan bara ryckte jag på axlarna åt och småskrattade för mig själv åt när jag svettig och dan tog mig tillbaka till bilen. 
Vid gott mod, två gäddor i bagaget och höga förväntningar på ställe nummer två körde jag iväg och parkerade. Tidpunkten var också perfekt i det att det klockan skulle bli omkring tolv när jag kom fram. Det var en bit att gå nämligen. En väldigt fin lävik med goda chanser på fin fisk även om det var en bra bit att vandra. Men, tänkte jag, då har jag gått mig så varm och skön att jag verkligen kan njuta av fiskeupplevelsen som väntar där.
Det var ett av mina "nya" ställen där jag fick en sjukilosgädda tidigare under hösten.

Men vad hände precis när jag bara hade några meter kvar att gå? Jo, jag glömde totalt bort att det kunde vara isbeläggning på klipphällar och stenar. Satte den filtsulade vadarbyxstöveln på en osynlig ishinna och halkade till. Reflexmässigt släppte jag spöt för att ta emot mig med handen. Inga allvarliga personskador inträffade dock och oroligt undersökte jag rullen som slagit i för att se om godset spruckit.  Nej, rullen hade klarat sig.  Skönt, tänkte jag och gick fram mot den inbjudande lilla viken och vadade ut på den jämna sandbotten och repade av löslina. Först då upptäckte jag genom att det inte gick att kasta att spötoppen hade knäckts. Precis vid toppöglan. Inte klaga! Jag kunde lika gärna ha slagit i huvudet och legat kvar där än. Men lite förtretad kände jag mig ändå trots att så många tusen människor sugits ut till havs av den väldiga tsunamin.  Nu var det bara att gå tillbaka den långa vägen till bilen och köra någon annanstans utan att ha lagt ut flugan en enda gång.  Det kostade mig en hel timme av den bästa fisketiden. Jag blev nämligen tvungen att ta paus då och då för att inte svettas.

Kan just undra om det var mitt byte av toppöglan som försvagade spöet?
Likaså undrar jag om jag kan fixa ihop den en gång till. Har inte hunnit kolla det än. Nå, den lilla olyckan (som jag absolut inte vill klaga över) hindrade inte vidare fiske. Har ju alltid en reservutrustning med mig men visst undrar jag om, eller hur många gäddor jag skulle ha fått där om jag kunnat pröva. 
Nu blev det ställe tre jag körde till istället. Det låg nu i absolut lä men hade inte gjort det mer än ett par timmar. Förut hade det varit pålandsvind i ett par dagar och kanske kan jag skylla på det att jag bara fick en gädda där. Försåvitt det är så som jag tror att vintergäddan gärna går upp och ställer sig i lä.

En liten gädda förvisso men bilden blev så pass bra att den får komma med ändå. Såg en av samma storlek som tvekande följde efter och så gick den här fiskedagen till hävderna.  Ett nytt år närmar sig ja... Förhoppningsvis kommer jag att kunna bedriva gäddflugfiske hela vintern men ofta brukar det bli stopp fram i slutet av januari. Sedan har vi februari månad som jag tycker är den allra sämsta vintermånaden ur fiskesynvinkel. Men ingen vet vad som lurar runt hörnet.  Vare sig jordbävningar på havsbotten, mer människopåverkade klimatstörningar, andra olyckor och katastrofer eller sjukdomar.  En föresats som jag brukar leka med vid den här tiden på året är att kanske skall jag satsa mer på havsöring? På nyårsdagen lär stränderna fyllas av fanatiska havsöringsfiskare främst nere på Österlen. Det är då den blir lovlig nämligen. Ja, ända dit ner ämnar jag mig inte men det finns ju ett par ställen här omkring där man kan nå den blankprickiga matfisken från land.

