05-01-09

Söndag

Fortsatt tur i oturen

Eller "Stormens offer" kan vi kalla dagens drapa. Man kan tycka att den första otäcka, hemska, chockerande och blodiga bilden inte har något med fiske att göra men hur kan man annars förklara att jag trots den värsta stormen på nästan fyrtio år med sju personer ihjälblåsta, halva skogen liggande över vägarna, husväggar och tak bortblåsta, vägskyltar och tegelstenar yrande kring öronen, ändå körde ut och fiskade? 
Om man inte fått sig ett rejält slag i huvudet, menar jag.

Blessyren fick jag när jag skulle ut i garaget för att hämta in ett litet spritkök. Vi hade naturligtvis strömlöst. I mörkret såg jag inte att vippdörren hade blåst upp utan gick rätt in i någon utskjutande detalj på gångjärnen i huvudhöjd. För att inte säga i ögonhöjd...

Fick en tjing-tjongandes smäll rätt i nyllet.  Hade väldig tur att glasögonen klarade sig och därmed de riktiga ögonen med. Fast anledningen till att jag ändå körde ut och fiskade var just att det rådde strömavbrott och det så fruktansvärt dödstråkigt att vara hemma då. Kallt och eländigt och PCn funkar inte. Nej, då är det bättre att ta en tur neråt kusten, tyckte jag.  Fast det gällde att köra försiktigt och kryssa mellan motorsågade gran- och tallstammar och över massvis med grenar och bråte på vägen.  Man hade varit väldigt duktig på att hålla den stora vägen öppen ner till Rödeby och vidare. Men så dum var jag inte att jag körde den vanliga vägen över Allatorp (en liten smal men asfalterad skogs- och genväg till E22). Nej, ända ner till staun körde jag och därifrån upp på Motorvägen och vidare västerut. Jag hade som mål Gö. Tänkte att långt in i den djupa viken skulle man kunna stå och åtminstone kunna kasta i några timmar och fördriva tiden.

Där skulle det nog vara som vanligt och inte kunna blåsa så mycket. Och kanske framför allt; där borde vattnet inte ha kunnat grumlats upp så mycket.
Det såg mycket bra ut ända ner till Millegarne. Öppen väg alltså, men mörkt och nedsläckt nästan överallt. Men precis innan jag kom fram tog det stopp. På den allra sista vägstumpen. Ett vindfälle över vägen. Förmodligen ett väldigt lågtprioriterat avsnitt för röjningsarbetarna för jag är osäker på om det finns någon som bor där ute på vintern. Vägen leder ju bara ut till Gökalvs badplats och inte var det någon som tänkte på att en gäddflugfiskare kanske var på väg dit. Men jag kommer nog ändå inte att skriva en arg insändare i frågan. 
Jag funderade till och med på att försöka hitta något lämpligt ställe att parkera på och gå resten men det var nog för långt, kom jag fram till. Det var inget annat att göra än att backa tillbaka till en avfart, vända, köra tillbaka och under tiden försöka hitta en alternativplan. 
Nu är det dags att bryta texten och visa en naturbild. Det har varit lite dåligt med det de sista gångerna men här är en hygglig:

Fast det var inte hit jag åkte först. Här avslutade jag dagen istället genom att inte få ett enda napp. Det hade till och med varit lite sol tidigare men nu närmade sig nya, svarta regnmoln i all hast och gav bilden en dramatiskt färgsättning. Tycker jag. Även om själva stormen bedarrat blåste det ändå kuling i byarna, bedömde jag. Lä går ju alltid att finna här i Karlskronas skärgård men stormen hade varit så otroligt kraftig att även inomskärs var vattnet rejält uppgrumlat. En enda soppa faktiskt nästan överallt. Inte bra.
Jag körde och gick till flera ställen som borde ha varit bra men där det för tillfället jolmiga vattnet förtog lusten att fiska. Jo, jag fiskade självklart där men det var inte så roligt. 
Jag är lite anhängare till teorin som säger att det i hög grad är den mentala inställningen hos den som fiskar som avgör resultatet. Är jag övertygad om att vattnet som ärtsoppa är värdelöst att fiska i så får jag följaktligen inget napp heller. Tror att den hypotesen är giltig till 88,3%.
Storm säger jag hela tiden men i själva verket var det ju en orkan med byar upp till 42 m/sek.

Därför fick jag inget napp de första timmarna trots att jag annars bedömt den här sträckan som toppenbra.  Ända tills jag kom hit. Ett ställe där det var extra mycket lä och vattnet bara halvgrumligt. Fick först den här pigga gäddan på dryga två och ett halvt kilo som jag passade på att ta lite bilder på i regnet. För hela tiden hittills hade det bara öst ner.  Men det gör ingenting för den välklädde gäddflugfiskaren; han är så gott som helt vattentät. Det är bara högerarmen som läcker lite. Den är hela tiden uppe och viftar i luften och trots att vadarjackan är utrustad med kardborrband i handlederna, sipprar ändå vattnet in och blöter ner armen lite grann. Ända in på skinnet. Nå, det var kul att få en gädda som stretade och drog och ville inte alls bli uppdragen på land trots att det var mjukt, blött och skönt gräs där. Men, tänkte jag, det blir förmodligen dagens enda gädda och då gäller det att få med sig lite gäddbilder hem.

Men i det antagandet, mina damer och herrar, hade jag fel. Där det egentligen borde vara omöjligt att få hugg av en hyggligt stor gädda fick jag det. I det allra sista kastet jag tänkt göra på det stället. Det är sådant som hänt mig ideligen det här året. Åtminstone ett par gånger. När jag i höstas förmodligen precis missat de huggen och tillfällena duggar de lika täta som regnet idag i år. Mina förutsägelser om att förra årets otur må slå över till tur detta året blir i sanning besannade fortare än jag trott. Är jag utrustad med profetiska gåvor?
Det har faktiskt slagit mig att man som domedagspredikant med alla dessa fruktansvärda världshändelser sannerligen har dukat bord för en riktigt gammaldags, svavelosande domedagspredikan:
"Gören bättring ty den yttersta av tider närmar sig! Se, Herrens vrede drabbar eder alla! Lyssnen till Skriftens ord: `Och det skall bliva stora jordbävningar, så och hungersnöd och farsoter på den ena orten efter den andra och skräcksyner skola visa sig och stora tecken på himmelen! På jorden skall ångest komma över folken och de skola stå rådlösa vid havets och vågornas dån`. En jättestor flodvåg har kommit som utplånat de syndiga! Syndafloden ånyo. Pedofiler och homofiler, hedningar och avgudadyrkare; de skall icke slippa undan Herrens rättfärdiga vrede! Tager de sig till och med före att resa till främmande land på världens andra sida! Och här hemma visar Herren ock sin närvaro i tydliga järtecken. Minnes sommarens regn i närapå 40 dagar! Och nu, nu dånar stormar och orkaner så hus och skogar fälles till marken! Herren är icke glad, kan jag tala om!"  
Så hade det kunnat låta. Det skulle inte förvåna mig det minsta om det står någon frikyrkopredikant i något litet kapell i till exempel Småland och slungar ut liknande ord och fraser för den hukande församlingen. Hade det fortfarande varit år 1999 kanske till och med i någon statskyrka. 

Oj, nu verkade jag komma från ämnet lite grann. Förmodligen för att jag blev lite omtöcknad av slaget i skallen. Hade faktiskt lite ont i huvudet men det gick över när jag fick den här fina gäddan. Om gäddan igår kanske hade några gram upp till femkilosgränsen klarade den här det med råge. Den uppförde sig också som en sådan genom att streta på som en mindre bogserbåt. Den var otroligt stark och ville inte ge upp på länge. Ingen domedag stundade för den heller utan jag lät den glida ner för den våtslippriga klipphällen tillbaka till sitt rätta element igen, en erfarenhet rikare. Om den sedan gjorde bättring i fortsättningen må jag låta vara osagt. Men förmodligen fortsatte den som vanligt att glufsa i sig allt levande som är mindre än den själv. Jag måste härvidlag ge en eloge till min nya variant av den Vita Gäddsaran. Det är ju nytt år och då lanserar jag förstås en ny årsmodell. Jag har nog nämnt det förut att jag än en gång gjort några små modifikationer på den. Förmodligen så små att det fordras en conneaisseur, en riktig kännare för att kunna upptäcka

dem. Man kan säga att jag minskat ner längden något till förmån för tjockleken. Lagt till en extra färg på karosseriet och lite mer krom och glänsande metallic på huven. Om förra årets för att inte säga alla års modeller hade kunnat heta Testarossa får år 2005s nyhet heta Bicolor. Det vill säga att Rötthuvud ändras till Tvåfärg. Den är en större variant på One-Size-modellen. Jag får väl ta och göra en bildspecial vid något senare tillfälle. Idag fick jag trots allt tillräckligt med bilder så jag sparar det till en annan gång. I alla fall tror jag också att nu på vintern kan det gå bra med lite mindre flugor även för de lite större gäddorna. Jag tycker att jag visat på det också.
-Ha! Men hur funkar det på blank fisk då? Det har du ju inte fått någon än, eller hur?
-Nja... Ähhh... He, he, he, Du, vi tar det någon annan gång, va? Jag hinner inte just nu och så tog dagens dagboksblad slut precis nu.
-Men...
-Nej!