Jag undrar förresten om Persson, eller främst Eriksson kanske, ordentligt tänkt igenom konsekvenserna av Barsebäcks stängning för alla Skånefiskare. Förr åtminstone, var väl områdena kring kärnkraftverket bra lokaler för den blanka fisken?
Kylvattenutsläppen lockade nämligen till sig stim av havsöring under vintern enligt vad jag hört.
Men i mitt fall brukar det stupa på att jag inte är tillräckligt tålmodig. Det är också ett av skälen att jag inte fiskar i Mörrumsån. Det, och att jag inte gillar att stå i kö för att få fiska.
Men visst kan man få en havsöring av slump och det är väl det man får hoppas på. Och kanske använda flugor som är lite mindre än den på bilden ovan. 
Likaså brukar jag fundera över om jag skall fortsätta med den här fiskedagboken ytterligare ett år så här inför ett årsskifte. 
Jag vet inte hur många hemsidor det finns här ute som behandlar samma ämne som jag. Inte heller vet jag hur många det finns totalt men jag tror det rör sig om miljarder. Tala om att drunkna i mängden. Fast kanske man inte skall tala så mycket om drunkning över huvudtaget i dessa dagar. 

Men fick detta mailet i veckan:

Skrivet av en Emil Håkansson och jag lovade att visa en blänkare om det, vilket jag härmed har gjort. 
Har inte själv hunnit kolla sidan ordentligt vilket kanske var dumt gjort innan jag gör reklam för den här. Fast... Så många flugkompisar har jag inte. Varken sexbeniga eller tvåbenta. Och det är inte alls säkert att mina allra bästa flugkompis, den Vita Gäddsaran vill förknippas med trekrokade jättewobblers, trollingfiske och vad andra hemskheter som kan förekomma där. Till skillnad från mig är den gäddflugan nämligen lite högfärdig och noga med i vilket sällskap den visar sig ihop med. 
Men var och en som läser detta må själv gå in och bilda sig en uppfattning; smaken är som bekant som baken, nämligen forskaellig. 
Förresten har jag själv uppenbara problem att fylla mina egna dagboksblad med ord och bilder och lär inte hinna med att medverka på andra hemsidor.
Nej, ta det som ett löfte eller som ett hot, vad ni vill, men jag tänker som det ser ut nu, fortsätta att vandra omkring på öde stränder och försöka förmedla känslan av hur rofyllt och kul, spännande och utmanande det är att söka rätt på vår vän gäddan och reta den lite. Tyvärr kan det vara så att det gäller att passa på medan man kan. Många allvarliga hot riktas mot det beteendet och ett som jag inte tagit upp till diskussion är av storpolitisk art som mycket väl kan bli verklighet om några år. 
Det har att göra med EUs nya grundlag och vad jag inhämtat, rätta mig gärna om jag har fel, är att i det förslaget ligger att en Författningsdomstol kommer att inrättas. Det i sin tur lär innebära att EU-jurister kan överpröva beslut av regeringar. Små länder med konstiga bestämmelser som till exempel allemansrätten. Någon kan mycket väl tycka att det strider mot egendomsrätten och vips kan rätten att fritt ströva omkring längs stranden tas bort.
En annan aktuell fråga av mindre, men dock liknande natur är att man nu allt oftare ser framtstötar mot strandskyddet. Fler och fler lägger in ansökningar om att få bygga strandnära och här i Blekinge är det några sådana ärenden på gång. Ett gäller till exempel ett område som direkt berör min verksamhet, nämligen i närheten av Lindö. 
Men man kan ju hoppas att de senaste händelserna visar att det kanske inte bara är fördelar med att bygga strandnära. Är det inte så att det höga vattenstånd som en tsunami under några minuter åstadkommer blir permanent här om några tiotals år? 
När polernas is smälter. Då sjunker fastighetsvärdena drastiskt nära kusten och det gäller att ha vattentäta dörrar och fönster samt en heltäckande försäkring. Fast å andra sidan är det ju så med försäkringar att när man bäst behöver dem så gäller de inte. För om inte en tsunami och världens allt högre medeltemperatur räknas till force majeur, vet jag inte vad som kan kallas det. Alltså naturkatastrofer under vilken ingen försäkring gäller. Det känns väldigt passande idag att avsluta med ett citat från en liten truddelutt av ett av mina favoritband, Sisters of Mercy:

                                                               "As the water come rushing over
                                                                as the water come rushing in
                                                                as the water come rushing over
                                                                Flood... Flood"